De allra flesta svenskar anser att män och kvinnor bör dela på arbetet som finns i ett hem. Stryka, tvätta, laga mat och sköta barn om det finns några. Så varför finns det fortfarande de som aldrig skulle kunna tänka sig att ge en docka eller en leksaksspis i julklapp till en pojke? Ska vi inte uppmuntra små pojkar likväl som flickor till dessa rollspelslekar som är en övning inför vuxenlivet? Varför ser inte folk sambandet här?
Och varför könar vi våra barns klädsel så mycket – när vi inte könar oss själva ens i närheten? Få vuxna kvinnor jag känner klär sig ständigt i rosa från topp till tå, med söta katter och rosetter på kläderna. Nej, vi kan bära både marinblått, kavaj och långbyxor och utan att någon tvivlar på vilket kön vi tillhör. Precis som att vuxna karlar inte behöver ha t-shirttryck med truckar, superhjältar eller lasersvärd på bröstet för att befästa att de är män. Ändå verkar det viktigt att vi klär små barn just så.
Många verkar tycka att det är ”extremt” att som förälder uppmuntra sina barn till att leka lekar eller bära kläder som är otypiska för deras kön. Så lät vissa reaktioner när jag skrev det här blogginlägget:
Man behöver inte vara argsint och lacka sina söners tånaglar bara för att vissa kvinnor tror att det kommer att göra skillnad. Strunt! Låt naturen ha sin gång. Pojkar och flickor ÄR olika oavsett antal klänningar i garderoben. Män och kvinnor ÄR olika biologiskt och kommer att vara det oavsett vad samhället beslutar.
Slutsatsen hos många som tycker så här är att det är förkastligt att utmana de traditionella könsrollerna. Men jag tycker att det är förkastligt att låta bli. Det stora uppdrag jag har som förälder är att låta mina barn utforska fler möjligheter än som samhället bestämt för honom. För en pojke handlar det mycket om att öva på att vara omvårdande och omhändertagande. Dessa egenskaper som är världens viktigaste och som flickor får öva på från mycket låg ålder, ger dem ett enormt försprång socialt. Och inte minst den dag de blir föräldrar. Och jag vill inte att min son ska ha ett handikapp i sitt framtida föräldraskap bara för att han råkade födas som pojke.
När folk högljutt propagerar för hur olika män och kvinnor är och hur onaturligt det därför är att pojkar leker med dockor och att karlar går i kjol är min tanke: Om nu könsroller är så naturliga, oföränderliga och givna – varför behöver de så mycket propaganda för att upprätthållas?
88 svar
Tack Clara! Mycket bra skrivet. Jag kunde inte sagt det bättre själv.
Det jag anser att du och många andra föräldrar gör är att kämpa för ALLAS rättigheter att få accepteras som den man är, oavsett tex kön. Det är det man gör när man ger sina barn samma rättigheter och skyldigheter. Man ger sina barn samma chans helt enkelt.
Och jag vet, mobbning bla bla bla. Men om alla tillät sina barn vara som de är så skulle det inte vara lika mycket mobbning i skolan. Dock kommer det är försvinna helt då det beror på så mycket mer än utseende.
Tack Clara och alla andra vuxna som klär sina barn och låter andras barn klä sig och leka med vad de vill! Då behöver inte vi känna oss ensamma. Kämpa på!
Vet inte hur man redigerar sin kommentar. Kan man det?
På slutet blev det fel. Det ska va:
Dock kommer mobbningen aldrig försvinna helt…..
Fattar faktiskt inte att folk ens orkar hetsa upp sig – det är ju ingen som tvingar deras söner att lacka tånaglarna? Måste ju handla om en osäkerhet kring den egna identiteten, detta behov av att befästa rådande ordning varje gång någon utmanar den.
Precis! En liknande poäng görs av Judith Butler i en artikel jag har någonstans: borde inte hela det enorma systemet av normer och regler för könsbeteende, tillsammans med de straff som utdelas till personer som bryter mot dessa, ge oss en ledtråd om att detta kanske inte är så naturligt after all…?
Du är så bra! Det är verkligen förkastligt att låta bli. Könsrollerna påverkar så många samhällsfrågor och om vi luckrar upp dem så kommer vi att i grunden skapa ett mycket bättre samhälle.
Håller verkligen med! Jag kan köpa att det eventuellt finns skillnader mellan könen, socialt inlärda eller biologiska, skitsamma – men då är det ju bara ÄNNU viktigare att kompensera för dessa. Om ett barn föds med ett synfel säger ju inte folk ”varför ska hen ha glasögon? Det är onaturligt!! Acceptera nu att hen inte kommer kunna se istället för att försöka göra hen till något hen inte är!”
Det borde vara så enkelt att förstå skillnaden på könsroller och biologiskt kön? Att vårt beteende är ett resultat av vad vi fått lära oss på vägen inte av vilket biologiskt kön vi har.
Jag har en livmoder, den har inte en endaste gång varit i vägen för mig när jag använder en motorsåg eller slipmaskin. Den har inte heller på något sätt varit till nytta vid användandet av de maskinerna. Det är två helt olika frågor.
Jag tycker att det är kul att köra motorcykel och jag tycker det är skittråkigt att dammsuga – hmm.. är det könsrelaterat? Självklart inte, det är ju min personlighet som avgör vad jag tycker om de sysslorna.
