Hej Clara! HUR klarar du som HSP dessa stojiga smårbarnsår. Själv får jag ont i kroppen och bara vill gömma mig när mina två kommer loss och gråter/skriker/stojar/tjoar i munnen på varandra. Jag behöver tystnaden så mycket. Hoppas på ett inlägg om praktiska sätt att hantera ljudnivå
Med vänlig hälsning,
En läsare och Clara-fan
Hejsan! Jag lider med dig. Det är inte helt lätt att orka med under småbarnsåren när man har HSP-personlighet. (Läs på mer om vad HSP-personlighet innebär ni som inte vet). Mitt bästa tips har varit något så enkelt som öronproppar och hörselkåpor. Det kanske låter knäppt men redan när Bertil var bebis hade jag öronproppar i. Inte så att jag inte hörde honom alls – men så att ljuden dämpades. Det gjorde mig till en mycket lugnare förälder. Bebisskrik väcker ångest/obehagskänslor i de flesta föräldrars kroppar och har man dessutom problem med starka ljud så behöver man skydda sig för att det inte ska bli övermäktigt.
Sedan tycker jag att man ska understryka att barn inte behöver skrika heller. Alltså man ska inte ta på sig öronproppar för att barnen är så högljudda hemma att man inte står ut. Barn mår inte heller bra av allt för mycket stoj. Det handlar om att öva på att “prata med små bokstäver” i kombination med att ha öronproppar för att filtrera bort ljuden ännu mer.
Jag har haft tinituskännngar sedan jag gick musiklinjen på gymnasiet – så jag är väldigt rädd om mina öron. Jag använder öronproppar när jag reser, när jag går på stan, när jag handlar mat etc. Det går inte att beskriva hur mycket mina öronproppar betytt för att jag inte ska förlora förståndet av alla ljud. Det hjälper mig också att jag jobbar hemma själv i tystnad vilket ger mycket lugn för öronen. Jag använder sådana där fula gula proppar men överväger att gjuta riktiga proppar som sitter bättre.
Sedan kan man ju bli trött på sällskap när man har små barn. I alla fall om man har ett jobb där man måste umgås med folk och sedan umgås med sin familj hela kvällarna. Det låter ju sorgligt men det kan göra en väldigt trött. Jag tror på att hitta sätt att skärma av sig i vardagen. Mina skogspromenarder hjälper en del. Och när jag pendlar brukar jag ta med en tunn sjal när jag sitter på tåg eller långfärdsbussar. Den hänger jag över huvudet ungefär som om jag skulle sova. Det ser inte klokt ut – men det gör det till mitt eget lilla universum där jag får vara ifred. Jag letar generellt upp de lugnaste platserna i varje lokal där jag befinner mig. Det brukar hjälpa ganska bra. Kanske går det inte/vill man inte avskärma sig från ljuden av sin familj – då kanske det är klokt att avskärma ljuden i alla andra sammanhang för att orka med familjetiden bättre.
Hoppas det löser sig så att du får lite avlastning för dina stackars öron och din själ.
42 svar
Känner SÅ väl igen mig i problematiken. Jag har så ofta funderat över hur andra föräldrar hanterar allt stoj, stim och högljuddhet. Jag är en typisk HSP-personligheten som dessutom jobbar som sjuksköterska (mycket möten, mycket prat, mycket ljud) och har adopterat två barn som vi alltså själva inte har kunnat lägga grunden hos utan dagligen försöker lära och lära om att man inte behöver vara högljudd för att få uppmärksamhet, men det är svårt och väldigt energidränerande. Jag försöker hitta mina dagliga långpromenader i skogen för att lixom balansera upp stojigheten och de höga orden med skogens lugn och tysthet. Öronproppar har jag faktiskt inte testat ännu men det kanske vore en idé 😉
Tack bästa Clara för ett bra inlägg!
