När jag väntade Bertil och Folke var jag så väl förberedd. Jag hade boat och tvättat bebiskläder och vikt tygblöjor och förberett skötbord i månader. Alla sa att jag inte skulle lägga så stor vikt vid det där. Som att fixa fin barnkammare när bebisen ändå bara skulle sova i min säng. Och det är klart att för bebisens skull så kvittade det. Men inte för mig. Det var ett sätt att mentalt förbereda mig. Njuta av förväntan.
Jag dokumenterade noga Bertils nypiffade barnkammare
Och sedan Folkes. Och det kändes så högtidligt. Liksom nu kan du komma!
Den här gången är ingenting i ordning. Vi har ingen särskild barnkammare (rummen i huset är slut) och saknar barnvagn, babynest och amningskudde. Ingenting är iordningställt vid skötbordet och inte ett bebisplagg finns i huset. Allting är hos min syster eftersom det var hon som fick barn sist. Vi har inget babyskydd till bilen, ingen babysitter och inte en enda tygblöja har ännu plockats fram ur förrådet. Vi har inte förberett någonting. Och det är klart att det stämmer – det där alla sa när jag väntade Bertil och Folke: bebisen kommer klara sig ändå. Bara vi ordnar det allra nödvändigaste. Fast tråkigt är det. För MIN del. För det hade varit betydligt härligare om jag orkat boa och göra fint för den nya familjemedlemmen. Kanske hinner lusten och orken infinna sig. Eller så gör den inte det. Då får det gå ändå.
42 svar
Ja det kommer att gå.Det lilla barnet behöver värme,kärlek och omsorg och det ordnar sig.Minns att det fanns små korgar där lilla barnet lades,det fanns lite små sängkläder och små skyddande tyg runt om.Det lilla barnet ammas/matas många gånger den första tiden .Ha det så gott och sov gärna lite extra så här i slutet om det bara går.
Både sambon och jag älskade att boa inför första barnet. När det var dax för nummer två fick vi missfall och missfall och missfall… När vi sen blev gravida igen tog vi det lite lugnt med planerandet, vågade inte bli helt glada förens vi passerat de tidigare missfallsveckorna. När vi äntligen var förbi rul, hade smält beskedet om att förlossningen hade vissa ”komplikationer”, berättat för äldsta dottern och på riktigt börjat se fram emot det här barnet dog plötsligt min man… Helt fruktansvärt.
Och det blev så klart inte så mycket boande. Att fixa vagn, säng, ta fram kläder o tygblöjor blev bara ännu en sak som måste prickas av på att-göra-listan. Typ, köp mjölk, tvätta bebiskläder, beställ gravsten…
Nu har yngsta dottern fyllt 1 år och samtidigt som jag sörjer min man så sörjer jag också att jag ”missade” graviditeten och första tiden med henne. Allt det som skulle bli fantastiskt blev mest till en kamp.
Idag har vi det ok, men jag saknar den där känslan av total lycka och nöjdhet som faktiskt ibland kunde infinna sig mitt i allt trotts, kräks och sömnlösa nätter.
Så fruktansvärt ♥️ Vilken mammahjälte du är som klarar allt det här.
Fast du kan ju alltid glädja dig åt det inre boet – vilken härlig skara möter den nya medborgarn, alla syskon kusiner mm! :DDD
Ja, det är mysigt att boa men bara mysigt om man gör det när och om man orkar. 🙂 Blir det ett tvång så uppfyller det ju inte längre sin mening, så att säga. Kanske får du snart tid och ork till det! <3
Clara (med följare)! Har du kollat in detta Instagram-konto: Linejensen_Illu? Hon ritar allt, utan filter, som har med moderskap att göra. Och hon är min bästis sedan 20 år och genomklok. Tänkte på att du skulle kunna behöva hennes teckningar där du är just nu. Marja
Jag hade laddat för att boa och göra iordning för bebisen när jag gick på semester/ledighet 6 veckor innan vår första föddes. Men han hade bråttom så hann bara vara hemma några dagar innan han kom!
