Kategori: Claras hem & trädgård

Jag samlar på många saker men ingen av mina samlingar har uppstått medvetet. Nej, tvärtom har jag först efter en tid insett att jag visst har en liten samling i min ägo. Som med ko-kannorna.

Inte hade jag några planer på att samla på mjölkkannor i form av råmande kossor. Ändå står de här, en hel flock som gapar av överfyllda juver och magar.

Den längst fram tror jag är den mest nytillverkade. Men den ser nästan mer ut som en sugga med hängbuk? Saknar märkning i botten men känslan på porslinet skvallrar om att den inte är särskilt gammal. Den bruna bakom har fler detaljer och känns mycket äldre. Den brukar jag ha framme på en hylla i köket.

Dessa stora och häpet förvånade mjölkkannor rymmer nästan en liter och ibland förvarar jag ett helt mjölkpaket i dem för att det är så trevligt att servera ur vid matbordet. De är snarlika varadra men ändå målade med lite olika finess. Den vänstra köpte jag först och den är faktiskt sötare med sina blå ögon. Men båda förtjänar att få bo hos mig.

Mitt nyaste tillskott i samlingen är den här godingen som en bloggläsare skickade till mig. Hon visste att jag samlade och hittade den här på en loppis och postade den.

-Muuu! vad snällt!

Vad samlar du på i porslinsväg?

Att tänka på pengar är inte det roligaste jag vet. Men att tänka på tryggheten de ger och hur en ordnad ekonomi kan hjälpa mig i framtiden, det motiverar mig. Så därför tänker jag en del på pengar ändå.

Mitt nyårslöfte för 2025 var att ta tag i min ekonomi och äntligen börja spara. Eftersom jag visste att jag skulle bli ensamstående kändes det angeläget att verkligen få syn på mina kostnader och intäkter. Nu skulle jag ju äga både en gård och ett sommarhus och själv kunna dra in det som behövdes för att försörja mina tre barn. Det kändes faktiskt lite läskigt.

Så jag satte mig ner och gjorde en plan. Den bestod dels i att se över onödiga kostnader som jag kunde strypa. Jag avslutade till exempel flera streamingtjänster och appar som tickade iväg många hundra kronor i månaden. Och så spaltade jag upp mina fasta utgifter och beräknade intäkter och vad jag skulle få över varje månad och därmed kunna spara.

Sedan startade jag dels ett fondsparande med lite högre risk och många års sparhorisont. Men också ett sparkonto för att bygga upp en buffert i vardagen. Med möjligheten att snabbt kunna ta ut pengar därifrån för tråkiga oväntade utgifter. Som en dyr veterinärräkning, en frys som gått sönder eller en utryckning från rörmokaren…

Att spara med automatisk överföring från lönen varje månad är ett bra och enkelt sätt att bygga upp en buffert. Men när du börjar är det viktigt att se över sparräntan. Storbankerna har i princip ingen sparränta alls på sina sparkonton med fria uttag. Samtidigt erbjuder en del nya nischbanker höga sparräntor. Hur går det ihop? Jo, vissa banker finansierar sina höga sparräntor genom att aktivt erbjuda konsumtionslån, så kallade blancolån. Det är lån, med ofta höga räntor, som kan innebära högre risk för låntagaren. Det är inte en typ av bank som tilltalar mig som kund.

En sådan bank skulle jag aldrig vilja vara kund hos.

Men har du hört talas om Landshypotek Bank? Det är en riktig utmanarbank som har funnits i snart 200 år! Den ägs av medlemmarna som är jord- och skogsbrukare. Och vinsten som banken gör går tillbaka till dem. Så genom att öppna ett sparkonto hos Landshypotek Bank så är du med och bidrar till utvecklingen av landsbygden. Med välskötta skogar, lokalproducerad mat och öppna landskap.

Landshypotek har specialiserat sig på lån till lant- och skogsbruk och är rätt bank att ta hjälp av om du till exempel vill köpa en gård på landet. De har även lån till villa och bostadsrätt. Dessutom har de konkurrenskraftiga räntor på sina sparkonton för dig som öppnar ett sådant.

Landshypotek ger dig både konkurrenskraftig ränta på sparpengarna – och känns bra i magen. Pengarna på ditt sparkonto bidrar ju till den svenska landsbygden och människorna som bor där och brukar den.

