Kärleksläxor efter tretton år

Bröllop i dagarna tre. Det finns så mycket intressant att fundera på kring kärleksrelationer och att få ett äktenskap att hålla. Jag skulle gärna skriva mer på bloggen om kärlek och relationer. Men det blir ju så utelämnande, och just min och Jakobs relation är  en del av mitt liv som jag gärna håller privat.

Vi har varit ihop sedan vi båda var arton år. Och mycket vatten har runnit mellan broarna sedan dess. Men jag tycker faktiskt att vi har det mycket bättre ihop nu än för tretton år sedan. Det betyder inte att alla år däremellan varit bra. Verkligen inte. Men det har alltid funnits hopp om att det ska bli bättre igen om man orkar kämpa igenom det svåra.

Några saker jag lärt mig av att ha varit gift i tio år och ihop i tretton är

  • Man måste vara oändligt snäll mot den man lever med. Alltså oändligt. Utan snällhet ingen närhet.
  • Man kan klaga på sin partner. Eller så kan man fråga sig  “Hur rolig livspartner är jag? Hur kul är jag att leva med? Den frågan ställer mycket på sin spets. Och man kan upptäcka att man inte skulle stå ut en dag om man var tvungen att leva med mig själv.
  • Umgås mycket med människor ni tycker om. Att gå hemma och nöta på varandra gör att man glömmer bort partnerns fina sidor. Med andra människor skärper man sig och så ser man varandra med utifrån-blick och upptäcker allt fint man uppskattade när man först blev ihop.
  • Var lite artigare mot varandra. “Vad duktig du är”, “Vad god mat du har lagat”, “Tack för att du åkte och handlade”, “Så snällt att du tog min läggning ikväll”. Det där vänliga man säger till sina vänner när de utför en tjänst. Men som man ofta glömmer att ge till sin livspartner.
  • Ha interna skämt. Retas med barnen, skratta åt dem bakom deras ryggar. Dela deras gulligheter. Försök hitta humorn i vardagsslitet. Om man kan skratta åt sina jobbiga barn kan man förenas i den känslan istället för att alieneras.
  • Om man har hamnat i en negativ spiral, är det i regel lättare att förändra sig själv än sin partner. Som den här offergrejen man som småbarnsföräldrar lätt fastnar i. “Jag var uppe tre gånger inatt med barnen”,  “Jamen jag då – igår fick jag ju gå upp fem gånger och då hade jag dessutom tagit läggningen”.  När man börjar tävlar om vem det är mest synd om är man illa ute. För att bryta den jargongen kan man testa att bekräfta det ens partner säger – istället för att övertrumfa.  “Ja jag hörde att du var uppe tre gånger. Så jobbigt för dig . Man blir verkligen knäckt av att aldrig få sova!”. Då brukar spiralen brytas så småningom.
  • Tala gott om varandra inför barnen och era vänner. Jo, det är klart man måste få spy ur sig frustration och ilska med sina bästa vänner ibland. Men ofta föder det bara mer ilska och frustration. Då kan det vara bra att vända på det. Att prata gott om någon ökar de varma känslorna.
  • Försök att leva jämställt. Det kommer inte att gå. Så skevt är samhället och de olika roller vi skolats in i. Men försöka kan man och det räcker väldigt långt. Det är svårt att leva i en relation där någon känner sig som ett offer, eller utnyttjad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

40 kommentarer på “Kärleksläxor efter tretton år”

  1. Fint och sant!
    Efter snart tjugo år tillsammans med min partner vet jag att det där funkar… 😊

    Dessutom är han min bästa vän, och det finns ingen som känner mig bättre. Vilken trygghet!

    Och nu när ungarna retar oss tillbaka. Skratten vi får på köpet! 😆

  2. Vilket fint inlägg. Tack!
    Det går ju helt klart upp och ner för de flesta. Det där med att man inte visar uppskattning till ens partner på samma vis som till kompisar kände jag mig träffad av. Av min partner förväntar jag mig en massa saker istället… konstigt egentligen.
    Hur som, ska prova på att vara oändligt snäll. Det lät som en bra idé.

  3. Du är så himla bra! Älskar dina teman, ditt nytänk och ditt sätt att skriva. Kan du inte skriva lite tips om för och nackdelar med att bo som ni gör? Tack för att du skriver! (Inser att jag har följt dig i 10 år nu och läst din blogg varje vecka!)

  4. Jag håller helt med dig på alla punkter och tycker de fungerar men allra svårast upplever jag det är att försöka leva jämställt. Det är svårt att påpeka strukturer ens vita cis-man aldrig behövt ifrågasätta. Som nyblivna föräldrar grälar vi mycket om att jag inte vill vara projektledare vilket maken tycker att ”ju inte är så tungt” då han är trött efter jobbet… längtar tills jag börjar jobba och våra vardagar inte kan ställas emot varandra. Stor grattiskram till graviditeten!

