Man vet att man är tankspridd när…

Man passar på att ta ut soppåsen och komposthinken när man ändå ska gå ut med hunden. Efter några kilometer börjar man bli trött i armarna och upptäcker att man inte slängde soppåsen och lämnade komposthinken utan istället tog med dem på skogspromenaden.

Man slår på radion när man lagar mat. Man lyssnar en lång stund och är småirriterad över att de mumlar så otydligt på sändningarna nu för tiden. Innan man upptäcker att man i själva verket rattat in och lyssnat på P2s nyheter på finska i tjugo minuter.

Man ringer till någon och funderar varför signalen aldrig går fram, och inser att man visst slagit in telefonnumret i mobilens miniräknare.

Man slarvar bort sin telefon och ber sin man att ringa till den. Och när den börjar ringa blir man jättestressad över att kanske missa samtalet (vem i hela friden är det som ringer nu?!) och svarar med ett oroligt hallå i luren.

Man skriver “Grattis till förlovningen” via sms och sätter dit en glad emoji men upptäcker två dagar senare när man inte fått något svar att man visst satte dit en sådan där figur som är blågul, svettig och illamående.

Man använder miniräknaren för att räkna ut vad 112 x 1 blir.

Man parkerar bilen och går till automaten och köper en parkeringsbiljett. När man kommer tillbaka till bilen en halvtimme senare tror man att man har haft inbrott för att förardörren står vidöppen. I själva verket stängde man den aldrig och la heller inte dit sin parkeringsbiljett. Handväskan med dator står dessutom kvar i framsätet.

Man åker och sopsorterar utan att ta med sig några sopor.

Man upptäcker att hunden har rymt och kör byn runt med bil och ropar och letar. Stannar och frågar folk om de sett en svartvit hund. Överväger att ringa polisen. Kommer hem och slänger sig på soffan och har lite ångest och gråter. En timme senare går man på toaletten och ut kommer världens ivrigaste hund som man själv stängde in tidigare på dagen för att man hade hundrädda besökare.

Man ringer och bokar en läkartid och tänker knappa in sitt personnummer men lyckas istället skriva in mormors telefonnummer.

Man ska gå och posta ett brev och upptäcker plötsligt att man gått till sin egen brevlåda och lagt ner det där istället.

Man skickar ett mail till en kund och istället för Jättekul skriver man Jättekuk och trycker på send.

När man menade att kalla någon för en “eldsjäl” i ett mail – men istället skrev “brandhjälte” och tryckte send.

Ja. Då vet man att man är tankspridd. Finns förresten en förening för oss tankspridda – låter ju alldeles fantastiskt så man slipper vara själv med sina dråpliga upplevelser.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

121 kommentarer på “Man vet att man är tankspridd när…”

  1. Haha! Alltsa har alla de har situationerna verkligen hant pa riktigt? 🙂 Det positiva ar ju iallafall att de blir till valdigt roliga historier i efterhand. Jag tycker det ofta ar likadant med de varsta misslyckanden jag nagonsin gjort i livet, just da blir man valdigt arg pa sig sjalv, men sedan i efterhand kan man skratta at dem valdigt lange. Livet ar ibland lite av en komedi. 🙂

  2. Haha, åh, det här var roligt! Men om allt har sammanfallit under en kortare period kanske man behöver några steg bakåt och vila upp sig lite. Tack för att du bjöd på detta, och tur att hunden var i behåll. Kram på dig och alla andra virrpannor!

  3. Haha underbart! Jag har också märkt att “förlåt” har en tendens att bli “förkåt” när man inte är riktigt på alerten…

  4. Shit vad jag skrattade åt detta, och blev samtidigt lite beklämd då jag känner igen mig och det känns som ett tecken på lite väl mycket tankar i huvudet som inte hinner tänkas klart.

  5. Hahah åh, jag känner framför allt igen den där med den borttappade telefonen. Själv brukar jag springa runt och leta efter min mobil och stressa upp mig över att jag tappat den när jag i själva verket håller den i handen. En gång googlade jag (på telefonen) efter hur man spärrar sin mobil. Det märks när en har lite för mycket att hålla ordning på.

    1. När min man har ringt min mobil och jag äntligen hittat den, då tänker jag alltid “åh ett missat samtal, undrar vem det kan vara”… Sen kommer jag på vem det är och fnissar för mig själv…

    2. Åh det där gör jag hur ofta som helst. Letar i panik efter mobilen bara för att 15min senare inse att jag haft den i handen hela tiden.

