Vem har rätt att kalla sig tjock?

Erica i fjäderboa under projektet Tjica, Tjock och tjusig tjej 2008
Tjock. Fet. Rund. Knubbig. Kurvig. För nära tio år sedan hade Erica en blogg som hette Tjica – tjock och tjusig tjej. Den handlade om att bryta skammen kring övervikt. Fodralklänningar, svallande hår och högklackade skor var typiska inslag på bilderna.

Sen dess har jag alltid tänkt på henne som en av Sveriges första kroppsaktivister på nätet. Den här veckan pratar vi om vad som hänt med synen på övervikt på tio år?

I dag är fat shaming ett etablerat begrepp – men vem har rätt att kalla sig tjock? Och varför blev det sådant liv när jag berättade att jag använder spanx på scen?

Musik: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson. Här finns alla poddavsnitt samlade (senaste först)!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

31 kommentarer på “Vem har rätt att kalla sig tjock?”

  1. Händer ofta att barn säger: “titta vilken tjock tant” eller “titta vilken liten tant” åt mig. Jättejobbigt att man knappt kan gå ut utanför sina egna väggar utan att folk ska kommentera utseendet. Har cirka 10-15 kg övervikt så jag menar så jättetjock är jag ju inte.

    1. Nä, har en hel ”tankelåda” med såna exempel som jag hört sägas om min och andras runda kroppar. Just barn är ju speciellt, de kanske inte väger in det vi vuxna gör.
      Men när vuxna häver ur sig något brukar det funka att säga ”okej, nu har du recenserat min kropp – då är det väl min tur att recensera din nu?”
      Ska förövrigt rensa i min tankelåda, den gör mest ont.
      Hoppas du får en fin vår!

      1. Jo, ibland beroende på ålder, situation med mera så brukar jag ibland säga något tillbaks. Tack! Ha en fin vår du också!

  2. Bästa avsnittet hittills! Blir så ledsen över att folk ska behöva skämmas över sina kroppar. Inte tro att de är värdiga kärlek och att göra roliga saker. Jag själv har kommit lindrigt undan eftersom min kropp är mer åt andra hållet. “Äckligt benrangel” när jag var yngre. (Numera s k “normalviktig” men det betyder inte att jag är hälsosam.) Så svårt att prata om vikt!

    Jag tycker också att det var så intressant det där om hur ni använder ert utseende till er fördel i olika sammanhang. Den ofarliga reportern och pondusen man får när man är lång. Jag själv har ett ofarligt utseende och ser flickig ut fastän jag snart är 40. Det är svårt att bli tagen på allvar, men praktiskt när man vill väcka medkänsla hos någon. När jag var tonåring hatade jag flickigheten och klippte i ilska av mig allt hår för att slippa killars blickar. Ville inte heller vara med i könskriget och håret var det enda jag riktigt kunde ta till.

    Tack för er podd! Får energi av den.

    1. Glad av att du fick energi!

      Tänker på det du skriver om utseende kopplat till hälsa. Känner igen mig mycket i det där. Finns smala som lever mer ohälsosamt än jag någonsin gjort och det finns andra som är mycket större än jag fast de äter och rör på sig bättre. Bra att inse att livet inte är rättvist eller så förutsägbart när det handlar om våra kroppar!

  3. Tack för bra avsnitt! Utifrån bilder och videoklipp har jag heller aldrig tänkt på Erica som tjock! Och även nu efter att ha lyssnat på det här avsnittet har jag svårt att se dig på det viset. Det känns som din personlighet står så starkt i främsta rummet.

  4. Tusen takk for et veldig bra avsnitt.
    Jeg er også tykk og merker at det er litt herlig å kunne si det høyt. Jeg har alltid vært stor og jeg har mer som mål å bli i bedre form enn å bli tynn, for det kommer jeg neppe til å bli. Det er situasjoner der det å være tykk er slitsomt, som for eksempel når en går ut på bar. Da er jeg helt usynlig merker jeg, eller så må jeg være den sarkastiske, morsomme venninnen.
    Jeg tror en grunn til at jeg takler å være tykk er at jeg finner klær jeg liker. Så lenge jeg kan kle meg på en måte som gjør at jeg ikke rygger i panikk når jeg ser meg selv i speilet takler jeg det å være stor ganske bra. For meg var det en vidunderlig opplevelse å komme til USA og få shoppe stormote der.
    En annen podcast som er veldig bra på dette temaet er This American Life sitt avsnitt “Tell Me I’m Fat” https://www.thisamericanlife.org/589/tell-me-im-fat Etter å ha hørt på Lindsy West går jeg ofte og tenker at “Jeg er tykk. Det må jeg takle. Og da må faktisk du også takle måten jeg ser på meg selv.”