Jag har tänkt många gånger att en sån som jag aldrig skulle kunna ha fler än 2 barn. Just pga ljudnivån. Jag har faktiskt fått lov att byta jobb då jag jobbar som socionom och fick börja sitta i ett litet rum tillsammans med 5 andra. Gick från familjelivet till jobbet där jag aldrig hade tystnad och sen tillbaka till familjelivet igen. Är fortfarande socionom men på en annan arbetsplats, så jag verkligen orkar möta dem jag möter och så jag orkar med familjen sen. Till saken hör att jag hade en chef som hängde ut mig när jag framförde mina svårigheter med att aldrig ha tystnad (skrev utredningar medan 4 andra pratade i telefon, försökte prata i telefon medan de andra pratade om veckans tvprogram mm) som att jag hade mycket speciella behov. Tror det hade varit lättare att stå ut om jag inte haft småbarn hemma dessutom. Men min chef fick en chock när jag faktiskt hittade ett bättre jobb och sa upp mig. Det bästa jag gjort!
Så tråkigt när folk inte förstår oss med såna här sinnen..
Tack för en superfin blogg! Passar på att lämna en länk/ett tips för dem som är på jakt efter något fint att hänga på väggen. Här hittar du stilrena och unika grafiska tryck till bra pris:
http://www.blocket.se/simrishamn/Unika_grafiska_blad_liten_upplaga_63886247.htm?ma=1
Min egen dotter är inte speciellt högljudd och jag har inga stora problem med henne. Jag ber henne vara tystare och hon har fattat att mamma som blir för trött av för höga ljud inte är så kul. Andra barn däremot har oftast inte samma spärrar. Det känns hemskt att ogilla när barnet har ett socialt liv och kompisar här men det sliter mig i bitar. Jag erkänner att det är skönt att grannfamiljen som dotter leker med föredrar att mitt barn kommer till dem än att dottern går hit för då slipper jag höra dem.
Jag är gravid så snart har jag två och jag räknar med att volymen kommer gå upp och de kommer trigga varandra men jag hoppas kunna hjälpa min framtida son också att dämpa ljudet när det är nödvändigt.
När dottern var bäbis så hade jag inte så mycket problem, jag försökte få henne att sluta skrika bara och det gick ofta ganska lätt med amning, vaggning, sele/sjal och gos.
Tänk om jag haft samma insikt när mina barn var små. Eller ens bara för ett par år sedan, då hade jag kanske haft lättare att förebygga utmattningen jag nu hamnat i. Jag hade inte en tanke på att jag kanske kunde reagera mer på stimuli än någon annan, utan undrade varför jag inte klarade saker och ting “lika bra som alla andra” vilket gjorde att jag blev arg och besviken på mig själv. Första gången jag läste om HSP visste jag att det hängde ihop med hur jag fungerar och varför saker blivit som de blivit för min del genom åren.
Riktigt bra tips! Tack 🙂
Jag är förskollärare och HSP-person och använder öronproppar i jobbet, vilket provocerar vissa andra i yrket enormt! De flesta av den skaran antar att bara för att jag använder öronproppar så låter jag barnen skrika och härja bäst dom vill och därmed tycker de synd om mina barngrupp eftersom barnen kommer få hörselskador. Fattar inte hur man kan dra så stora växlar. Jag råkar dock vara längre i barngrupp (troligtvis hela mitt yrkesliv) medan barnen är i förskolan max fem år. Under tiden arbetar vi hela tiden med att sänka ljudnivån och prata med små bokstäver, och på många andra sätt som jag inte tänker rada upp här. Och jag använder öronproppar för att skydda mina öron och min själ för spontana skrik som barn kan göra ibland/ofta. Jag har betydligt fler barn omkring mig än vad de flesta familjer har och utsätts därmed för andra sorters skrik oftare. Höga ljud och skrik skär i själ och jag blir arg och frustrerad vid mycket ljud. Öronproppar minskar detta enormt! Jag blir mycket mer harmoniskt och har mer tålamod med barnen, gentemot när jag inte har öronproppar. Så jag propsar stenhårt på det, precis som du skriver! 🙂
Ojoj cred till dig
Smart drag med öronproppar, eftersom det är känt att lärare och förskollärare har högre risk för att få hörselskador av olika slag, dvs sannolikt till följd av yrket.