  6. Otroligt tragiskt egentligen men ändå svårt att inte låta bli att skratta. Mitt värsta var när jag undrade när nya Bondfilmen skulle komma ut, hade inte min sambo sagt att han ville se den? När jag tar upp det med honom säger han att vi redan sett den för två månader sedan…

  7. ÅÅÅ, vad jag känner igen mig! Samtliga dessa skulle också kunna hända mig, eller har gjort det i lite andra varianter. Var på middag med några väninnor häromdagen, och de blev liksom tysta när ämnet “Förlora pass” kom upp, och jag sa att jamen försöka åka utomlands utan pass, eller med utgånget pass, eller komma på först när man ska ge sig av att just det, man ska visst ha passet också och så inte hitta det för man har ingen aning om var det finns, det har väl hänt mig sådär en 4-5 gånger (varav det två gånger gällde barnens pass). Det hade tydligen ALDRIG hänt dem, och deras tystnad och sättet de tittade på mig fick mig att förstå att de tyckte det här var lite oroande. Vad det gäller att skicka konstiga ord på sms så klandrar jag helt klart programmen de har inkodade. Som när sonen var i England och messade mig att nu skulle han åka till London alldeles själv över dagen, och jag messade tillbaka: “Ha så trevligt i London!” Trodde jag. Fast i själva verket stod det “Ha så trevligt i kondom!” Det tycker jag inte att en mamma ska säga till sin tonårsson.

  8. Hahahaha I hear you sister!
    Jag lägger dessutom till den då man ska sätta in tallriken i diskmaskinen men sätter den i kylen.
    Kram på dig

    1. Jag tog på pyjamasen utanpå kläderna på min unge häromveckan. Och då har jag bara en att hålla reda på…

  9. Eller man är på väg in i utmattning/utbrändhet? Ta varningarna i tid, och ta hand om dig! Kram

  10. Jag gjorde den klassiska betala för varorna men lämna dem på rullbandet häromdagen. Kom på det så fort jag kom ut på parkeringen och skämdes när jag lommade in i butiken igen. Det var värsta efter-jobbet ruschen, så verkade inte som om någon ens hann lägga märke till det.

  11. Jag gråter när jag läser detta, då så många har kommenterat om att det kan bero på stress. Jag har inte alltid varit en sån virrpanna, men för ett år sedan upptäcktes min mans svåra tablettmissbruk och strax därefter föddes vårt andra barn, sjuk och krävande. Jag känner ingen mig, men vill inte tro det, att Jah påverkats av stressen..

    1. Åh vad ledsen jag blir av att höra det Johanna. Ta hand om dig och hoppas att andra också tar hand om dig i det svåra. Kram <3

    2. Vilken tuff situation. Hoppas att din man Jobbar med att bli fri från sitt missbruk! Så ni orkar fokusera på barnen. Kram

  12. Så himla bra inlägg. Känner igen mig själv på ett sätt, men det blev liksom som dn påminnelse att “Karin, ta det lugnt”. Kram till dig

  13. Det finns rent virriga människor på jorden så att paniskt tuta om utmattningssyndrom är inte ett måste.
    Allt är inte farligt.

  14. Jag lyckades för att tag sedan gå förbi en kvinna i kön i mataffären- trots hennes fullastade vagn. Mitt fokus var bara att få betala. Jag kopplade inte ens när hon stirrade surt utan undrade bara vad som var fel på henne! Pinsamt.

  15. Jag letade efter mina bilnycklarna som en galning när jag satt och körde bilen, eller efter telefonen när man redan pratade i den. Men detta har hänt när jag varit jävligt stressad och det varit mycket. Så var rädd om dig! !!

    1. Hahaha – det har hänt mig flera gånger. Jag har kört till stan och parkerar bilen och ska kliva ur och ba “HERREGUD JAG HAR GLÖMT BILNYCKLARNA HEMMA OCH KAN EJ LÅSA?!!”

  16. Minns när jag sommarjobbade på Pressbyrån och jobbade så hårt och länge, flera pass på rad, nästan dygn i taget. Man var ju så inne i att vara service minded att jag en morgon efter ett pass tackade uttagsautomaten så mycket för pengarna och frågade om det fick lov att vara något annat.

