Ni vet när man är nykär? Så är det att ha barn. Precis som en förälskelse, när den man är kär i är magnetisk och ens blickarna bara dras till den i en folksamling. När man längtar efter att ses när man varit ifrån varandra några timmar. Hur allt den säger och gör är så mycket finurligare och intressantare än vad andra säger och gör. Allt roligt som sker blir liksom roligare när den man är förälskad i är med! Gröna Lund är roligt för att det är kul att åka karusell – och ännu roligare är det att tjuta tillsammans med sitt barn. Gå på bio är roligt och ännu roligare är det att se hur ens barn upplever det. Att bada i ett varmt hav är ljuvligt men ännu ljuvligare är det att ta sitt barn i handen och följas åt och utforska det tillsammans. Allt i livet blir förstärkt när man får dela det med den man älskar mest.
Med små bebisar är det än mer fantastiskt – för de tittar på en själv med samma ögon. Det är magiskt att mötas av blicken hos någon som är så vansinnigt, vanvettigt förälskade i bara dig. Som vid anblicken av dig spricker upp i ett tandlöst leende som jagar varenda moln från himlen. Som vänder sig mot ditt morgonbleka, trötta ansikte som du själv vänder dig mot solstrålarna efter veckor av dimma och regn. Att lägga bebisen vid bröstet och ge mjölk och se hur denna lilla varelse formligen golvas, rullar med ögonen och stånkar av välbehag. Det finns ingen eldig älskare som kan klå det. Att vara ljuset, tryggheten, hoppet, glädjen. Det är att vara förälder. En obeskrivlig nåd.
69 svar
Jag är så rädd för att försöka få barn, kommer jag klara det? Kan inte ångra mig, det är ett så stort och oåterkalleligt beslut… tänk om jag inte blir en bra mamma, om jag inte älskar mitt barn, om barnet blir olyckligt över att ha mig som mor… sån oro! Fattar inte hur andra vågar kasta sig ut i detta okända utan att verka oroa sönder sig, eller så är det jag som är knäpp som tänker så. Din text var väldigt fin och fick mig att känna att ja, kanske skulle även jag kunna känna som du beskriver, tack!
Ja! Kjenner igjen den samme frykten. Nåden i det å være lyset, tryggheten, håpet og gleden for et annet menneske som ikke kan velge noe annet enn meg…. det er også helt ubegripelig skremmende. synes jeg
man har nio månader på sig att förbereda sig mentalt, jag kan nästan garantera att allt man eventuellt inte hunnit oroa sig och tänka igenom innan hinner man med då. man kastar sig inte ut. man har nog oftast hunnit tänka igenom och älta varenda liten detalj – ändå blir det inte alls som man tänkt sig (för det kan man inte! det går inte att föreställa sig hur mäktig den kärleken är – det är som att stänga dörren till ett rum och föralltid kliva in i ett helt nytt) – fast på ett bra sätt 🙂
Jag tänkte på precis samma vis! Vågar jag skaffa barn? Tänk om jag blir en kass morsa osv osv men barnlängtan vann över osäkerheten! Idag har jag två vildar på 5,5 och 2 nästan 3 år. Bästa vi gjort! <3 Det mesta löser sig och hormonerna gör sitt! 🙂
Åh, Mia. Det är en stor uppgift att ansvara för ett helt barn, men man drabbas av den stora kärleken till sitt barn. Det kommer inte alltid genast, inte alltid som i filmer där mammorna lyckligt tar emot sina nyfödda barn som jordens största gåva, men det kommer och det är STORT. Oroa dig inte. Det är helt i onödan. Vi är av naturen konstruerade att ta hand om människoungar.
Bara genom att faktiskt överväga att du kanske inte vågar visar på att du kommer bli en underbar mamma som förstår vilket ansvar det är att sätta ett barn till världen! Och frågan om du kommer älska ditt barn; det kommer du göra, mer än något annat 🙂
Åh du är inte alls ensam, såna tankar har jag med men jag tänker lite såhär, du kommer aldrig ångra ett barn, aldrig! Men om man inte skaffar barn kommer man ångra det hela livet att man inte tog chansen när man hade den!
o nästan likadant känns det hela tiden. Hela livet. Även när de är tonåringar. Jag bara lääängtar hem till min finnige, tröge, sure, matslukande 14åring med stora fötter, fjun på läppen o fett hår. Längtar att få sträcka mig uppåt o krama honom. För att sen höra dörren slå igen när han går in till datorn …..
Haha, ja, men det är ju ändå så. 😉 Den fas Clara är i nu har alla vi föräldrar varit i och det är ljuvligt (och egotrippat) att vara sitt barns allt – man är alltid behövd, alltid älskad och alltid efterfrågad. Underbart att få och ge kärlek på det sättet! Den fas som du (och jag och alla andra föräldrar, så småningom) befinner dig i kräver mer. Nu är du inte förstahandsvalet, egotrippen är över. Men kärleken från dig behövs och hans till dig finns, men är inte lika uppenbar. Plötsligt kommer de ur tonårskoman. 😉
oj, finaste jag läst på länge. Du får mig att tro på att jag vill bli förälder. tack.
