Höstfint på farstubron

Igår fick jag äntligen tummen ur att göra höstfint på farstubron. Satsade på pumpor och lila ljung i år. Och ett enormt fång med granris.

Vissa år har jag gått bananas med höstblommorna och även om det är väldigt roligt är det också ganska kostsamt. Så det här blev någon slags budgetlösning.

Medan snön började falla dekorerade jag och ställde iordning.

I september när det fortfarande fanns massor av rönnbär skördade jag och la undan så att allt inte skulle bli fågelmat på en gång. Nu plockade jag fram lite av bären och la klasarna direkt i riset. Som vackra röda blommor nästan.

Istället för krans på dörren som jag alltid brukar ha – gjorde jag en kvast av granris med lite rönn i. Blev något annorlunda som jag gillar skarpt.

Den här vårtiga, knöliga pumpan ser ut som en blandning av en bläckfisk och en utomjording.

Det här gjorde jag igår eftermiddag när det höll på att börja skymma. Snön fortsatte falla hela natten och på morgonen idag var hela världen krispigt vit. Lovar att strax visa!

Smulpaj med bär från häggmispel

Jag planterade en bärhäggmispelhäck förra sommaren. Som lä-skapare och insynsskydd. Häckplantorna har fått enorma mängder bär i år.

Häcken viker sig nästan dubbel mot marken – av tyngden från bärklasararna

Eftersom vi fått sådana mängder bär har jag varit smått besatt av att plocka in och hitta användningsområden för dem.

Jag har vetat att bären är ätliga – men inte vad man egentligen gör av dem. När jag letat efter recept har jag inte funnit några riktigt bra. I Sverige är bären inte så vanliga att äta nämligen – men däremot i USA och Kanada. Där kallas de för Saskatoon.

Bären från Bärhäggmispel smakar gott. Men på grund av deras likhet med blåbär och svartvinbär kan man bli lite förvånad över smaken – nästan tycka att de smakar “fel”. Plockade direkt från busken har bären visserligen en likhet, men värmer man dem får de en mandelaktig smak med en ton av äpple. Och så försvinner nästan all syra i bären.

Bären växer i klasar – nästan som svart vinbär.

Bären har låg C-vitaminhalt men är rika på B-vitamin och mineraler. Som magnesium, mangan och järn. Dessutom innehåller de antioxiderande antocyaniner som anses ge flera hälsofördelar. De vildväxande bären har varit en viktig föda för Creeindiannerna och sedemera nybyggarna som kom till Amerika. Torkade har bären framförallt använts som medicinalväxter.

Bärhäggmispeln är en lättsam och snabbväxande buske för trädgården. Som passar utmärkt som häck och insynsskydd. Den blir hög med tiden – vår häck ska vi släppa upp ungefär tre meter. Men den kan bli uppemot fyra meter hög! Har du inga egna buskar kan du hitta bärhäggmispel i många offentliga planteringar och parker. Ibland också förvildade i naturen. Alla arter av häggmispel har ätbara bär – men det är Bärhäggmispeln som smakar bäst.

Jag har nu roat mig med att försöka försvenska Saskatoon-recepten och hitta flera användningsområden för bären. Hittills har jag fastnat för sylt på bärhäggmispel – då med ganska mycket citron tillsatt för att få lite mer syra. Jag har helt enkelt kokat enligt samma proportioner som blåbärssylt – men tillsatt citron. Supergott!

Allra godast blev dock smulpaj med Bärhäggmispel. Jag rensade en liter bär och la i botten på en form.

Sedan gjorde jag en vanlig smuldeg.

Som jag varvade i formen innan gräddning.

Och sedan serverade jag pajen ljummen med lättvispad grädde. Riktigt gott och lite annorlunda mot alla andra smulpajer jag ätit. Här kommer mitt recept!

Smulpaj med bärhäggmispel

Smuldeg

250 gram kallt smör

1 1/2 dl socker

2 1/2 dl vetemjöl

3 dl havregryn

Fyllning

1 l rensade mogna bärhäggmispelbär

2 citroner (det yttersta gula skalet)

1/2 dl strösocker

2 msk majsstärkelse

Gör så här

Skär smöret i kuber och lägg i en skål med resten av smuldegsingredienserna. Nyp ihop till en smulig deg.

