När blev du mamma?  Jag var 24 första gången tror jag, 28 den andra. Tänkte aldrig att jag skulle gifta mig och skaffa barn tidigt men så blev det i alla fall. Väldigt glad för det.

Hur många barn har du? Två stycken. En på sjutton månader och den andra på fem år.

Var graviditeterna planerade? Den första nej. Precis när vi bestämt oss för att börja försöka insåg jag att jag var gravid. Den andra graviditeten var noga planerad.

När berättade du om graviditeterna? Typ vecka 6-8 för våra familjer. Vecka 16-18 på bloggen och Facebook om jag minns rätt.

Hur många barn vill du ha? Vill ha och vill ha. Det är ju inte bara som att man kan lägga in en beställning. Just nu känns två bra. För några år sedan hade jag svarat fyra barn. Kanske kan jag tänka mig en tredje unge någon gång. Fast just nu är jag väldigt osugen på bebisar och väldigt peppad på stora, självgående barn!

Tätt ihop eller långt isär? Jag har bråttom med många saker i mitt liv – men alltid vetat säkert att jag inte vill ha barnen för tätt ihop. Tre år har känts lagom. Vi bestämde oss för att inte skaffa en tvåa förrän jag var alldeles jättesugen på att ha en till bebis – och det tog ett tag för den känslan att infinna sig.

Har du oroat dig mycket under graviditeterna?  Med min första graviditet fick jag en otäck blödning men utöver det var det ganska lugnt och jag har inte varit orolig.

Hur var graviditeterna? Hade foglossning, kände enorm trötthet, åderbråck, benkramper och illamående. På slutet av båda mina graviditeter har jag också blivit lite koko i huvudet med fix idéer och en oroligheter. Aldrig för barnet utan för irrelevanta saker som ”tänk om jag inte hinner täta fönsterna ordentligt innan jag åker in till BB?” När jag väntade Bertil gick jag upp fem kilo i vikt. Med Folke gick jag upp tolv. Levde mycket onyttigare och latare under min första graviditet så viktuppgången påverkades inte ha ett dugg av hur ”duktig” jag var. Och jag önskar så att mammor slapp tänka på vikten när de går med barn i magen. Vad fasen ska man göra åt saken liksom? Börja banta? Med båda barnen gick jag två veckor över tiden.

Gillade du att vara gravid? JAAA! Jag kände mig  som en drottning med min mage. Som världens viktigaste person som gick omkring med en stor present till mänskligheten. Trivdes med allt utom de hemska bieffekterna. Har faktiskt aldrig känt mig så snygg som under mina graviditeter. Hejbara vilka läppar, vilket hår och vilken fin mage jag tyckte att jag hade.

Visste du vilket kön det skulle bli? Vi var övertygade om att Bertil var en liten Majken och blev jätteförvånade när vi fick en pojke. ”Vad är det där?!” utbrast jag chockat när jag fick se honom första gången. När vi väntade tvåan visste vi att det var en kille. Båda gångerna väntade jag med att berätta namn och kön på bloggen – vilket gjorde vissa väldigt upprörda.  Folk är besatta av kön – men att vara besatt av vilt främmande bebisars kön är ju ganska absurt. Som bloggare delar jag med mig av så mycket – men när jag precis fått barn har jag känt mig väldigt sårbar och i behov av att vara mer privat. Som bloggare kan man ju knappast hålla hemligt i flera veckor att man har fött ett barn. Så för att få ha den där egna bubblan där bara våra närmaste känner till allt – har jag valt att hålla kön, namn, ansiktsbilder och andra för bloggläsarna oviktiga detaljer för oss själva i början. Bloggade heller aldrig om beräknat BF-datum och har inte skrivit ingående om mina förlossningar.

Apropå förlossningar. Hur har de varit?  Födde utan smärtlindring båda gångerna – men den andra gången var det inte självvalt. Då fick jag en bedövning som tyvärr släppte och sedan fick jag ingen ny så under den förlossningen var jag ofrivilligt obedövad och fick sedan en del tuffa komplikationer efteråt. Ändå var det den bästa förlossningen! Jag använde mig av dykarmetoden vilket var helt rätt strategi för mig och funkade mycket bättre än profylaxen. Den första förlossningen var däremot ganska hemsk ärligt talat. Fick gå i samtal efteråt.

Hur var första bebistiden? Med Bertil var jag nog lite i chock. Hade väldigt ont och kände mig dålig i kroppen i flera veckor efteråt. Den där kärleken och modersinstinkten behövde lite tid för att växa sig riktigt stark. Med Folke mådde jag bra efter bara några dagar och var helt upp över öronen kär i min två barn. Jag har älskat perioden 0-6 månader med båda mina ungar. Sedan kämpat mig igenom den jobbiga perioden 7-17 månader. För att sedan älska småbarnstiden igen. Amningen har varit mysig men ganska ansträngande. Jag ammade Bertil i nästan sex månader innan han tröttnade och Folke i nio månader innan han började föredra riktig mat.

Hade du bestämt namnen sedan innan? Till Folke – ja. Både förnamn och mellannamn. Men även till Bertil hade vi bestämt namnen fast där fick vi ju ändra oss eftersom det blev en pojk. Det dröjde ett tag innan vi kunde komma på vilket namn han skulle få men tillslut blev det i alla fall Bertil. Efter min farfar, efter Bertil i Kan du vissla Johanna? och förstås efter Karl Bertil Jonssons julafton.

Ett råd till blivande mödrar? Folk kommer vilja proppa dig full med goda råd. Utse en eller två mammor som du lyssnar på. Som är vettiga och vars barnsyn du respekterar. Ta råd från dem – men undvik råd från andra. Och kom ihåg att det finns många sätt som det kan bli bra på. Alla är vi extra förtjusta i våra egna val och vill gärna rekomendera dem till andra. Men det kan bli bra på många olika sätt! Glöm inte det. Och öva in frasen ”Det avgör jag” som svar på alla ovälkomna tips kring hur du sköter din graviditet och dina barn.