Vad fantastiskt vackert skrivet!
Vill så fruktansvärt gärna ha barn en dag, men just nu känns det som att den dagen aldrig kommer komma. Jag har ingen att skapa ett barn tillsammans med.
Har någon tips på hur man slutar tänka så mycket på barnlängtan? För som det är just nu så kan jag knappt tänka på något annat. Jag är ofta ledsen och tänker att det aldrig kommer bli min tur. Jag förstår att det inte är något emot alla barnlösa pars sorg, men det upptar otroligt mycket tid och känslomässigt utrymme för mig, blir snart galen.
Jag är precis på samma ställe som dig, och önskar jag hade något bra svar. Jag har visserligen en partner, men som redan har barn och det är inte riktigt läge för hans andra kull ännu. Jag klarar knappt av att vänta, längtan river mig på insidan. ><
Man måste inte ha någon att skaffa barn tillsammans med om man inte vill. Det går alldeles utmärkt att göra det på egenhand med hjälp av insemination antingen på klinik eller hemma.
Det går att göra slag i saken och fixa det på egen hand 🙂 om det är ett alternativ för dig så är det många som reser till Danmark och gör insemination. Som det låter på dig skulle du bli en underbar mamma som redan längtar efter ett barn så starkt.
Det kommer kanske bli tufft utan någon att dela det med men då vet man åtminstone om det innan.
Ett barn är aldrig något man ångrar och det finns så många otroligt fantastiska ensamstående föräldrar som fixar det galant.
Hoppas det ordnar sig för dig.
Jag håller med de som kommenterat tidigare. Man kan skaffa barn själv. Jag är 37 år. Har nu en son på 9 mån tillsammans med en man. Det hände oplanerat och överraskande. Om vi inte hade fått barn så var min plan att faktiskt skaffa barn själv. Om man så innerligt gärna vill ha något i livet så ska man gå efter det. Det finns en förening för mammor som skaffat barn via insemination i danmark – sök kontakt med dem och prata lite. Jag önskar dig all lycka till – oavsett vad du väljer att göra! Kram
Så vackert skrivet och bra beskrivet!
Kram
Åhh Precis så är min bild av att vara förälder, det känns så oerhört lyxigt att ha en alldeles egen liten bebis, ibland blir jag provocerad att folk inte förstår storheten. Jag blir alldeles fnittrig och fjärilarna flyger i magen när jag tänker på den dagen jag står där, med en egen ljuvlig liten människa i min famn. Jag och min sambo har nu aktivt försökt i 2,5 år att bli gravida, ett år innan det längtade och väntade jag på att sambon skulle känna sig redo. Ganska så plågsamt faktiskt. Plågsamt att se vännerna som inte förstod min barnlängtan nu alla har barn eller är gravida. Men den dagen det blir kommer jag känna en sån enorm tacksamhet. Jag är övertygad om att motgångar stärker en person.
Alla böner för att Du ska få uppleva detta under snart!
-Hedda
Som fd barnlös som just nu har min bebis sovande bredvid mig kan jag bara önska dig lycka till från botten av mitt hjärta. Man klarar mycket mer än 2,5 år, eller det gjorde i alla fall jag. Men jag hade nog inte riktigt förstått det där obeskrivliga som Clara beskriver så fint. Tänkte alltid att sekundärt barnlösa kan välvinte ha det så illa för de har ju redan barn, men nu när jag vet vad det är man längtar efter när man längtar bebis så är den sekundära barnlösheten också skrämmande. Även om det stora skiljelinjen såklart går mellan att få vara förälder eller inte.
Du beskriver det obeskrivliga väldigt fint!
Mitt i prick. Och det går aldrig över. Vilken gåva 🙂
Ja, sitter just och väntar på att min ‘stora’ (9,5 år) ska komma hem från sitt första disco på skolan… Längtar ihjäl mig efter henne! Kärleken blir inte mindre med åren, de är bäst hela tiden…
Kram
-Hedda
Väldigt vackert skrivet Clara! Jag känner en så enorm kärlek när jag ser på min 9 månaders son. När han vaknar mitt i natten, sätter sig upp innan han är vaken, tittar på mig och ler med hela ansiktet. Då gör det inget att man är trött och helst vill sova. Han är bara det ljuvligaste som finns i hela världen. Åh, jag längtar efter att få följa hans resa i livet. Upptäcka världen igen genom hans ögon. Det är en så stor gåva! Verkligen en gåva! Tänk att få vara en del av hans liv =)
Så fint! Blir alldeles tårögd av att läsa det du skrivit för att det är så sant. Tänk att jag och min sambo blivit välsignad med 3 vackra barn, det värmer hjärtat att tänka på!