Jag fick mitt första barn 87 och tänkte aldrig ens tanken att jag var tvungen att klä henne i rosa eller att hon skulle aktas från motorer eller köksutrustning. Jag tänkte bara att hon skulle få den kunskap hon behövde för att leva ett bra liv. Känns ganska tråkigt att vi nästan 30 år senare inte kommit längre.
Jag dööör, min livmoder har aldrig någonsin varit i vägen när jag kört motorsåg. Bästa kommentaren ever! ♥
Altså, fantastisk kommentar!!!!
Men åh vad glad jag blir åt din kommentar! Det är EXAKT detta jag försöker förklara när jämställdhetsdiskussioner är på tapeten. Många verkar ha så himla svårt att förstå skillnaden mellan könsroll och könsidentitet (eller det som man här kallar biologiskt kön)
Att man ens ska behöva försvara att man lackar pojknaglar eller att de leker med dockor.
Mina äldsta pojkar 3 och 5 år har rosa som favoritfärg, jag har hämtat hem dem från förskolan i både klänning och superhjältedräkt. De får välja själva. I somras inför lillebrors ankomst lekte vi mycket förlossning här hemma, och äldste pojken tog med sin docka på bussen till stan, matade och vaggade. Det är underbart att se sina pojkar göra precis som de vill – för att vi föräldrar tillåter!
De älskar också bilar och monster trucks…och dinosaurier…det behöver inte vara antingen eller, inte 2015!
Det är 2016. Kunde inte låta bli. 😉
Amen! Tack för ett bra skrivet inlägg!
Ja precis! Om vi nu är så biologiskt olika så spelar det ju ingen roll hur vi klär oss och vad vi leker med, för då väljer vi ju det vi villa ha ”av naturen”. Om man får alla alternativen så får man väl se hur ”naturligt olika” vi är, vi har ju inte ens en chans nu att veta med tanke på all könspropaganda från dag ett på BB. Ge folk en chans att välja själv! 🙂
Hör hör. Jag brukar argumentera just så. Att om det är så viktigt för naturen med män som gör s och kvinnor som gör så så kommer naturen att lösa det – i puberteten. Innan finns inget behov för skillnader mellan könen (om det nu är däri attraktion och fortplantning ligger).
Oj det skulle va *klappar i händerna* men de försvann visst
Och om det nu är så att vi är biologiskt olika så kanske vi behöver få utrymme att prova och öva på sånt vi inte har en ”naturlig” fallenhet för. Pojkar kanske behöver få öva på att vara lite mer omhändertagande och flickor på att vara lite mer gå-påiga. Eller vilka egenskaper det nu är vi biologiskt har…
Så bra!!
På tal om detta såg jag i en liten Briokatalog som kom med järnväg vi köpte att deras docksaker, leksaksspis och liknande är under kategorin ”rollspel”, men bilar, garage och liknande var under någon mer allmän leksakskategorin. Men är inte alla leksaker rollspel av något slag? Barnet leker att hen är chaufför på ett tåg eller hen badar en docka = lika mycket rollspel. Jag har märkt detta på sajter för leksaker också, både i Sverige och utomlands. Väldigt trist.
Gillar tanken med inlägget med måste dock invända mot meningen att: ”Män och kvinnor ÄR olika biologiskt och kommer att vara det oavsett vad samhället beslutar”
Det stämmer inte. Det biologiska könet är ju något som skapas socialt också. För vad menar du med biologiskt kön? Snopp eller snippa? Detta är inte 100% korrelerande med de hormonnivåer som vi normalt tillskriver det ena eller andra könet. Vi har valt en biologisk faktor som gör skillnad på individer trots att denna saknar faktisk relevans. Lika legitim som att göra skillnad på människor utifrån hudfärg. Det handlar inte om att de yttre attributen existerar men att de skulle vara relevanta för någon form av uppdelning är befängt.
Alicia, det du reagerade på var alltså ur en kommentar på det inlägg Clara länkar till. Inte hennes egna åsikter (utan tvärtom).
Jag brukar säga att även om man kan bevisa att 99.99% av vad vi uppfattar som kvinnligt och manligt är genetiskt så är en accepterade hållning viktig för de fåtal som då inte följer normerna lika viktig, kanske ändå viktigare eftersom det då skulle vara en stark minoritet som skulle behöva detta för att kunna må bra och fungera i samhället. Nu tror jag inte att det är så. Jag avfärdar inte alls det biologiska helt men det är mycket svårt att veta vad som är inlärt och vad som är styrt av gener och hormoner och sannolikt är det ändå individuellt så därför måste alla få möjlighet att blomma som de är så mycket det går.
Mitt barn är just nu inne i en period med söta kattungar, rosa och gulligull. Tidigare var det mycket Spiderman. Jag har varit lite oroad att andra barn påverkat lite väl mycket i perioder men bara för några veckor sedan lät jag hen välja kläder fritt från reahyllorna och kunde glatt konstatera att hen fortfarande kan variera sig en del i sina val. Gulliga djur verkar vara en stapelvara men annars så blev det både bilartofflor och enfärgade mjukisbyxor förutom kläder smyckade med djur.
Det tycker för övrigt är tråkigt, att djurkläder finns visserligen både på pojk- och flickavdelningarna men på pojkavdelningen är det sällan gulliga djur trots att barn oavsett kön nästan alltid avgudar gulliga djur. Nej, pojkars djur ska i bästa fall vara neutrala eller arga. Jag drömmer om att om det ska finnas flick- och pojkavdelningar att man kan ha lite mer variation men helst hade jag sett en gemensam avdelning för barn upp till puberteten åtminstone.