  17. Sånt där gör jag när jag har negativ stress i mitt liv/är ledsen över något. Hoppas att allt är bra och att du tar dig tid för vila och skapa balans i livet om det är så att det saknas! Det kan vara svårt men det är så viktigt! Kram

  18. Igenkänningsfaktorn är hög Clara 🙂 De flesta sakerna hade kunnat vara jag.
    Datorn och mobilens rättstavningshjälp kan bli hysteriskt roligt och galet pinsamt 😀
    Skickade ett sms till grannen en gång där jag skrev att de inte skulle bli oroliga om någon gick i vår trädgård och matade våra kannibaler. Kannibaler och kaniner är väll ungefär samma va?
    En annan gång skickade jag en lägesrapport till min man och skrev att det var väldigt köttigt hemma. Han undrade nog vad jag hade gjort med barnen innan jag skickade en rättelse och skrev att det var körigt hemma 🙂
    Den värsta är nog när jag ville veta hur lång min kompis lektion var och skrev “Hur lång är din erektion?”. Ridå.

  19. Själv meddelade jag glatt den ömme fadern som var på jobbet att Joel hade lyckats sitta utan stöd. Bara ett problem, Joel var då 10 år och lillebror heter Filip!

  20. Oj, nu kollade jag övriga kommentarer och insåg att jag kanske var okänslig som bara garvade åt dej. Förlåt, hoppas verkligen att du inte är på väg in i nån vägg!

    1. Inte ett dugg okänsligt! Det var skrivet för att underhålla även om det så att säga är baserat på sanning 😉

  21. Åh tack så hjärtligt för att du delar med dig, fick mig ett skratt!

    Tänkte själv samma sak idag. Glömde visst att äta lunch, trodde det var gjort. (Kollegan påminde mig sen och undrade om jag bantade).
    Satt även i andra tankar i bilen och körde mot rött

  22. Åh vad jag skrattar 🙂 Känner igen mig så väl! Jag lämnade lunchen o vimsade omkring i lunchrummet för att leta efter min mobil idag. Bad en kollega att ringa till min mobil när jag såg att mobilen låg bredvid min tallrik…

  23. Helt underbart att läsa! Och vansinnigt jobbigt att uppleva misstänker jag. Gillar verkligen hur du skriver, men också om vad. 🙂

  24. Detta var bland det roligaste jag läst på länge!! Jag hoppas verkligen att detta inte hände under samma dag … haha! Vilken skötsam hund ni verkar ha för övrigt. Underbart!

  25. Jag stod och låste upp min cykel utanför gymmet och träffade en komips som jag började prata med, Vi fortsatte prata och tog sällskap en bit. När jag kom hem och såg mig i hallspegeln upptäckte jag att jag hade hjälmen på huvudet. Cykeln stod dock kvar utanför gymmet så jag hade promenerat genom hela stan med hjälm.

    1. Min tanke också. Är själv lika tankspridd i stressiga perioder. Tur att man kan skratta åt eländet i efterhand i alla fall.

    2. …eller har kognitiva svårigheter. Vissa föds med en nedsatt förmåga att sortera intryck,hantera information och planera. Men absolut, stress kan vara en bidragande faktor.

    3. Eller så har man bara den personligheten? Såna där saker gör jag jämt. Jag tror varken jag är mer stressad än andra eller har större kognitiva svårigheter. Jag är disträ, helt enkelt.

    4. Fast du och jag menar samma sak, Hanna. 🙂 Är också helt övertygad om att en kan ha den personligheten bara, men situationer där en glömmer av sig beror fortfarande på att de kognitiva funktionerna inte funkar riktigt. Försökte inte sätta någon stämpel, utan precis som du endast framhäva just personlighetsdraget.

  26. Hög igenkänningsfaktor! Tack för den, fick härlig feel good-känsla så här på kvällskvisten

  27. Underbart, kram! Gissar att Melker var kissnödig som tusan trots att han suttit på toan i timmar! 🙂

  28. Hahaha riktigt roligt! Känner igen flera av dessa situationer…:)))
    Jag var och handlade med min mamma en gång och sprang in i en affär medan hon väntade utanför i sin bil. När jag kommer ut så hoppar jag in i hennes blåa bil, och ser i ögonvrån att hon har bytt kläder…??? När jag sedan lyfter blicken ser jag att jag har en vilt främmande kvinna brevid mig som sitter och stirrar på mig! Mamma hade parkerat sin blåa bil två parkeringsrutor bort…!