Hade inte ordnat med något mer ett babyskydd som vi fått ärva. Ingen vagn (den var iofs beställd men inte kommit), ingen säng, inga fina mjuka filtar att ta med till förlossning, inga kläder. Men allting löste ju sig ju fint ändå! Sörjde det lite men insåg att just detta inte var mitt sätt att förbereda mig. Hade ist lagt energin på att ordna en frys full mat och kakor och mentalt förbereda med avslappning osv.
Det är olika och blir såklart bra! Men förstår att det är jobbigt när man vill men inte orkar!
jag fick barn på 95, 97 och 00, det fanns inte babynest då tror jag, vad har man dem till?
Kan inte din man förbereda om du inte har orken? Vissa av de där grejerna du nämnde att ni saknar är ju rätt bra att ha.
Klart han kan. Och kommer vara tvungen att göra. Utöver allt han redan gör med en invalidiserad fru. Men det här inlägget handlar om det lite sorgliga o uppgivna i att inse att man själv inte kan
Hela du är ju ett litet bo! Kura inåt nu! Boa kan ju göras ur många perspektiv.
KraM❤️
Så bra sagt! 🙂
Tack, Flundran! Att byta perspektiv kan hjälpa många gånger.
Jisses, jag var inte alls ”boig” av mej när vi skulle få våran första. Det enda prio jag hade var att flytta ut vår kanin till det mindre rummet så han skulle få bo in sej och bli van innan hans gammla rum skulle bli off limits. Min sambo ville boa mer men jag var så rädd att få missfall och komma hem till färdigt barnrum att det blev gjort typ någon vecka innan BF 😝
Kanske din man vill boa lite? Styra upp så ni har lite av det där hemma.
Väldigt hög igenkänning! Är också i slutet med trean och väldigt lite fixat. Fick en del förvärkar för några dagar sedan som genererade panikkänsla….så tvingade min influensasjuka-man att gå ner i tvättstugan och tvätta sent på kvällen….önskar så jag hade mer ork och energi…och mindre vabbande så här i slutet…men försöker tänka att det kommer bli bra ändå! Heja dig och tack för fin blogg!
Innan vår tvåa kom hann vi inte fixa nåt heller pga att hon bestämde sig att komma tidigare än någon förväntat sig…detta i kombination med att jag fick havandeskapsförgiftning och hade noll ork… Det gick alldeles lysande ändå. Om än den boande fasen ”försvann” upplevde jag ändå att när hon kom var vi ändå förberedda mentalt på nåt märkligt sätt…och det blev liksom tydligt att det viktiga var den närhet, kärlek och omsorg som finns i föräldraskapet, inte prylar… Helt galet vad man faktiskt klarar sig på lite. ☺️ Lycka till och vila i att hen kommer att få ett fint liv hos er från dag ett, oavsett ev avsaknad av det materiella
…det hinner komma! Hen kommer att få helt underbara föräldrar och så småning om underbara kläder, underbara leksaker, underbara inredningsdetaljer, underbara omgivningar och kanske det bästa av allt…underbara syskon!
Såklart det går ändå! 😊 Min tvåa kom tre veckor innan planerat och överraskade mig som hade tänkt boa de två sista veckorna… Men det visade sig (såklart) att min man var kapabel att leta fram och tvätta bevisläget, köpa blöja och bebisskydd till bilen och kompisar lånade ut barnvagn tills vår beställda kom! Men förstår om det är tråkigt för dig! Själv kände jag mig lite snuvad på förberedelserna…
Gör som jag, sätt maken på att ordna fram det nödvändigaste till bebisen och sen tar du igen dig under tiden ❤️
Vi har inte heller skaffat babyskydd. Och ännu värre – vi har inte skaffat en bil som alla får plats i (går från tre till fyra barn). Bebis är beräknad om en månad och jag har insett att familjen inte kommer att kunna åka bil tillsammans första tiden. Nåväl. Det löser sig sen, det har varit så mycket med annat nu ett tag att det här projektet skaffa ny bil helt enkelt inte har gått att genomföra.