Smöra en pajform och lägg bären på botten av den. Strö över socker och det rivna skalet från citronerna. Dofta över majsstärkelsen (tex genom att använda en tekula) och rör om.

Strö smuldegen över bären och grädda i ugnen på 200 grader i ca 20 minuter. Servera ljummen med glass eller grädde.

Rosa, rosa, rosa

Jag skulle spara många sköna slantar om jag bara iddes så mina egna sommarblommor på våren. Det gör jag tyvärr inte. Men det får gå ändå. Sparar hellre in på något annat än på blommorna. En av höjdpunkterna varje år är att ta ett lååångt besök på handelsträdgården och fylla kundvagnen med blommor av alla slag. Planera årets färgskala och vilken stil det ska gå i.

Förra året valde jag rött som kontrastfärg mot vår rosa fasad. Det kändes lite härligt djärvt på något vis. Andra år har jag satsat mer på lila och blå blommor. I år valde jag bort både rött, blått och lila på farstubron. Istället blev det enbart blommor i vitt och rosa. Men enstaka inslag av limefärgade blad.

Tycker att knepet för att lyckas är att våga renodla. Våga välja bort. Och köpa många exemplar av varje färg och sort!

Jag har ju några olika krukor att plantera i. En hel massa terracottakrukor och sedan massa grånade trätunnor och gamla zinkhinkar och baljor.

På farstubron har jag samlat allt av teracotta. För den färgen går igen i de murade tegelpallkragarna man möts av vid entrén. Och i coretenstålet. Vid de grånade trätunnorna som står längre in i trädgåden som en rumsindelare (bilder kommer på dem senare) har jag istället samlat zinkhinkarna. De går i samma färgskala.

Jag tycker masseffekten är vacker. Hellre rejält med blommor på en plats än små duttar här och var som ändå bara “försvinner” i helheten.

Försöker hålla gruset hyfsat rent från ogräs. Men mina penséer som frösår sig varje år har jag inte hjärta att riva bort. Tycker de är så söta.

Både mina ungerska syrener och min snöbollsbuske börjar ta sig fint.

Och klematisen jag planterade sent förra sommaren och som jag trodde hade dött har faktiskt börjat ta sig. Jag satte en vid varje stuprör på verandan och de ska få slingra kring och förhoppningsvis nå upp ända runt dörren.

Det har varit ganska kalla nätter så syrén-blommningen har satts på paus. Härligt att få njuta av dem lite längre.

Hade dock ett litet missöde med blommorna. För samma natt som jag planerat ut allihop kom en frostknäpp med -2 grader. Så dumt! Borde ha inväntat järnnätterna innan jag planterade ut – som jag annars alltid gör. Vissa av växterna har fortfarande inte riktigt hämtat sig från den smällen. Men jag gissar att de kommer ikapp snart. Hoppas det!

Buketter som får hjärtat att bulta snabbare

Att kunna plocka in och arrangera obegränsade mängder buketter är bara en av sommarens alla tjusningar. Första åren hade vi nästan ingenting i vår trädgård, så då blev det mest ängsblommor. Idag kombinerar jag dem med rosor, pioner, akleja och annat vackert som växer i mina rabatter.

Jag gillar alltifrån svulstiga, överdådiga (ja nästan vulgära) dahliabuketter i mixade färger. Till stora fång av en enda sorts blomma. Eller rejäla grenar från blommande buskar. Men också spröda, skira ängsblommor i ett vattenglas. Vackert på olika sätt.

Det härliga är att placera ut buketterna där man förväntar sig det vackra som minst. På sitt röriga nattygsbord för att vakna till rosendoft. På handfatet i badrummet för att göra morgonbestyren trevligare. Vardagslyx som kostar noll.

Här är några buketter som får mitt hjärta att bulta snabbare. Alla hämtade från mitt instagramkonto @underbaraboning.

@vartlillagrona

En hel gammal zinkhink full med syrenkvistar. Maffigt och med en bedövande doft.

@lullabies.by.lisa

Vårens första, anspråkslösa blommor. Vitsippor i ett enkelt krus. Här är det mängden som gör upplevelsen.

