Om jag hade förstått innan jag fick barn vad jag saknade – så hade jag nog skaffat barn tidigare. Men nu förstår jag. Att ha barn är som att vara förälskad. Jag kan sitta och dricka kaffe och börja tänka på mina barn och fnissa lyckligt för mig själv. Jag ser Folkes lilla kaninnäsa framför mig och något gulligt han sagt. Barnen syskonkärlek. Bertils hjärtknipande stora fötter och smala ben med jättelika knän som står ut som två äpplen. Barnen är så snälla och kärleksfulla och roliga och kloka och injicerar mig med energi varenda dag.

Tänk vilken ynnest att få bli så otroligt imponerad över småsaker! Att de lärt sig skriva sitt namn, göra en bakåtkullerbytta – eller ta sina första steg utan stöd. Lika imponerande som om någon annan lärt sig tala arabiska och spela nyckelharpa på en surfbräda med förbundna ögon.

Det är så roligt att jag och Jakob har så många interna skämt om barnen. Alla deras underhållande missförstånd, utbrott, deras märkliga kommunikation och felsägningar – som vi fnissar åt när de inte hör på. Åh vad det är roligt med barn!  Visst – det är jobbigt och arbetsamt också. Men det var ju jobbigt och arbetsamt även innan jag fick barn. Så på det hela taget har allt bara blivit bättre. Ja. Ibland kan man behöva påminna sig själv om det. För det är så lätt att dras med i hela den här “det är såååå jobbigt med barn” jargongen. Som visserligen också kan vara sann – men som sällan hjälper mig att hantera känslan utan bara förstärker den.

Det är roligt med barn Del 2