Idag känns sjukan lite bättre för oss alla. Liksom humöret då vi inte gör annat än att vila oss (och vika sanslösa mängder tvätt). Jag muntrar upp mig med småkakor och enorma mängder kaffe. Drack aldrig kaffe innan jag fick Folke typ. Men som tvåbarnsmorsa känns kaffe som den perfekta drogen. Massa grädde ska det vara i också!
Den här sexmånadersspädisen – vilket solsken han är! Så glad och trygg och lättroad.
Och hans storebror är duktig på att aktivera honom. Här gör han sitt bästa för att lära honom yoga. Som han i sin tur har lärt sig av pappa yogaläraren. Om jag gör någon yoga? Nä, kan faktiskt inte tänka mig något tråkigare. Även om jag som är smidig som ett kylskåp förmodligen är den som behöver det mest av alla.
27 svar
Gillar det sviktande golvet på bild nr två=) Passar bra in i texten din. =) Åh…jag vill också ha en canon eos mark 3. Ge mig=)
Jag blir så sanslöst sugen på ett litet syskon åt Harry när jag ser Bertil och Folke leka ihop!
Så himla sött att de leker ihop. Storebror verkar så himla glad över ett syskon!
Det är så himla trevligt att läsa din blogg, Clara. Du är en av de få verkligt vettiga bloggskribenterna här i landet. Förändras aldrig! 😀
Åh tack Nadja <3
Be Jacob om ett pass yinyoga, så härligt! Eller så gör du som du själv vill:) kram
aaahh, så söt han ärrå! har typ inte sett lilla folke känns det som! dina båda kids är ju supersöta, det är så roligt att du delar med dig 😀 skönt med en bättre dag! och JA, jag började också halsa kaffe när jag fick tvåan, haha
http://madeinhistory.blogspot.com
Åh yoga! Det längtar jag mycket efter, men det hinns ju så sällan med liten hemma. Jag går på bikramyoga, definitivt inte tråkigt men o så jobbigt, och härligt! Andra yogaformer jag provat har jag däremot blivit lite uttråkad på. Men kanske acroyoga skulle vara något?
Kaffe fick jag sluta med efter graviditeten, kanske tarmarna blev ommöblerade, nu har jag fått världens fjant-mage som inte tål något alls. Hej kamomill-te 🙂
Vilka härliga bilder! Krya på er nu!
Söt kille. Ursäkta att jag frågar, men varför klär du honom i flickkläder?
Hej, jag är sjukt nyfiken på vad det är han har på sig som du klassar som flickkläder…
Många som går igång på denna diskussion…inklusive jag själv. Jag skulle vilja påstå att det ÄR flickkläder. Tunikan ser ut som ett loppisfynd och är garanterat sydd från början till en liten flicka. Därmed inte sagt att den inte oxå kan vara fin på en pojke.
Flera ggr har jag sett båda pojkarna klädda i flickkläder- klänningar, spetstrosor mm. Och jag är helt säker på att det är ett väldigt medvetet förhållningssätt av den som valt kläderna. Jag undrar bara hur långtgående vi är bekväma med detta tankesätt. Ser ju att Du Clara gärna bejakar din kvinnlighet o klär dig i väldigt kvinnliga kläder. Antar att du liksom jag tkr att det är fint. Anser du att dessa kläder sydda för den kvinnliga kroppen hade varit lika fina på en man?
Valfrihet är fint, viktigt att alla kan vara den de vill vara. Men jag kan oxå tycka att det typiskt manliga/ kvinnliga är fint för att det framhäver våra olikheter. Är det inte det som vi attraheras av. Att se maken i spetstrosor, var går gränsen när vi feminister och frihetstänkare börjar tycka att det känns fel?
Barnkläder är sydda för barnkroppar, det dröjer länge innan Folkes och Bertils kroppar skiljer sig från Adas och andra flickor i deras omgivning.
Jag tänker att Clara o Jakob väljer mycket ärvt, mycket loppis och mycket som redan använts av andra barn. Då slipper man gå in på Lindex och styras mot spidermantröjor eller små gulliga rosa saker som ungarna knappt kan röra sig i….
Själv delar jag och sambon på en hel del i vår gemensamma garderob. Det som sitter snyggt och bra på båda våra (väldigt olika) kroppar ser vi helt enkelt som gemensamt. Både tröjor och jeans går att dela på för oss. Gällande klänningar har jag dock större bröst och bredare höfter så det fungerar dåligt 🙂
(för övrigt är det grymt sexigt med en snygg rumpa i spetstrosor, även när det är sambons rumpa och inte min!)
