Vi glömmer inte

Den här tiden för sju år sedan var min mamma döende. På juldagen var hon på väg in i koma, där hon låg på sängen hemma hos mormor och morfar. Vi var där precis som vanligt för att fira jul. Men det blev en väldigt ovanlig jul. På något sätt klamrade hon sig ändå kvar i livet och dog istället i en sjukhusäng efter fruktansvärda smärtor på dagen en månad senare.

Tre år innan den hemska julen inträffade tsunamin. Även den gången var jag hos mormor och morfar för att fira jul. Jag satt i trappen upp till övervåningen och lyssnade på nyhetssändningen. Rädd för att se bilderna. Men resten av familjen bänkade sig framför teven och försökte ta in det oerhörda.

När mamma dött läste jag ett stycke som tröstat mig många gånger sedan dess. Kanske tröstar det någon fler, som likt mig förlorat en närstående alldeles för tidigt. Som varje julhelg tänker på och saknar någon. Som alltid kommer känna att någon fattas dem.

Tänk dig att du står vid havsstranden en sommarkväll och ser ett vackert fartyg som bereds för avfärd. Seglen hissas. När kvällsbrisen kommer fylls seglen och båten glider ut på det öppna havet. Du följer den med blicken när den far mot solnedgången. Den blir mindre och mindre, och till slut försvinner den som en liten prick vid horisonten. Då hör du någon vid din sida säga “Nu har hon lämnat oss”
Lämnat oss för vad? Detta att hon blivit allt mindre och tillslut försvunnit är ju bara som du ser det. I själva verket är hon ju lika stor och vacker som när hon låg på stranden! Just när du hör rösten som säger att hon lämnat oss, finns det kanske någon på en annan strand som ser henne dyka upp vid horisonten, någon som väntar på att få ta emot just henne när honår sin nya hamn.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

34 kommentarer på “Vi glömmer inte”

  1. Åh, den läste begravningsentreprenören för oss när farfar hade dött och vi skulle ta ett sista farväl av honom. Han var 70 år och han var fiskare hela livet, så dikten passade så bra. Jag var 14 år och så fruktansvärt ledsen.

  2. Min mamma dog också för sju år sedan. I slutet av oktober, efter flera års kamp mot en hjärntumör. Hon lämnade mig, min syster och min pappa. Tänk att det finsn fler än jag därute. Jag bara gråter när jag läser det här. Det är vackert, det du skriver, men det där hålet i hjärtat… Visst blir julen aldrig likadan? Jag försöker tänka att det är min lille sons tur nu, han som får vara lycklig på riktigt. Kanske är det därför du (och jag) skapar rena sagostämningar när vi firar jul med våra barn? Man vill ge dem perfekta jular så länge man bara kan?

  3. Förlorade min pappa för några år sedan, alldeles för tidigt. Livet blir aldrig som förr. Vi har på något sätt lärt oss att leva med sorgen, men han fattas oss alltid. När han dog läste jag mycket dikter, texter och lyssnade på sånger. Lars Demian har skrivit en fin sång som heter “På den andra sidan”. Min pappa dog just efter jul, så jag tänker extra mycket på honom dessa dagar, på vad han hade sagt, tyckt, tänkt och gjort. Jag kan tänka på hur han skulle ha lekt med mina barn, hur stolt han hade varit över att få se dem växa upp.
    Det är som du skriver -vi glömmer inte- och så länge vi minns lever de vi saknar vidare inom oss.

  4. Minns så väl den texten från häftet man fick på sjukhuset, om livets slutskede. Den tröstade mig väldigt väl också. Det och texten till koppången som vi hade på begravningen. Stor kram

  5. För mig är det 17 år sedan julaftonen på sjukhuset, julaftonskvällen hos vänner till familjen. Några dagar senare sövdes mamma för att sedan somna in den 5:e januari 1998. I år firade jag julen med min mans släkts barn och det är nog så som någon skrev här blan kommentarerna, att julen blivit deras och deras lycka gör att min jul blir överkomlig. Så som jag älskar julen på samma sätt som min mamma gjorde och som jag hatar den på samma gång för att hon inte finns med.

    Kram till dig och tack för de fina orden.