Du är klok som en bok Clara!
Förstår inte varför folk är så förbenat stelbenta. Vad är de rädda för?
Man behöver inte göra så stor grej av det, som jag tycker det har blivit i samhället idag. Och det yttre med kläder och leksaker tycker jag är mindre viktigt. Mer som du skriver hur vi fostrar barnen och hjälper dem att utveckla sin empati och omhändertagande. Själv är jag uppvuxen med både mamma och pappa som var/är jätteduktiga på att ta hand om hemmet och laga mat, det här var redan på 70-talet! Och hade jag fått välja/önska så hade jag velat leva som hemmafru med 4 barn på en delvis självförsörjande bondgård där min man arbetade t ex som elektriker. Det finns mycket viktigt arbete att utföra i hemmet som får hela familjen att må bra som i nästa led tillför välmåendet i samhället. All debatt och tyckande och tänkande tror jag mer är ett ”storstadsproblem”. Var och en får göra som den vill och behöver inte bry sej eller tala om vad någon annan ska göra. Jag köpte alltid blåa, ljusblåa, bruna, gröna kläder till min son då han växte upp, tycker det är fult med rosa kläder till killar och även till tjejer.
Där skiljer sig liberaler och socialister åt i hur de beskriver samhället.
Där liberalen tror/tycker att det bara är att välja vad en själv vill, menar socialisten att det fria valet inte existerar eftersom vi är så begränsade av våra förutsättningar och de normer som styr samhället.
T.ex. var det aldrig självklart att jag skulle läsa på universitetet eftersom det inte var norm i min familj och ingen förväntade sig det av mig – mitt möte med akademin blev därför avsevärt mer traumatiskt än vad det blev för de som alltid har förväntats, alltid har diskuterats med på ett abstrakt plan som alltid har blivit stöttade i de tankarna. Bara ett exempel på hur förutsättningar och normer påverkar.
Socialisten löser det genom att försöka omstrukturera samhället så att fler får dela på makten och därmed göra skillnaden mellan folk och folk mindre… Liberalen löser det genom att säga: ”allt går bara du vill!”
Din dröm låter för övrigt fantastisk (om det är det en vill) säkert låter det fantastiskt för många män också, att få ta hand om och verka i hemmet. Det är inte en roll som måste vara vikt för kvinnor…
Till Malin 17:44:
Vilket jättebra och klargörande svar!
Mycket bra!
Jag tycke att det är väldigt bra skrivet. jag tror att det ÄR skillnader på kvinnor och män, absolut. DÄREMOT borde vi jobba på att inte förstärka dess skillnader, så som vi gör idag, med våra helt otroligt störa könskillnader. Att ja, en pojke KAN leka med en docka och det är OK. Att bygga upp ömhet, och medkänsla i en större grad, än vd vi gör idag. Att pojkar KAN gråta och att flockor inte bara är söta och ine kan klättra i träd utan att vi get individen mera utrymme. Och ibalnd tror jag tt som förälder måste man ”styra” barnen att vilja välja andra val än vad sina vänner gör. Just för att hela samhället ”styr” annars. Och för att bli en motvikt, så liksom försöker jag aktivtv att se till att andra val finns.
Det finns inte så stora skillnader som vi vill tro mellan män och kvinnor. Det finns större skillnader inom könen än mellan dem.
Hear, hear!
Ja, kan inte annat än å hålla med till 200 %. Det känns som att genus och jämställdhet är något som behöver undervisas i skolan så att man lär sig om vad allt detta handlar om. Det verkar vara så luddigt för människor att förstå sammanhanget och även konsekvenserna av följa ett stereotypt mönster för barn. Jag har anser mig själv ha ganska bra kunskap men långt ifrån tillräckligt. Det känns som att mina tre pojkar ibland säger eller beteer sig på ett sätt som jag aldrig uppmuntrat eller lärt dom. Min kunskap är inte tillräcklig för att ens förstå var det kommer ifrån eller hur jag ska motarbeta det.
Jag tror som sagt att brist på kunskap är boven i varför man anser eller hävdar att könsroller är så naturliga. Också rädsla. Det är som att jämföra med rasism ätligt talat. Det man inte förstår och är rädd för det börjar man förakta och ta avstånd ifrån.
Jag vet en del män som inte ens kan köpa något föremål som råkar vara rosa till sin son för att han tror att han ska bli gay. Det säger sig självt.
Att klädkedjor delar upp det i pojk – och flick samt rosa och blått exempelvis är ju såklart för att man vet att det säljer. Där handlar det ju bara om pengar, det är ju vi föräldrar, precis som du skriver, som måste ta avstånd och inte halka ner i det hålet. Det är svårt, svårt när samhället sätter käppar i hjulen.
Barn är egna i individer utöver det du lärt dem, varför i hela friden ska du motarbeta det? Som vanligt heter set att man inte förstår genusfrågan bara för att man inte stödjer den. Och att likna med rasism, lägg av. Sedan håller jag med om att det är trams att klädkedjorna delar upp allt i blått och rosa.
”För en pojke handlar det mycket om att öva på att vara omvårdande och omhändertagande. Dessa egenskaper som är världens viktigaste och som flickor får öva på från mycket låg ålder, ger dem ett enormt försprång socialt. Och inte minst den dag de blir föräldrar. Och jag vill inte att min son ska ha ett handikapp i sitt framtida föräldraskap bara för att han råkade födas som pojke.”
