Heja Folke du är bra

Du kan klara varje dag

Heja, heja, heja.

Det är en hejaramsa Bertil kommit på och kör för sin lillebror – ibland flera gånger om dagen. När det går honom emot, när han kämpar med något svårt eller tråkigt. När han inte orkar gå hem själv från utflykten utan vill bli buren.

Ramsan har fastnat hos mig. För i all sin enkelhet sammanfattar den vad livet kräver av en. En enda sak: Att klara sig igenom varje dag. Att inte ge upp.

Den säger ingenting om att man måste klara det särskilt bra. Hejaramsan handlar inte om att spöa skiten ur motståndet, vara bäst, krossa resten. Bara att man är en bra människa och att man kan klara varje dag. Även när man inte förstår hur.

Jag tänker på det när jag håller på svimma av trötthet och inte fått middagen på bordet. Då jag helst skulle vilja lägga mig på köksgolvet med en våt handduk över ansiktet och bara somna ifrån alltihop.

Jag tänker på det när jag har svårt att komma upp ur sängen på morgonen.

När jag har svårt att ta tag i disken efter middagen och blir sittande apatisk.

Jag tänker på det när saker skrämmer mig, jag tyngs av oro eller känner mig nedstämd.

Heja Clara, du är bra

Du kan klara varje dag.

Det är det enda livet kräver av oss människor. Att inte ge upp.