I juni brukar jag och Jakob förfasa oss över hösten. Klockan åtta en junikväll när vi sitter ute i trädgården och dricker kaffe i kvällssolen funderar vi på hur man egentligen står ut på hösten när det är becksvart vid den tiden på dygnet? Ja, redan tidigt på eftermiddagen. Faktiskt nästan alla tider på dygnet.

Men så kommer hösten och jag inser att det är ju så här jag gör. Jag går ner i varv, slår av på tempot, känner lugnet. Ser en massa serier och tända en massa ljus. Och då känns det där mörket inte så hemskt längre utan som en skön svart filt jag drar över mig och som gör det tillåtet att bara vara inomhus och ta det ohemult lugnt. Olika årstider kräver olika livsstilar. Så enkelt är det, inga konstigheter.