Öppnar du Sparkonto Trygghet hos Landshypotek får du fria uttag, noll avgifter och ränta från första kronan. Dessutom vet du att vinsten banken gör går till samhällsnytta, som en levande landsbygd!

Kom ihåg: det är aldrig för sent att börja spara. Även det som idag känns som småpengar kommer med tiden att växa. En automatisk överföring från lönen är ett bra sätt att börja. Och kanske har du fått en peng tillbaka på skatteåterbäringen? Då är det sannerligen ett utmärkt tillfälle att sätta igång!

Läs mer om Landshypotek Bank här.

(Såklart kan du vara trygg med att Landshypoteks sparkonton omfattas av den statliga insättningsgarantin enligt beslut av Riksgälden. Varje kontohavare har rätt till ersättning för sin sammanlagda kontobehållning i Landshypotek Bank med ett belopp om högst 1 150 000 kronor. Utöver detta belopp kan kontohavare enligt lag under vissa förutsättningar få ersättning för vissa insättningar som hänförs till särskilt angivna händelser, t ex försäljning av privatbostad, med högst 5 miljoner kronor. Riksgälden betalar ut ersättningen inom 7 arbetsdagar från den dag banken försattes i konkurs eller Finansinspektionen beslutade att garantin ska träda in. För mer information se insattningsgarantin.se. )

Jag älskar majolikaporslin och börjar få till en rätt fin samling. Dels av krukor men framförallt av tallrikar, fat och assietter.

Majolika är färgstarkt, glaserat lergods med utstående dekorationer. Ofta med frukter, blommor och blad som motiv. I Sverige började tillverkningen på Gustavsberg och Rörstrand omkring 1870, men sedan dess har majolikans popularitet böljat fram och tillbaka. Under sextiotalet fick majolikan en renässans och blev populär igen, men då i mer bjärta färger och mindre romantiska motiv. I min samling finns majolika från olika epoker och det mesta har jag köpt snorbilligt.

Som dessa asietter med härlig ribbad struktur. Tror att det är sextiotal.

Men nu tänker jag visa mina 11 favorittallrikar i majolika. Det var svårt att sålla ut favoriterna i samlingen – men här kommer de i alla fall. Utan inbördes ordning.

Blir lycklig av alla färger och motiv. De är som karameller!

Jag har ett helt gäng assietter av alla dessa tre motiv. Samtliga saknar märkning i botten men näckrosbladet är garanterat den äldsta modellen. Dessa små tallrikar brukar jag ställa fram när jag bjuder på småkakor. De är nämligen väldigt små – närmast som kaffeassietter i storleken.

Här är två större assietter med mjuka gröna motiv och en liten enkel grön assiett som jag har ett helt dussin av i min ägo. Till det gröna fatet med vita blommor har jag faktiskt också ett matchande tårtfat som jag hittade på en antikaffär. Här ser du hur jag dukade med dem en julfrukost för några år sedan.

Mina gula fat är också favoriter. Av den murriga med jordgubbar har jag tolv stycken assietter med olika frukter och bär på. Samt flera stora fat och tallrikar. Det citrongula fatet med liljekonvaljer är också en favorit. Har sex stycken av den i min ägo. Men min absoluta älskling är den cremegula modellen. Har många i denna serie samt ett matchande tårtfat som jag skattletat ihop under flera års tid!

Den här gröna serien har jag också många olika porslinsdelar av. Gillar den flätade strukturen. Hemma hos farmor fanns en askkopp i just den här modellen och färgen – och den beundrade jag som barn. Kanske var det då min kärlek till majolika föddes?

Även om jag sa att listan var utan inbördes ordning vill jag ändå avsluta med mitt absoluta favoritfat. En enorm tallrik med fruktdekor och gröna blad. Färgglatt, lekfullt och underbart.

Jag har funderat på en sak som verkar ha förändrats sedan jag själv var barn. Varför vädrar vi inte längre? Tycker aldrig att folk verkar hänga ut sängkläder, mattor, kuddar och täcken? Diskuterade det här med min kompis som bor i ett radhusområde i stan. Hon sa samma sak. Hon har aldrig sett någon som hängt sängkläder på vädring i sina kvarter. Var har denna vana egentligen tagit vägen? Jag förstår såklart att det är svårt om man bor i en lägenhet utan balkong. Men alla andra?

