För mig är miljöer viktiga. Mitt hem framförallt. Att belysningen är rätt, att ljudmiljön är skön, att det är ett bra flöde mellan saker. Jo, jag tycker själv att det kan vara lite fånigt när jag håller på och duttar med sådant som de flesta andra inte ens lägger märket till. Tänder och släcker lampor till exempel. För att hitta precis rätt ljusbalans. Eller håller på och flyttar om saker och arrangerar stilleben överallt. Man kan ju lätt tro att det handlar om att göra sig märkvärdig på något sätt. Att det liksom är en uppvisning inför andra. Fast långt innan jag hade någon blogg att visa upp något på så höll jag på likadant i mitt flickrum hemma hos mamma och pappa. Och där var det inte tal om att visa upp något av det inför andra. Snarare undvek jag att bjuda hem vänner eftersom jag ville ha min lilla, perfekt ordnade värld för mig själv. Och nu i vuxen ålder tänker jag att det där beteendet hör ihop med min HSP-personlighet (som jag högst ovetenskapligt diagnosticerat mig själv med).

Men alldeles oavsett orsak är det bara att konstatera att något så enkelt som att arrangera ett litet stilleben av parfymflaskor, blommor, en antik spegel och en förgylld hårborste kan göra mig alldeles varm och rofylld och faktiskt få mig att tycka att livet är rätt mycket uthärdligare.