Julminnen

Dagen före julafton är speciell för mig. När man var liten var det ju världens absolut längsta dag. Ofta spenderade vi den i bilen för att åka de fyrtio milen upp till mormor och morfar vid polcirkeln. Längs krokiga vägar och snötyngda granar rullade vi fram – min syster och jag. Inklämda i baksätet mellan klappar och resväskor. Jag saknar både mamma och morfar så mycket i juletid. Båda är borta nu. Ändå är de med på sätt och vis. Fast jag inte längre firar jul i Stenträsk där jag firat närmare 20 jular känns den tiden lika verklig och nära som om det var igår.

Och minnena är en tröst. Jag har alltid trott att det är en floskel. Varför skulle man bli tröstad av minnen – man borde ju bara bli ledsen av att tänka på det man haft och förlorat? Och, jo, visst blir man lite ledsen. Men om jag sluter ögonen så sitter jag på vedlåren i mormors kök igen och ser på när hon rullar köttbullar. Känner värmen från vedspisen stråla mot benen och hör morfars snarkningar från soffan i vardagsrummet och ekonyheterna i radion. Och samma känsla av absolut trygghet uppfyller mig nu som då.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

21 kommentarer på “Julminnen”

  1. Å, passerade Stenträsk för några timmar sedan medan det ännu var ljust. Det var vackert som ett julkort idag! (Men känner inte igen huset – det måste ligga en bit från vägen?)

  2. Förstår att du saknar dina älskade lite extra under julen. Din mamma och morfar sitter där uppe i himlen och har det bra och ser ner på vilket fantastiskt liv du skapat dig. Är helt säker på att de kisar av lycka över att du är så stark och handlingskraftig och se bara på denna jul du skapat för er familj i år! Livet tuffar ju bara på, även när vi saknar. Tror man ska låta sig själv ha fötterna på två olika ställen: en fot i nostalgin och en i nuet. En stor kram till dig från en trogen bloggläsare. Och GOD JUL! 🙂

  3. Jag vill tacka dig Clara för detta år och önska dig en riktig God Jul och Gott Nytt År. Det är så roligt att följa ditt år genom din fin fina blogg. Du gör mycket som jag själv skulle önska men inte har möjlighet till men det gör det extra roligt att följa med allt mysigt du gör. Allt gott till dig och din familj

  4. Fint skrivet! Jag sitter här o fäller en tår för att jag så väl förstår vad du menar! du satte fingret på min känsla o tankar jag har just nu. Tack. Minnena kan ingen ta ifrån en 🙂 önskar dig en god jul o tack för att du delar med dig att ditt liv o idéer.

  5. Det är lätt att glömma bort sig i minnen. Det är just nu, precis nu idag som vi skapar precis såna här minnen för våra barn 🙂 det är just den här känslan du beskriver som man önskar förmedla till barnen. Som man vill att de ska minnas sina egna jular. Och det är ett roligt jobb vi har framför oss. Det är helt underbart att du har så fina minnen och fortfarande minns känslan.

  6. Minnen tröstar, ger ro, frid och glädje! Jag har liknande minnen med min familj då vi åkte till släktgården i Medelpad till farmor och farfar när de levde. Vedspisen som värmde och farmor lagade maten där. Innan hade vi varit ute i ladugården och mjölkat/utfodrat korna, grisen och hönsen. Ute låg snön tung och vit på granarna, det gnistrade i snön från månens sken. Vi tände tomtebloss! Underbara minnen.

  7. Vad fint du beskriver det! Det är som att du beskrev mig som barn, hemma hos mormor och morfar. Det där lugnet, trevliga fixandet, dofterna, ljuden och självklarheten. Vänliga människor som bryr sig om varandra. Jag tror att många kan känna igen detta!

    Sedan tycker jag att du är ett underbart exempel på en liten flicka som får så mycket som barn. Och som vuxen sedan delar med sig av allt hon fått! Som livet kan vara när det är mycket, mycket bra!

    Önskar dig och din familj en riktigt God Jul!!!!

  8. Jag tyckte också att minnen var floskler. Tills mamma dog. Då var det som att öppna en dörr och alla minnen forsade in. Smärtsamt först, men nu tar jag fram dem och luktar på dem ibland. Och minns…

  9. Stenträsk önskar God Jul! Det är lika vackert här som vanligt. //Röda stugan uppe på backen

  10. Idag skulle min älskade far fyllt 75 år. Jag är fortfarande mycket ledsen över att han gick bort mycket före sin tid. Men jag tröstas av minnen som t.ex. hans varma röst, lukten på godiset han brukade äta, att komma ihåg hur han brukade hålla i kaffekoppen. Min pappa älskade jul. Nu så klär jag granen med mina ungar och håller just de små ornamenten i handen som han brukade hänga i granen. Det är okej att han inte är kvar längre. För han är ju ändå med. På något sätt.

  11. Är din mormor nere och firar jul med er nu, eller vart är hon? Ser framför mig att hon sitter där i stugan alldeles ensam, men så borde ju inte vara fallet skulle jag tro ☺ Hoppas ni haft en fantastisk jul. Kram

  12. Trygghet – kanske en av de viktigaste känslorna som finns. Jag tror det råder bot på väldigt mycket, och därför har jag trygghet som fokus just nu i livet. Så värdefullt. Och minnen är väl både och – både känsla av sorg och vemod, men också en möjlighet att ta fram de där speciella dagarna med nära och kära.

    Emilia

    http://www.enemilia.se