I senaste avsnitten av podden pratar vi om utmattning och träning. Att jag inte klarat av att träna sedan utmattningsdepressionen. Det är som att den höjda pulsen framkallar panikångest. Framförallt om jag har försökt jogga. Det har varit otroligt frustrerande. Men strax innan jul kände jag att det fick vara nog. Jag måste komma runt det här på något vis. Och att åka skidor har blivit en lösning för mig. Det är så himla skönt att vara i rörelse igen. Och ångesten triggas inte av den pulshöjande skidåkningen – snarare mår jag bättre och känner mig mer harmonisk. Jag tänker att det är som KBT för min kropp. Jag måste lära kroppen att det inte är farligt med hög puls. Att det bara är bra och härligt. Och jag tänker att lagom tills löpsäsongen börjar kommer min kropp ha lärt om sig med hjälp av skidorna. Så att jag åter igen kan vara ute och kuta.
Är man riktigt utmattad så klarar man inte av att träna. Den lilla ork man har räcker knappt för att existera. Men jag är övertygad om att det är bra att så småningom försöka komma igång igen. Om inte annat så med promenader. Hjärnans förmåga att hantera stress, ångest och oro ökar med motion. Men det måste till en början vara helt kravlöst.
Nu åker jag skidor tre-fyra gånger i veckan och det passar mig perfekt. Och som en pepp-present har jag köpt ett par nya längdskidor till mig själv. De gamla jag åkt på har inte det minsta glid (man får liksom staka sig fram i nedförsbackarna) så nu väntar jag med spänning på min nya utrustning. Det är fantastiskt att äntligen känna mig trygg i min kropp och våga röra på mig igen!
26 svar
Känner så väl igen det där. När jag var riktigt dålig kunde jag inte röra mig för fort, hade inte krafter att ta i, orkade inte med höga ljud eller någon högre puls. Det som fungerade för mig var långsamma promenader. Helst på tider då inte så långa andra var ute. Efter ett tag kunde jag börja gå på lugna yogapass.
Nu är läget ett helt annat. Men jag reagerar fortfarande på starka och hetsiga ljud. Kroppen och hjärnan har en stor läkeförmåga. Men också ett gott minne. Jag får hela tiden påminna mig om att lyssna på min kropp. Härligt att du har hittat en framkomlig väg!
Jag lyssningsläser just nu Hjärnstark av Anders Hansen. Sååå intressant där han bl a berättar varför det är så och hur hjärnan påverkas av träning. Tips!
//Therése
http://www.levaklokt.se
Åh vad jag känner igen mig! Vill fortfarande inte konditionsträna ordentligt trots att det är fyra år sedan jag började få panikångest. Funkar med promenader och korta intervaller men kan inte ha hög puls för länge.
Låter fint med skidåkning för dig. Bra när man hittar nåt bra!
Var rädd om dig! ⚘
Hur hinner man åka längdskidor 3-4 ggr/ vecka samtidigt som man ska hinna jobba, utöva yoga & mindfullness och dessutom vara en glad och engagerad husfru och mamma? Såg att du i ett tidigare inlägg önskade tips på bloggämnen. Jag skulle verkligen vilja få tips på hur man får bra rutiner. Vet att träning ger mer energi men när något ska prioriteras bort så blir det lätt träningen.
Var läser du att Clara utövar yoga? Det är väl hennes man som gör det?
För att hon kan ta skidorna från husknuten, då är startsträckan inte så lång. Dessutom kan hon säkert ha Melker med sig ibland så slår hon två flugor i en smäll, har man hund måste den ju ut 🙂
En venninne av meg som har mye angst hadde også problemer med å løpe før. Det gav henne de samme angst-symptomene, som du sier. Men etter en stund klarte hun det helt fint! Håper det blir bedre for deg til sommeren.
Høres veldig fint og riktig ut å gå på ski. Det er noe med bevegelsene man gjør når man går på ski, kroppen, underlaget og naturen er liksom i perfekt harmoni.
Precis där var jag i höst. Lyckades också vända det innan det gick för långt. Lösningen blev ett jobbyte och att bita ihop och träna kravlöst, både frustrerande men också befriande för en som annars tränar för tävling. Men det har förstås gett resultat och även om jag är ännu skörare nu så vet jag mina gränser lite bättre.
Så roligt med framsteg, håller tummar och tår för dig Clara – du är en fin inspirationskälla! <3
Jag hade också jättesvårt att träna när jag var utmattad. (började bli utmattad vid 20 år och kulmerade förra året) och det är precis så som du bekriver att kroppen är som rädd för att ha hög puls. Har tränat igår och fick runners high, så skönt! Kanske man kommer igång igen 🙂 Skidor var ett rba tips, många som inte gillar det förknippar det med när man tvingades på en massa kläder och tvingades ut i spåret i skolåldern med dåliga skidor och no motivation. Helt annars nu när man är vuxen.
Det här med skidåkning alltså. Jag har aldrig förr tränat något som är så belönande för både kropp och själ. Det är något med snön, tystnaden, rytmen, skinntorra vänliga farbröder i spåren, krispiga morgnar eller elljusbelysta kvällar. Efteråt är kroppen trött men inte öm och inte skadad. Bästa bästa träningen som jag är så glad att jag hittat till.