@hemmaitorp

En vas full med blommor från Snöbollsbusken. Placerad på ett bord mitt i rummet. Så pampigt och somrigt på samma gång!

@ovesparadis

Färgexplosion med blandade dahlior i en turkos pressglasvas. Maxat och alldeles underbart.

@fyraarstider

Några få syrenkvistar i en genomskinlig vas blir ett vackert bordsarrangemang.

@minnamerckeschmidt

Minna är mästare på buketter och hennes tulpan och ranunkelexplosion gör mig så himla glad!

@krickelin

För att inte tala om Krickelins eldröda Vallmo. Wow!

@krickelin

Avslutar med det vackraste jag vet. Blåklockor, prästkragar och några spretiga grässtrån. Precis vad som växer i överflöd hemma på mormors gård. Det behöver inte vara svårare eller märkvärdigare än så.

Fyra oumbärliga redskap för ogräsrensning

Här ska ni få tips på de fyra bästa ogräsrensningsredskapen. Det här är proffsgrejer alltså – ingen skit som gör att man ligger dubbelvikt och får ryggskott. Dessa fyra redskap använder Jakob i jordbruket. Så då förstår ni att det är bra! Dyra är de inte heller precis.

Generellt kan jag säga att det bästa sättet att bekämpa rotogräs är att skära av det. Genom att ständigt kapa av allt grönt ovan jord får ogräset minskad bladmassa och producerar mindre energi tillbaka till rötterna. Som långsamt försvagas och tröttas ut. Alla dessa redskap fungerar enligt den principen.

Och först ut är den gröna mojängen som går på hjul. En så kallad hjulhacka. Den har en hacka där bak och ett hjul där fram som gör att man med kraft och tempo kan hacka av ogräset. Jakob kör den i gångarna mellan odlingarna, eller mellan odlingsraderna när det finns plats. Jag kör den i grusgångarna. Eller bredvid häcken där jag vill förhindra att ogräs konkurrerar med de nysatta plantorna. Går på några minuter att rulla över mina grusgångar med den här. Succé!

Sedan vill jag tipsa om pendelhackan – den gröna lilla grejen på skaft. Den är bra för att hackan sitter löst och går att vicka och skära med åt båda håll. Pendla med alltså. Jag för den fram och tillbaka över jorden med hastiga rörelser. Funkar bra i mina perennrabatter. För att luckra jorden och samtidigt skära av ogräset. Det här är mitt favoritredskap!

Bredvid pendelhackan syns Skäret. Det rensar enligt samma princip. Men har bättre precision och går inte att pendla fram och tillbaka med. Den här är suverän när man vill komma nära plantorna utan att skada dem.

Jag är en motståndare till att ligga på knä och rensa ogräs. Men ibland bara måste man. Men det ska vara i absoluta undantagsfall. Som när plantorna man rensar och gallrar är för små för att synas när man står upp. Späda morotsblad, till exempel. Helt hopplösa. Det är då – men endast då – man ska ligga på knä. Och använda en Lucko, som den här röda. Med bra precision i metallbågen. Den skär snabbt och smidigt av ogräset.

Varsågod på förhand för bästa tipsen.

Dimman

Gick ut en sväng en midnatt, för att hämta lite luft. Men det blev en lång stund i trädgården istället. Den är så vacker i nattdimman. I det säregna ljuset.

Får känslan av att vara på en båt eller en ö mitt ute i ingenstans, när dimman ligger tät kring gården.

Mörkare än så här blir inte juninätterna i Västerbotten. Ljusare än så här blir inte dagarna i december.

Dimman omsluter och skyddar. Vill inte riktigt gå in.

Älskar att det här är mitt ställe <3

Hjälp insekterna på traven

Ni glömmer väl inte insekterna? Alla humlor, fjärilar, bin och små flyn som behöver tillgång till vatten. Förra sommaren fyllde jag trädgården med vattenfat för att hjälpa dem på traven. Och även om den här våren varit betydligt blötare, så har jag placerat ut dem igen.

Små brickor eller låga blomfat är perfekt för insekter. Lägg stenar på botten, eller varför inte vackra spelkulor i glas. Häll på lite vatten – ungefär till hälften upp på stenarna. Och placera ut i trädgården eller på balkongen, gärna i närhet av blommor och rabatter där insekter trivs. Stenarna gör det lätt för små djur att dricka vatten utan risk för att drunkna. Glöm inte att fylla på vatten varje dag.