Minns att mamma och pappa alltid slängde ut alla mattor vid städning. Samt kuddar och filtar. Och jag tror inte att min mormor ens räknade aktiviteten som städning om det inte vädrats ordentligt?

Själv hänger jag sängkläderna på vädring i fönstret flera gånger i veckan mellan mars-oktober.

Och alltid när jag städar slänger jag ut alla textilier på verandan. Där får de ligga medan jag dammtorkar, dammsuger och skurar. Och så avslutar jag med att lägga tillbaka det nydammade i mitt rena hem. Då doftar det friskt och fräscht.

Och det här med att vädra korsdrag då? Minns det som att korsdraget var ett vanligt förekommande begrepp under min barndom. Man öppnade och drog igenom hemmet med friskt luft. Gör någon det längre? Det är ju faktiskt väldigt nyttigt då man blir av med skadliga partiklar som tex kommer från vedeldning eller doftljus.

När jag varit bortrest i vinter har jag lagt ut alla täcken på verandan och så har de fått ligga ute i flera dagar i sträck i tjugo minus. Praktiskt när man har möjlighet att vädra under tak. Det har känts så friskt och skönt att bädda sedan.

Känner ni igen er i min spaning? Att folk nästan har slutat damma mattor, vädra och göra korsdrag? Eller hör ni till skaran som håller i med detta lite gammalmodiga?

Jag älskar broderade gamla bonaderna med budskap. I Sverige finns en lång tradition av att pryda hemmets väggar med just dessa textila dekorationer. Under första hälften av nittonhundratalet blev den broderade bonaden med visdomsord omåttligt populär. Budskapen handlade ofta om att göra sin plikt, vara förnöjd och tacksam. Rättesnören, uppbyggliga påminnelser och inte sällan om Gud.

Jag samlar på bonader med budskap och här är en kavalkad med några av mina favoriter.

Var husets vän när du träder in!

Och när du går, hav samma sinn!

Det var så hemskt i den mörka natt står broderat i nederkant på denna frejdiga bonad.

Det är en strof ur Älvsborgsvisan som sedan lyder

Det var så hemskt i den mörka natt.
En flicka skön vid rodret satt.

Kring pannan bar hon en lagerkrans
beprydd av stjärnornas milda glans.

Tacksamt hjärta och god vilja förmår mycket. Så sant förstås. Och sant är också att fransen in nederkant är förtjusande fin!

Ingen klippa är som Gud. En daglig, välbehövlig påminnelse!

Det är sol öfver lifvet,

hvad fröjd och hvad fest.

Njut dagen den flyktande,

Som du kan bäst.

Det här är nog min äldsta bonad i samlingen. Det ser man dels på den gamla stavningen men också på blomsterdekorationerna som jag tycker ser ut som jugend.

Låt alltid ditt hem förbli

Kärlek, lycka och harmoni

Den har jag ärvt från min farmor Beda som broderat den.

Arbete ger ära

Älskar detta milda broderi även om det i början fick mig att tänka på den mer obehagliga texten Arbete ger frihet.

Hem ljuva hem. För varför krångla till det?

Tacken herren, ty han är god

Hans nåd varar evinnerligen

Den här bonaden fick jag i gåva av Stina, tillsammans med en hel ICA-kasse med broderade bonader och förvaringsfickor som hon rensat ur gömmorna.

Den här låg också i samlingen. Har bara inte hittat någon plats åt den ännu.

Ett mycket rart broderi med ett budskap jag skriver under på.

När kärlek enas med tro och hopp

Går lyckans sol över stugan opp.

Den ska absolut få sitta på verandan i sommar!

Och det absolut bästa sättet att fästa en bonad på? Med tunna knappnålar förstås! Ger inga märken i tyget och mikroskopiska märken i väggen. Här finns förresten ett inlägg jag skrivit om att sätta upp tavlor utan att göra fula märken.

