Jag försöker bjuda in barnen att vara med i hushållsarbetet. Som idag när Bertil ville dammsuga när vi städade. Det går oändligt långsamt och jag får göra om det efteråt. Och jag som har så bråttom när jag städar vill bara hasta vidare och inte låta det ta ännu längre tid. Men jag försöker sansa mig. Om han någon gång vill dammsuga så är det väl oerhört korkat att inte låta honom vara med? Likadant försöker jag resonera med matlagning, tvätt och andra uppgifter här hemma. Folke gillar till exempel att stå och slita ut blöt tvätt ut maskinen och langa vidare den till mig. Och egentligen är det ju ganska svårt att veta vad man ska göra av tiden tillsammans med en ettåring så att tvätten tar dubbelt så lång tid är ju ingen katastrof.
Det finns något fint i att hela familjen hjälps åt. Som liten brukade jag och min syster vara med och städa med mamma och pappa. Och aldrig njöt man väl så av att det var städat som när man själv varit med och hjälpt till. Jag minns den rena duken mamma la på köksbordet och ljusen hon tände för att liksom markera att nu var det klart. Nu var det färdigfejat. Och jag gör precis likadant. Ikväll brinner ljus på matrumsbordet bredvid en vas med blommor från rabatten. Och hela huset känns sådär harmoniskt och rent.
23 svar
Jag blir så avundsjuk att du får till detta!
När mina barn ska vara med och hjälpa till blir det alltid 5 minuter lek med ’valfri hushållssysslegrej’,
sen 5 minuter kaozzz med densamma, med påföljande stress hos mig varvid jag avbryter dem och gör klart själv medans barnen är arga… 🙁
Är ju jättebra att ”lära sig” tidigt, övning ger färdighet som sagt!
Jag gillar hösten jag också, den ger lugn i tillvaron. Jag skulle bara vilja att lugnet skulle smitta av sig på jobbet men höstarna är värst där.
Känner så igen det där. Man förstår att det är kul och bra för barnen att vara med och hjälpa till samtidigt som man ibland har noll tålamod och allt ska gå så snabbt som möjligt. Försöker få barnen att vara med så mycket som möjligt. Nu när jag är föräldraledig fungerar det bättre. När jag arbetar och hämtar barn på dagis vid 17:30, hungriga och trötta barn..då fungerar det sämre. Dumma, dumma samhälle med sin dumma, dumma arbetslinje. Alldeles för långa arbetsdagar..
det är säkert meeegabra, men hjälp för tålamodet känner jag 😉 haha
Jag tycker det är så svårt att få med barnen i arbetet. De vill helst göra annat… Men så är de så stora nu, Samuel är 11 och Alexander är 8.
När allt var klart kvällsfikade vi goa mackor och varm choklad. Mums.
Jo men precis det är ju genom att delta i aktiviteterna hemma som vi lär oss att utföra dom ! O det är ju bara positivt för ens utvckling att få hjälpa till, inte bara för att lära sig utan även för att få känna sig delaktig o duktig o behövd !
Ja det är väl det här vi vill att vårt samhälle ska bygga på inte att någon annan tar hand om en egen skit.
Den tid det tar nu, i de yngsta åren, har man nog igen senare. Så fort våra knattar vill hjälpa till tar jag ett djupt andetag och säger ”ja, vad kul” fast inombords svär jag en liten svordom och börjar räkna om schemat för nu blir allt fördröjt. Men den stoltheten i deras ögon är min vinst.
Det fanns en tid när de bråkade om att få dammsuga och tjöt höga glädjerop över att få ha egen trasa. Den tiden är blott förbi. Nu river de mest fram det vi plockar bort och hoppar i de sängar vi bäddar. 3-åringen vill dock sitta på bänken och äta upp de grönsaker jag hackar och fråga vad jag gör fortfarande, och jag njuter eftersom jag har en känsla av att den tiden också snart är ett minne blott.
På söndag får de stora vildungarna vara hos mormor och morfar medan vi städar järnet en hel dag, och konstigt nog längtar jag trots att jag avskyr att städa. 3 månader med två föräldralediga och sammanlagt fem personer som går hemma och mest gör roliga saker och struntar i hemmets förfall en hel sommar sätter sina äckelhetsspår kan en säga.
Kan tänka mig att det är svårt att lämna tid i vardagens bestyr för de små att också lära sig. Det är verkligen svårt att stanna upp och ge tid till det som behövs. Ofta har man ett sånt tempo att kan förstår att det är möjligt att ta det lugnare.
Just det där med att låta barnen åstadkomma saker själva och därmed få uppleva tillfredsställelsen när något är avklarat, tror jag att vi föräldrar skulle ha i åtanke oftare medan vi hjälper till här och skyndar lite där. Att upptäcka sin egen förmåga är guld värt!
Åh, jag känner igen mig. Mest i viljan att ”få det klart”, haha 😉 Men jag försöker också sansa mig ibland.
Ska däremot bjuda in 2-åringen till att grundmåla ett rum. DET tror jag hon kan uppskatta 😀
Så tänker vi också! Min son har hjälpt till sedan han kunnat greppa en slev. Kanske tar det längre tid, men det är ju dubbelt så roligt också. (fast jag vet inte med tiden jag. I det här hemmet får jag bolla underhållning med sysslor de dagar han inte hjälper mig och det tar ju ocksp sin tid och sitt fokus.) Men egentligen kommenterar jag för att fråga vad ni bakar på bilden?? Ser så gott ut!
När jag var liten brukade vi ha veckostädning hemma. Alla hade några uppgifter var att göra och under tiden bakade mamma bullar. När allt var färdigstädat åt vi bullar med ny duk på bordet och så hade vi familjeråd. Det var en mysig vana.
Den känslan är en av de bästa. =)
Jag gör likadant. Min dotter som är 18 månader är med och bakar (viftar ner allt mjöl på golvet) och städar (sopa runt på mjölet och sprida ut det lite till) och fixar med tvätten. Och ja, det tar tid. Men när maken kommer hem från jobbet och jag har pluggat klart för kvällen är det väldigt skönt att kunna göra nåt kul tillsammans istället för att göra hushållssysslorna då. Och hon älskar att få vara med och hjälpa till! Jag fick också vara med och hjälpa till som barn och tyckte också det var härligt när allt var klart om man märkte skillnaden! Det lär ju också barnen att man inte bara kan leka hela hela tiden, men att man kan ha roligt och hjälpas åt att ta hand om hemmet.
Du måste ha varit ett ovanligt och underligt barn som hade dessa känslor och utvecklade tankar angående städning som barn.
men jisses. Minns att det var helt överljuvligt att krypa ned i en säng med nymanglade lakan och känna doften av grönsåpa i hela huset. Måste ha varit nåt fel på mig med då i så fall.
haha, va? Är det ovanligt att barn tycker att det är skönt när det är fint hemma och mamma och pappa är glada och nöjda? Barn är väl precis som vuxna som känner belåtenhet när de gjort något bra för någon. Snarare märkligt om det vore tvärtom.
Då lyckas du med det inte jag gör, nämligen att bli KLAR med städningen när barnen är med:) Jag tycker vi städar och städar, men eftersom barnen är med och hjälper till jämt, så blir det aldrig färdigt och och så fortsätter i evigheters evighet. Det är min känsla i alla fall…
hah, ja det är sant. Så är det när jag städar själv. Idag städade vi tillsamman så då ”hann vi” före barnens inneboende förmåga att stöka ner