En egen stund

När man har småbarn är de där ostörda stunderna ganska få. Stunder som jag förut tagit för givet. Att få lyssna på Studio Ett i lugn och ro medan jag lagar middag, att prata med Jakob sammanhängande när vi äter utan att samtidigt torka någons snor eller utspillda mjölk. Att få sitta på toaletten utan att någon sliter i handtaget eller ta en dusch utan att någon absolut måste in och kissa precis samtidigt. Eller ta en kopp te. Dricka en hel kopp kokhett te som inte hinner svalna eller spillas ut eller glömmas bort på vägen. Det händer inte så ofta. Men desto trevligare när det väl händer.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

34 kommentarer på “En egen stund”

  1. Hej kära namne! Jag läste just din så träffande text och inser att jag har en sån stund precis just nu. Stora tjejen är på teater med mormor och mannen sover middag med lillebror och jag själv sitter och njuter av en bit choklad och av att läsa din blogg. Tack!

  2. Kära Clara och andra småbarnsföräldrar! Jag har också varit småbarnsförälder och njutit av de där små stunderna och ibland kanske även längtat – om än i smyg – framåt i tiden, när fler såna stunder skulle infinna sig, när kaffet aldrig skulle hinna bli kallt, när man alltid skulle kunna prata oavbrutet med sin man under middagen etc.

    Men så plötsligt händer det. Barnen blir stora och vips flyttar de hemifrån. Och kvar lämnar de en tystnad och en tomhet som gör så ont, så ont. Och jag vet att jag verkligen njöt av att ha dem hemma hos oss, jag vet att jag aldrig klagade eller önskade mig ett annat liv fast det var hämtning och lämning och hela livet var anpassat efter våra fantastiska barn. Hela tiden fick de stå i det främre rummet, hela tiden var de viktigast. Hela tiden var vi deras föräldrar och jag älskade varje sekund av det hektiska livet som det faktiskt innebar med friluftsdagar, matsäckar och aktiviteter.

    Och nu är det bara vi, jag och min man, nu har vi hur mycket tid som helst, och mer än någonsin inser jag att de bästa åren i mitt liv, var de tjugo år som mina två barn bodde hemma; det var helt enkelt en ära att få ha dem här, att få lära känna dem, att få lära dem allt, att finnas till för dem.

    Visst är vi fortfarande deras föräldrar, men mer på avstånd, mer på håll, men de vet att vad som än händer finns vi här oavsett hur gamla de är. Vi stöttar och hjälper så mycket vi kan när det behövs.

    Så njut av dina små lugna stunder, men njut också av kaoset och stojet, för det kommer du förmodligen att sakna sen.

    1. Jag tänker när jag läser din text Esther, att allt har sin tid. Visst kan man tänka tillbaka på småbarnstiden, med ett nostalgiskt skimmer när man inte längre är där. Men ärligt talat, nog njuter (i alla fall jag) av att den inte varade för evigt. Att värna om egen tid och egna intressen kanske gör det lättare att leva den dagen när barnen flyger sin kos.

    2. Oj, Esther… du fick just mig att börja gråta! Nu ska jag gå in i vardagsrummet och krama min åttaåring och min fyraåring lite extra!

    3. Esther, det är givetvis så att man ska uppskatta den ändå förhållandevis korta tiden med sina barn. Men det betyder inte att man ändå inte kan se fram emot stilla stunder.

      Jag förstår och vet att du menar väl i det du skriver. Det gör jag. Däremot vill jag få påpeka att just personer som du, som envist måste säga att man ska uppskatta osv osv, orsakar många ledsna dagar för föräldrar som är mitt uppe i vardagen med små barn. Det ÄR slitsamt. Man är trött. Man längtar efter lugnet. Det betyder INTE att man inte uppskattar tiden med sina barn. Tvärtom uppskattar man den oerhört mycket, men man får ändå lov att vad trött och uttrycka det då och då. Jag tycket att du ska tänka på det, särskilt när du pratar med dina egna barn och deras respektive. Det finns ingenting mer irriterande än föräldrar och svärföräldrar som säger det du just sa i din kommentar.

      Man förstår faltiskt att njuta av sina barn. Det betyder inte att man inte vissa dagar vill slita håret av sig av trötthet. Det blir en skuldbeläggning, även om du inte menar det på det viset.

      Allt verkar mycket mindre och enklare när man ser det i backspegeln.

    4. Annica- Du slår huvudet på spiken! Som nybliven tvåbarnsförälder är det många som säger att man ska passa på att njuta, och visst njuter jag, men det är ju också idiotjobbigt att gå igenom småbarnstiden. Får lite panikkänsla av alla dessa “njuuuuut”, allt är ju inte rosa fluff även om det fina ändå är det övervägande.

    5. Jag skulle ge ganska mycket för ett par timmar i lugn och ro just nu. Nybliven tvåbarnsförälder, liten bebis som gärna vill amma hela natten och samtidigt finns en storebror, just nu förkyld och extra kinkig, som behöver sin uppmärksamhet. Jag njuter självklart av mina barn och min familj, men att jag hade uppskattat ett par timmars lugn och ro betyder inte att jag inte älskar mina barn. Sen är det så att somliga människor har större behov av att få vara ensamma än vad andra har- jag är en av dem.