  5. Jag istämmar helt!! – har varit gift med min man i 20 år och ihop i 23 år nyårsafton! – har två pojkar på 19 och 13 år – min familj är det viktigaste jag har. Att kramas med man och barn värje dag är mitt livselixir

  6. Tack för detta inlägg!! Tycker sånnahär äktenskaps/relationstips är jätteintressant 🙂
    Ha en bra dag!

  7. Så bra skrivet! Spot on verkligen. Den där negativa spiralen som är så lätt att fastna i och att tävla i vem som har det jobbigast.

  8. Jättebra skrivet! Många fler äktenskap skulle överleva om man tog dessa goda råd till sig! Fortsätt var rädda om varandra ni båda.

  9. Kan bara instämma! Jag och min man har hållit ihop i nitton år (sen jag var 20) och jag tror att en nyckel till att vi fortfarande håller ihop är att vi bryr oss mycket om att den andra ska ha det bra. Jag ser oss ibland som två hästar som står nos om svans och viftar bort flugor för varandra 😀

  10. Tack för dina kloka fina ord. Precis så är det ju.

    (Ur Michael Jacksons “Man in the mirror”)
    “I’m starting with the man in the mirror
    I’m asking him to change his ways
    And no message could have been any clearer
    If you want to make the world a better place
    Take a look at yourself, and then make a change”

  11. Kan bara instämma! Jag och min man har varit ihop i nitton år (sedan jag var 20) och jag tror att en stor anledning till att vi lyckats hålla ihop så länge är att vi båda bryr oss mycket om att den andra ska ha det bra. Jag ser oss ibland som två hästar som står nos om svans och viftar bort flugor för varandra 😀

  12. Kloka reflektioner. Det är så lätt att hamna i någon slags tävling om vem som gjort mest. 💕

  13. Så fina tips! 🙂 Jag och min sambo har varit tillsammans i 16 år nu i oktober och kan skriva under på typ varje punkt (förutom att vi inte har barn hehe). Vi kommer alltid ner till hallen och ger varandra en kram när vi kommer hem olika tider från jobben, vi ser varandras ansträngningar gentemot varandra och tjafsar väldigt sällan. Det är så skönt att leva i harmoni med den man älskar <3

  14. Vilket fint inlägg. Jag känner igen mig precis. Har varit ihop med min man sedan vi var 20 år, gifta i 13 och har två barn, pojkar på 11 och 8 år. Jag ska tänka än mer på hur kul jag är att leva med som du skriver, men känner att när någon har det jobbigt, och livet går ju väldigt upp och ner, kämpar man ihop och peppar och det stärker relationen otroligt. Jag/vi tänker också mycket på vilka förebilder som par vi vill vara för våra barn. Jag vill att de ser oss pussas och kramas och säga snälla saker till varandra och skratta ihop inför dem för jag tror det kommer föras vidare i sin tur på hur de är med sin partner i framtiden. TACK också för en otroligt bra blogg, den bästa. Du står verkligen ut i det övriga ganska slätstrukna influencer-flödet med i mina ögon för mycket överdriven konsumtion.

  15. Härligt och nyttigt inlägg. Låt inte vardagstrasslet förstöra det fina i relationen kärleken. Glöm inte att ge varandra kyssar och smek varje dag det känns så skönt och tryggt. Tjafsa inte över oviktiga småsaker som bara förstör stämningen. Jag och min man har varit gifta i 45 år och vi är fortfarande förälskade i varandra och visar det varje dag. Nu när barnen är vuxna kan vi göra mycket kul och reser mycket. Dessutom det underbaraste av allt barnbarnen. Vilken gåva. Naturligtvis kan vardagen vara tråkig ibland men så är livet.
    Lycka till med de kommande åren Clara!

  16. Vill ge ett tips om man hamnat så långt isär med sin partner att man slentrianmässigt börjat tänka på andra eller närma sig otrohet, utan att man egentligen vill det innerst inne. Varje gång du är på väg att skicka ett sms eller meddelande till “den andra” – styr om tankarna och skicka istället något uppmuntrande/romantiskt/hett meddelande till din partner. Samma sak varje gång du får ett meddelande från “den andra”: skit i att svara och skicka istället något till din partner. Enkelt sätt att bryta en dålig spiral och ge förhållandet en chans till återhämtning.

  17. Alla dina inlägg är underbara men detta är ju över-underbart!❤️ Visst är det så som du beskriver det.

  18. Så glad jag blir, o ännu mer kär i min man, när jag inser att vi lever efter dina råd! Håller helt med dig att vi måste lyfta varann o bevara artigheten!
    Jag brukar också tänka att jag skulle aldrig klara av att leva en dag med mig själv. 😂
    Hälsningar från nybliven fru, tillsammans i 10 år o föräldrar till två troll (1 o 3 år)

  19. Wow vilka kloka och fina råd! Skulle så gärna veta hur ni/du tänker att man lyckas med sista punkten? Så svårt att leva i en heterosexuell relation jämställt tycker jag. Vill verkligen men ändå så svårt att inte alltid vara den som tar ut soperna, skriver handlingslista och tar intiativ till veckostäd. Min kille blir bättre men ibland känns det ändå som man blir som en tjat-morsa och det är inte trevligt. Inte heller trevligt att ha grejer överallt, tycker jag. HUR lyckas man?!

