Här kommer jordens längsta inlägg från jordens mysigaste dag. Nämligen igår. Lördagen med barnvälsignelsen. Men låt oss ta det från början.

Jag vaknade vid sju och lämpade över Ulf till Anna som sovit på soffan. Hon var dock redan klarvaken eftersom Bertil och Folke inte kunnat låta bli att skynda ner till moster i ottan.

Det var en pirrig morgon, just eftersom vi skulle ha barnvälsignelse. Anna serverade kaffe och hade galen och gullig morgonfrisyr.

Efter frukosten satte vi igång att förbereda festligheterna för barnen. För det var nämligen inte bara barnvälsignelse för Ulf utan också för Bertil och Folke. De fick ju ingen när de var små! Och i somras när jag var nygravid nämnde jag för min vän Elina att jag ångrade att de inte fått någon. -Men ordna en fest för allihop då, sa Elina. Sagt och gjort.

Inom de flesta frikyrkor praktiserar man inte barndop, då man vill att dopet ska vara en frivillig, medveten handling. Men barnvälsignelse kan man ha i alla fall. En ceremoni där man samlas, ber för barnen, läser något bibelord och firar. Så det var det som stod på agendan idag!

Jag sportade aprikosrosa klänning och träsandaler.

Alla mina älsklingar <3

Så glad och peppig dag!

Vi kom till bönehuset i byn lite tidigt, för att hinna ställa iordning allt som vi ville ha det. Elina som höll i ceremonin gick igenom körschemat med pojkarna.

Två tända ljus.

Så kom gästerna.

Vi bjöd bara in den närmsta släkten och några vänner. Ändå blev vi nästan fyrtio personer. Och jag som velat bjuda ännu fler!

Alla gäster fick en liten tatuering med ett fint budskap när de kom. Elle och Stina ombesörjde tatuerandet. Inte ens åttioåringarna slapp ifrån att taggas.

Farmor och Ulf

Så började ceremonin. Vi sjöng samma psalm som vi sjöng på vårt bröllop för prick tio år sedan. Och sedan spelade vår vän Emil en fin låt som Elina skrivit. Anna läste Kristina Lugns dikt Du ska få ett Panoramafönster.

Och Nils sa några vackra och väl valda ord. Det var både rörande

spännande

och lite svårt att klara av att sitta still

Barnen fick förbön och biblar

Och sedan sjöng jag och Jakob för dem. Om ni vill lyssna lite på hur det lät så ligger det uppe på min instastory.

När barnvälsignelsen var slut fick alla barn tablettaskar med välsignelsen skriven på. För att stå ut med att vänta tills fikat stod på bordet.

Vi dukade upp med massa små bord runtom i trädgården.

Ur högtalarna strömmade min våriga spellista…

Jag ställde fram allt finporslin.

Och fikat.

Hallongrottor

Kärleksmums, vindruvor och butterbullar

Och ett gäng bärärtårtor.

Annas fina buketter stod utplacerade lite varstans.

Och folk högg in och tog för sig.

Det var så härligt med värmen och den första skira vårgrönskan. Det gick säkert åt femton liter hallonsaft för att svalka sällskapet.

Anna var vacker i böljande klänning.

Barnen slog läger på picknickfiltar

Bebisar trängdes med gulliga hundar.

Och vi fikade och fikade.

Tillslut var jag tvungen att dra mig undan lite. Sätta mig på trappan och blunda. Lyssna på alla röster från folk jag tycker om. Stora barn, ynkliga bebisskrik och gamla trygga stämmor.

Jag njöt så mycket. Av att ha dem samlade allihop. Av att de vill fira våra barn. Av tanken på att vi har så många vi älskar. Att vi skapat det här hemmet, där vi kan bjuda in allesammans. Jag njöt av att solen behagade skina så mjukt just denna dag. Av att jag fått duka, pynta, baka och göra fint. Skämma bort. Som är något av det roligaste jag vet. Jag bara satt där för mig själv och tog in allting. Så att jag inte ska glömma bort.

När värmen blev för tryckande slog vi på vattenspridaren. Till stor förtjusning för svettiga barn.

Och när de badat och blivit kalla som is fick vi gnugga dem varma.

Elina. Nu har hon funnits i mitt liv längre än hon inte funnits där. Vi var sexton när vi lärde känna varandra. Och vi var så olika och ändå samma. Sedan dess har våra personligheter nötts och blötts och stötts mot varandra. Samtalsämnena tar aldrig slut. Plus att hon är expert på att styra upp sånt här. Hon var värdinna på vårt bröllop och roddade ihop hela barnvälsignelsen. Ser till att alla mår bra och har det mysigt och blir sedda.

Så småningom började släkten troppa av. Men inte vännerna. De hängde kvar, köpte pizza och bäddade på gräsmattan

Så satt vi här vid sjöglimten och surrade. Ammade, solade, vilade. Avrundade. Den här dagen som var också blev ett firande av sommarens inträde.