Hur gammalt är äldsta barnet? Jag blev storasyster för tredje gången när jag var 11, min familj har aldrig haft en bil som alla får plats i. Jag fick åka tåg till sommarstugan från och med det 😛 Det visade sig faktiskt vara konstigt sällan hela familjen behövde åka samtidigt någonstans dit det inte gick att ta tåg/buss.
En stilla undran: Är det fullkomligt uteslutet att barnets pappa står för boandet?
Nej såklart inte. Männen kan ju precis lila gärna fixa allt.
Jag tänkte att texten var om just boandets betydelse som mental förberedelse – vilket är det som man förlorar när man inte orkar det man egentligen vill. Självklart kan båda föräldrarna fixa allt praktiskt och handgripligt som föreslås. Men om man inte orkar med det boande man skulle vilja så blir det en liten sorg, för just den mentala biten. Inte för att rum o kläder o skötbord inte är i ordning. Så jag förstår dig Clara, och jag hoppas du hittar något du orkar med som ger dig den mentala förberedelsen du saknar. Behöver ju inte vara samma som till de andra, utan något som funkar nu. Måla något? Skriva något? Designa en bonad och köp hem färdigbroderad? Eller vara att du sitter o inspireras till hur du vill göra iordning sen, längre fram. Sköt om dig!
Precis så menade jag med texten. Det löser sig nog med det praktiska – Jakob får göra det. Men jag sörjer att jag själv inte kan och orkar. Tack för dina fina tips ♥️
Klart du sörjer att orken och viljan tryter, sköt om dig så kommer andra tider❤️
Men om ni inte har babyskydd till bilen eller blöjor så har ni ju inte det allra nödvändigaste! Dags att ordna, så man kan slappna av 🙂
Hm.
Fast det finns ju blöjor och babyskydd på sjukhuset.
Många föder ju av olika orsaker utan att vara förberedda.
Det ordnar sig.
Bea
Du behöver inte boa ett dugg tänker jag. Bebisen känner absolut ingen skillnad och det viktigaste kan inte köpas för pengar, och det är er kärlek och omsorg över det nya lilla livet ni skapat. Sen är allt annat sekundärt.
Som du säger kommer det att gå bra ändå. Trist med det uteblivna boandet, fattar förlusten. Hoppas du får ta igen det sen, med mer kraft i kroppen i skallen. Den här ungen är kanske den sista att flytta hemifrån, ni kanske får ett par hyggiga år på tre man hand då. 😊
När du har tagit fram tygblöjorna, kan du inte skriva lite om dem, hur man använder dem och så vidare. I mån av ork och tid såklart. Jag är gravid i vecka 17 och jag tror att vi har bestämt oss för att köra på tygblöjor. Men det är en sån jäkla djungel där ute. Många informationssidor är delar av shoppar så det känns inte som att man får oberoende omdömen om de olika märkena. Samma sak när man luskar om folk som skriver om olika modeller. När man spånar vidare lite visar det sig att de är säljkonsulter eller liknande. Ungefär som Tupperware-försäljare… skulle så önska ett inlägg från någon oberoende om hur man använder dem från överbyxa till inlägg, samt om någon har testat olika modeller fördelar och nackdelar med tryckknappar, kardborreband, knyt och allt möjligt.
Jag passar på att ge dig en länk till ett inlägg jag själv skrivit om tygblöjor:
http://tovetankar.blogspot.com/2016/11/blojorna.html?m=0
Jag säljer inte.. 🙂
Hej! Jag tror Clara skrivit om tygblöjor tidigare. Se efter i hennes arkiv. 🙂
Finns jättebra tygblöj-grupper för info och för köp och sälj på Facebook, annars har försäljarna bra guider, (typ babyrino, lilla eko, lillemoln) och blöjupproret http://www.blojupproret.se/tygblojor/ har bra info om både tygblöjor och babypottning 😊! Vi fick första barnet i höstas och har testat lite olika, men mest aio-blöjor (allt i ett) och det funkar såå bra!