Amen! Veldig klokt skrive! Heime hos oss var vi fri til å leike med kva vi ville – eg leika med bilar og min bror leka med dokker, og tvert om. Slik vil eg oppdra mine barn også.
Du borde lyssna på senaste Lilla Drevet Clara! Liv Strömquist är klok som vanligt.
Var hittar man det avsnittet?
Håller med!
Just när det gäller kläder gäller det ju att vi som föräldrar är lite på hugget och ser till att det finns att välja på. Har man bara traktortröjor och grävmaskinsbyxor i garderoben blir det ju svårt att välja rosa klänning även om man som pojke vill har just det.
Tack Clara! Utmärkt skrivet, jag håller med till fullo.
Så rätt!! Underbart skrivet!
WORD!!!!!
Såg en dokumentär där mamman vägrade berätta vad barnet hade för kön och gick på genusdagis. Låt barnen ha vilka klä-der de vill men de vet ju ändå vilket kön de tillhör. Svårare är det med transbarn en helt annan diskussion.
Preeecis så!
Håller med! Jag pratar aldrig kön med min 3-åring. Hon säger ”hon” till pappa och det struntar jag i att rätta. Tycker det är orelevant. Haft killar på dagis som frågat ”är det där en tjej”. Svårt att föra en konversation med en 5-åring att kön är obetydligt men brukar svara att det är en kompis. Hon gillar att gå runt i skjortor och då ska hon få det. Hon har allt möjligt i garderoben att välja mellan.
Vad gäller vuxna så tror jag att det beror på att de har blivit indoktrinerade med allt som hör deras kön till och är helt säkra på att de är en man eller kvinna och hur en man ska bete sig (se ut). De kan avvika utan att bli osäkra på sitt kön. De har ju ändå smink eller skägg. Små barn måste läras och därför sätter man på tjejer rosa och pojkar blått.
Man blir lite mörkrädd när man t ex hör föräldrar i affären. ”Men de här solglasögonen kan vi köpa, de har ju ganska neutrala färger så båda barnen kan använda dom”. Kom igen!
Jag har även hört resonemang som att ”min pojk får välja vad kan vill leka med men han väljer alltid bilar” …”killar är ju ändå killar och tjejer är tjejer”. Tro farao att han väljer bilar när hela leksaksaffären är uppbyggd så killar ska gå till ena avdelningen och tjejer till den andra. TV trycker på det, föräldrar trycker på det, böcker, kompisar på dagis..
Att ”vuxna karlar inte behöver ha t-shirttryck med truckar, superhjältar eller lasersvärd på bröstet för att befästa att de är män” är ju helt sant! Däremot har jag oftare klänning och kjol än min man, fler färger i garderoben och troligen också fler mönster. Jag är verkligen för att man får leka med vad man vill men jag är inte helt säker på att jag skulle vilja ta på en pojke klänning till dagis. Det har aldrig varit aktuellt då ingen önskan finns i familjen och kanske beror det på oss vuxna? Jag vill vara jämställd och vidsynt men är också traditionell – inte bara gällande detta; på julen är man finklädd, på midsommar är det somrigt som gäller, går man bort har man med sig en present, man har inte bara axlar i kyrkan… Har väl lärt mig när jag var liten antar jag?
Hur traditionell vill du vara då? Jag menar går vi lite längre tillbaka var ju rosa en manlig färg och små pojkar hade klänning (alltså kolt). Allt beror väl på vilken tradition man vill värna om? Det vi idag tycker är traditionellt har oftast inte mer än några decennium på nacken.
Många kommentarer jag får höra handlar om att ”vi måste låta barnen själva välja istället för att tvinga på dem fånigt genustänk”. Det de föräldrarna inte tänker på uppenbarligen är att vi väljer kläder och lekar till barnen fram till att de är några år gamla. Då har vi redan tryckt in dem i ett fack. Varför inte då tvinga på dem det ”fåniga genustänket” och ge barnen möjlighet att vara vilka de vill istället för pojke eller flicka?
❤️
Hoppsan, där blev man visst citerad. 🙂 Gott så. Jag tänker som vanligt tvärtom jämfört med dig: det är väl inte gängse könsroller som kräver propaganda? Är det inte snarare den feministiska motståndsrörelsen, genusvetarna etc som kämpar och propagerar för att ngt onaturligt ska bli naturligt. Varför har vi inte kommit längre trots trettio år (och MASSIV propaganda från PK-maffian), undrar någon i kommentarsfältet. Ja, det kan man undra. Om ngt är naturligt hade det nog ”ordnat” sig själv vid det här laget.
Jag citerar dig då, Clara: ”Och varför könar vi våra barns klädsel så mycket – när vi inte könar oss själva ens i närheten?”
Vem talar du för egentligen? Tycker inte du att din egen klädsel är ganska ”könad”? Please.
Ja, och ditt citat hamnar i min debattartikel i Expressen som kommer här någon dag! Och Nej min klädsel är inte särskilt könad. Till vardags går jag omkring i min mans svarta fleecebyxor och en stor kofta ☺️
Oj!
