Det är inte alltid så lätt att gå i skolan. Inte alltid så roligt heller. Idag får barnen äntligen jullov och jag tycker att skolavslutningar är dagar värda att fira. Att man kämpat på bra. Att man tagit sig upp om mornarna. Att man orkat traggla matte och läsning även när motståndet varit stort. Jag ser skolavslutningen som ännu ett bra tillfälle att lyfta mina barn. Inte för vad de presterat för skolresultat. Utan för att de inte ger upp. Att de hela tiden kämpar vidare. Att ha grit är mycket viktigare än att ha talang. Så varje spår av grit är något jag vill uppmuntra.
På skolavslutningen går åttaåringen i fackeltåg till byns bönehus för en julotta. Så fin tradition som får mig att minns mina egna julavslutningar i Carlskyrkan. De var nästan bättre än sommaravslutningarna. Det är ju så stämningsfullt att sjunga julsånger i en kyrka upplyst av tända ljus. Och ledigheten är i ett barns perspektiv evighetslång. Efter jullovets tre veckorna kunde man nästan komma tillbaka som en ny människa.
Vad synd att semestern inte funkar riktigt likadant för mig som vuxen. Även om jag tror att dessa tre veckor med familj och släkt kommer bli himla härliga och återhämtande.
8 svar
Hej Clara,
Jag har följt dig i flera år men aldrig skrivit något här. Jag har alltid läst din blogg för att det du skriver om och dina värderingar håller mina fötter på jorden i ett hetsigt Stockholm.
Jag blev mamma för första gången i våras och när du skriver om dina barn blir jag alldeles varm. Du är en förebild för hur jag vill vara som mamma. Tack för det.
Vad betyder grit finns inte i akademins ordlista. Är dialektalt ???
Här kan du läsa om vad det är https://www.specialnest.se/forskning/egenskapen-grit-nyckeln-till-framgang
Precis vad jag behövde läsa! Jag sa till sonen häromdagen att om han får bra betyg i matte så ska det firas (klantigt sagt). Men nu vet jag att oavsett vad han får i betyg så ska vi fira. Fira för att han har kämpat och inte gett upp trots svårigheter! Tack Clara
Jag blir alldeles rörd när jag tänker på hur mina barn kämpar med skolan (jag har två stycken mellanstadiebarn). Ja och det handlar inte bara om studieresultat, utan det handlar om tidiga mornar i mörka november när de kämpar sig upp ändå, att de är så duktiga och går till och från skolan i alla väder (nästan) helt utan gnäll, att de kämpar på trots att det kanske är tjafs med kompisar, ämnen de har svårt för och prov de är nervösa inför. Allt detta samtidigt som alla hormoner flyger runt i kroppen på dessa små tweenies och allt är så känsligt och det är tankar om livet och döden och kärlek och vänskap. Vi firar att de får jullov imorgon med besök på deras favoritrestaurang, extra härligt fredagsmys och jag som mamma kommer nog inte att kunna låta bli att ge dem extra många kramar. Nu har vi jullov tillsammans och oj så välbehövligt och oj så härligt!
Så fint skrivet!
Åh, du har så rätt Clara. Jag håller med dig helt och hållet. Att kämpa på, traggla vidare och inte ge upp trots motgångar och svårigheter är verkligen värt att premiera. Så viktig kunskap att bära med sig i livet. Önskar er ett härligt jullov! Själv ska jag kämpa vidare med avhandlingsskrivandet, och där handlar det ca 100% enbart om grit.
Jaaaa, fortsätt att uppmuntra på det sättet!
Tänker på Martin Chalfie (Nobelpristagare i kemi 2008) som inte hade godkänt betyg i kemi i skolan. Med nyfikenhet och drivkraft kommer man långt. Enbart ”talang” har inget som helst värde om den inte odlas. Vi är alldeles för låsta vid någon slags medfödda talanger i Sverige. Det ser mycket annorlunda ut på andra ställen i världen. Tycker ditt promotande av matteappen ligger i linje med den inställning du lyfter i detta inlägg.
Alltså, så vanlig, så är du klok och står för ett konsekventa tankar och fladdrar inte bara hit och dit utan sammanhang (har nog snart tröttnat på alla andra bloggar…)