Humlor och bin är livsnödvändiga för människans överlevnad. Men starkt hotade och minskar i antal. En tredjedel av våra vilda biarter är faktiskt på väg att försvinna helt. Här är fler saker du kan göra för att hjälpa insekterna på traven

  • Klipp inte hela gräsmattan. Låt en del få vara vildäng. Där trivs humlor, bin och fjärilar. Förra sommaren klippte vi gräsmattan så sällan att den var helt vit av klöver. Och full av lyckligt surrande humlor!
  • Odla blommor som bin och fjärilar älskar. Som kärleksört, lungört, prästkrage, lavendel, kantnepeta, stjärnflocka, blodnäva och röd solhatt. Eller kryddor som gräslök, salvia, och kungsmynta. Tänk också på att väldigt förädlade, fyllda blommor inte är särskilt bivänliga. De innehåller knappt någon nektar. Gå på gammeldags sorters rosor och pioner – de är bäst för bina.
  • Använda ABSOLUT INTE några kemiska bekämpningsmedel i trädgården.
  • Låt ogräs som nässlor och tistlar få finnas i trädgården. Du vill kanske inte ha dem överallt – men ge dem en fristad i något hörn. Fjärilarnas larver lever på bladen.
  • Vill också tipsa om Naturskyddsföreningens hemsida “Rädda bina” med massor av tips och knep för att hjälpa insekter på traven.

Efter skolan

Vi börjar få sån himla mysig gårdskänsla nu. Vinklar och vrår åt alla håll och massa små olika sittplatser. Ombonat dessutom.

Platser där man kan stanna upp en stund och vila efter skolan. Snöra av sig skorna, slänga bort sin kånken, kasta kläderna och bara sitta och filosofera.

Vi har två sommarlovspeppade barn som för andra veckan i rad bara går två dagar i skolan. De är ju lediga på onsdagar och fredagen är ju en klämmis då de lika gärna kan få vara hemma.

Strax stundar matlag hos oss. Jag testar ett nytt recept jag aldrig gjort förut så jag hoppas det blir bra. Och sedan blir det kvällsbad. Banne mig!

• annonssamarbete Brafab •

En romantisk uteplats

Äntligen har mina nya utemöbler Odessa från Brafab kommit. De är så väldans fina. Passar perfekt in i trädgården. Och till den gröna portalen i bakgrunden. Som snart kommer vara övervuxen med humle.

Tycker om att möblerna känns så skira mot den skira grönskan. Samtidigt är de riktigt rejäla i kvalitén. Stolarna har en bra tyngd i sig – inte något man kan råka sitta sönder. Men framförallt är de väldigt sköna för att vara cafémöbler. Det är liksom lite “gung” i dem. Det gör att man sitter bra och inte så stumt.

Ett plus är också att de har dynor. Man kan såklart plocka bort dem om man vill. Men de vadderar lite och värmer skönt mot eftermiddagen/kvällen.

När man har en stor tomt, men även en mindre sådan, är det fint att skapa flera små stationer på gården. Platser där blicken kan fästa och man kan slå sig ner en stund. Vi har trädgårdsgrupper i olika väderstreck, med vindskydd från olika håll. Så att man har någonstans att sitta alla tider på dygnet. Oavsett var vinden blåser ifrån.

Jag gillar att markera platsen för trädgårdsgruppen lite extra. Inte bara ställa ut möblerna utan “bygga ut” platsen med några krukor, korgar, en vattenkanna. Så att inte sittgruppen känns utslängd mitt i ingenstans.

Den här ulliga, fluffiga ullfilten Handzame är en dröm. Precis som de vackra flätade korgarna Rahn. Båda kommer från Brafab.

Väldigt skönt med stålmöbler som är underhållsfria! Stolarna kom “färdiga” och borden monterade jag i ett nafs.

Beställde hem en soffa, tre stolar och två bord. Så att jag om jag får lust kan dela upp gruppen och exempelvis ställa soffan för sig

Tillsammans med ett av borden. Och sedan ställa tre stolar kring det andra bordet. Plötsligt har jag två olika sittgrupper.