Kära S****
inget ordnar sig av sig själv när det gäller ett modernt, marknadstänkade samhälle, så byggt på rotade bilder av vad som är typiskt det ena eller det andra och hur man kan tjäna pengar på det. Feta pengar. Vi kvinnor köper t ex smink för miljarder, är det för att ”det känns naturligt” eller att vi från barnsben påverkats att kvinnan måste försköna sig, förhöja sig, förändra sig. Om mannen ofta ska sträva MOT sin kropp, sin kraft; framgång, styrka, pengar, ska kvinnan sträva FRÅN sin kropp, sitt naturliga jag, från hårighet, grovhet, bekvämlighet, från att ta plats, använda rösten i många bemärkelser. Tidningsomslag med män på skildrar ofta action, det händer något, han är på väg! OMslag med kvinnor, fortfarande 2016: hon ska sitta, stå, le, kanske lägga huvudet på sned, sluta ögonen, öppna munnen lite. Stå still och vara kvinnlig.
Tror du barn som utsätts för detta ”sköter saker av sig själv”? Nej, allt vi gör påverkar, allt vi inte gör påverkar också.
Jag jobbade på fritidshem under mitten av 90-talet: då hade vi pojkar som ALDRIG hade torkat ett bord (när det var dags för de olika bordsansvariga att göra sitt) medan ALLA flickor hade hjälpt till hemma och dessutom med en lite överseende suck tog över pojkens slängda trasa när han smet från sin uppgift. Jag blev skogstokig av detta och det hände att jag jagade smitande grabbar ändå ut på gården.
Måtte denna bild förändrats något på 20 år!
Att som Clara visa sina söner på de omhändertagande delarna av livet, är alldeles utmärkt. Det betyder inte att de inte kommer att kunna hugga ved eller kyssa en tjej så det slår gnistor framöver(om de vill det), de kommer bara att ha ett så mycket rikare register än vad killar och tjejer hade på 60- och 70-talet när jag växte upp.
Apropå färger så går många barn genom en ”rosa period”, både flickor o pojkar. Låt dem njuta av det utan att tvinga det det på dem! Vår kille ville prompt ha en rosa leksaksgräsklippare t.ex. Det här är några år sedan o där fanns både blickar o kommentarer om färgvalet. Klart att han skulle få en rosa tyckte vi som visste hur mycket han älskade just den färgen. Både färger o klädstilar förändras över tiden….
Halva kommentaren försvann, skumt. Tänker att du för trovärdighetens skull kanske skulle visa upp en mera manligt klädd Clara någon gång också, även om läsarna givetvis förstår att du inte alltid går runt i högklackat hemma. Den bild du visar upp av en mamma i superfeminina kläder går faktiskt inte riktigt ihop med det du skriver om och vad du kräver av alla andra. Som bloggerska är du en stark förebild för många om om flickiga barnkläder är så tabu förstår jag inte varför kvinnliga kläder inte är det?
Flickiga kläder är inte ett dugg tabu. Varken klänningar eller kjolar är på något sätt dåligt att bära. Problemet är att pojkar aldrig har tillgång till dem. Och att flickors barnkläder är trånga och hämmar fysisk lek. Både jag och mina barn har tillgång till båda sortens kläder.
Det finns olämpliga barnkläder i både pojk- och flickhyllan. Absolut! Tycker bara att bilden ändå inte går ihop när du själv gör ngt helt annat än det du skriver om. Om du hade fått en flicka, hade du inte då velat klä henne lika vackert som du klär dig själv? Det vill iaf jag med min lilla flicka. Jag vill att hon ska få ta del av allt underbart som hör kvinnligheten till, liksom jag önskar detsamma för min son och hans manlighet. Hittills har det aldrig varit ett problem för oss för våra barn har inte sökt något annat utan är helt igenom trygga i respektive kön och identitet. Om någon av dem senare i livet önskar något annat står valet dem fritt men jag kommer inte uppmuntra något som jag själv inte tycker är naturligt.
Hade jag fått flickor hade de fått samma valmöjligheter som mina pojkar. Och då hade jag självklart uppmuntrat dem till att utforska sådant som är mer typiskt för pojkar eftersom jag vill att de ska få tillgång till fler sidor av livet. Jag undrar vad du betraktar som naturligt? Vilken natur ska vi gå efter? Idag är det ovanligt med pojkar i klänning – gå lite längre bak i svensk historia och pojkar bar kolt och rosa.
Jag tänker att rosa eller blått, smink eller inte etc är en modegrej. Det kan naturligtvis variera över tidsperioder. Men viljan att identifiera sig med människor av samma kön består och det är naturligt för de allra flesta. Människan är i mycket ett flockdjur och vill tillhöra en grupp, eller låt säga en norm. Genus etc är inte heller ngn stor och viktig fråga för majoriteten. Det hade visat sig betydligt mer på FI:s siffror i så fall. Finns tydligen andra frågor som ligger svenskarna närmare om hjärtat, dvs som känns naturligare.
”Men viljan att identifiera sig med människor av samma kön består och det är naturligt för de allra flesta”. Ja, men då så. Då borde det ju vara helt oproblematiskt att pojkar och flickor klär sig likadant eftersom de ändå så naturligt känner samhörighet med de av samma kön enl dig?
Jodå för det naturliga är att identifiera sig med sin egen grupp/könstillhörighet och kläder är väl ett alldeles utmärkt sätt att göra det på. Du går inte på stan eller visar upp bilder på dig själv på bloggen iförd starkt maskulina kläder för att du inte identifierar dig med den gruppen/klädstilen. En man som går på stan i klänning avviker
och det har inte att göra med klänningen i sig eller färgen på den utan att han medvetet tar avstånd från sin grupp, från normen. Sedan kan flickor och pojkar absolut klä sig i liknande kläder. Finns många ”könlösa” plagg. Klänning är dock inte ett av dem.
