Något av det första jag gör varje höst när jag får jullängtan är att gå på Tehörnan i Umeå och köpa minst ett hekto glöggte. Gärna två. Det är inte vilket glöggte som helst – tro mig för jag har provat andra fabrikat. Nej det är just glöggteet från Tehörnan det måste vara. Samma blandning som mamma köpte i alla år. Som vi drack hela december och sedan hela jularna hos mormor. Expediten plockar ner den stora burken med glöggte från väggen och skopar över i en brun pappåse med häftklammer runt. Ibland köper jag dubbelt upp och skickar resten till min syster. Det går inte att få tag på riktigt glöggte i Borås och hon måste ju också få sin ranson.

Sedan, när jag står där hemma i köket med mitt heta vatten och tekulan redo att fyllas av teet. Då känner jag doften och förflyttas till mormors hus. Blå skymning, meterhöga snödrivor. Jag står ensam i hennes kök och stirrar ut i det mörka. Fast klockan är strax efter två är det redan full skymning. Och alldeles tyst i huset. Så tyst att jag kan höra hur det susar i öronen. Alla vuxna har åkt till Jokkmokk för att handla mat. Jag och Anna är kvar hemma själva för att elda. Akvarellfärgerna och det nya blocket jag fått i julklapp står framme på bordet. Vi sitter på varsin sida om det och målar. Har släckt ner och tänt ljus. Och är noga med att hela tiden mata elden. Mormor blir inte glad om hon upptäcker att det slocknat i vedspisen. Inte när det är så kallt ute. Ur hörnskåpet plockar jag fram den silvriga plåtburken full med pepparkakor. Lägger upp några på ett fat, tillsammans med varsitt rullrån. Och så mäter jag upp några matskedar teblad ur den bruna påsen. Lägger i kastrullen med det heta vattnet. Doften av glöggte sprider sig i mormors kök. Och som vi njuter. Njuter av de där fridfulla timmarna innan alla vuxna kommer tillbaka. När huset är vårt och julafton redan har varit – men alla de skönaste dagarna på jullovet ligger framför en. Ja, de bästa dagarna på hela året!

Precis dit, precis då reser jag tillbaka i tanken.

Det är vad glöggteet gör med mig när jag dricker det. Så då förstår ni ju att jag måste köpa det varje år.