Nu&2007. Jag snubblade över en gammal frågor och svar-lista från 2007 som jag passade på att fylla i igen. Först mina gamla svar och sedan mina nya.
Vilken är din favoritfärg?
2007: Blå!
2017: Fortfarande blå. Fast också brunt. Gärna i kombination med varandra och gärna i inredning.
Vad jobbar Jakob med nu?
2007: Personlig assistent
2017: Bonde, yogalärare och sjukgymnast.
Kan vi inte få se en bild på hela huset på utsidan?
2007: Det skulle jag gärna visa er, men av säkerhetsskäl så tror jag inte att jag kan!
2017: Mohahaha – “av säkerhetsskäl”? Vem trodde jag att jag var egentligen? Här är en bild på huset utifrån.
Vad skulle du välja; att vara gothare för resten av ditt liv eller att varje gång någon hälsade på dig skulle du ge dem en lätt klapp på rumpan?
2007: Det där med rumpan gör jag ändå alltid, så det kan gott få fortsätta!
2017: Men vad i helvete? Förlåt alla jag klappat i rumpan utan tillåtelse. Även jag har tydligen synder att bekänna i #metoo-tider.
Är din värld mest grå eller svartvit? Hur ser du på andra religioner än kristendomen? Jag tänker på ideologierna i allmänhet men också på människorna som bekänner sig till annat än kristendom? Hur hör de hemma i skapelsen och framtiden?
2007: Jag tror att min religion är den sanna religionen. Men jag accepterar och respekterar alla som är av en annan åsikt. Så på det sättet är jag väl både svart vit och grå.
2017: Jag tror fortfarande som ovan. Fast jag är ändå mycket mer grå i mitt tankesätt. Jag gissar att ålder har den effekten på en. Tack och lov blir man lite mindre kategorisk.
Jag blev väldigt nyfiken på vad ni äter hemma hos er eftersom ni inte äter socker, vitt mjöl och kött. Jag vill gärna börja äta bättre och nyttigare och behöver inspiration!
2007: Mycket rotfrukter, baljväxter och grönsakssoppor. Mjölrätter löser vi genom att byta ut mjöl mot siktat dinkelmjöl. Kan lägga ut lite recept här på bloggen framöver!
2017: Vi äter både socker, vitt mjöl och kött. Så nej. Du får ingen inspiration av mig till ditt nya liv.
När du känner dej nere & deppig, vad gör du då?
2007: Ber, läser bibeln, lyssnar på lovsång, ringer en vän.
2017: Tröstäter, ringer en kompis, tar en promenad och ber.
Om du fick veta vad som helst om framtiden, vad skulle det vara?
2007: Vilka kläder jag ska spara till mina döttrar!
2017: Vilka kläder jag ska spara till mina söners framtida döttrar!
Du verkar så härlig och stark! Har du tips för att öka på sin självkänsla?
2007: Att aldrig klaga på sig själv högt eller tyst. Att berömma andra som är fina. Att skriva upp komplimanger man fått av andra och sådant man tycker om med sig själv. Det muntrar alltid upp min att läsa snälla saker en dålig dag!
2017: Att omge sig med snälla människor. Att göra roliga saker så att man kommer in i ett flow och glömmer bort sig själv en stund. Att skaffa barn och bry sig om andra mer än sig själv. Att minska jag-fokuset ökar självkänslan.
Jag har för mig att du är ganska ung, men du verkar vara så säker på ditt förhållande! Ni har skaffat hus och allt. Hur länger har ni varit ihop, hur gammal är du? ska ni gifta er?
2007: Jag är 21 år gammal. Och Jakob är min första och min sista – mitt allt! vi har varit ihop i två år, och det dröjer förhoppningsvis inte så länge tills vi är gifta !
2017: Åh herregud! TVÅ ÅR? Det var stora utfästelser efter att bara ha varit ihop i två år. Men jag känner fortfarande samma sak. Det är vi två. Och en nyckel tror jag är att fast vi varit i hop i tolv år har vi egna projekt, drömmar och roliga äventyr som vi uppmuntrar varandra att försöka åstadkomma.
Haha! Ja men vem trodde du att du var egentligen 🙂
Himla kul läsning
Härligt! Mycket händer på några år 🙂
Rolig lista och huset är så fint 🙂
Vilket härlig inlägg!
Rolig lista. Bara att spara och fylla i igen 2027. 🙂
Väldigt fint.
Men vilket underbart inlägg! Det här måste ju ändå vara en av de stora behållningarna med att ha skrivit en så personlig blogg som du har i alla dessa år – tänk att få hälsa på i sin egen, tio år yngre, hjärna!
Ser fram emot en uppdatering igen 2027, hur resonerar Clara, mamma till tonårssöner, då månne? 😀
Hahahahah! Jag skulle nog inte vilja läsa svar på frågor från för 10 år sedan. Då var jag relativt nyskild och inte direkt glad. Om jag då visste om livet jag har idag hade jag torkat tårarna och glatt fortsatt. Men det är ju så det är. Vi lär av erfarenheterna och bär dem med oss.
Skrattade högt åt 2017-svaret på sista frågan! Alltså det första som sades om 2007-svaret.
