Ni vet när man är nykär? Så är det att ha barn. Precis som en förälskelse, när den man är kär i är magnetisk och ens blickarna bara dras till den i en folksamling. När man längtar efter att ses när man varit ifrån varandra några timmar. Hur allt den säger och gör är så mycket finurligare och intressantare än vad andra säger och gör. Allt roligt som sker blir liksom roligare när den man är förälskad i är med! Gröna Lund är roligt för att det är kul att åka karusell – och ännu roligare är det att tjuta tillsammans med sitt barn. Gå på bio är roligt och ännu roligare är det att se hur ens barn upplever det. Att bada i ett varmt hav är ljuvligt men ännu ljuvligare är det att ta sitt barn i handen och följas åt och utforska det tillsammans. Allt i livet blir förstärkt när man får dela det med den man älskar mest.

Med små bebisar är det än mer fantastiskt – för de tittar på en själv med samma ögon. Det är magiskt att mötas av blicken hos någon som är så vansinnigt, vanvettigt förälskade i bara dig. Som vid anblicken av dig spricker upp i ett tandlöst leende som jagar varenda moln från himlen. Som vänder sig mot ditt morgonbleka, trötta ansikte som du själv vänder dig mot solstrålarna efter veckor av dimma och regn. Att lägga bebisen vid bröstet och ge mjölk och se hur denna lilla varelse formligen golvas, rullar med ögonen och stånkar av välbehag. Det finns ingen eldig älskare som kan klå det.  Att vara ljuset, tryggheten, hoppet, glädjen. Det är att vara förälder. En obeskrivlig nåd.