Jag gick och la mig ensam igår men vaknade imorse av två små barn och en hund i sängen. Så här såg mitt sovrum ut klockan 06.39.

Jag gjorde frukost till mina små skorvar.

Och drack mitt kaffe i lugn och ro på trappan medan de släppte ut hönsen och hoppade på sina hoppsabollar.

Efter frukosten packade jag barnen i cykelkärran och skjutsade dem till skolan. Det här är alltså vår skolväg! Kriminellt vacker.

När jag kom tillbaka gick jag med Melker på en promenad. Första gången sedan i oktober som jag gick min kära skogsrunda. På vintern kommer jag inte dit på grund av all snö. Första rundan är alltid en särskild magi. Och ansträngning. Flåsar så jag knappt kan tänka. I augusti däremot  – då höjs inte pulsen ett enda dugg  av att gå i de branta backarna. Då har jag vant mig.

Satt såklart en stund här i mitt eget älgtorn och filosoferade.

Sedan var planen att jag skulle fortsätta fota från dagen. Men det glömde jag visst bort. Jag arbetade i alla fall på med bokföring, mailkorrespondens och färdigställandet av en debattartikel till en kvällstidning, ett pressmeddelande för min och Annakarins nya bok som släpps nästa vecka och sedan lite annat ditt och datt.

Hips vips hade klockan slagit middag och det var dags för matlag. Gjorde pastasallad och bjöd på alkoholfri sangria på verandan.

Det var vansinnigt varmt där ute och jag glömde helt bort att fota. Förutom att fina Ulrika fastnade på bild. Det är ju hon som ritat vår veranda!

Efter middagen kände jag hur jag höll på att få värmeslag. Så då övertygade jag matlaget om att dra och bada.

Årets första dopp för mig. Livsglädjen!

Jag hoppade i ett gäng gånger och barnen plaskade på tills de var alldeles iskalla.

Då åkte vi hem igen, satte oss på verandan tillsammans och fortsatte surra över några baljor te och lite vindruvor.

Vid tiotiden avrundade vi kvällen och jagade in barnen som lekte vattenkrig.

Äntligen har jag själv kommit isäng för natten och ska nu försöka somna snabbt. För imorgon stundar poddinspelning i Ericas stuga.