  29. Eller när man cyklar till affären och när man precis kommit hem igen kommer på “skit, jag cyklade ju!”

  30. HA HA HA! Jag har en vän som (man brukar ju säga så men det var faktiskt inte jag…:) nätdejtade så många killar parallellt att hon till slut fick svårt att hålla koll på alla trådar. Bl.a. blev hon så förbannad på en kille som inte kommit ihåg en viss detalj hon berättat om sig själv att hon valde att skicka ett sms där hon konfronterade honom med något i stil med: “Det känns ju väldigt kul att du inte ens kommer ihåg [… det saken gällde]. Det får ju mig att känna mig VÄLDIGT speciell…” varpå hon under tiden inser att hon skickat smset till en helt annan kille av de hon dejtar… Jag höll på att dö av skratt när hon berättade om hur hon försökte be om ursäkt för att hon själv dejtade flera personer samtidigt. Förvirringen var total… 🙂

  31. Alla som undrar om detta verkligen har hänt på riktigt, att det inte verkar riktigt sunt eller menar att Clara är på väg att gå in i väggen. Det kan såklart vara tecken på stress (då är det viktigt att fånga upp dessa signaler!), men för mig som fötts med nedsatt kognitiv förmåga (diagnostiserad asperger) upplever jag detta varje vaken minut.

    Kognitiva funktioner är de processer som sker i hjärnan när vi tar emot, bearbetar och förmedlar information. Det mesta känns obegriplighet och svårt att hantera för mig i tillvaron, situationer som Clara tar upp händer mig dagligen.

    Jag har sämre upplevelse för tid, nedsatt förmågan att flytta fokus och växla uppmärksamhet mellan olika saker, sortera intryck och problem med att komma ihåg. Med en överkänslighet för ljud och visuella intryck blir det dessutom extra svårt att hålla fokus i situationer där mycket händer runtomkring. För mig är inte stress orsaken, däremot leder detta till enorm stress.

  32. härligt att du delar med dig! Skulle gärna vilja ha en förening för oss tankspridda!
    Klart man kan bli tankspridd av stress men själv kallar jag det min “professorspersonlighet”. Jag är helt enkelt tankspridd för att jag filosoferar så mycket inne i mitt huvud… Och det är liksom mycket intressantare än allt det vanliga runt om.. Som soppåsar. Min favorit : leta efter glasögonen när de sitter på huvudet!

  33. Igenkänningsfaktorn enorm även här. Jag är född disträ och tankspridd och skulle lätt kunna trippla den där listan. Med all respekt för att det här säkert kan vara tecken på utmattning och stress: det finns vi som ALLTID är så här. Och värre! Ibland känns det som att jag en vandrande komediserie (jag är dessutom rätt klumpig/slarvig/fort-och-fel-person, så ibland gränsar det till slapstick).
    Själv skrattar jag bara. Vad annat ska man göra? Och det är faktiskt oftast rätt roligt. Åtminstone i efterhand 🙂

  34. Skrattar högt och tänker på alla gånger jag hållt typ plånbok/mobil/nyckel i handen och en sekund senare inte vet vart föremålet befinner sig. Jag lever nu med mitt uttryck, som i 9 fall av 10 är sant – “Jag har inte tappat bort det, jag vet bara inte vart den är just nu!”

    Kram till dig!

  35. Oj, vad jag känner igen mig! Jag brukar tappa bort bilen med jämna mellanrum, när jag gjort mitt ärende har jag verkligen ingen aning om var jag parkerade! Det händer också att jag går runt och letar efter mobilen under tiden som jag pratar i den. Detta är inte stressrelaterat för min del, men det blir ännu värre när jag är stressad. Jag tycker att det snarast handlar om en förmåga att vara oerhört fokuserad på något just när det händer. Pratar jag telefon och lägger ifrån mig något under tiden är det för att jag har hög fokus på samtalet, eller vad det nu kan vara. Jag har en bok, “Handbok för tankspridda” hemma. Där listar de olika anledningar till varför människor är tankspridda, en del är det pga stress, andra pga nedsatt kognitiv förmåga. Ytterligare andra är medfött tankspridda menar författaren. Kul med igenkänning!

  36. Haha! Vaknar dödstrött men fick visst både kaffe och gapskratt på sängen, tack för det!

  37. Underbart! (Under förutsättning att det inte beror på stress, som många har påpekat!) Själv har jag en kontrollfunktion där jag känner med armen mot min jackficka att jag har mobilen på plats, detta utför jag mer eller mindre automatiskt och det har hänt flera gånger att jag har pratat i telefonen och sagt till den jag pratar med “Åh nej, jag har slarvat bort telefonen”. Direkt avslöjad som tokig eller åtminstone fnoskig.