Tips eng öronproppar! Använder också öronproppar i alla möjliga situationer pga tinnitus/ljudkänslighet. På Apoteket finns det i silikon, förpackningar på fyra stycken. För min del räcker en propp till båda öronen, bara att dela den i två och stoppa in. De syns nästan ingenting:)
Håller med. Verkligen jättebra och nästan osynliga, åtminstone inte iögonfallande. Har bara hittat dessa på “apoteksbolagets” apotek. Ett annat tips är sk “musiker-öronproppar” som lätt kan justeras hur mycket man vill att de ska dämpa.
Ja, dessa är bäst! Men jag delar inte på dem, jag gillar att de inte går in i örongången knappt.
Hihi men vad intressant och lite att det är fler, både du och andra av vad det verkar i kommentarsfältet. Ja inte kul att andra blir stressade av för mkt ljus eller liknande, men att vi är flera som åker eller går runt med öronproppar. Jag har alltid med mig öronproppar. Sover med öronproppar, väljer alltid tyst vagn när jag åker tåg och har med mig det ifall jag skulle få migrän eller mina HSP-“sinnen” får total over load när jag är bland folk. Ibland är jag så trött i mina sinnen att min egen röst är för hög, då kan jag inte ens prata med min man. Jag kan inte ens förklara det, men allt är bara för högt och jag känner mig yr och snurrig. Det liksom susar i öronen när jag pratar. Ibland har jag funderat på om det sitter ihop med min nackskada som ju går upp mot öronen eller om det är ngn märklig tinnitus. Oavsett, jag kan verkligen relatera!
Jag är en högkänslig person och arbetar som förskollärare OCH har en femåring hemma. Jag skulle faktiskt tippa att de flesta av mina kollegor är högkänsliga, eftersom de fördelar som kommer utav högkänsligheten också utgör kraven för vårt arbete. Att kunna känna av sinnesstämnings och subtila signaler från andra människor är ju ett måste. Det samma måste gälla föräldraskapet, att det finns otroliga fördelar av hsp att dra nytta av här. Men visst är det tufft att vara intryckskänslig och leva nära barn och det gäller att vara noggrann med sin återhämtning.
Alltså nej jag tror inte det! Jag är hsp och klarae inte ens av att skola in på dagis utan att bli HELT SLUT efter en dag..ljuden är överväldigandet, ljus, alla färger, så många som pratar samtidigt, så många känslor samtidigt mm..jag tar ju in allt bilket resulterar i en slags tyst/trött-chock..har tänkt många gånger att “familjen annorlunda-föräldrar” och förskolepersonal inte kan vara hsp…jag är själv socionom och har även där dagar som kan vara toalt dränerande men 30 min på förskola slår allt
Hej! Just dina kollegor kanske är hsp. Men tror inte att alla förskollärare är det. Jag är VÄLDIGT igenkännande, känner mycket med andra. Tänker (för) mycket på såväl mindre som globala problem. Är kreativ – men dålig på att påbörja och främst slutföra. Tar in information väldigt lätt, hör det osagda, känner stämningen i luften, osv. Men är inte känslig för stora grupper, sociala sammanhang eller att umgås med andra. Älskar det! Fast på mina villkor. Ser jag inget syfte med det så struntar jag i det. Och jag älskar också tid med mig själv. Vill bara ligga på soffan och slöa ibland. Men inte jämt, då får jag myror i brallan och kan nästintill deppa ihop. Summering: många människor kan nog ha hsp-drag men om det inte känns som något överväldigande i daglig basis, då är man nog inte hsp. Kan ha fel, såklart, men så tänker ialf jag 🙂
Det finns förstås en baksida, som jag inte nämnde tidigare. Det ÄR tufft att arbeta i förskolans värld och vi som arbetar i den är generellt sätt väldigt utsatta för stressrelaterade sjukdomar och stress. Jag som högkänslig har känns av detta tydligt och varit hemma flera gånger av utmattning. Men människan klarar mycket, även hsp, med rätt återhämtning. Det ska också tilläggas att många högkänsliga barn går på förskola och de kan inte kontrollera sin egen återhämtning så som vi vuxna har möjlighet till. Så otroligt viktigt det är att vi vuxna bevakar deras behov!
