Det är så roligt att vara gravid igen. Jag har väntat några år mellan mina graviditeter – och det är någonting självvalt. Har velat hinna längta. Har velat få stora syskon till barnen. Har velat dra ut på det och suga på karamellen. När man är en så pass ung mamma som jag var när jag fick mitt första barn – så är det något man kan unna sig.

Bertil är så glad över att bli storebror igen. Han är ju världens bästa storebror redan. Hjälper alltid Folke, fixar frukost, ser till att få kläderna på plats när det krånglar för lillebror. Tröstar och löser diverse små problem i hans vardag. Folke får alltid vara med och leka. Och Folke älskar Bertil. De sover i samma säng och somnar omslingrade kring varandra. Folke är aldrig avundsjuk på Bertil när han åker iväg själv och gör något roligt. Han är bara avundsjuk på de personer som får vara med hans storebror. För det finns ingen han älskar mer eller hellre vill vara kring. Deras relation är verkligen fantastisk att få iaktta.

Nu känns det bra att Folke får öva sig på samma sak som Bertil. Ta hänsyn till en liten, vara beskyddande och ha tålamod. Det är så fina egenskaper – särskilt nyttiga för pojkar att träna på. Men hittills har han varit så lagom intresserad av bebisen. Mest har han varit orolig över när vattnet ska gå. Att han och pappa och Bertil ska drunkna. Tack och lov har han en lösning. Simpuffar, öppna ytterdörren så att vattnet kan rinna ut och sedan ska han, Bertil och pappa stanna på övervåningen tills vattnet gått färdigt och bebisen krupit fram.

Skönt att ha det bestämt i alla fall.

Tack förresten för alla kommentarer och grattis och fina saker ni skrivit. Det är verkligen underbart att få känna att så många människor är glada för vår familj.