Utemöbelgruppen heter Odessa och kommer alltså från svenska Brafab. Företaget grundades 1935 i Norra Össjö i södra Halland. De är kända för sina utemöbler av god kvalitet – som tål att slitas, sittas i och tittas på.

Jag är så himla nöjd med min nya uteplats. Här ska jag dricka kaffe, servera saft och hembakta småkakor och bara ha det skönt.

Murade kryddlådor

Jag får ganska många frågor om mina murade pallkragar. Hur de funkar och om det är en konstruktion jag kan rekommendera. De är nu inne på tredje säsongen och här kan du se hur jag gjorde dem.

Jag murade alltså inte på riktigt utan la dem bara i murarförband utan fog. Teglet jag har är köpt begagnat och absolut inte gjort för att tåla väta ihop med frost. Men det har gått bra ändå. Eftersom de inte har någon fog så kan de röra sig på vintern utan att slitas isär eller gå itu. Någon tegelsten har spruckit lite i en kant, så att jag fått plocka upp skärvor på våren. Men ingen har spruckit så mycket att den behövt bytas ut. Först hade jag tänkt att det var klokt att täcka lådorna med presenning på vintern. För att skydda mot den värsta vätan. Fast sedan tänkte jag om. Kanske skulle presenningen bara stänga in vätan i lådan? Så jag valde bort det. Och det har gått jättebra ändå.

Anledningen till att jag inte fogade var för att jag ville ha en enkel konstruktion som lätt kunde ändras/flyttas bort om jag tröttnade. Och den tanken gillar jag fortfarande. Och att barnen brukar sitta på och gå balansgång på kanterna har inte gjort lådorna skeva. Stenarna ligger på plats i alla fall.

Dessutom växer kryddorna helt fantastiskt bra i de varma, torra lådorna i solläge. Bara jag kommer ihåg att vattna ordentligt. Skördarna blir stora och lådorna är enkla att rensa på våren, när fjolårets gamla plantor rycks bort.

Mina odlingslådor får fem plus av fem möjliga. Gillar tegel mot grus så mycket att jag anlade en murad rundel längre bort på tomten, enligt samma princip. Med thuja och diverse småblommor och buskar. Blir spännande att se hur de klarat sin första vinter.

• annonssamarbete Brafab •

Min nya uteplats

Det mesta jag har i möbelväg här hemma är köpt på loppis. Så när jag väl köper nyproducerat vill jag att det ska vara riktigt hållbart och av bra kvalitet. Möbler som håller i många, långa år.

Som när jag köpte min matgrupp till trädgården. Då valde jag den här nyproducerade, trärena möbeln i gammaldags stil. Som jag sedan målade kromoxidgrön med linoljefärg. Bilderna med den gröna trädgårdsgruppen har blivit några av mina mest delade på pinterest (fler än mig verkar gilla modellen) och jag har varit otroligt nöjd med kvalitén och komforten. Trädgårdsgruppen kommer från svenska Brafab, som grundades redan 1935 i Össjö i södra Halland. De säljer utemöbler av god kvalitet som tål att slitas, sittas i och tittas på.

Nu i vår ska vi inreda en ny uteplats på framsidan av huset. Sedan vårt garage/gårdshus byggts har det skapats en lähörna på framsidan, perfekt för familjen att äta frukost på. För just där kommer den tidigaste morgonsolen. Jag har letat efter ett litet caféset som familjen kan inta sitt morgonkaffe vid. Helst någonting med gammaldags känsla – fast också lite annorlunda från de trämöbler som vi annars har.

Valet föll på Brafabs serie Odessa. Lite lagom romantiska – och av metall och inte trä och därmed enkla att sköta. Eftersom möbelgruppen har dynor är den också skönare än vanliga metallmöbler som kan kännas lite kalla för rumpan att sitta på.

Mina photoshop-skills är verkligen inget vidare (döm mig inte, kära läsare!). Men jag gjorde en skissbild så att ni ska få en känsla av hur det kan bli. Fast jag har beställt tre stolar, två bord och en soffa. Då ryms vi alla fem i familjen. Och jag gillar tanken på två små bord istället för ett stort. Ställer man ihop dem ryms man fler – men har också möjligheten att dela upp gruppen och placera ut på två olika ställen.