  5. Har erfarenhet av både och . Var ej lyckligare som smal så det är svårt att få ihop allt. vVöldigt het potatis som nästan ingen pratar om. Men super som vanligt.

  6. Bra avsnitt och gillar när ni inte riktigt är överens och ifrågasätter varandra, blir mer dynamik i diskussionen då!

  7. Lady dahmer räknar jag som den första kroppsaktivisten, hon är ju en legend. Ska lyssna på ert avsnitt ikväll, riktigt taggad!

  8. Åå mycket bra poddavsnitt! Fick många nya tankar då jag är en av dem som aldrig fått höra att jag är tjock. Jag har överhuvudtaget inte fått höra mycket negativt om min kropp vilket har gjort mig mycket gott! Kan vid 33 års ålder känna en sorg över alla kompisar som fortfarande nojjar över sin kropp. Jag känner mig faktist nöjd, ja jag kan bli förvånad över att jag liksom inte klagar alls över min spegelbild i tankarna när jag ser den. Så befriande känsla! Och nej, jag ser inte ut som normen. Vältränad ja, men med både bristningar på magen efter tre barn och emellanåt rätt problematisk hy!

    Men som sagt, jag är nöjd med mig själv och det är en sann befrielse faktist! Finns så mycket annat i livet att använda sin energi till!

  9. Åh, jag älskar ju er pod och ämnet är superintressant. Jag funderar ändå efter att ha lyssnat… det refereras ju hela tiden (både i ert avsnitt och i hela samhället) till att smal är lika med snygg, bra osv. Att det är det som vi ska sträva efter. Jag har en dotter på 10 år som inte är pinnsmal men inte direkt tjock. Hon är än så länge fullt nöjd med sin kropp och jag försöker prata så lite som möjligt om utseende relaterat till vikt när hon är med. Det vore så skönt om vi kunde prata mer om hur vi mår som helhet. Man är ju inte sin vikt. Man är en människa.

  10. Nu är jag själv inte tjock, men jösses vad jag kunde relatera till det Erika sa om att inte vilja ta del av spelet mellan könen. Efter våldtäkt och sexuella utnyttjanden i tonåren sitter det fortfarande kvar i mig att jag inte vill identifiera mig som snygg och inte vill piffa mig för mycket så att jag ser för bra ut. Det är som om jag nånstans känner att allt som jag blivit utsatt för av män hade kunnat undvikas om de inte varit attraherade av mig. Tänk vad skönt om man någon gång bara kunde få vara… Tack för ett superbra avsnitt!

    1. Annelie,
      Blir så ledsen och arg av din berättelse!
      Om du inte lyssnat på låten ”Allt som var ditt” med Säkert (Annika Norlin) så vill jag tipsa om den.
      Gråter och blir sen heligt förbannad var eviga gång när jag hör den.
      Låten tar tag i den här förlamande skuldkänslan och ställer allt på ända. Tänker att hon har gjort låten utifrån en väns blick och kanske kan det hjälpa dig att låna den blicken en stund.
      Allt gott till dig!

  11. Tack för att ni finns och tar upp så viktiga ämnen !!!
    Ni gav mig en paus i mina vikttankar då jag haft anorexi/bulimi i 15 år. Jag har lyssnat flera ggr på avsnittet och det väckte en styrka inuti mitt “jag”
    Tack!!

  12. Tack för att ni finns och tar upp så viktiga ämnen !!!
    Ni gav mig en paus i mina vikttankar för en liten stund <3.
    Jag minns första negativa kommentaren om min vikt, det var i årskurs 3 när jag vägdes på allergimottagningen för min astma, "du måste ju tänka på vad du äter" förföljde mig under hela skoltiden tills jag i gymnasiet bestämde mig för att banta, för att bli omtyckt… Det resulterade i 15 års anorexi/hetsätning som troligen kommer att förfölja mig livet ut (så känns det iaf..)

    Så alla som har döttrar (och söner såklart) kommentera ALDRIG deras vikt!!
    Tack för att ni finns Erica och Clara för er underbara podd <3

    1. Mia,
      tack för din kommentar! Jo det man hör som barn om sin kropp hänger onekligen med. Som vuxen försöker jag göra upp med i alla fall en del av det jag hört genom åren eftersom minnena bara skadar mig.

      Antar och hoppas att du fått/får professionell hjälp med anorexi/hetsätning som du beskriver. Önskar att du ska få må bra!

