Rensade bokhyllan härom dagen och hittade igen den här gamla godingen. Är det någon av er som hängt med så länge att ni minns? 2010 jobbade jag på Västerbottens Folkblad och den dåvarande chefredaktören tyckte att jag skulle ge ut en jultidning. Absolut sa jag! Och fick helt fria händer över innehållet. Tidningen gavs som jag minns det ut till prenumeranter på VF men framförallt var tanken att bloggläsare skulle kunna köpa den.

Det här var ju innan swish och sånt och vi tänkte väl inte så mycket på logistiken, så beställningen gick till så här: Skicka 20 kronor i ett kuvert, med din adress bifogad. Få tillbaka en tidning! Det var ju ett väldigt billigt pris och om jag inte minns fel fick vi mellan 4000-5000 brev med en tjugolapp i. Vilket administrativt helvete! Men också underbart. För nästan alla som skickade in brev hade valt fina julkort som de skrev jättefina hälsningar på. Har faktiskt sparat många av dem än idag.

Vid den här tiden hade jag bara jobbat med skrivande i något år. Längre på bloggen såklart även om bloggandet är en helt annan typ av format. Så att få göra en egen tidning (vi gav så småningom ut totalt tre nummer plus en väggkalender med pyssel och recept) var en utmaning.

Tycker det är så fint att se hur jag klurade och kämpade för att få till det på ett bra sätt.

Några reportage var med sånt jag absolut hade kunnat göra idag.

Medan annat var raka motsatsen. Som den här kransen med fastlimmade praliner på. Ändå härlig.

För att inte tala om detta. En egentillverkad chokladkalender med en Sverigekarta, en trasig pumla som minivas, ljusstakar av äggkoppar och en väggklocka av ett plåtburkslock….

Redan då skrev jag mycket om att julen inte bara skulle handla om konsumtion. Jag gav bland annat tips på hemmapysslade klappar. Och dessutom boktips för julhelgen. Och så gjorde jag världens knalligaste pepparkakshus för min smurfsamling.

Tidningen innehåller också två hemma hos reportage – det ena från Annelie som då bodde i ett av Umeås äldsta hus. Den vackra Angården

Det slog mig när jag hittade tidningen, att det faktiskt var flera år sedan jag bläddrade i den sist. Jag har liksom tyckt att det var jobbigt att göra det då jag utvecklats så mycket sedan dess. Jag har typ varit…generad? Men nu när det gått snart tio år känner jag mig som en snäll storasyster som bara känner att dåtidens Clara var hemskt gullig och duktig. Och så påminner det mig om resan. Hur generös och peppig och skojig bloggvärlden en gång var. Hur jag har er läsare att tacka för ALLT! För att er pepp och hejarop och stöttning är vad som gjort att jag hållit på i tretton år. Och än idag tycker jag att bloggandet är det roligaste jag vet. Det här är forfarande en generös, peppig och skojig plats att befinna sig på. Så glad att ni är med och skapar den.