Det finns en del grejer som jag verkligen vill ha här hemma, bara för att de slår an någonting i mig. Ja, i all enkelhet så påminner de om något från min farmor, mormor eller min faster Inger. En sådan sak är att jag alltid har smöret i en gammaldags smörbytta av glas. Och dessutom stående framme i rumstemperatur. För så var det i farmors skafferi. Och säkert låter det märkligt men den där smörbyttan ger mig en varm känsla i maggropen. Som att jag tagit en skärva från farmor och fogat samman med mig själv.
Den här väggförvaringen är en annan sådan grej. I min faster Ingers varma, perfekt ordnade tvättstuga hängde en sådan här på insidan av städskåpet. Så nu har jag också en sådan hemma i köket. Och varje gång jag öppnar städskåpet blir jag glad och tänker på henne. Och det broderade papper, påsar, kork, snören känns tryggt på något vis. Jakob fattat förstås ingenting av det här men så är det ju inte hans barndomsminne utan mitt.
Den finaste komplimang jag kan få är när någon tycker att det ser ut som att det bor en tant hemma hos mig. För det gör det ju! Jag är ju en tant och det är tanter jag inspireras av. Alla dessa fantastiska tanter som befolkade min barndom.
33 svar
Tänk vad viktigt det är med förebilder!
Ja! Tanter är värda all respekt och beundran! Varför vill inte alla vara tant?
Åh jag fick precis hem en sådan idag! Tradera. Någons mormor hade lämnat den efter sig, ser exakt ut som din fast väldigt sliten, hjärtsnörp av alla små lagningar.
Precis så – som att foga in skärvor av farmor i mitt liv, med mig ❤
Så fint skrivet, Clara!
Jag förstår precis vad du menar.
Kjenner meg 100% igjen! Jeg blir også veldig glad når noen sier at mitt hjem minner om deres farmors hjem eller lignende 🙂 For meg er det et BRA kompliment!
Tant <3
Å å å, jag tror minsann jag ska sy mig en sån där. Fast för räkningarna, laddare, hörlurar och tejprullar och annat tjafs som hopar sig på köksbänken
Visst är tanter de bästa! Min favorittant var (gamel)faster Ruth, hon hade varit missionär i Afrika o hon cyklade o hjälpte till vid förlossningar trots kolsvarta stigar genom djunglen med lejon rytande brevid (möjligen var vissa historier ngt toppade, men första resan tog 3månader – alltså bara ditresan). Hur som, på släktkalasen var det hon som spelade chinaschack med mig i köket, minstingen (som inte fick vara med) i kusinskaran. Hon såg.
Såna tanter kan vi aldrig få förmånga av! <3
En likadan fanns på insidan av skafferiet i mitt barndomshem. Likadan, men med blå kanter och blå brodyr. Lite opraktisk kanske, för den var faktiskt ganska proppfull för det mesta. Härligt att du uppvärderar ”tanten”!
Så himla fint skrivet. Det känns som en oerhört fint gest att göra gentemot de man vill minnas och gentemot en själv!
Själv sparar jag på min mormors gamla servis, den är säkert inte alls cool eller inne, men den är så mycket minnen för mig. Mormors ugnspannkaka med henne jordgubbsssylt till smakade bättre på hennes tallrikar än hemma hos oss 🙂
Haha! Igenkänning! Min bror brukar säga att det bor en ”gam-käring” i mitt hem! Jag tar det som en komplimang 🙂
Och jag har också en sådan där vägförvaring för papper, påsar, kork och snören, dock inte på grund av ett minne såsom du har.
Förstår precis vad du menar! Blir varm av din beskrivning! Jag har en blå liten glasskål på fot som jag envisas med att servera både karameller eller vardagens ärtor för varje måltid, fika finns farmor då med mig!!!
Fick höra senast för en timme sen av en studiekamrat att det var trevligt att plugga hemma hos mig för att det kändes som att vara hemma hos mormor. Mormorförklaringar är de absolut finaste komplimangerna!
Även yngre män kan uppskatta ”tant-fenomen”! Min manlige vän vid ca 24 års ålder uttalade sig en gång mycket positivt då han såg min släkting som hade ett linneskåp med manglade lakan och veckade örngottsband! För övrigt var det ofta min släktings man som veckade dessa band, och han tyckte inte att det var konstigt på något sätt…
Vilken jättefin!