    6. Förlåt. Men hjälp vad sorgligt du skriver, Esther. Det vore en mardröm för alla inblandade om jag den dagen barnen flyttar ut känner att allt roligt, mysigt och härligt är slut. Vilken enorm börda för mina barn dessutom, helt ohanterbar: mammas liv är meningslös nu när vi flyttat, ja, värdelöst faktiskt. Deppigt. O-njutbart.
      Mina barn är bara 2 och 5 år, men redan nu (!) tänker jag på allt jag ska göra när de blivit stora: börja i kör igen, skaffa hund, grotta ner mig i jobbet… Etc, etc..
      Och det är framförallt viktigt för att INTE få det som du har det: sorg och smärta och sitta och vältra ur sig hur småbarnsföräldrar tvångsmässigt ska NJUTANJUTA av den kanske i särklass jobbigaste perioden i deras liv som ofta leder till utbrändhet (speciellt hos mammorna), långa perioder av kraftig sömndepravation, håravfall, rynkor, sargat underliv, känsla av att aldrig räcka till för sina barn eller orka vara den perfekta föräldern.. OSV I ALL EVINNERLIGHET.

    7. Alla lever inte för att skaffa barn jag har tex inga barn och vill inte ha några heller. jag bliir SÅ jäkla trött på sånt trams att barn är LIVETS MENING för det är det inte. Livets mening är något man ger sig själv av sig själv och det utan att vara självisk.Alla har rätt att göra sina val i livet men snälla bespara mig det skitsnacket ovan:(

  3. Oj, där blev det så där tydligt igen varför jag inte har barn och inte heller ska ha några barn. Tur att det finns möjlighet att välja vilken sorts liv man vill leva, för “en storlek” passar inte alla. 🙂
    Charlotta

  4. kan verkligen förstå att det är en sådan grej som är sjukt underskattat innan man skaffar barn! passa på att njut när du får tillfälle 🙂

  5. Känner igen mig så väl! Just nu drömmer jag om en HEL dag med lathet i form av TV-serier, tidningar, sova mitt på dagen, pizza, kakor och lugn och ro.

  6. Hej Clara!

    Har en fråga till dig, som det vore roligt om du kunde hjälpa mig med 🙂 jag är relativt nyförlovad och har just fått min ring! Den ser ut ganska mycket som din förlovningsring när ni förlovade er (enligt vad jag sett), en vanlig enstensring som liksom har platt undersida och där fästningen “sticker ut” lite. Jag undrar vad du matchade med för typ av vigselring? Hade varit roligt att se en bild eller något 🙂 tycker att ringen har en lite svår form att matcha med en enklare guldring!
    Stort tack på förhand! Kram

  7. Dessa stunder har jag alldeles för mycket av i min verklighet där barnen bor halva tiden hos sin pappa. Jag skulle mer än gärna ha sällskap på toan, kaos köket och avbrutna samtal dagarna i ett tills barnen flyttar hemifrån. Men då skulle jag bara se till mina egna behov.

    Det är lätt att uppskatta de där stunderna i stillhet när man får allt det andra underbara stöket i överflöd..

  8. Haha ja det där känner jag verkligen igen! När jag väl har en egen stund så tar jag tillvara på den stunden på ett lyxigt sätt. Det var verkligen annorlunda innan familjelivet 😀

  9. Men visst finns det mycket positivt också? Eller? Snygg blå klänning! Var hittar man en sån?

  10. förr såg man fram emot en kväll på krogen, nu ser jag fram emot en kväll med en god bok!

  11. Jag blir nyfiken på vem som står bakom kameran när du blir fotograferad eller är det kanske så att du använder självutlösare?
    Tack:-)!

  12. Hur svårt är det egentligen att skaffa barnvakt en hel dag lite då och då och få en dos av egentid som räcker för ett tag? Eller att som föräldrar turas om att ta barnen ensamma en halvdag? Det är vad jag frågar mig ibland.

    1. Jättesvårt för många. Dock inte för oss,vi har ofta barnvakt. Dock inte så ofta bara för att jag vill bajsa ifred

    2. Personligen uppskattar jag nog mer egentid på det sätt Clara nämner än att tanka massa egentid en dag. Sen har vi visserligen knappt möjligt till barnvakt om vi inte hade hyr in någon någon (som vi just nu inte har råd med). Men en lugn stund då och då räcker mycket långt. Alla är vi olika.

    3. Gud så idiotiskt att anta att alla har barnvaktsmöjligheter. En del har det i överflöd. Andra har inget. Anta inte en massa saker Moa. På engelska brukar man säga: Don’t assume things. It makes an ASS out of U and ME. Väldigt bra poäng.

  13. Okej då, något raljant och provocerande inlägg från mig. Jag skulle kunna nyansera det avsevärt, men jag avstår. Tur att ni i alla fall har barnvakt ofta, Clara, så du får chansen till ett avslappnat badrumsbesök ibland. Jag tror helt enkelt att allt blir så mycket bättre om man hjälps åt och försöker avlasta varann, som föräldrar, familjer, vänner grannar osv.

  14. Den första bilden är verkligen helt perfekt! Skulle kunna sitta hur länge som helst och bara känna harmonin och lugnet som finns i färgerna och kompositionen… Precis som någon undrade här nedanför, funderar jag på om den är tagen med självutlösare eller vem som är fotografen…