Otroligt fint beskrivet! Exakt så är det!
Clara, så vackert du skriver! Mina ögon tåras. Precis så är det!
Nu längtar jag ändå mer efter vår bebis i magen och få uppleva det du så otroligt vackert beskriver 🙂
http://minimalisterna.se/minimalisterna-blir-fler/
Snälla Minimalist, låt inte er blogg bli ytterligare en bebisblogg…. :/ Känns så tråkigt för alla oss som inte är medlem i denna barnpsykossekt. Tycker ni är intressanta men stör mig på ordval som “bestämde oss för att utöka familjen” osv som om barn är en självklarhet man bara kan beställa.
Det är väl upp till henne om hon ska skriva om sin bebis i sin blogg? Jag förstår inte din kommentar. Som att det är läsarna som ska bestämma vad man inte ska skriva om? Man skriver om det som man själv vill skriva om. Punkt. Du kan ju följa nån icke-bebisblogg då. Det är ett fritt val. Och för att vara krass, för vissa är det faktiskt väldigt enkelt att bli gravid, och då om man bestämmer sig för barn blir det barn… Det är ingen självklarhet men varför skulle man inte kunna skriva att man bestämde sig för att skaffa barn? För de som skriver så har det nog gått ganska lätt.
Läsare får väl ha en åsikt eller? Eftersom 99% av alla bloggare skriver för att få uppmärksamhet i en eller annan form bör det vara av intresse.
Gissar på att du tillhör/har tillhört barnsekten, det är svårt att se klart när man är mitt inne i den.
Förstår så väl känslan av att älska sitt barn osv men grejen med att sjunga ut det för hela världen är enbart konstig, liksom att barn upptar hela ens fokus.. Å andra sidan är hela bloggfenomenet konstigt. Ett forum för självupptagna narcissister att odla personlighetsstörningen genom.
Du beskriver precis de underbara känslor jag upplever just nu. Efter fem års kämpande blev vi äntligen föräldrar efter vårt andra IVF. När vi kämpade kunde jag ana det fantastiska med att vara förälder men jag slog alltid bort tanken på grund av smärtan av att inte kunna få barn. Nu när jag äntligen sitter här med min lilla bebis förstår jag inte hur jag någonsin kunnat leva utan honom! Tacksamhet och lycka! En nåd!
Fantastiskt att läsa! Inger stort hopp när tårarna rinner längs kinderna i smärta eftersom jag längtar så efter min tur… Skönt att höra på något sätt, att det finns andra som gått igenom det jag och min man går igenom nu men som kommit ut på andra sidan. Med vinsten!
DÖR på detta så fint och bra beskrivet!
Fantastiskt vackert skrivet. Tack! Jag har inga barn än men vill ha i framtiden. Så som du beskriver det tänker jag mig att det skulle vara. Därför är det så fint att läsa din starka beskrivning av föräldraskapet. Tyvärr upplever jag att det ganska ofta är det motsatta som får mer utrymme, beskrivningar av hur jobbigt det är osv. Självklart är det jättebra att den sidan också beskrivs, men det är ju synd om allt det fina inte ska få ta plats. Kanske handlar det om att man räknar med att alla ändå förstår den stora kärleken, att inga ord behövs. Men, din text gör mig glad och rörd.
http://www.johannasdjupa.blogg.se
Underbart! Åh!
Så otroligt vackert du beskriver lyckan med en liten bebis och jag instämmer till fullo. Nu är alla mina barn vuxna sedan länge, en av dem har jag ingen kontakt med, en annan är missbrukare men vet du, alla underbara minnen finns kvar och de kan ingen ta ifrån mig.
http://hyrestanten.blogspot.se/
Ledsen för Din skull… Hoppas Du återfår kontakten med Ditt barn och att Ditt andra barn kommer ur det förrädiska missbruket!
Kram
-Hedda
Tack snälla du för det <3
PRECIS SÅ KÄNNS DET!!!! Fint skrivet. Orden får mig att längta efter ett andra barn! Anna http://www.bjornensover.se
Ja! Och en annan sak som jag upptäckt sen jag blev förälder: hur man kan glädja sig helt osjälviskt åt sitt barn så som man inte gör åt någon annan. Man kan se en förskräckligt tråkig och ointressant film, och bara titta på sitt skrattande barn och det är liksom nog. Man blir lycklig bara och enkom för att ens barn är lyckligt. Och hur dåligt man mår när ens barn mår dåligt – det är någon slags symbios – man skulle göra vad som helst för att ta bort smärta från sitt barn. (Och en miljon andra saker som definierar föräldraskap såklart.)