Du beskriver det så bra, den där sköna känslan när man får omge sig med några ting från de som betytt mycket. Det finns en forskningsrapport om retrofenomenet där det konstateras att orsaken är att vi i den röriga, stressiga och ovissa framtiden mår gott av dessa gamla saker som vi känner igen, att de fungerar lite som snuttefiltar.
Så himla fint skrivet om skärvan, det är ju precis så det känns. Det är fint att ha inspirerande tanter i sitt liv (och att vara en själv, förstås).
Detta inlägg gillades skarpt av tanten i mig!
Har en likadan även ett förkläde i vitt o rött som det står klädnypor på allt efter min farmor har det framme i vårt gamla torp bredvid bakugnen vid vedspisen, hänger de båda, efter min mormor blev det en massa krus som man la in gurka o annat används också tänker då på min älskade mormor som lärde mig så mycket bla. knyppla fast det var det tråkigaste jag visste i 8 års ålder, men jag fick en egen när jag fyllde 12 år men har tyvärr inte används så mycket kan jag säga. Ha en bra dag.
En sådan där klänype-förkläde är väldigt praktiskt när man hänger upp tvätten utomhus! Och det är väl underbart ? Doften av nytvättat och frisk luft!
Jag älskar dem! Har faktiskt två 🙂 Och bonader är jag svag för också! Även hos mig bor det en tant 😉
Så fin! Jag tycker det är roligt att de visar på hur en liten, liten detalj var annorlunda förr. Man hade nog inte de enorma lagren av gamla plastpåsar de flera har nu för tiden. De rymdes i den där anordningen. Samma med de små förvaringskärlen som ibland finns i gamla köksskåp, märkta mjöl, socker, frukt… som att man hade lika stor volym frukt hemma som socker.
För torkad frukt….
Ja det där med att ha smöret ute i rumstemperatur i en fin smörskål av porslin är något jag också tycker om. Något som man faktiskt MÅSTE göra här på Irland om man använder riktigt irish creamery butter, helst då ifrån Kerrygold. Jag vet inte men smöret här ifrån är så mycket godare. T.o.m min mamma var nästan på väg att smuggla med sig några paket med sig till Sverige när hon varit här på besök! 😉
Det där med smöret framme på Irland känner jag igen. Allt två paket framme på bordet hela dagen. Tycker också Kerrygold är gott men blev förskräckt sist jag var på Irland och av någon anledning läste innehållsförteckning, bla palmolja!! Smakade inte lika gott efteråt tyvärr.
Japp, tanter är vi och stolta sådana! Jag har också en sådan i köket 🙂
Jag har också en exakt likadan i skafferit ute på landet fast i blått. Undrar om det var så att det ingick en beskrivning i någon veckotidning å så satte alla i gång och sy eller att det fanns färdiga väggförvaringar att köpa i butik?
Jag har en nästan likadan väggförvaring här hemma i köket. Den är efter min mormor och förvarar barnens solglasögon, laddsladdar, rökelse och gamla Buffétidningar. Fint och praktiskt i ett! 🙂
Ha ha! Känner så igen mig med smöret. Min farmor har alltid smöret (alltså inte bregott) framme i skafferiet, antingen på en liten assiett eller i en gammal smörbytta.
Jag har det gärna hemma med, men min sambo vägrar använda smöret då, han kastar det bara. Så det får snällt stå i kylen. 🙂
Ååååh jag älskar också att ha det som tanter!! Allt som påminner mig om mormor bara SKA jag ha! Nu förstår inte sambon detta tyvärr så det har fått bli lite inslag här och där sedan vi köpt torp och flyttat ihop! Men innan dess… Ååååh vad ombonat och hemtrevligt jag hade det! Värmen och tryggheten i kroppen är oslagbar!
Ja, så känner jag också med gamla grejer!
Fast problemet med de där fiffiga gamla förvaringslösningarna är ju att de inte direkt går att använda som det är tänkt – vem behöver ett fack för kork liksom? Samma med de här fina porslinsbukrarna att ha i köket – okej havregryn och vetemjöl, men plommon?
Så fint! Innan jag ens hade hunnit läsa texten, bara sett bilden, så förflyttades jag till min egen barndom och min farmors hus. Farmor hade en liknande i blått. Tack för mycket och fin inspiration! ”Jag ska bara hinna ikapp med städningen efter de tre barnen, så ska jag”… tänker jag nästan varje dag. Sånt är livet 🙂