Ja testa tygblöjor! Jag tyckte det var toppen. Mitt bästa tips är att börja med att köpa hem ett gäng olika sorter, gärna begagnade från tygblöjegruppen på Facebook. Så tar ni ett tag på er att testa och hitta era favoriter. Jag är helt oberoende och mina favoriter blev Imsevimses formsydda frotté med PUL-blöjbyxa. Hade också några all-in-one från Imsevimse som var smidiga när vi var ute på vift. Sålde sedan nästan alla när blöjperioden för båda barnen var över. Lycka till!
Detta är visserligen från en hemsida som också säljer blöjor, men det här är en bra genomgång av olika typer.
https://www.lillaeko.se/page/hur-fungerar-det-
Det man bör fundera över hur mycket man orkar greja med dom, tvättmöjligheter osv. Vissa är mer lika vanliga blöjor (aio (all in one)), men de tar istället lång tid att torka, medan tex vikisar torkar fort, men då måste man vika till dom när de ska användas.
Vi föredrog all in two, där man byter inlägg i blöjan, medan ytterskalet går att återanvända tills det blir smutsigt.
Åh. Jag har boat inför alla mina 5 flickor, bara på lite olika sätt. Det är ju så viktigt, för den mentala förberedelsen. Nu sista gången med femman så fick jag gravdiabetes och det var sjukt jobbigt med alla stick i fingret, insulin, kontroller osv. Så fokus ändrades och jag hade inte ro att boa på samma sätt… En liten sorg faktiskt, såhär snart 5 månader efter förlossningen. Men, det gick ändå.
Jag tycker att du ska be om hjälp Clara! Be närstående samla ihop kläder, köp en ny babyfilt eller 2. Vika små pyttekläder kanske du kan göra från sängen?
Låter skönt på ett vis! Ja boade extremt med nr 1 också. Från typ v 20.. och det va mysigt då såklart. Men nu går väl orken till befintliga barn! Iaf -när ja väntade första va det så kul att läsa andra bloggare som väntade sittförsta. Med andra blev det mkt syskonläsning och särskilt pseudo.. men nu tycker ja det är jätteroligt att få ta del av er som skapar nummer 3! Nåt jag längtar efter ibland (när ja inte är helt slut🤣)
Lade en påse kläder jag fick i en byrå. Det var mitt bidrag till boandet denna gång. Pga bruten fot, orkeslös, bäckenont, renovering. Ja pga mycket så orkade jag inte hålla på. Min man däremot, köpt barnvagn och lämnat på service, hämtat bilstolar, ullkläder, nappflaskor och allt möjligt från olika annonser.
Jag bar fram barnet. Vilket samarbete!
Be om hjälp Clara.
Bjud hem dina bästisar på fika ur frysen på en ny typ av baby-kalas där ni tillsammans fixar.
Ni kan plocka fram av det du har, de kanske kan låna ut grejer och säkert vill någon fixa sånt som ännu saknas. Inte för att det inte går att klara sig ändå.
Men för att det är härligt att hjälpas åt!
Kram Bea
Det går ändå😊 kommer ihåg att jag kände mig lite skyldig när jag fick trean, som att hon inte var lika viktig för att jag inte orkade gå lika all in som med dom första två.
Hon är idag 11 år och jag har ännu inte märkt några bestående men av det uteblivna boandet😆
Men för en själv hade det känts bra förstås…
Lycka till med allt💐
Det bästa med trean. Det går ändå! Mindre nojande. Mindre uppstyrt. Mindre kontroll. Och gu va vårt 3e barn är självständigt. På det sättet att hon själv kommer och ber om en kram när hon vill ha en, till exempel. Annars skruttar hon runt bäst hon vill.
Lycka till i sluttampen av graviditeten. Heja dig!