Nåd? Nja. Jag tycker att ha barn är som en ständig tortyr, mer eller mindre bara. Jag måste missat nåt på vägen som inte alls upplever detta gudomliga fantastiska som alla ni andra.
Man får känna så också <3 Själv är jag inte alls så till mig i bebisar utan tycker att de blir bättre och festligare ju äldre de blir!
Ylva, vad fin du är tack 🙂
Tack för en underbar kärleksförklaring som omväxling till allt gnäll om hur jobbigt det är med barn. Jag är idag mormor till 9 barnbarn och då fortsätter kärleksromanen.
Vad fint, Clara!
Amen sister:)
Minns hur jag gick med vagnen och drunknade i min dotters blåa, glada blick.
Det är något oerhört underbart att få vara med om detta. Så tacksam att få ha fyra barn. Och alla åldrar har sin tjusning. Nu är de tonåringar och vi bygger vänskap på ett nytt sätt.
Det här är underbar läsning för en mamma-to-be. Blir rörd och längtar, om möjligt, ännu mer efter lilla bejbisen. <3
har en änglapojke och en flicka i magen, längtar så mycket efter henne och att få uppleva allt det jag inte fick med sonen. fin text Clara !
Härligt Clara, exakt så är det!
Tack för läsningen. Sitter med tårar på kinderna. Har två flickor på ett och tre år. Vi har en fruktansvärt slitig period just nu, brist på sömn, stress och gråt, gråt, gråt. Skönt med en påminnelse om det där underbara.
Jättefint skrivet. Och visst är det sant. Men alla får inte barn. Och deras liv är inte mindre fullkomliga för det. Och alla ammar inte, men kärleken är lika stark ändå. Det försöker jag minnas när jag vill berätta för hela världen att nu, nu när jag har en son är livet perfekt.
Minns du det. Vi andra läser Claras blogg och njuter av ännu ett kanoninlägg
Så fint beskrivet!
http://hannafialotta.blogg.se
det där var bara så himla, fantastiskt fint! 🙂
http://isabyl.devote.se
Otroligt fint beskrivet! Precis så ær det! Att få uppleva det ær det mest magiska.
Men Clara! Nu började den här höggravida kvinnan gråta, längtar så efter bebis i magen som snart är här <3 http://mejline.blogspot.se
Åh va vackert! Jag håller med om varje ord!
Oh vilket underbart inlägg, sitter med tårar i ögonen och längtar ännu mer efter min egen bebis som tittar ut nästa år 🙂
http://lifeofjohanna.se
Mmmmm… Du sätter ord på mina tankar.
En regning söndag är det så mysigt att samlas med sin familj, duka upp till fika med ett gott bröd tillsammans med en kopp te. Kolla in receptet på mitt rågbröd! http://www.baktankar.nu
Vilken underbar härlig beskrivning. Jag längtar tills jag får uppleva det! Jag längtar hett efter barn.
Riktigt fint skrivet av dig! Jag är också förälder till två underbara ögonstenar & jag känner precis som du skriver hur underbart det är att vara förälder till sina underbara skapelser. Vilken vacker bild på dig med ditt barn & ha en fortsatt trevlig kväll!
Med vänlig hälsning http://starby.devote.se
SÅ fint skrivet och jag håller verkligen med!!! Sen finns det också mycket som är otroligt jobbigt med barn men det finns det ju med att vara kär också =)
Glöm inte att kika på http://www.modevarlden.se idag. Massor av accessoarer inspiration!
Kram Johanna
Jättefint skrivet! Jag har en 15-månaders kille och en liten på väg. Känner precis som du när jag tittar på min lille son och blir så rörd och varm i kroppen för alla leenden, framsteg, bus, kramar, pussar och allt han bjuder på. Längtar också otroligt efter vår lill* som är på gräddning, även om jag ibland får dåligt samvete på förhand för att jag inte kommer att ha lika mycket tid till sonen. Antar och hoppas att det går att lösa på bra sätt, det är ju trots allt vanligt med syskon =) Det är verkligen något speciellt med barn!
Så fint skrivet! Längtar så efter att få ett eget litet barn att överösa med kärlek.
Har läst igenom kommentarerna och är helt förundrad över hur folk kan vara negativa til ett så vackert inlägg. Har själv en son som kommit till via ivf och många års längtan. Kärleken till ett barn är den största och att få leva med barn den finaste gåva man någonsin kan få. Det är hälsosamt och fullt naturligt. Kan man inte känna tacksamhet och glädje över sitt föräldraskap bör man ta sitt ansvar att gå i terapi eller söka stödfamilj. Det är inte alls ok att känna att man avskyr sitt föräldraskap.
Så fin text! Så är det verkligen 🙂
Fantastiskt skrivet, Clara. Jag känner igen mig i den snart två månader långa erfarenhet jag har av att vara förälder.