När jag skrev om attStäda som Rut kom detta läsarguld i kommentarsfältet från Elisabet och Vera med flera:

Elisabet: Inspirerad av ”Städa som Rut”, tänker jag att man borde ha ”Reparera som XXX” (vill ju inte skriva Knut, pga feminist, men kom inte på nåt klatschigt). En gång i månaden – två timmar borde räcka – reparera eller fixa sånt som egentligen är lätt, men som kräver lite verktyg, materialinköp eller planering. Exempel: jag borde skaffa rundstav och sätta upp en tygtavla på väggen som bara har blivit liggande efter att jag ärvt den (plus att jag har massor av liknande fix att göra). Du Clara borde kanske fixa till ett par hyllor till i ditt linneskåp, så det blir lättare att sortera.
Haken är väl att det blir ogjort för att det är en trestegsraket, först planera vad som behövs, sen åka och skaffa, och sen utföra själva jobbet. Och bor man då långt från lämpliga butiker blir det ännu svårare att verkligen få det gjort.

Vera: Får jag lov att föreslå mitt namn? Reparera som Vera? 

Ann-Christin: Vilken lysande idé! Jag är gammal och bor i mitt älskade hus sen drygt 40 år tillbaka. Här finns alltid att göra. Avancerade uppgifter måste jag ha hantverkare till men nästa gång jag ger mig på ngt enkelt ska jag tänka Reparera som Vera!

Annikken: Elsker ideen med Reparera som Vera, jeg er med. Skal bruke den for å sy i knapper og reparere klær.

Mia: Herregud så bra i all sin enkelhet! Jag samlar alla ”vill/behöver fixa” av den typen i en lång lista. Första ”Reparera som Vera”-insatsen blir att för varje grej skriva in inköp/material/vad som behövs. Då blir det lättare att göra en handlingsrunda för säg de 5 första/ roligaste sakerna på listan, så att det bara är att välja en grej och köra sen. Bort med trösklarna!

Det är en sådan lyx att ha en blogg där ni läsare ständigt inspirerar vidare och bygger ut mina ideér så kreativt och generöst. Reparera som Vera – ett underbart begrepp! I september 2024 började jag med lagnings-lördagar som ett inslag här på bloggen. Det var när jag efter veckostädningen tog en timme och lagade/fixade projekt som inte riktigt hör städningen till men som ändå rör hemmet. Som att limma en vas, skruva ihop en trasig stol eller tvätta ett stolsöverdrag. Den vanan har dock fallit bort hos mig men nu blev jag sugen igen. Och att Reparera som Vera låter så härligt.

Läsaren Jeanette tipsade sedan om hur man kan bryta ner mindre renoveringar och projekt i överkomliga bitar så att det verkligen blir gjort. Det inspirerade mig massor till att ta tag i mitt linneskåp som saknar hyllplan.

Jeanette: Gällande hyllan. Det är ju jättevanligt att ha diverse småprojekt som egentligen lätt hade kunnat fixas men som ändå inte blir av. Jag tycker det är praktiskt att bryta ner det till delsteg och sen se vad som är det första pyttelilla steget man behöver ta för att komma närmare sitt mål.

I fallet med hyllan kanske det handlar om
1. Mäta hur stort hyllplan som behövs.
2. Skaffa material
3. Skaffa verktyg
4. Fråga någon om hjälp ifall det behövs
5. Planera in när det kan göras.
6. Få det gjort.

Om något steg känns omständigt att komma vidare med kan man bryta ner punkterna ytterligare. Tex ”Skaffa material” kan bli
1.1 Kolla på hemsidor vad som finns och vad som är billigast.
1.2 Beställ material.
1.3 Åk och hämta material.

Genom att bryta ner till små steg kan man förmå sig att komma lite framåt hela tiden istället för att inte komma någonstans för att det tex känns övermäktigt eller omotiverande.

Så smart! Tack Jeanette och alla ni andra. Ska öva mig på att Reparera som Vera framöver!

Dag fem av min städutmaning! Hur går det för er? Själv är jag så lycklig varje gång jag öppnar mitt linneskåp, min garderob och mitt skafferi. Aaaah. Harmoni!

Veckans femte städkvart bestämde jag mig för att viga åt mitt kylskåp. Ingen översikt i röran och massa olika mat varav mycket hunnit bli gammalt. Men eftersom jag bara hade en kvart var det inte läge att städa sådär ordentligt som jag brukar och ta ut alla hyllor, spraya dem med diskmedel och skrubba med svamp.

Nej jag bara tog hyllplan för hyllplan. Ställde ut maten på köksön, torkade av hyllan och sorterade tillbaka maten igen. Och sorterade bort allt som hunnit bli dåligt. Det är jättesvårt att beräkna mat nu för tiden när vi varannan vecka är fyra i hushållet och jag varannan vecka är ensam och i princip inte har någon aptit.