Om det nu är ett loppisfynd så är jag absolut inte säker på att det är sytt till en flicka… Om man ser på hur många barn kläddes på 70-talet så var det väldigt unisex och många pojkar hade tunikor…
Den kan oxå vara sydd under en period när unisex inte existerade… Men vad spelar det för roll egentligen. Om man väljer spetstrosor till sin nyfödda pojk så bryr man sig nog inte om hur ett plagg var tänkt från början.
Jag tror tvärtom att Clara gör ett medvetet inlägg i debatten genom att klä sina pojkar i flickkläder. Hon vill på det sättet ge sina barn frihet att själva välja och inte begränsas av konventioner, men oxå väcka tankar hos omgivningen.
Och det lyckas hon ju verkligen med. Många nya tankar väcks. Men något i mig får mig att tycka att en pojke i väldigt typiska flickkläder ser utklädd ut.
Men jag har antagligen inte kommit lika långt som Du Clara i tanken. Min tanke har inte lika stor frihet som din. Det som verkar självklart för dig blir medveten provokation för mig… Inser att t o m min smak är styrd av konventioner. Älskar att klä min pojk i typiskt pojkiga kläder o mina tjejer i mer tjejigt snitt. Men din smak verkar helt okonventionell o fri. Härligt på nåt sätt.
Och strumpbyxor hade ALLA… 😉
Men har ÄR ju en pojke. Alltså är det pojkkläder. Det finns liksom ingenting i dessa kläder som är speciellt avsedda för en snippa
För övrigt använder jag mängder av ”herrplagg” så som kavaj, byxor och lågskor. Min man använder ofta långa tunikor (av den typ 1 miljard indiska män bär) och min son klär sig gärna i klänning till förskolan.
Men när det gäller barn så ser ju kropparna likadana ut, därför kan jag tycka att det är det ju onödigt att det finns ”flick” och ”pojk” kläder i de små storlekarna där kropparna ser lika dana ut.
Ser man i butikerna är det väldigt uppdelat vad som passar till flickor respektive pojkar. Det begränsar köparen ganska mycket eftersom många inte ens går in på ”pojkavdelningen” när man har en liten flicka, när det i själva verket säkert finns jättemycket fina kläder som flickan skulle passa i. (och tvärtom)
Flickkläder? Strumpbyxan är ju det ultimata plagget, fråga min 3-åriga systerson! Snygga, sköna, lekvänliga och suuupercoola! Dessutom tycker han att han ser ut som Jonatan Lejonhjärta i det 🙂 Han prövade min dotters och blev fast direkt! Massvis med klädkedjor har börjat med ”grabb-strumpbyxor”, dvs blå med döskallar och liknande, om en känner sig lite darrig inför att sätta på sina söner pantalonger. Tröjan är väl en helt vanlig tröja, inte ens rosa…
Varför tror du att det är flickkläder ?
Kaffe var min drog långt innan jag fick barn… Nu har jag magkatarrskänningar och kan inte få en enda droppe, inte ens te. Kamomillte kan jag dricka, o vad lugn och nöjd jag känner mig… eller inte. Yoga gillar jag men blev rådd av läkare att avstå då jag är lite överrörlig och det kan bli sämre av yoga.
Krya på er!
Tack 🙂
Jag började också dricka kaffe när vårt andra barn kom! Med två blöjbarn och ingen sömn var det välbehövligt 🙂
Kaffe er absolutt en nødvendighet! Så himla søt Folke er! Og storebroren også, så klart.
Tycker yoga är lite tråkigt.. Det har det varit varje gång jag provat iallafall. Men jag går på pilates, det är inte lika långsamt och man känner sej ju smidig (fast jag också är ett kylskåp) och starkare efteråt. Och löpning gör bra för mitt huvud/tankar, så som yoga säkert gör för dom som gillar det. 😉 Fina bilder som vanligt 🙂
Ja när man väl börjat dricka kaffe är man fast…och när man väl köpt en kaffekvarn är man fast vid att mala bönerna..och när man väl väl köpt en mjölskummare är man fast även där! Tur det inte är den värsta drogen här i världen! 🙂
hannaochmarten.blogspot.com