  6. Fin dikt. Men herregud så hemskt. Jag blir liksom mållös, vad finns det att säga. Ibland tänker jag att jag vill skriva något till mina barn som dem kan läsa om jag skulle dö plötsligt. Då skulle jag skriva att jag dog lycklig, att jag fick allt tack vare dem och att jag inte saknar något. Att jag är med dem resten av livet, att de ska tro på sig själva och sina beslut och att jag för allt i världen inte vill att dem ska vara ledsna. Usch. Fokus roliga saker nu innan jag gråter ögonen ur mig.

  7. Du är underbar Clara! Jag skickar all min kärlek och en stor varm kram till dig ikväll!❤️

  8. Det var en fin text som sätter saknad i perspektiv. Tack. hotnessinterior.wordpress.com

  9. Tack för att du berättar. Min mamma gick bort för snart tre år sedan, och fick aldrig träffa sitt barnbarn. Hon var min bästa vän, och jag fick se henne tyna bort under ett halvår. Denna julen har varit extra tuff, och jag saknar henne så mycket ♥.
    Jag tror det är för att min mormor gick bort för några månader sedan, och för att jag själv just nu försöker hitta min mammaroll. Då vill man ju ha ens egen mamma nära sig…
    Men det är ändå lite skönt att man inte är ensam om att mista sin mamma när man själv precis blivit vuxen.

  10. Känner med dig. Dikten är väldigt vacker, i originalet den engelska versionen slutar den med att glada röster ropar “there she comes”.

  11. Precis som någon mer skrev så läste vi syskon texten i ett häfte om vård i livets slutskede. Vi fastnade för den alla syskonen när pappa fick bort och valde att använda delar av den i pappas dödsannons. den stämmer så bra och ger hopp o kraft till livet på andra sidan!

  12. Så fin skrivet! En mamma eller pappa som går bort när man är ung är ju något alldeles förfärligt att behöva uppleva. Jag fick vara med om det också. Mamma dog när jag var 17 och pappa när jag var 25. Men tänk ändå, hur den sorgen, den saknaden har format mig till den jag är idag. Allt jag sa “ja” till efter det, eftersom jag insåg det stora värdet av det. Och att det jag tog emot, gav mig så fantastiskt mycket tillbaka. Till exempel en egen ny familj; en man, egna barn och en fördjupad upplevelse av livet.

    Som Astrid Lindgren sa i den nya tv-serien om hennes liv, om sin lille son Lasse som hon var tvungen att lämna som nyfödd. Hon sa ungefär såhär, att hon skulle nog ha blivit författare även utan den sorgliga upplevelsen med Lasse, men hon skulle aldrig ha blivit en berömd författare.

    Kanske är det så lite för dig med Clara. Att den snabba mognadsprocessen som du tvingades in i när din mamma gick bort, har gjort dig till en fantastisk bloggare med flera inre bottnar än du skulle ha haft annars. Vem vet. Att din längtan och saknad skapar något väldigt vackert, som tillexempel en stor hängivenhet till ditt arbete, en större skönhetsupplevelse och insikt om vad livet också ger.

    Kanske den där båten som for iväg har kommit tillbaka till dig. Fast på ett annat sätt.

    Kram!

    1. Så fint skrivet Maria, både om din egen sorg och om hur förlusten av en närstående påverkar de egna valen i livet. Tror verkligen att det ligger mycket i det du beskriver. Mammas död (min och Claras) har definitivt ändrat synsätt på både jobb, familj och har starkt påverkat uttrycksförmågan och skaparkraften.

  13. Modige Clara, ett av mine store forbilder. Jeg ser godt at din sorg former dine tekster og din personlighet. På en god måte. Jeg kjenner igjen meg. Dette diktet/sitatet, så vakkert. Jeg skulle gjerne se origianlteksten på engelsk. Hvor finner jeg den?

  14. Kanske kan orden trösta i framtiden. Har skrivit några rader på FB.. Förväntar mig inte något svar, ville bara tala om det.

  15. Så fint skrivet, och vilken vacker text! Min pappa fick lämna oss alldeles för tidigt, strax innan jul, jag var bara 22 år och nu har det gått sex år sedan.

  16. Åh den texten fick vi när min mormor var döende i en hjärntumör, man fick tröst och en insikt om att allt handlar om något mycket större kände jag. Tack för att du påminde mig om den!

  17. Bra jobbat forsätt så, du är en bra förebild för unga kvinnor och sånt behövs i massor.

  18. Hej! Underbar text. Min mamma ska begravas i slutet av denna månad och jag tror jag vill läsa texten….
    Vet ngn var den kommer ifrån? Hälsar Melissa.