  38. Jag gick promenad med hunden, och insåg efter någon kilometer att jag slängt in kopplet till hönsen och gick med hönsmaten i handen…

  39. När det är värre än vanligt med tankspriddheten är det verkligen tecken på utmattning. Märker det sen i efterhand när all ork är borta, då minns jag att tiden innan var jag mer tankspridd än vanligt, men tuffade på…

  40. Äsch, jag är likadan. Har alltid varit och det beror inte på stress eller någon diagnos. Tvärtemot högintelligent. Vaktmästaren på mitt sommarjobb som tonåring kallade mig alltid “Professorn” när jag virrade till det och menade att det bara var en tidsfråga innan jag blev det. Han ska bli min hedersgäst nu när jag snart disputerar! Vardagsstrategier såsom att alltid parkera på samma ställe etc förenklar min vardag.
    Skrattade högt, underbart att höra att jag inte är ensam!

    1. Varför denna negativa inställning mot diagnoser? Man kan ha en diagnos och samtidigt vara högintelligent. Jag har träffat många med t.ex asperger som glömmer lätt/gör saker i fel ordning men som är väldigt intelligenta. Dessa personer kallas ofta för just små professorer men behöver vardagsstrategier för att klara livet. Sen kan man ju helt enkelt bara ha en allmänt disträ personlighet också. Oavsett så tycker jag att de smartaste personerna oftast är de lite virriga. =D

  41. Härlig lista! Undrar om man blir mer tankspridd när man ägnar sig åt kreativa sysslor? Har själv blivit mer tankspridd sedan jag började skriva. Men än så länge “räcker” det med att jag t.ex kommer till jobbet med tröjan bak och fram eller med knästrumporna på avigsidan. Som tur var så var strumporna snygga på avigsidan, och båda var lika aviga. Hela dagen.

  42. Hihihi! Underbart! Fick mig ett gott skratt på tunnelbanan. Folk runt omkring tittade…..

  43. Tack för att du bjuder så frikostigt på dig själv och ge mig ett gott skratt! Är väldigt stressad pga jobb så jag känner igen mig lite:)

  44. Hahaha, liknande grejer händer mig nästan varje dag. Under tonåren gick jag ofta till hemtelefonen, tog upp luren och tänkte “Vad fasen var det jag skulle göra?”

  45. Åh jag skrattar så jag gråter! 😀 Så sjukt roligt. Detta var precis vad jag behöver idag så tack snälla för det. Har allt detta hänt dig på riktigt?

  46. OMG!! Jag skrattar så tårarna rinner och igenkänningsfaktorn är skyhög! Läser högt för maken och skrattar så mycket att jag knappt får fram ett ord! Tack för det härliga skrattet! Nu känns livet underbart igen!

  47. Åååå, jag skrattar så hela sängen guppar. Underbara underbara Clara. God natt, med ett stort leende på läpparna och svårt att hålla mig för fler gapskratt. Kommer somna gott minsann.

  48. Kära nån skrattade högt för mig själv. Dråpligheter borde samlas i en bok för tröst och uppiggande effekt. Nu orkar jag städa undan o diska… på tal om fjärrkontrollen som alltid gömmer sig tex i kylskåpet, på toaletten ?!?, skräpet, handväskan vilket man upptäcker på jobbet

  49. Skrattar högt pga hög igenkänningsfaktor, underbart att inte vara ensam om det här 😀 Tack Clara!

  50. Tack! Är grymt tankspridd själv men detta gjorde min dag… Fnissade så min man undrade vad som var så kul! Svarade kort att det känns skönt att inte bara jag gör massa tokigheter

  51. Haha! Underbart. Kan bjuda på några egna när jag antingen misslyckats med multi-task eller bara varit tankspridd.

    När man försöker blippa upp garageporten med bilnyckeln (har en garagedörr som man öppnar manuellt).

    När man packar ner allt man behöver i en väska för att sen upptäcka att man tog med sig en annan väska.

    När man går till affären för att köpa mjöl men kommer hem med mjölk, dessutom två gånger (tur att det går åt här hemma).

    När man ringer en vän och blir förvånad över varför en annan svarar i den andra vännens telefon (ev mer korvfingrar och trögtänkt än tankspridd).

    Ha en finfin helg!

  52. Skönt att veta att man inte är ensam om att vara sån här. Tror många hade jättekuk åt det här 🙂

  53. Om jag kunde räkna alla gånger någon på pendeltåg eller t-bana sagt: “Du, är det dina vantar? ” därför att jag rest mig för sjuttielfte gången med vantarna i knät när min hållplats kommer, och de hamnar på golvet.

    Eller människor som går efter mig och säger “Hallå!” när jag tagit ut pengar och inte stängt väskan ordentligt så att gym-kort, kontokort, en tampong, en femkrona, ett lypsyl, en barnvante osv droppar bakom mig en rännil över torget. Tack för ärliga människor!

    Tack för dina bilder!