Små bestyr

Åh vilka härliga dagar vi har. Det känns nästan som sommarlov. Igår var det nitton grader varmt ute och jag var parkerad på vår soliga veranda. Barnen lekte utanför i bara kalsongerna. Jag ammade och lyssnade på poddar och läste trädgårdstidningar. Kom över några årgångar Allt om Trädgård på loppis. Så nu har jag att läsa!

Syskonsovning i solen, när tröttheten slog till.

En dag var vi bjudna till Albin och Ulrika på middag. De har så fint hemma!

Beundrade Ulrikas loppade vägglampetter

Och deras fina gamla kamin. En sådan här vill jag ha i vårt vardagsrum så småningom.

Och tapeten. Tapeten! Som en dröm.

Minns ni baggen som jag skrev om? Han som stångades. Han blev en väldigt god måltid.

Och vi hade lika trevligt som alltid. Och precis som alltid stannade vi alldeles för sent. Så att barnen blev odrägliga nästa morgon. Men det var det värt ändå!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

24 kommentarer på “Små bestyr”

  1. Jag vill bara säga att jag älskar dina “vardagsinlägg” speciellt nu i påsk. Det är något vilsamt över dem och bilderna är så vackra!

  2. Jag trodde att du hade fotat baggen som stek och hann tänka att “det där var kanske lite på gränsen. Nu får hon kommentarer om osmakliga före och efter-bilder”, zoomade in och såg… ett bröd😂
    För övrigt bor jag i skåne och tycker att det är helt orättvist att nu fick nitton grader och vi bara typ, elva.

  3. Grattis till nytillskottet Clara! Jag har följt dig sedan du började blogga och det är så roligt att se hur du kommit till din rätt i livet. Du känns rotad, tillfreds och lycklig. Härligt att se hur livet ler mot dig ❤

  4. Jag blir uppriktigt faschinerad över hur någon kan äta ett djur den haft en relation med. Ja, nu förstår ju inte jag hur det är möjligt att äta djur överhuvudtaget förstås men det är inte det jag är ute efter här. Jag förstår att de djur ni haft har mått bättre än de flesta djur, det är inte heller en sådan diskussion jag är ute efter. Utan just, att äta någon du liksom lärt känna. Blir det inte känslosamt? Ingen skuld i det? Känns det inte.. det minsta fel? Som sagt, Im in it to learn inte för att härja ❤

    1. I all vänlighet: du har nog läst för lite “Plupp” och om näringskedjor. Mina egna barn föredrog att äta djur som de visste något om för det var helt självklart eftersom “så funkar naturen”, liksom. Så finns det självklart mycket att diskutera kring hur djur behandlas mellan födelse och slakt.

      1. Min mamma och hennes syskon som växte upp på bondgård reagerade helt tvärtom. Djuren var deras lekkamrater och de ville inte äta upp dem utan blev vegetarianer. Nog visste hon hur “naturen funkar”.

    2. Jag är mer fascinerad över alla de människor som över huvud taget inte reflexterar över att köttbiten de köper i butik faktiskt har suttit på ett djur, och barn som aldrig har sett en levande gris eller ko.
      Tänker att det är nyttigt för alla att veta vart maten man äter kommer ifrån.

  5. Skrattar åt att baggen var god (men jo, jag är djurvän) och avundas alla vackra bilder på barnen, som den första på er bebis i blått. När mina var små fanns inte mobiler med bra kamera och inte tog jag så många vardagsbilder med systemkameran. Nog finns det foton, men inte ens i närheten av så många som det skulle funnits om jag fick barn idag.
    Ha en fin skärtorsdag!

  6. Försöker svara Karin på funderingen om att äta djur man har en relation med, vet inte om jag lyckats lägga inlägget rätt?

    För mig är det tvärtom. Jag är inte vegetarian men äter väldigt väldigt lite kött. För mig är det främst djuretiska skäl (även om miljön såklart hänger med) och därmed kan jag tänka mig äta djur som jag VET haft det bra. Inte till den grad att jag skulle äta mina hundar precis, men jag vill att djuret ska ha haft ett namn om det är ett uppfött djur. Någon som klappade det. Att det fått leva ett så gott liv som möjligt. (äter viltkött de gånger jag får möjlighet). Och hellre att man äter upp djuret som stångades och var så bråkigt att det var svårt att ta hand om än att man köper vacuumpackat i butik lixom?

    1. Tack för svar!

      Jag gör inte riktigt en jämförelse mellan det “glada” (innan döden) djuret än det “icke glada” från storindustrin. Jag försöker bara förstå och sätta mig in i själva känslan att känna ett djur, ha en relation till hen, klappa, ge mat åt varelsen och sedan se djuret på sin tallrik och äta upp det 😱 Jag tänker på min katt, hittar nämligen inget annat att jämföra med.

      Men jag gissar att det är en förmåga jag helt enkelt inte har, eller tvärtom.

      Kul ändå att folk bemödar sig att försöka förklara för mig 😊

      1. Jag funderar på exakt samma sak som du, men är också vegetarian sen födseln så förstår att jag inte förstår… Men det känns liksom HELT konstigt att äta upp ett djur man känt! Tycker typ att det är svårt att se bilderna på baggen och veta att den är den som ligger uppskivad på bordet 😳.

      2. Du behöver inte förstå. Bara att inse att en del äter kött. Min övertygelse är dock att det är urmänskligt att äta allt från örter och rotfrukter till kött av olika slag, sedan årtusenden.

  7. Så fina bilder, stämningsfulla. Tycker modellen/designen på Albin och Ulrikas fåtölj är så fin, är det någon som vet vad den heter?

  8. Så mysigt att få “hälsa på” hemma hos Ulrika och Albin. Det är alltid gott att läsa om hur ni hjälps åt och lever lite “kollektivt” tillsammans.