Jag borde plocka undan utemöblerna. Sitter inte precis ute nu. Men det finns något skönt i att låta dem stå kvar ett tag till. Ett minne från sommaren – och en påminnelse om det som ska komma igen.
Medan ljungen håller sig vacker börjar prydnadskålen att skrumpna. Men jag kan inte med att tömma bort den. Planteringarna får stå med ett flor av snö över sig. Att städa ur krukorna är en njutning jag sparar till våren. Rycka upp de vissnade, förvridna växterna och slänga dem – nästan argt – på komposten. Obehagsrysa av tanken på det långa vita som varit och känna förväntan inför allt det gröna.
Jag skulle aldrig vilja vara utan årstiderna. Jag tycker om hur sinnesstämningen växlar med dem. Hur den snömulna himlen, höstklara luften och de illblåa juliskyarna påverkar mig.
Alla år när jag oroade mig för morfar. Att han var och sjuk gammal och att han kanske snart skulle dö. Då tänkte jag på hur det måste känns att veta att man upplever sin sista höst. Att det är sista gången man ser nysnö. Kanske tänker man inte alls på det. Men jag tänker. På hur väldigt gärna jag vill få uppleva åtminstone sextio höstar till. Och sextio novembermånader med mjukt fallande nysnö.
Här hittar du bilder och berättelser om min trädgård samlade.
13 svar
Jag älskar också årstiderna! Att få tända det första värmeljuset på hösten. Att se den första snön. Den första snödroppen, det första doppet. Och sedan att få göra det igen nästa år, varje gång med en känsla av något nytt, och samtidigt väldigt bekant.
Mittenbilden <3
Det är så typiskt, innan jag flyttade till Norge så var jag så jäkla trött på säsongsväxlingarna och såg fram emot att bo i Stavanger där det skulle vara varmare året om. Nu har jag bott här i 2 år och visst är det varmare, på så sätt att det aldrig är snötemperatur utan istället regn och grått året om och massa vind på det haha. Gissa vem som sitter och drömmer massor om snö och riktiga årstider nu?! Ibland uppskattar man verkligen inte vad man har innan det är borta.. 😛
Men du hade ju tagit in möblerna i inlägget tidigare, de står ju på punchverandan?
Nejdå. Bara soffan och det ena trädgårdsbordet är inplockat. Alla andra trädgårdsmöbler får stå kvar några veckor till i alla fall =)
Dina foton är så fina! 🙂
Ja, det är fint =) tack för pepp
Så fint skrivet Clara! Jag bor just ovanför strandpromenaden i Umeå, nära Backen. Där är det ljuvligt bilfritt för att vara så pass centralt. Jag brukar ha öppet sovrummets fönster året om, och ibland på kvällarna, alla årstider, sätter jag näsan i fönstrets glänta och andas in. Det är den ljuvaste av skatter, doften av frisk luft. Att den är gratis. Samma sak med regnbågen, åskan, molnfigurer och norrsken! Jag känner mig lycklig för att jag fått förmågan att kunna njuta djupt av dessa saker.
Vad fint skrivet <3
Å ja, årstiderna! Här har vi bara två olika väder: en kort regnperiod och sedan sol-sol-sol. Och även om jag älskar vädret här så saknar jag VERKLIGEN de svenska skiftningarna i naturen! Saknar allt det där man ogillar när man bor i Sverige: blåsig höst, kladdig vår etc. För det där får en ju att njuta av solen dessto mer.
Hade inte heller lust att ta in utemöblerna, hade en dröm att ta en kaffe i höstsolen, men vips så hade det kommit 4 dm snö och då vart det inte lika roligt att ta in utemöblerna xD
Så galet vackert med färgerna som finns i växterna i kombination med det vita!
Så vackert skrivet!
Livet är så värdefullt när vi blir medvetna om dess begränsning. Jag tänker också mycket på sådant.
Och jag känner igen mig med möblerna! Våra står också kvar och jag njuter av att bara låta allt stanna av och bli stilla inför vintern. Både människor och natur!
Ja visst är det <3 tycker om att betänka begränsningarna ibland