Jag har fått längdskidor av svärmor. Är supernervös för att använda dem. Har inte skidat på typ 15 år – och då utför. Herregud hur ska detta gå!
Tack!
För mig har promenader hjälpt mig tillbaka. Men känner lätt hur kroppen slår bakut om promenaderna blir till PW. Det går verkligen inte längre 🙁
Smart är du, att bara lura kroppen och toppen litegrann, så där som en vit lögn som gör att du kommer runt det svåra fast på ett lättare sätt och sen var det inget mer med det.
I början låg jag bara… i sängen, framför tvn, under köksbordet och i kapprummet. orkade inte göra något, det var som om hela jag var en ihålig hög, en trampad röksvamp helt enkelt och sen efter en månad så började jag promenera. runt kvarteret till en början och sen plötsligt kom det av sig själv, den där viljan att röra sig även om det var långt ifrån pulshöjande…men jag tror på träning, tror på att det är livsviktigt för oss med utmattning, ångest och oro. fast just i den där sköra tiden…då är det bara bomull som gäller.
kram och hejja dig Clara.
Jag känner igen mig i detta. Det är extra tråkigt då det är väl dokumenterat i forskningen att konditionsträning ger lika god effekt mot depression som KBT eller behandling med antideppresiva läkemedel. Problemet är bara att det är lättare att ta ett piller än att ta sig ut och träna.
Det råd jag brukar ge är att starta löpningen så lugnt att pulsökningen inte blir något problem, typ snigelfart. Den som orkar ligga i kommer att kunna trappa upp ansträngningen med tiden då träningens effekter motverkar den ångest som ger pulsökningen.
Jag kan också rekommendera Hjärnstark av Anders Hansen.
Vi är många som drabbats av utmattning. Några mildare, andre värre.
Många av oss får dessutom, utöver den egna kampen, kämpa för att resten av världen ska förstå oss. Jag har därför många gånger blivit provocerad när du skrivit om din utmattning. För det ni, offentliga personer, skriver tolkas sedan som allmängällande för många. Att klara så mycket som du gör nu, efter bara ett år. Åh vilken dröm! Jobb, resor, projekt och nylanseringar. Tänk den dagen då även jag kommer dit…
Detta inlägg gav lite mer utrymme för en bredd på skalan av utmattningar. Tack för det.
Ja det gäller att komma runt och hitta vägen tillbaka. Jag kan fortfarande inte gå power walks ( panik och ångest av det ), så jag får acceptera det, istället funkar det med att cykla tex och behagliga promenader. Livet förändras…
Staka fram i nedförsbackarna ?
Ja, då är det befogat med nya skidor.
Det är verkligen betydelsefullt för mig med kronisk utmattning och smärta att se hur du lyfter detta. Jag försöker träna i den mån jag kan och utöka det när det går, och det finns så många fördomar från andra i det. Till och med i sjukvården. Känner igen det där med ångest från pulshöjande aktiviteter. Det har blivit lättare för mig, men sen älskar jag ju att springa så min motivation är på topp – och därmed också frustrationen när jag är för sjuk för att orka. Tack för att du lyfter upp dessa ämnen som du gör – det gör mig och andra synliga och bekräftar vår situation.
Tack tack tack för att du skriver om det här…
För ja, jag känner igen det.
Men jag känner mig ju värdelös när människor runt om mig drabbas av utmattning oh blir sjuksrivnina gör ironman, tränar som tokar och göra alla lopp man kan liksom…
Duperar de läkarna eller vad går snett undrar jag faktiskt..?
O samtidigt känner jag mig som en loser som inte orkar göra värsta maratonet…
Svara gärna…
Kram Anna
Jag skrev ett inlägg kring hur jag tänker kring träning och stress för ett tag sedan men konkreta tips om hur man kan anpassa sin träning i stressiga perioder. Alla håller ju med om att det är bra att lyssna på kroppen men åtminstone jag tycker att det är svårt – både att fatta vad den vill och vad jag skall göra med informationen…
http://forskojsskull.se/2016/november/stress-och-traning-sex-konkreta-tips.html
Har också varit utbränd, men för mig var träningen räddningen!
Så det går nog inte o säga att alla utbrända inte orkar träna
Krya på dig, Clara !
Åh, den ska jag lyssna på på hemmakontoret idag. Minns att jag i början av min sjukskrivning inte kunde träna, jag brukade gå ut i skogen och sätta mig på en sten och sedan sitta där tills jag orkade gå hem igen och då var det bara sova som gällde. Men när kurvan vände blev träningen viktig, även om det i början mest handlade om att lyckas plocka ut cykeln och köra två kilometer. Nu är träningen viktig för att hålla koll på att jag inte hamnar i det stora utmattningshålet igen. Utan att ens ha lyssnat ännu känner jag mig väldigt glad att ni tar upp ämnet! <3
Det ser underbart ut och naturen läker också, är jag säker på. Här hemma sörjer jag tövädret som förstör is och snö!
Antar att du hört talas om Anders Hansens bok om motion och stress? Superpoppis just nu (och säkert någon mer som nämnt i tidigare kommentar som jag inte läst).