Som vuxen tycker jag det står var och en fritt att välja en alternativ väg, att avvika om det känns viktigt och rätt. Det ska respekteras. Men barn kan inte välja, förstår inte alltid vad olika val innebär och borde inte tvingas vara brickor i ett politiskt spel pådrivet av en liten klick människor, riskera att bli retade etc och sedan hela tiden uppmuntras i den riktningen ändå. Det skapar förvirring. Om en kille känner sig tryggast i pirattröja och Spidermankeps eller en tjej i klänning så ska de få ha det.
Brickor i ett politiskt spel? Hur naiv får man vara? Du resonerar som att ditt sätt är det ”neutrala”? Förstår du inte att anledningen till att barn blir retade är för att det finns människor som resonerar så som att det är ONATURLIGT att pojkar klär sig på ett visst sätt? Jag skulle för övrigt aldrig uppmana mina barn att sluta klä sig på ett visst sätt eller leka på ett visst sätt för att slippa bli retad. Vad kommer därnäst? Be barnen som läspar att vara tysta och barnen med glasögon att bära linser bara för att inte avvika? Jag klädde mig ”konstigt” stora delar av min barndom och när killarna i klassen retade mig sa min pappa inte att jag skulle sluta vara mig själv – istället pepprade han mig med bra svar på tal. Det finns inget neutralt sätt att uppfostra barn. Alla gör sina val. Jag önskar att fler vuxna skulle vilja vidga sina barns värld och tolerans istället för att göra den mindre. DET om något kommer minska mobbing och utanförskap.
Neutralt eller inte, det är normen dvs vad den stora massan/de flesta tycker och känner sig bekväma med utgående från grupp. Är absolut inte för mobbing och jag skulle aldrig uppmuntra det men barn är barn och ofta ganska hårda mot varandra.
Vidare är alla barn av sin värld på något sätt. Du är så mycket Umeå att det nästan får mig att le. Allergisk mot normer men i Umeå är normen bland unga faktiskt att klä sig konstigt, rösta på valfritt parti vänster om S och att vurma för samhällsfrågor där man glider runt på stan med nosring, stickade knästrumpor, rättvisemärkt kaffe och alternativ musik i sina ekologiska hörlurar. Där är det det normala/normen.
Förlåt men va? Förstår inte riktigt vad Umeå och piercade näsor har med saken att göra? Så såg det i alla fall inte ut på min högstadieskola. Och inte heller jag klädde mig ”konstigt” på det sättet. Du verkar ha slut på argument och jag ser att vi inte kommer längre så jag tackar för mig här och sätter punkt för samtalet.
Slut på argument har jag absolut inte men jag respekterar ditt beslut att avsluta. Bra kämpat!
Men Clara, det låter som om du förutsätter att dina söner ska hamna efter om du inte styr in dem i önskad riktning. Snälla rätta mig om jag har fel, vi har också en son och jag litar på honom, att vår kärlek och uppfostran skall göra honom till en fin individ. Jag vill att han ska vara en trygg pojk, fri att leka med vem han vill, och jag är helt säker på att vi kan uppnå detta även i dagens tuffa och ganska råa samhälle. Att tro något annat känns som att ge upp och det kommer inte på fråga!!!
Jag inte bara tror utan är ÖVERTYGAD om att de kommer hamna efter. Vem blir bäst på att cykla? Den som gör det varje dag eller den som gör det en gång i månaden? Vem blir bäst på att kommunicera om sina känslor? Den som gör det varje dag eller den som lär sig att stänga in dem? Det är klart att det är helt avgörande att vi som föräldrar styr våra barn i en önskvärd riktning. Mycket kommer automatiskt för att man är en kärleksfull vettig förälder – men mycket måste man också tänka igenom och göra aktiva val kring för att inte hamna i traditionella fällor.
Bra sagt Clara! Den mest frustrerande och ledsamma kommentaren mina föräldrar förser mig med är ”det va så man gjorde på den tiden”. Reflektion och kritiskt granskande är aldrig fel och det bör ske dagligen.
Mvh Mikaela
Oj! Hur menar du att flickors kläder är trånga och hämmar fysisk lek? Jag trodde för övrigt inte att det fanns pojkkläder och flickkläder i din värld, utan bara kläder?
Nu har du nog läst lite slarvigt Isabel ?Klart att det finns flick och pojkkläder. Uppdelningen har nog aldrig varit tydligare än nu. Det jag önskar är att uppdelningen skulle försvinna så att pojkar och flickor fick fler valmöjligheter. Sedan är det ett välkänt faktum att många av de kläder designade för flickor är mindre än motsvarande storlek på pojkkläder. Ofta också i sköra eller stela material. Sådant som hämmar lek och rörelse.
Titta på snickarbyxor på den rosa avdelningen och jämför dom med snickarbyxor på den blå avdelningen. Ett par byxor är mycket tajtare och mer figurnära än den andra.
Jo, jag vet ju att affärerna delar upp pojk och flickkläder, det behöver ju inte betyda att du anser att det faktiskt är skillnad på rosa, blått, glitter eller ej osv. Men jag antar att du ändrar att inte denna uppdelning fanns, eller? Personligen tycker jag inte att flickkläder är mer trånga och hämmande. Du kanske inte har sett hur många skinny jeans det finns på pojkavdelningen? Där kan vi snacka stela och trånga plagg. Både mon dotter och son får byxor från tjejavdelningen, leggins. Hur mjuka och rörliga son helst. Min dotter använder klänning ibland, blir lite som en längre tröja, inte det minsta hämmande. Självklart finns det opraktiska plagg, men det gäller faktiskt båda sidorna.
