Glad Clara i rödorange klÀnning som tÀcker gravidmage, pÄ benen mörka tighta byxor och stövlar.

Den hÀr tiden för Ätta Är sedan var jag höggravid med Bertil. Han var berÀknad att födas den 25e januari och jag hoppades att han skulle komma dÄ. Det datumet hade nÀmligen min mamma dött tre Är tidigare. Och att Bertil skulle födas samma dag skulle sudda ut lite av det sorgliga med den dagen. IstÀllet gick han tvÄ veckor över tiden och höll pÄ att födas pÄ sin pappas födelsedag.

Det Ă€r sĂ„ spĂ€nnande att tĂ€nka tillbaka pĂ„ just den dĂ€r vĂ„ren. 2011 var det knappt nĂ„gra stora bloggare som hunnit fĂ„ barn – jag var en av de som var först ut. Och det var en tudelad upplevelse. Jag minns att jag fick flera flyttkartonger fulla med presenter frĂ„n er lĂ€sare. Stickade klĂ€der, gulliga leksaker, fina böcker och vintagebabyplagg. Dessutom sjuka mĂ€ngder kommentarer. Folk var sĂ„ himla underbara. NĂ€r jag kollar tillbaka pĂ„ inlĂ€ggen kunde det vara typ 150 kommentarer under ett vanligt inlĂ€gg.

Samtidigt var begrepp som mammaskammande helt okÀnda. Man hade ingen etikett för det. Att skamma, mÀstra och ifrÄgasÀtta en nybliven mamma var liksom inga konstigheter alls. Och jag var kÀnslig. Det kÀndes som att lÀsare jÀmt skulle berÀtta för mig hur naiv jag var. PÄpeka allt jag inte visste eller insÄg om bebislivet. Att Bertil dessutom rÄkade vara vÀrldshistoriens lÀttsammaste barn gjorde ju inte heller kritiken mindre.

För jag minns att vi renoverade och mÄlade om. Att jag var uppe pÄ nÀtterna och sydde gardiner och möblerade. Att jag hade energi, livglÀdje och massa bloggpepp att dokumentera allting. Och under alla mina projekt lÄg Bertil bara nöjd pÄ en filt pÄ golvet och sÄg pÄ. Det var otroligt. Och det provocerade förstÄs.

För samtidigt som man sÄklart inte fick visa nÄgra blottor och svagheter var det ju vÀldigt störigt att jag inte gjorde just det. Vad var det för fel pÄ den dÀr nyblivna mamman som sÄg sÄ glad och oförskÀmt pigg ut?

I gamla blogginlĂ€gg frĂ„n den vĂ„ren hittade jag kommentarer som “Jag blir faktiskt inte ett dugg imponerad bara förskrĂ€ckt! NĂ€r njuter du av ert barn? Varför sĂ„ mĂ„nga oviktiga projekt nĂ€r det enda viktiga Ă€r det lilla livet?”  Eller “UrsĂ€kta, men har du inte en nyfödd bebis och borde passa pĂ„ och sova nĂ€r du kan?” nĂ€r jag skrivit om att jag varit uppe sent och klĂ€tt om en fĂ„tölj.

Eller sĂ„ kom “omtĂ€nksamma” kommentarer av typen. “Ja, dĂ€r sover han gott, men tĂ€nk pĂ„ att den dĂ€r babysittern inte ger speciellt bra stöd för ryggen sĂ„ det e inget att sova i för ofta. Och var rĂ€dd om lillens öron, mössor ska man inte underskatta!”

Och nĂ€r jag var pĂ„ omslaget av Family Living i en kort röd klĂ€nning fick jag kritik som “Vad hĂ„ller du pĂ„ med UnderbaraClara? Utnyttjar din son och samtidigt visar dina lĂ„Ă„Ă„Ă„Ă„nga ben? Som en av fĂ„ mĂ€n som ibland lĂ€ser din blogg blir jag mycket konfunderad över ditt beteende. SĂ„ berĂ€knande! Obehagligt sĂ€ger en man som varit med i 60 Ă„r.”” eller “FörstĂ„r inte syftet med högklackat och bara ben pĂ„ omslaget? KĂ€nns sĂ„ lĂ„ngt ifrĂ„n dig och det du stĂ„r för. Eller “Usch din uppsyn och diskbĂ€nksbakgrunden fĂ„r mig att undra om du inte flirtar lite med mossiga kvinnoförtryckarsnubbar nu
” eller “Varför skrattar aldrig din unge pĂ„ bild?” 

Det var helt enkelt ett jĂ€vla tyckande om högt och lĂ„gt. Och jag löste det genom att bli Ă€nnu mindre transparent. Vem vill prata om nĂ„got jobbigt med smĂ„barnstiden – om man har en kör av mĂ€strande lĂ€sare? Nejtack!

Jag vet att skammande av mammor fortarande pĂ„gĂ„r. Men sjĂ€lva begreppet “mammaskammande” existerar ocksĂ„. Vilket gör att man i alla fall kan adressera problemet. Medvetenheten idag Ă€r större. Och jag tror att det framförallt Ă€r de influencers som vĂ€ntar sitt första barn som fĂ„r skit nu. FörstagĂ„ngsmammor vill man sĂ€tta pĂ„ plats och visa att man vet mer Ă€n. Det Ă€r svĂ„rare att skamma nĂ„gon som har flera barn och massa erfarenheter i bagaget.

Inför den kommande bebistiden kĂ€nner jag mig mycket tryggare. NĂ€rmast immun mot skammande och lugnt förvissad om att jag kan det hĂ€r med bebisar. Jag behöver varken “goda rĂ„d” eller förmaningar. Och det vet bĂ„de jag och du som lĂ€ser. DĂ€rför kommer jag ocksĂ„ kunna vara mer transparent, och inte vĂ€ja för att skriva om de jobbiga delarna. Det ser jag verkligen fram emot!

En underbar pod: Med tre barn blir jag inte mammaskammad