    1. Hej Stina
      Min man är väldigt typiskt manlig i sin kommunikation, därför har jag fått öva mej på att sluta hinta och förvänta mej saker som jag anser borde vara på ett visst sätt…istället har jag fått lära mej att uttrycka mej väldigt rakt, tydligt och konkret. Efter några års övning och samtal om detta så har det slagit väldigt väl ut. Han vet tex att jag ogillar att komma hem till ett berg av disk och numera fixar han den alltid, inte för att han själv tycker att det är viktigt utan för att han vet att det betyder något för mej. Men det var inte förrän jag förklarade detta mycket exakt som förändringen skedde. PÅ det viset har vi fått till det väldigt bra på många områden, och jag har insett att vi tidigare kommunicerad helt bakofram så länge jag önskade att han skulle tycka lika som mej. Idag räcker det att han vet att det gläder mej så sporra det honom att göra det, fastän det för honom i sig är ganska likgiltigt.

      1. Mycket bra tips! Att verkligen försöka förstå hur den andra fungerar. Det är så viktigt!

  20. Jättebra råd!! Mitt i prick <3 Efter 32(!) år med samma partner vill jag lägga till en punkt: Ge varandra utrymme att växa och utvecklas individuellt. Uppmuntra varandra. Vill din älskade uppfylla en dröm så bör du underlätta för hen att lyckas. Det blir din tur nästa gång. Det ger energi och mycket att prata om och glädjas åt. Omgivningen kan ibland fråga: ”Hur kan du låta hen åka iväg/plugga långt bort/säga upp sig etc?” Men strunta i omgivningen och gör livet till ett gemensamt äventyr – även om du får ta hand om allt ibland. Kram!

    1. Detta gillar jag verkligen!
      Jag och min partner pratade om det härom dagen. Vi behöver inte följa varandra i allt så länge respekten och viljan att lyssna och höra om den andras resa finns där.
      Jag har under de senare åren hittat en tro på gud. Min partner delar inte detta vilket ett tag var en sorg för mig. Men sedan så vände det när vi pratade och jag känner att min partner är glad över min inre resa och vad den ger mig. Att våga ge varandra utrymme att växa är större än att alltid växa åt samma håll.

  21. Jag och min man har varit (för det mesta ) lyckligt gifta i över sextio år, så jag tror mig veta lite om äktenskap. Några goda råd vill jag gärna ge, ni som läser bestämmer ju ändå själva om ni vill följa dem!
    Det första fick vi av tågkonduktören på vår bröllopsresa (natttåget från Jämtland till Stockholm):
    SOMNA ALDRIG OSAMS – en klyscha, javisst, men sann.
    Ett annat kom från dr Phil (i ett tv-program för rätt länge sen). Det är lite svåröversatt, men det gällde ett par som grälade om det mesta. Han frågade: DO YOU WANT TO BE RIGHT OR HAPPY? Man kan alltid fråga sig hur viktig orsaken till en osämja är.
    Det tredje “rådet” kom till mig då jag fick en svår sjukdom, men sedan dess har jag använt vid all slags motgångar: THIS TOO WILL PASS. Hur hemskt något än är går det över – förr eller senare

    All lycka till hela familjen!

      1. Tack!
        Jag har lekt med tanken, men det har stannat där. Med åren har jag blivit mer noga med vad jag åtar mig, och vill nog prioritera annat i mitt liv .

  22. Mycket bra och tänkvärt skrivet. Det är väldigt viktigt att bekräfta varandra och inte bara ibland utan varje dag..

  23. Vilken bra och tänkvärd lista. Många saker som jag funderat kring men som du satte ord på. Jag och min partner läste igenom dessa och kände oss inspirerade. Att fortsätta med vissa, som humorn och visa uppskattning, och arbeta mer på, som fundera hur lätt en är att leva med och tala gott om varandra inför andra. Jag har varit tillsammans med mun partner i 13 år, gifta i snart 10 vi också, två barn (jobbar på en tredje). Vi har det fint och vackert tillsammans men vill också fortsätta att utvecklas och vara bra för varandra. Vi har sedan dag ett känt att vi blir de bästa versionerna av varandra tillsammans.
    Vi har en del vänner som där relationerna börjar svaja och spricka. Jag vill inte att folk ska leva i osunda relationer och det ska vara möjligt att leva på egen hand.
    Jag gifte mig med intentionen att det skulle vara livslångt. Och det är säkert så för de flesta. Men jag slås ibland av hur den viljan inte blir genomgripande i relationen. Om en vill, på riktigt, försöka leva tillsammans hela livet så behöver en lägga ner kraft, tid och engagemang i relationen.