Hej! Intressant läsning och tack för att du delar med dig! Jag har funderat på om min ena förälder har HSP-personlighet. När vi barn skrattade och busade kunde hen bli tokig från 0 till 100. Om vi var arga/retsamma och högljudda förstod vi ju men vi har mänga gånger blivit väldigt ledsna över detta. Scenario: vi skrattar, stojar, gör ett “ih”-ljud när den andra kommer efter oss. Så kunde vi få en utskällning för att vi LÄT! Hen kunde alltså poängtera just låtandet. Vi fick inte heller ha leksaker som lät (endast någon enstaka). Detta är något som vi barn har tyckt varit oerhört jobbigt och skapat en hel del oförståelse. Min mening är självklart inte att skuldbelägga någon utan bara dela med mig från min synvinkel från när jag var barn. Faktorer som att acceptera ett annat förhållningssätt än det som anses vara “rätt” spelar ju också in. Och jag tror självklart inte att alla föräldrar med HSP-personlighet agerar likadant. Men vill belysa att jag, som barn, märkte av det där tystlåtna, ibland buttra beteendet. Och det skapade oro.
Ha en trevlig helg!
Just därför är det så himla smart med öronproppar som förälder. Då slipper man hyscha hela tiden och bli förtvivlad över plötsliga skrik osv
Hej Joanna! Intressant att läsa från barnets synvinkel, tack för att du skrev. Jag har tyvärr blivit sån de senaste månaderna… 🙁 När jag fick barn nr. 2 i höstas blev nr 1 uppskruvad och är så nästan hela tiden nu (från att ha varit världens lugnaste). Så jag försöker jonglera bebis med att ge storasyster den uppmärksamhet hon är så rädd för att förlora, samtidigt som hon ofta låter så mkt att jag (ljudkänslig pga utbrändhet för många år sedan) blir helt förtvivlad o desperat, och MÅSTE skälla högt för att hon ska lugna ner sig. Jag gillar det inte alls o tänker att det kan ju inte alls vara kul för henne. Men det börjar bli bättre, hon verkar förstå hur det är och jag behöver inte ta i så mycket längre.
Hej Hanna!
Jag gör också saker jag får dåligt samvete över, så är det ju, tyvärr. Men jag tänker att det viktigaste är att vi reflekterar över våra beteenden och hur de påverkar andra. Att du är medveten om detta känner jag också är viktigt. Min sambo är hörselskadad och det innebär att höga ljud är ett big no no eftersom det kan förstöra hans hörsel ytterligare. T.ex. kan höga ljud göra så att det börjar blöda i hörselgångarna. Han har bl.a. jobbat på förskola och när han förklarar för barnen att de gärna får stoja och skratta men lite tystare, för att han annars får jätteont i öronen, brukar faktiskt i regel hjälpa väldigt mycket. Barn förstår så mycket. Jag hade gärna velat att min mamma hade förklarat för mig vad dessa höga ljud gör med hennes mående. Och om hon satte ord på det hon kände hade det säkert varit mycket lättare för henne också. Så mitt tips: försök att förklara! Hoppas att det känns bättre för dig snart. Kram på dig!
Jag har inte barn själv, men har funderat så himla mycket på hur jag skulle hantera det då jag är väldigt känslig för både ljud och intryck. Intressant att ta del av dina erfarenheter! Just det där med att använda öronproppar i typiska miljöer som tröttar ut en var ett himla bra tips som jag inte tänkt på själv. Brukar mest använda det på resor och liknande, men aldrig hemma. Måste testa!
Känner definitivt igen mig. Mina döttrar är väldigt snälla och lugna och jag älskar dem båda med hela mitt hjärta, men jag kommer på mig själv ibland med att längta tills de blir äldre och kan klara sig själva så jag kan få vara ifreeeed. Jag har aldrig varit så trött som under dessa småbarnsår. Det känns som om jag förtvinar i bristen på ensamhet och tystnad. Och så har jag dessutom en extremt social man som är ensam på sitt jobb mycket och vill “hitta på saker och träffa folk” på fritiden…
Jag vill inte byta bort dem för allt guld i världen, men jag önskar så hett att jag kunde få bo ensam några dagar i veckan…
Tack bästa du för svaret! Så skönt att känna att någon delar ens känslor när mycket känns tungt. *mitt inre ljus ser ditt inre ljus* <3
Åh, vilken inspirerande och god läsning, Clara! Tack! Jag har inga barn ännu, men jag är högkänslig, och känner igen mig mycket i ljudkänsligheten du beskriver. Och jag blir så glad åt dina tips! Öronproppar på affären, en tunn sjal över ansiktet när man åker buss/tåg (genialiskt!), och inte minst öronproppar när man reser överlag. Nu när jag läser det känns det så självklart, men jag har inte tänkt på det förut, så – TACK!
