Att inte säga fy vad det är tråkigt väder väder bara för att det inte är soligt. Jag vill inte att mina barn (som faktiskt ännu inte börjat bry sig om väder) ska höra mig berätta för dem att Det här är ett väder du ska tycka illa om. Precis som jag kan säga – Känn vad skönt solen lyser mot ögonlocken säger jag Åh, vad skönt regnet känns mot ansiktet eller Vad härligt kallt med snöflingor på tungan.

Att inte prata om att det är tråkigt att arbeta. För vad jag säger till barnen lär ju också dem hur de ska tänka om de timmar vi är ifrån varandra. En dag sa min ena son att han önskade att jag hade ett vanligt jobb så att jag aldrig behövde resa bort. Jag förklarade att hans långa sommarlov, fiskeveckan, lediga fredagar och spontanresor till någon släkting kan bli av för att jag inte har ett vanligt jobb med vanliga arbetstider. Det var som att ett ljus tändes i hans ögon. Aha! Men då är det ju ett jättebra jobb mamma! Ja. Precis. Ett jättebra jobb som jag tycker väldigt mycket om att utföra.

Att smaka och lukta och känna. Gnugga björkens första, skira löv mellan fingrarna och dofta på våren. Smaka alla kryddorna i landet och fundera på vad de påminner om. Vilken som är stark eller besk och vilken som är godast. Eller stryka med handen i rabatten och känna blommornas lena kronblad och den stickiga vassa stjälken.

Att inte låta några jobbiga stämningar vara outtalade.  Barn känner tydligt av stämningar men är inte så bra på att tolka dem utan kan få för sig att allt är deras fel. Därför brukar jag förtydliga vad jag känner och tydligt sätta ord på det. Jag blir till exempel rasande arg när vi är sena och ska iväg någonstans. Ändå försöker jag vända mig till barnen och med snäll röst förklara. Jag är inte arg på er. Jag är bara jävligt arg på mina grejer som det aldrig är någon ordning på och bilnyckeln som aldrig ligger på sin rätta plats. Det gör mig väldigt stressad och arg.  Eller när jag bråkar med Jakob inför barnen och efter bråket med lugn röst säger (hur arg jag än är på insidan) Hörde ni hur arga vi var på varandra? Sådär arga som ni också kan bli på varandra?  Ja, men precis som ni brukar bli vänner kommer vi snart vara sams igen.

Att uppmuntra till skönhetsupplevelser. När vi cyklar till förskolan pekar jag ut hur naturen skiftar från eldrött till limegrönt och så stannar vi upp vid en lönn som står i brand. En ledig dag går vi runt en lång stund i skogen och försöker se hur många olika sorters mossa det finns. Trumpetformad, gråvit renlav, blomkålsliknande mossa och massa vacker lummer.

Att inte säga Jag lovar att du ska få sluta tidigare på dagis idag. Det lärde jag mig av min sons fröken som så klokt konstaterade att barnen har det fantastiskt på förskolan – men om vi föräldrar håller på och lovar att de ska slippa vara där och istället bli hämtade tidigt – så känner barnen att förskolan är en dålig plats och någonting man ska tycka illa om.

Att när treåringen skriker och är arg säga Jag hör att du är arg. Du vill inte borsta håret. Du vill leka just nu – och du är arg för att jag säger att du inte får det. Alla som är upprörda vill ju känna sig förstådda. Så att visa att jag vet vad ilskan bottnar i och har förstått hans önskemål funkar lugnande. Även fast han kanske inte får sin vilja igenom. Plus att till nästa gång kanske han har lärt sig att ordet Arg beskriver känslan han känner. Så istället för att skrika kan han förklara Jag är arg.