Jag funderar också på parasollet Empoli eller Malta för att få lite skuggning i värmen. Men också för att parasoll ger känslan av tak och rumslighet – när inga tak eller väggar finns på uteplatsen.

Just nu håller trädgården precis på att tina fram under all snö. Rabatterna ser förfärliga ut och bara några tussilago har tittat upp ur jorden. Men snart, snart så grönskar det och då kommer min möbelgrupp från Brafab och då ska jag styla iordning och visa er. Längtar!

Påskarrangemang

Nu har jag gjort iordning lite påskiga planteringar här hemma. Ute kan man inte göra mycket – senast inatt visade termometern på elva minusgrader – men på verandan klarar sig lökväxterna om man lyfter in dem från bron när det blir kväll.

Jag planterade i mina skålar i Asiatisk Fasan som jag ärvt från min faster. Påskliljor, krokus och penseer. Gult och lila är en färgkombination jag inte väljer annat än till påsk. Men just nu känns den så himla pigg och fin!

Adderade lite brunt bös som följde med i en kartong jag fick med posten en gång. Funkar fint som dekoration.

Inne har jag massa gula blommor. Kvistar av fortsythia bland annat. Och så har jag planterat i små plåtburkar.

Underbara små påsktazetter med ännu mer bös ovanpå. Ett sådant här arrangemang är en himla fin påskpresent. Köp en vacker vintage plåtburk och fyll med blommor och ge bort. När blommorna blommat över kan burken användas till småkakor, knappar eller bara som dekoration.

Slutligen plockade jag isär en rugg med pärlhyacinter och ställde ner en och en i små selterglas.

Och några andra fick plats i gamla äggkoppar.

Nu njuter jag blomsteröverdådet här hemma. Även om det finns snö kvar på marken känns det verkligen som vår

Lökrabatten

Än ligger snön tjock kring gården. Men nu går smältningen fort. Det vankas värme och sol hela veckan som kommer. Och veckan efter det. Jag vet hur det är här uppe – det blir så många bakslag. Men det tänker jag inte fundera på just nu.

För just nu är jag så pirrig på lökrabatten jag satte i höstas. Jag grävde ju ner cirka 650 lökar i en och samma rabatt. Den som tinar tidigast av alla på våren. Framför punschverandan.

Har de överlevt? Har jag tänkt rätt med höjd och färger? Kommer allting samtidigt eller smyger det sig upp lite åt gången, så att det blir massa kala fläckar? Jag har ju aldrig anlagt en riktig lökrabatt så här tidigare. Mest planlöst petat ner lökar där det funnits plats. Nu finns lite mer ambition bakom – men det gör det också jobbigare om jag misslyckats. Fast charmen är att man inte kan styra allt. Eller ens något i trädgården. Till skillnad från inredning där saker står kvar som man lämnat dem – lever växtligheten sitt eget liv. Snart får jag facit. Phu…

Hur du sköter påskblommorna

Nu kan jag inte hålla mig längre – nu går jag bananas med påskblommor! Det känns som det enklaste och finaste sättet att hamna i vårstämning. Kanske för att det här är den enda tiden på året då jag har gulblommande växter hemma? Annars är jag ju mer för rosa och rött. Men nu vill jag ha gult i hela skalan – från illgul forsythia till milt pastellfärgad ranukel!

Jag älskar påskliljor, tulpaner, hyacinter och vårkrokus. Och liknande skötselråd gäller egentligen för alla lökväxter med löken kvar: det gäller att inte övervattna. Blommorna har allt de behöver i knölen – så bara några droppar vatten då och då får räcka. Och inte direkt på knölen utan på jorden runtom. Krokusen är lite mer törstig än de andra lökarna – så där kan man vara aningen mer generös. Men se upp så att du inte dränker någon!

Utnötta kängor med blommor planterade innuti,

Att lökväxter knappt behöver näring, jord eller vatten är anledningen till att man kan leka så mycket med dem. De kan planteras i nästan vad som helst. Ett glas, en gammal sko, en liten plåtburk eller en kaffekopp. Så länge lökarna slipper stå i starkt solsken så trivs de. Ställ hellre krukan med lökväxterna en bit in i rummet. På en hylla eller på hedersplatsen på köksbordet.