Ingen perfekt kylskåpsstädning. Men tillräckligt grundlig för att jag skulle få en överblick och för att det skulle kännas fräscht!

Kul att ni var många som ville haka på Städa som Rut! Låt mig berätta premisserna om du inte har koll på dem: Min mormor Rut hade ett glänsande rent hem och älskade att städa, och hon städade någonstans varje dag. Så att städa som Rut handlar om att städa avgränsat, under en kort stund på en bestämd plats.

Varje dag den här veckan tar jag en kvart och städar/sorterar ett begränsat utrymme hemma. Hinner jag färdigt på mindre tid än en kvart – ja då fortsätter jag med någon städning i närheten tills tiden tagit slut. Men tar det längre tid än jag avsatt så avbryter jag ändå efter femton minuter. Övningen är nämligen att ta sig framåt med ordningen i hemmet utan att göra projektet för stort, tungt och svårt. Att nöja sig med att se resultat även i det lilla.

De här städkvartarna är inte tänkta att ersätta en veckostädning med dammsugning och sånt. Utan som en komplettering som hjälper till att få lite mer ordning och välstädat på ställen som sällan annars hinns med.

Under veckan som kommer väljer jag ut sju olika delar av mitt hem att plocka och städa iordning, på max 15 minuter per dag. Varje morgon klockan 06 kommer dagens “uppdrag” för dig som vill haka på. Du kan städa motsvarande plats hemma hos dig – eller något annat utrymme som du själv väljer.

Men kom ihåg – det här är inte tänkt som någon slags challenge där du ska pressa dig själv. Nä, se det snarare som en övning i att städa med samma jämnmod som du vattnar blommorna. Utan städilska eller irritation.

Nu kör vi!

Mest akut för mig under denna städvecka var mitt linneskåp i totalt haveri där ena hyllan dessutom brakat ner. I linneskåpet har jag både lakan och sängkläder. Samt hela min samling tjocktröjor. Nu gick dock skåpet inte längre att stänga.

Började med att tömma ut hela tjocktröjehyllan på sängen. Och sedan vika koftorna en efter en och placera i prydliga travar i garderoben, i någon slags ordning.

Aaaaah! Friden.

Sedan lyfte jag ut alla påslakan och justerade hyllan som brakat ner. Det var inget som var trasigt utan bara ett stag som hamnat på sniskan. Och sedan vek jag om de mest slarvigt vika påslakanen och la tillbaka dem igen. Hela undre hyllan ska det egentligen ligga underlakan på. Men alla är i tvätten, vilket påminner mig om att jag behöver köpa några nya. För det är ofta tomt på hyllan. Det är en bra bieffekt av att städa: att man får koll på vad man saknar!

Så härligt att ha fått ordning på detta skåp. Har gruvat mig i veckor och det tog mindre än en kvart att lösa.

Blir så inspirerad av alla härliga lantliga höstkök på instagram. Samlar de finaste på mitt konto @underbaraboning. Här kommer några favoriter med fint pyntade eldstäder.

Majas hem är en evig favorit. Vilket härligt höstkök att hänga i under en ruggig och kall oktoberdag. Så rart med torklinan ovanför spisen. Det har ju jag också hemma – för att torka handskar och tjocksockar och blöta kökshanddukar.

Hos Johanna i Kulla är det färgglatt och fint kring spisen. Stora pumpor, solrosor och en härlig blommig fåtölj.

Man kan också göra ett trevligt köksstilleben som hos Nina. De sista solrosorna i en gammal glasburk, en våg på köksön och lite färgglada brickor lutade mot murstocken.

Tycker så mycket om färgsättningen i Torp & Gårds fina hus och älskar trasmattorna som ligger tätt och det lilla stillebenet ovanpå spiselkransen, med två kammarstakar och en vas i pressglas,.

När vedspisen inte är i bruk är det snyggt att dekorera den på olika sätt – för att minska känslan av att det är en enda stor, svart klump i köket. Hos Gammsystrar står en höstlövsbuketten framme tillsammans med trädgårdsäpplen.

Vi avslutar med denna underbara köksvrå där jag gärna skulle stå och koka min frukostgröt. Finurligt att bygga in elspisen i bredvid den gamla vedspisen och därmed få den att smälta in fint i ett gammalt kök.