Förra årets fiskevecka hade vi fullkomligt drömväder! Soligt och hög klar luft. I år har regnet vräkt ner varenda dag. Kan inte minnas sist jag såg sådana regnoväder. Men vad hjälper det – ska man fiska så ska man. Det värsta som kan hända är ju att man blir blöt.

Vi har lagt ut nät nästan varenda dag och ägnat hela förmiddagarna åt att vittja näten, rensa fisken, rengöra näten och sedan röka fisk. Barnen har varit superpeppade!

En sik blev en handväska

En annan blev Simba

Så skönt att skrota runt i arbetskläder en hel vecka och lukta rökt fisk och ganska mycket armsvett.

Att trassla ut nät som någon gädda trasslat in sig i är så fruktansvärt frustrerande. Och maximalt belönande när det väl har trasslats ut igen.

Anna gjorde eld under röktunnan.

Bertil täljde med sin nya kniv.

Han fick den av sin morfar och satte fast den i min morfars gamla bälte som han virade två varv runt magen. Bonnapojken min <3

Rökt fisk är bland den godaste maten jag vet.  (Så här gör man förresten!)

Efter någon timme i tunnan är de färdiga.

Vi satt bredvid och höll koll. Och min systerdotter kelade med Melker. Han är så barnkär. Speciellt med riktigt små barn. Han sätter sig alltid bredvid dem och har fullt fördrag med att bli petad i öron, näsa och ögon. Allt utstår han för en stunds närhet.

Nu har jag vaccumförpackat några hundra abborrar och sikar så nu har vi fisk så vi klarar oss över vintern i alla fall. Sådan tillfredställelse att skaffa sin egen mat!