Andra strategier som jag brukar använda är solglasögon eller en storbrättad hatt när jag går på stan, för att skärma av och mildra de visuella intrycken en del. Även en mp3-spelare med lugn mjuk musik kan vara ett bra sätt att skärma av och behålla sig i sin egen lugna värld när man måste storhandla eller göra ärenden bland en massa folk.
Jag har förresten skrivit en del om strategier för att hantera sin högkänslighet på min hemsida, och blivit intervjuad i Hemmets Journal om det. Kanske kan några andra HSP-personer hitta något som kan hjälpa eller ge igenkänning där: http://www.asasaga.se/resurser/resurser-for-ditt-valmaende/hogkanslighet/
Har inte tänk på de, men när mina ungar var små hade jag svårt för höga ljud också. Märkte att jag lärt dem att dämpa sig när vi en gång fick besök av barn som inte alls lärt sig de. Mina ungar var helt galna när de åkte och klagade vilt över att de levde om så mycket.
oj vilken käftsmäll eller uppenbarelse kanske man ska säga. Tänk att det finns ett ord som beskriver hur jag upplever saker. Så himla många igenkännande saker när jag läste i texterna från länken. Både från min barndom och hur jag upplever saker nu som 30+ med två barn. Kändes faktiskt lite skönt att veta att fler känner som jag ang ljud, intryck mm
Har läst lite om HSP på sista tiden då jag snubblade över begreppet någonstans. Hittade lite olika checklistor och tester där man kunde se om man hade en HSP-personlighet. Först tänkte jag “OJ, så mycket som stämmer in på mig, jag måste vara en HSP-person!” Men sedan funderade jag lite och kände att många av punkterna på de där listorna måste ju stämma in på väldigt väldigt många människor! Typ väl utvecklad empati, stresskänslig, vill göra en sak åt gången, känslig för oljud, “ett rikt inre liv”, “berörs djupt av konst och musik” osv… Detta stämmer på VÄLDIGT många människor.
Visst kan det vara skönt att ha en bokstavskombination som definierar en och det är väl inget fel om alla skulle gå omkring och kalla sig för HSP-personer…. Jag funderar bara lite på om begreppet fyller någon funktion när det mest(?) innefattar väldigt allmänmänskliga drag?
Det är sant att punkterna stämmer in på många människor. Men har man inga “besvär” av dem tror jag inte att man ÄR hsp. De personer som känner att deras liv och vardag påverkas starkt av dessa specifika drag är de som definierar sig som hsp oftast. Upplever tex att många bekanta är helt oförstående inför de problem man kan känna av i vardagen med högkänsligheten – även om de själva nog skulle uppfylla en hel del av kriterierna på delar av ett hsp-test så är de helt enkelt inte “drabbade” av det. Sedan ska tilläggas att detta inte är en diagnos utan vem som helst som känner igen sig får såklart kalla sig det 🙂
Jag är hsp och tex är jag hudlös mot musik. Dett innebär att jag ryser över hela kroppen när musik är bra, vilket är trevligt,men även att jag kan få ordentlig ångest om jag typ mår sådär och hör något som drar ner mig ännu mer. Jag och min man bråkar om detta, då han inte kan spela vilken musik som helst utan att det kan “drabba” mig. Att ha vänner med barn över kan få mig att bli helt urlakad då vi själva har barn och många barn och deras ljud tillsammans fullständigt urlakar mig (men jag ÄLSKAR barn och vi har dem ofta över, måste bara välja bra dagar med extra energi etc).
Att bli drabbad är rätt ord. En form av överkänslighet folk suckar åt en att man är föe känslig typ.