        1. Jag vill bara tillägga att ni stärkt mig (och många andra med min typ /andra typer av kroppstvivel) med er podd!

  13. Jättebra avsnitt och viktigt ämne! Men jag tänker att det blir lite svart-vitt i Claras resonemang om Spanx. Det är ju inte som att man kan välja mellan att ljuga och hyckla eller att göra ett helt inlägg om det och tipsa om olika plagg. Jag tror absolut att det är viktigt att vara ärlig och medge att man faller för utseendehets vissa gånger (för i grund och botten är det ju utseende det handlar om). Men man måste inte berätta i detalj om allt, för det kan spä på en hets hos andra. Inte det inlägget på egen hand, men det blir liksom en del av kören. Och det tar bort en plats som kan ha upplevts som trygg, eftersom många riskerar att triggas. Visst, man kan välja att inte läsa Claras blogg, men den är ju så fin och handlar i grund och botten väldigt lite om viktnedgång eller utseendehets. Därför tror jag att många blir ledsna när Clara faller in i den kören som så många andra kvinnor gör. Ja, vi alla lever i patriarkatet och är i egenskap av kvinnor formade att tänka på utseende, men måste vi basunera ut det och tipsa varandra om hur vi gör för att lite bättre passa in i normen? Informationen finns ju ändå där i ansiktet varje dag liksom. Jag själv och säkert många med mig har inte känt något behov av Spanx men börjar nu fundera över om jag kanske också borde skaffa en för att bli en lite bättre kvinna …

  14. Väldigt bra avsnitt! Tänkte dock på det att tjocka människor antas äta mer, så behöver ju inte alls vara fallet. Vissa är större än andra av helt andra skäl, det kan vara genetiskt, bero på sjukdomar etc..

  15. Mycket tänkvärt avsnitt. Och inte en helt enkel diskussion. Som ni sa; som människa är man ofta motsägelsefull. Man kan påverkas/uppleva saker men ändå vara emot dem. Man bör inte begränsa sig, inte må dåligt om man behöver gå ner i vikt. Men man har rätt att känna att situationen är jobbig om man känner så.

    Å ena sidan är det sant att när barn konstaterar att nån är t.ex tjock, kort eller mörkhyad kan det vara utan någon värdering, bara en beskrivning av personens utseende – men att den som omtalas lägger in sin värdetolkning utifrån sin erfarenhet. Å andra sidan är vissa ord mer förknippade med negativ klang. De flesta vuxna säger inte till någon att hen blivit tjock/gått upp i vikt medan flera inte förstår det olämpliga i att konstatera att någon blivit mager/gått ner i vikt.

    Jag har till största delen varit ”normalviktig”, fick då höra saker som att en del fascinerades av hur mycket jag kunde äta men inte gå upp i vikt (fick mig att känna mig glupsk och okvinnlig). Då jag gått upp och hade/har ännu lite mer mage, då trodde några att jag var gravid (inte kul), medan då jag var underviktig p.g.a sjukdom då fick jag höra att jag inte borde gå ner mer i vikt. Varför tar sig vissa rätten att kommentera? 😢 Kommentarer kan både såra för stunden och i värsta fall skapa nojor.

    Håller med Malin som kommenterat:
    ”Det vore så skönt om vi kunde prata mer om hur vi mår som helhet. Man är ju inte sin vikt. Man är en människa.”

    Att en del kvinnor går till ytterligheter i vikt (under eller över BMI) för att varken dra till sig ovälkommen uppmärksamhet från män eller ses som konkurrenter till andra kvinnor, är väl ett välkänt men ändå så sorgligt faktum, att det ska kännas som att det behövs. 💔

    Håller med om att det är knepigt att vilja gå ner i vikt och nämna det då de som väger mer hör, som att man automatiskt menar att de också borde det. Men det är som Clara ger exemplet med sin syster: hon kan vilja gå ner till sin önskade vikt, och Clara till sin, utan att någotdera är fel.

    Jag kan förstå Claras frustration då hon försöker att svara ärligt på läsarfrågor men sen får respons där det uttrycks som att hon ger fel svar. (Använder spanx t.ex.) Själv tycker jag att det är skönt att höra att andra också nojar och hur de löser det.

    Samtidigt är det en konstig sak att säga att det är tramsigt att tro att kvinnor inte skulle kunna tänka själva, ta egna beslut, är lättpåverkade. Att det är ett dumförklarande av andra kvinnor, som att vi är sköra blommor. Så klart att vi påverkas av vår omgivning – liksom männen. Det är det reklam går ut på. Att påverka. Samma sak med gruppåverkan/grupptryck. Så ett visst ansvar har man (särkilt) som offentlig person (når ut till fler) i vad/hur man säger. Men man har naturligtvis också ett egenansvar för vad man t.ex läser och hur man tolkar. Ansvar som sändare och mottagare i kommunikation liksom.

    Tack båda för ett mycket viktigt och bra avsnitt!