Sociala december

För mig är det bästa med den här tiden på året att jag umgås så mycket mer med människor jag gillar. På sommaren ses vi ofta. Det är grillkvällar, häng på badplatser och skogspromenader med kompisar. Men sen kommer hösten med alla måsten och kolsvarta regniga kvällar och då ses vi mindre och mindre. Får jag till en middagsbjudning till Allhelgona är jag ganska så nöjd.

Men sen kommer december! Och mitt sociala liv liksom öppnas upp igen. Vi ordnar glöggmingel, bjuder grannarna på spontanfika. Dukar upp mysigt mellanmål till barnen och kompisarna. Släkten kommer hit och hälsar på, och kanske också gymnasievännerna. Det är pysselkväll med matlaget och luciatåg i bönehuset och surr med folk på byn som jag gillar men träffar för sällan. Hela vägen fram till jul och vidare ända till trettondagen så skingras den ensamma strävan och istället förenas vi med alla vi liksom inte hunnit med under hösten. Tänder stearinljus och bjuder på saffransskorpor och låter kaffepannan stå på ständig värmning.

Men det har inte alltid varit så. Jag och Jakob har inte alltid haft ett stort umgänge. Tvärtom var vi mest ensamma förut. Det var självvalt. Men det har också varit ett aktivt beslut att bli sådana som bjuder hem och ser till att folk samlas och ses. Det är jag väldigt glad över.

I söndags bjöd jag hit pappa, moster Mia och min kusin Jonas. Tände marschaller och ljus på gården

Och satte nya ljus i varenda krona hemma.

Här är alltid så fint att stå och dona och se ut. Sommar som vinter.

Halv tre var det nästan kolsvart ute. Men lyste välkomnande inne.

Ja, minsann.

Folke hann nästan somna av anspänningen

Så kom gästerna. Och Ulf bekantade sig med Saga som är den snällaste Golden man kan tänka sig…

Jag bjöd på peppisar och lussekatter

Och så något litet salt. Får inte nog av detta! Strö ut naturchips på ett fat. Klicka ut creme fraiche, dill, rom och rödlök. Peppra och njut!

En trevlig bieffekt av att ha besök är att man får vädra allt porslin.

Vi fikade och pratade och hade det himla bra. Och det var den sociala söndagen det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

8 kommentarer på “Sociala december”

  1. Så sagolikt fina bilder som alltid. Och utsikten är en DRÖM! Ser alltid så himla mysigt ut hos er 🙂

  2. Tänk vad olika man kan vara. Fint att du kan uppskatta det. Själv tycker jag att det är en av de jobbigaste sakerna med Sverige. Det blir så komprimerat, umgänget. Antingen är man ensam eller så är det umgås-maraton under jul eller på semestern. Blir så sjukt utmattad av det. Som att man ska liksom maxa och ta igen för all den tiden man inte umgås under resten av året. Men sen är jag högkänslig också och blir lätt utmattad av socialt umgänge, även fast jag egentligen älskar det! Bara lite mer utspritt under året i små portioner 🙂

  3. Alltid så mysiga bilder! Underbart!

    Såg att du också har en liten tumsugare hemma. Jag har en 4,5 åring som gillar sin tumme. Tandläkaren vad påpekat att det är tid att sluta. Men det är ju inte så lätt och den går ju liksom inte att lämna in till kattungarna på Skansen.

    Får jag fråga hur era tankar går kring att ev sluta suga på tummen?

    1. Mitt mellanbarn sög på pekfingret när hon sov upp i 8-årsåldern! Och vet du vad, jag struntade blankt i tandläkarnas oro! 😱 Och det gick bra ändå!
      Tror verkligen inte att man behöver känna oro för allt som tänkas kan, så länge man satsar på trygga glada barn. ❤️

  4. Vädra och vädra- önskar att det vore så lätt, antar att det blev en del disk också 🤣 Mysigt hur som helst. God Jul🎄 och Gott Nytt År

  5. Spännande att läsa om att ni gjort ett aktivt val att bjuda in. Vi är också väldigt ensamma i vår familj. Vi har vänner men vi ses väldigt sällan. Jag är introvert HSP men totalt öppen utan spärrar samtidigt så det sociala kräver en hel del. Jag har gått i funderingar kring matlag osv. för att få till det. Att ses utan press och dela varandras vardag. Man behöver input från andra för att se sig själv och vilja utvecklas eller känna sig förnöjd. Och inspireras. Jag borde bli en sån som bjuder in. Kanske ett nyårslöfte?

    1. Ok, men om man bjuder in och bjuder in – och folk inte kommer? Ständigt har förhinder eller svarar svävande ”vi får se, det är så himla mycket just, jag får återkomma”… Eller visserligen kommer men aaaaaldrig bjuder tillbaka? Hur går det till att bestämma sig för att bli ”sådana som bjuder hem folk” när så många är ovilliga att vidga sina vänkretsar..? Jag menar inte att låta anklagande utan vill bara vädra detta problem som är extra stigmatiserande i en tid när många och nära vänner anses superviktigt och omöjligt att leva ett värdigt liv utan.

  6. Tack snälla för tips om naturchips med tillbehör!! Jag skulle googla runt efter något enkelt, snabbfixat drink tilltugg inför jobbets julfest och innan det tänkte jag kika in hos dig -och där var det! Supergott och verkligen uppskattat! Toppen!