Det var helt otroligt när jag steg ut genom ytterdörren imorse. Kändes som jag hade lock för båda öronen eftersom det inte hördes ett knyst. Allt blir så dämpat av snön som ligger på varje liten gren. Känns som att vara instängd i en radiostudio. Fast utan det fula med en radiostudio.

Någonting annat som är otroligt är vilket domherreår det är. Feta och stora är domherrarna också. Seriöst bra juldekoration där de sitter utanför köksfönstret. Ungarna pratar fortfarande om förra vintern när en pärluggla kom och tog en mitt framför ögonen på oss. Satt och kalasade i godan ro. Orkade knappt flyga med sitt byte eftersom domherren var lika tjock som pärlugglan själv. Efter den incidenten såg vi inte till domherrar vid fågelbordet på väldigt länge…

Visst är dagen före julafton årets längsta dag? I alla fall för barnen. Känns som att den går på halvfart. För oss vuxna är det kanske tvärt om. Att det knappt finns någon dag så full av bestyr och stök. Dålig kombination tänker jag. Uttråkade barn och stressade föräldrar.

Här stökas det julmat för fullt och pepparkakshuset ska dekoreras av barnen.

Och jag ska försöka mig ut på en liten promenad. Trots rossliga lungor kan det ju vara skönt att få lite luft.