Och angående liknande plagg i olika färger. Jag håller med om att det borde finnas en mindre modell och en större i båda färgerna. Vissa barn är ju runda och andra smala. Kön spelar ju mindre roll där. Men sedan kommer man ju också till en ålder när pojkar börjar få mer muskler och tjejer mer former. Då behövs faktiskt olika typer av kläder. Min mans kläder sitter inte alls bra på mig tex.
Ursäkta att jag lägger mig i. Men det där med klädstorlekarna är inget man kan tycka nånting om. Jo man kan gilla eller inte gilla. Men det är fakta att i regel är strl 86 på flickavd mindre än strl 86 på pojkavd.
Ja det finns skinny jeans m.m på pojk med och jag tycker personliga alla sådana kläder ska bort från smånarnsavd. Men det samma gäller där .skinny jeansen på flickavd är förmodligen mindre och tajtare.
Visst får vi så småningom olika former bla beroende på kön. Men det kommer ju inte förrän i puberteten. Så det argumentet håller enligt mig inte om barnkläder.
Personligen tycker jag det är tråkigt att shoppa kläder och känner mig oinspirerad av att nån redan bestämt vad jag som kvinna bör/kan ha. Jag drömmer om klädbutiker utan könade avdelningar där man istället delade in kläderna i kategorier som byxor, kjolar, klänningar, kavajer m.m och massa indelat under det som korta byxor, smala byxor, figursytt m.m.
Vill bara förtydliga att jag inte menar att vi ska vara könlösa. Jag vill bara att man ska få va, klä sig, leka med och jobba med vad man vill och då inte få höra att man är gay eller nåt sådant som syftar på att det är fel kön på det man gör/klär sig i.
Karin: okej, jag tycker ifs att man visst kan få tycka till. För jag skulle ändå tro att det beror på vilken butik man handlar på osv. Är det generellt så att flickor är mindre? Jag tror att det är så. Då är det ju faktiskt inte konstigt att kläderna generellt är mindre för flickor. Sedan kan man ju som förälder välja att inte köpa just skinny jeans eller modeller man tycker känns stela. Jag handlar bara mjuka kläder till mina barn och har aldrig sett problemet i att det finns andra vuxna som vill ha andra kläder till sina barn. Sedan angående ålder. Jag tycker att man behöver ta hänsyn till våra kroppars förändring. Många kroppar förändras tidigt då man fortfarande är barn. Och jag hoppas verkligen att du får en sådan klädbutik, där det helt enkelt bara finns olika typer av kläder. Själv skulle jag aldrig vilja handla i en sådan butik. Det skulle ju ta en evighet att hitta kläder som passar mig om alla kläder bara är blandade hur som helst. Jag vill ha en sektion för kvinnor så att jag lätt kan hitta kläder som är gjorda för någon med bröst, rumpa och midja. Men sån är jag
Fast nu är det ju uppenbart att du inte läser ordentligt. Det skiljer i storlek. Ja bland små barn är säkert flickor mindre, PÅ LÄNGDEN. Men de flesta små barn är tex knubbiga innan de börjat krypa och sådant. Det som stör mig och många är att strl 86 eller 92 eller vilken du vill är tajtare på flickavdelningen. bebisar är ju inte mindre knubbiga för att de är flickor. De storlekarna ska sättas efter längden. Det är därför de har cl-storlekar och inte sx, s, m, l m.m.
Och vad gäller min önskan om klädbutik så vill jag inte ha att allt hänger hur som helst. Jag vill ha det supersorterat efter alla möjliga former.
Och ingen har sagt att du inte får tycka vad du vill. Inte vad jag sett iaf. Det jag menar är att man inte kan tycka att flickornas kläder inte är mindre eftersom det är ett välkänt faktum att de är det. Däremot kan man uppleva att det inte begränsar m.m. Men att de är mindre är ren fakta. Det är liksom ingemting att säga emot om. Detta äd någonting som skrivits mycket om i bla tidningarna i flera år. Och det gäller inte enstaka butiker. Det gäller de flesta klädkedjor. De flesta skriver jag för det kan givetvis finnas undantag.
Jättebra att du har din åsikt och står för den. Det är superbra. Men som sagt en sak är vad den är oavsett vad man tycker.
Jag tycker det är superkrångligt att jag måste köpa större storlekar till min bebis om jag handlar på flickavdelningen jämfört med pojkavdelningen. Är flickorna mindre, köp mindre storlek, det är därför de har olika storlekar, på längden.
Karin, jag kanske helt har fått det fel men jag har tolkat det son att flickor är mindre generellt både vad gäller vikt och längd. Alltså generellt väger en 92 cm flicka mindre än 92 cm pojke. Men där kan jag ha fel. Men om det är så att flickor väger mindre än pojkar så är det ju inte konstigt att kläderna designas lite annorlunda, tycker jag i alla fall. Och jag förstod att du inte menade att kläder hänger huller om buller utan välsorterat. Men hur menar du att det skulle vara bättre än att ha en dam och en herravdelningen? Låt oss säga att jag vill ha ett par skinny jeans. Butiken sorterar alla skinny jeans på samma ställe. Jag har, av biologiska orsaker, mer former än min man. Hur ska jag på ett enkelt sätt kunna hitta byxor som passar mig? Det räcker ju inte med längd och midjemått. Män behöver mer plats för skrevet och kvinnor mer plats för rumpan osv. Därför har vi ju olika typer. Hur skulle detta gå till? Jag är alltså verkligen uppriktigt nyfiken på hur det skulle fungera på ett smidigt sätt?