Ååå jag har tålamod med mina barn, men inte när det kommer till gnäll och skrik och högljudd lek. Har jag ätit och sovit dåligt kan jag bli galen och tappa tålamodet totalt med mina fina ungar. Lösningen är att jag sätter på mig hörselkåporna/öronpropparna, för så fort ljudet dämpas kan jag själv varva ned och prata lugnt med barnen istället för att helt plötsligt få ett utbrott på dem. En sådan enkel sak som gör mig till en hundra gånger bättre förälder. Jag får verkligen riktigt dåligt samvete de gånger jag tokskällt på dem, och i det här fallet tror jag att jag bör lyssna på samvetet. Öronproppar är min räddning!
Nu kanske jag är helt ute och cyklar, men när min son var bebis och grät/skrek lade jag honom alltid till bröstet och han blev lugn.
(Det är sent och egentligen sedan länge dags för mig att sova. När jag är trött missuppfattar jag saker mer än vanligt och skriver luddigare än vanligt).
God natt och sov gott!
P.S. Jag uppskattar också tystnaden VÄLDIGT mycket 🙂
Jag håller helt med, skönt att läsa att vi är fler! Jag använder öronproppar nattetid, störs så himla mycket även av låga ljud (sambons andetag etc). Vid långt bilåkande är det skönt att skärma av det konstanta ljudet utifrån vägen. Annars brukar jag gå undan en sväng, typ sätta mig i duschen och lugna intrycken och “samla ihop mig”.
Tittade in på Yawama of Sweden för att se hur många återfördäljare ni startat upp, vore intressant att se vilka butiker/städer som börjat återförsälja, tycker jag 🙂 Kommer det någon sådan uppdatering tror du?
Kram
Det var något nytt, aldrig hört talas om. Ska jag läsa på mer om, låter jobbigt :(.
Okej nu fattar jag! Att jag är hsp vet jag sedan länge, blandat med generellt ångestsyndrom, men jag har ju bara trott att jag är en dålig mamma som får hjärtklappning/ ångest när barnen stojar för mycket.
Uppenbarelse, tack för den!
Jag är troligen HSP (enligt tester på internet och den kurator jag har kontakt med) men känner inte igen det där med ljudkänslighet särskilt mycket. Alltså jag hatar typ matsalsmiljö, men har oftast inga problem med att mina barn låter högt. Ljus däremot har jag svårt för, röriga situationer, att vara social för länge och jag klarar inte av storstäder, med mycket människor eller trafik. Sen om jag t.ex ser på film där människor slåss kan jag känna smärtan i kroppen av att bli slagen, det gör ont på riktigt…
Intressant läsning!
Känner igen mig till tusen i att inte klara av ljud. Jag är dock precis lika känslig mot lukt och för mycket “rörelse” typ storstäder. Har funderar så mycket på det här. Om jag liksom missar något. Går inte ut på restauranger,kan knappt gå på bio osv. Men känner mer nu att jag behöver så lite för att bli stimulerad. När andra behöver bas och dansande golv för att känna någon slags pepp. Behöver jag typ höra en fågel kvittra.
Bra tips. Jag orkar inte heller alltid med alla ljud.
Något som är viktigt att tänka på när det gäller hörselskydd/öronproppar är att man kan få problem med öronen av sådana ifall man inte är försiktig,, Min mamma fick väldigt ont i öronen, hon fick hjälp via sjukvården med detta, och kan inte använda öronproppar alls numera pga det. Själv använder jag silikon-öronproppar som man kan forma så att jag bara täpper till i ytterörat och inte trycker in något i den inre hörselgången,, Man kan också ta av bitar så de inte är fullt lika stora,,
Det finns andra mer skonsamma hörselskydd också, det kan vara en bra ide att undersöka detta ifall man använder hörselskydd/öronproppar ofta,, Man kan specialbeställa hörselskydd efter ens egna öronmått t ex som ska vara uttänkta så att örat inte tar skada,,
‘Min mamma fick väldigt ont i öronen efter att ha använt hörselkåpor varje dag under något år’ skulle det stå,,
Jag känner igen mig i det och brukar avskärma med hörselkåpor. Helt suveränt. Önskar mig formgjutna hörselproppar i framtiden, men de är ännu lite för dyra.