Och vill du ha ännu bättre livslängd flyttar du dem till en sval plats om natten. Efter att lökarna blommat över kan de grävas ner ute i rabatten och har du tur kommer de igen nästa sommar!

Allra vackrast tycker jag faktiskt att påskliljorna är som snittblommor. Som här, helt för sig själva.

Eller i buketter med ranunkel, tulpaner, nejlikor och anemoner. Men ska du mixa dem i en bukett är det viktigt att först snitta påskliljorna och låta dem stå för sig själva några timmar i en vas. Sedan skölja av stjälkarna ordentligt, innan buketten binds. Detta för att narcisser avger ett sekret som kan göra det svårt för andra blommor i buketten att dra upp vatten.

Varannan, var tredje dag byter du vatten till buketten och diskar ur vasen. Då slipper du bakterietillväxt som kortar livslängden på blommorna. Jag brukar dock undvika att snitta om just påskliljorna – utan enbart de övriga blommorna – för annars måste man ju göra om proceduren igen. Nytt sekret bildas varje gång man snittar dem.

Lycka till med alla påskblommor nu!

Väck pelargonerna till våren

Nä nu kunde jag inte hålla mig längre. Idag fick pelargonerna komma upp ur sin vinterförvaring i källaren. Solen gassade så starkt att det kändes fel att missunna blommorna ljuset.

Det är alltid lite av en chock att hämta upp pelargonerna från källaren. De såg förskräckliga ut. Blommorna har stått där nere sedan början av november och sakta vissnat ihop. Och i år har jag bara kommit ihåg att vattna dem en (!) enda gång.

Som vanligt hann jag tänka att de måste vara stendöda. Men tji fick jag. För när jag började rafsa bort alla döda blad och försiktigt klippte ner grenarna så såg jag att de var gröna och saftspända.

Man måste förstås inte ställa undan pelargonerna på vintern. Men i november är jag alltid så less på åsynen av dem. Deras eländiga kamp och längtan efter ljus. Deras långa taniga skott och grönbleka blad. Då känner jag att de förtjänar lite vila. Så jag ställer dem svalt och ganska mörkt på källargolvet. Där är inte helt kolsvart – vi har ju fönster i källaren. Men ungefär som ständig skymning. Jag låter blommorna vissna ner med blad och allt.

Så fort dagarna blir lite längre och solen når våra fönsterkarmar får blommorna komma fram igen. Det brukar vara i februari – mars någon gång.

När jag tar fram pelargonerna brukar jag inte plantera om dem. Det känns som att stressa blomman i onödan. Istället fyller jag på med ny jord. Som ni ser har ju växten ätit upp en massa jord – så jag lägger helt sonika ett nytt lager jord ovanpå.

Svart näringsrik jord. Njuuuter av detta moment. Det är samma sköna tillfredsställelse som att mata hungriga barn eller smörja in sina torra ben med en fet salva. Det finns särskild pelargonjord att köpa men en porös blomjord av hög kvalitet funkar också bra.

Sedan vattnar jag igenom krukan med vatten blandat med liiite näringslösning för pelargoner. Egentligen kan man vänta med näringen ett tag till – men det känns som att neka en hungrig mat.

Sedan ställer jag blommorna på soligast tänkbara plats i huset. Därefter gäller det att vara försiktigt med blomman. Vattnar man för ofta och för mycket i början kan den dränkas. Innan den hunnit utveckla ett stort bladverk behöver den inte så mycket vatten.

När pelargonen sedan börjar skjuta skott gäller det att hålla efter de längsta och rangligaste skotten. Skär helt sonika bort dem. (Men stick ner dem i lite blomjord om du vill föröka plantan). Annars blir blomman bara hög och gles. Dessutom är jag noga med att plocka bort alla blomsterknoppar som stjäl energi från växten. Först senare på våren när plantan blivit knubbig och riktigt grön låter jag den gå i blom.

Och hips vips, innan man förstår hur det hände har den taniga lilla blomman förvandlats till en sådan här söt och välmående pelargon

Vilken pelargonprakt!