Små barn ser i princip likadana ut i kroppen. Det är faktiskt inte förrän i puberteten som tjejer och killar börjar se olika ut med axelbredd, midja etc.
Okej, just det har jag inte reflekterat så mycket över. Men om jag följer kurvorna i bvcboken väger en 90 cm pojke mer än en 90 cm flicka. Generellt alltså. Så, det betyder ju ändå att pojkar generellt är lite knubbigare.
Du har både rätt och fel i dina argument. Och förkastar du det faktumet så borde du se dig omkring. Men nu ska jag komma med argumenten.
Aldrig förr har det förekommit fall där en 6 åring börjat fundera på könsbyte som det faktiskt gör nu. Och rent allmänt är det ej normalt att en 6 åring ska gå omkring och fundera på könsroller. Och detta kommer pga allt det med hen etc.
Barn då de leker på dagis tänker ej på pojke eller flicka. De ser den andra som ett annat barn. Skillnaderna mellan de som individer i den åldern ska ej vara så övergripande. Det ska börja då de börjar på sin första tid i skolan då de börjar upptäcka att de börjar se olika ut.
Gällande färger så borde det förkastas helt. Då jag gick dagis själv hade jag rosa galon kläder och jag har inget problem med könsroller eller om jag är hetro eller ej.
Men det du har rätt i är klädernas utformning. Barn på dagis ska ha rörlighet till att leka och utvecklas. Både innom cykling till fotboll ända till den där plastspisen. På dagis ska de ej fundera på könsroller. Utom låt barnen gå i olika färger tills de är stora nog att välja vilken färg de själva vill ha. Vill en pojke ha skrik rosa så låt honnom ha det. Betyder ej att han är homosexuell i den åldern (eller vid 50 heller). Utom han gillar bara rosa. Vill en flicka ej ha den dyra prinsessklänningen du köpt så ge henne något annat. Låt barn vara barn.
Det är vuxna som leker runt med vad som är ideella pojken eller flickan idag. Vilket sedan leder till en enorm identitetskris antingen i tidig ålder eller så kommer det senare. Ge Fan i de. Vill pojken cykla hela dagarna på dagis, låt honnom göra det. Detsamma med flickan. Men sen är det det faktum att vi är två kön. Sen får alla feminister avsky detta men så ser världen ut.
Sen de med flickors sociala bit, bha. Såg det i min åldersgrupp hur fel den synen var. Så beror helt på individer hur du utvecklas socialt. För den tiden som jag gick skola (från förskola till slutet av gymnasiet) så var det tvärt om. De fungerade ej med antingen killar eller hos andra tjejer socialt. Medan killarna försökte hjälpa båda sidor för en lugnare skolgång.
Du startade med ordet propaganda. Det är en propaganda punkt. Låt barn vara barn. Ge Fan i över att placera griller i huvudet på dom. Låt dom fundera sen i livet då de är mogna att kunna se sig sj som individ, I stället för att göra så detta vansinne fortsätter med små barn som funderar på att byta kön redan i barn åldern.
Sen en stor feminist propaganda är oxå gällande jobb. Och de vet du.
mycket bra skrivet clara! 🙂 tack för din fina blogg!!
Hur kan detta ens vara kontroversiellt? 2016? Clara – du är så jäkla viktig. Tack för att du orkar och för att du syns och hörs. Ta plats – du är så himla bra!
Tack kära du =)
Låter naturligtvis bra. Om pojkarna ska lära sig omsorg och omvårdnad genom ikläda leka traditionella flicklekar, vad har då flickor att lära av pojkar? En liten brasklapp: Känner igen resonemangen. Både från 1870-talets ryska nihilister och hundra år senare i Sverige.
Så otroligt viktigt och sant! Så många gånger jag läser dina texter om detta ämne och blir så glad att du orkar skriva! Hejja!!!
!!!!!!!!!!
Detta inlägg är SÅ mitt i prick.
Underbara kloka människa! Så synd bara att det finns så få som du!
Tack för att du skriver om detta och delar med dig av din klokskap. Är så förundrad över hur du kan formulera dig så klockrent.
Vad är naurligt i en onaturlig värld ? Bo på sjunde våningen i en skrubb, åka tunnelbana, sitta i skolbänkar framför datorer i många år innan man räknas som vuxen? Är tvåsamhet naturligt eller att leva själv eller i storfamilj ?
Men det här med flick o pojkroller, det finns en inre åldergräns hos barn när de blir medvetna om sig själv och hur andra ser dom. Minns inte exakt men det är skillnad på hur 3-åringar obekymrat klär sej i allt medan 5-åring tittar sej omkring och ser vad man ”skall” göra. Jag tycker man glider in o ut ur olika roller hela livet o ibland markerar överdrivet. Det som stör mig mest är hur vuxna människor slår målar/opererar/tatuerar/kroppsbygger o svälter sig. Barn o ungdomar måste nog få lov få prova sig fram i olika roller, o markera o testa med klädsel för att kunna växa som människor, har inget att göra med vem som kan fixa middan.