Men var det så tokigt egentligen, det där med säkerhetstänket? Integritetsmässigt åtminstone.. Så himla härligt att läsa detta! Och väldigt vackert det om mannen, då nu och alltid.
Vilken härlig läsning! Den där 21-åringen framstår som väldigt präktig och självsäker 🙂 Medan du nu visar mycket mer ödmjukhet, jag har alltid tyckt att du verkar vara en så ödmjuk person!
Vilken rolig lista! Oxh vilken massa härliga inlägg jag kunde läsa ikapp nu när jag inte varit inne på några dagar. Tillbakablickar, julpepp, vardag, fina bilder, självinsikter, inspiration. … Blev så glad! Och full förståelse härifrån att det blir mer annonser och samarbeten ett tag, jag tycker du är en av få som väljer dina partners och annonser med eftertanke och ärlighet så det har aldrig stört mig. Fantastiskt att dessa samarbeten möjliggör denna blogg och utvecklingen av dig och ditt varumärke. Du är en inspiration för mig på många plan. Ha en bra dag!
Hej, jag ville bara säga att din banner/omslagsbild är fantastisk <3
Härligt att man hela tiden utvecklas och verkligen kan ändra sig. Och visst var man mer svart-vit som yngre och nu (med ålder och vishet) 😉 ser man allt mer i fler gråa nyanser. Men klok har du alltid varit!
Kul att se hur saker och ting förändrats! Jag har skrivit dagbok (alltså vanlig fysisk sådan) i kanske 15 år, intressant (och jobbigt) att ta fram de gamla ibland och se hur man tänkte, kände och mådde då.
Vilken rolig läsning. Minns när jag började blogga, 2007. Då ville jag inte lägga ut bilder på barnen i bloggen och skrev inte ut hela deras namn. Bara något år senare så ändrades det. Nu är de sällan med på bloggen för att de blivit så stora. Det är mer om det är något särskilt vi gjort som jag vill komma ihåg.
Nu hoppas jag inte att du menar så, men blir så trött på att läsa om att människor utan barn bara bryr sig om sig själva, och att det bara är genom att skaffa barn som man kan bry sig om andra mer. Som att barnfria människor inte har kapacitet att bry sig om andra än sig själva… Som sagt, hoppas inte att du menar så (eftersom det är fel), men blir lite ledsen över att du sprider denna uppfattningen…
När man får barn i sin omvårdnad (sina biologiska, adopterade, bonusbarn eller annat) blir deras överlevnad prio nummer ett. Det handlar om biologi och artens fortlevnad. Vi ska offra livet för vår avkomma.
Det betyder inte att man är ego om man är utan barn eller att man är oförmögen att tänka på andra människor. Några av de som gjort mest gott här i världen har inte själva haft barn. Tänker tex på Moder Theresa.
Men tvingas man ta ansvar för små barns överlevnad öppnas man upp på ytterligare en nivå rent emotionellt. Hur det är kan man aldrig förstå om man inte har barn. På samma sätt som jag aldrig kommer förstå hur det känns att förlora ett barn/en partner/ett syskon – innan jag har upplevt det. Det gör en varken till en bättre eller sämre människa. Däremot kan det hjälpa med självkänslan att flytta fokus från sig själv till att hjälpa andra. Vare sig det är gamlingar eller spädbarn.
Innan jag hade barn så kunde jag “förstå”.. Efter jag fick barn så kunde jag “känna” .
Att få barn tog iaf mig en till en ny värd känslomässigt. Och det handlar inte endast om kärlek. Utan mer en överväldigande känsla av ansvar och omsorg som är svår att beskriva. Där barnet är beroende av en, och där man betyder allt för den lilla individen.
Men en tanke – bara för att det är så för dig så måste det väl inte va så för alla som får barn? Den upplevelsen måste väl se helt olika ut för olika människor? Och olika människor känner väl mer eller mindre, beroende på en massa saker: om barnet är önskat, hur känslomässig man är osv. Jag har ju som ni säker förstår då inte själv barn men kan inte alls se någon av de aspekter du beskriver i min mamma till exempel även om hon säkerligen förändrats i och med att hon fått barn.
Absolut, att det är så för DIG går inte att säga emot. Det är när man benämner dessa känslorna/upplevelserna som generella för alla som fått barn, och sen i kontrast med alla som inte fått barn, som jag funderar lite. Det låter exklusivt (alltså uteslutande), som att det ENBART går att känna så när man fått barn, och aldrig annars. Det finns massor i livet som kan få en att öppnas upp emotionellt och öka självkänslan och fokus från sig själv, eller som “Harald” skriver nedan, att komma till en ny känslomässig värld av omsorg och ansvar. Det går utmärkt även utan barn, även om erfarenheterna och omständigheterna såklart skiljer sig åt.
Att känna hur det känns att ha barn går BARA att känna när man har barn. Att känna hur det är att vara utan barn hela livet kan såklart vi som fått barn inte ha en aning om varken hur det är eller känns. Det är olika. Och inget av det är dåligt.
Jag sitter och skrattar högt här! Älskar nutida Claras självdistans!