Jag stannar uppe sent så ofta jag kan – fastän jag är för trött. Bara för att få vara själv en stund i huset och känna ensamheten. Skriver lite i mitt anteckningsblock. Plockar bland mina böcker. Läser en bit ur den ena eller andra gamla favoriten. Porten vid Johannes, Statt opp min älskade, Längtans blåa blomma, Den blå rullgardinen.

När man kan en bok så bra att det är som att ringa till en gammal vän. Man vet historien utan och innan – men man vill få höra rösten igen. Så är det med riktigt bra böcker man läst hundra gånger.