Julsparken

Hoppas ni har haft en härlig julafton allihopa! Vi har firat hos min mans mormor och det har varit toppenbra. Tycker ju om att vara värdinna till jul – men kanske inte varje jul. I år var det väldigt skönt att inte ha huvudansvaret utan bara njuta någon annans omsorg. Jag har mest låtit kameran vila förutom under själva julaftonssparken. Det var ett helt otroligt väder och vi gav oss ut på en tur.

Soliga, snörika decemberdagar får ett alldeles särskilt ljus över sig. Med färger som aldrig annars syns.

Orange himmel, lila träd och rosa skuggor.

Vart man än vänder blicken ser man ett potentiellt julkort.

Och vackra vinterfåglar.

Jag har alltid skrattat lite åt folk som säger att de inte vet hur man sparkar. I mina öron är det ungefär som att säga att man inte vet hur man använder en stol. Men sedan jag fått barn har jag fått upp ögonen för hur svårt det faktiskt kan vara. I alla fall när man är fem år och både ska balansera, sparka och styra samtidigt.

Går dock lite lättare i nedförsbackar…

Och backar finns det gott om här.

Vad gör vi mer då? Vi äter, skidar, spelar spel och äter lite till. På precis det fridfulla sätt som en julhelg gärna ska förflyta.

God fortsättning allihopa!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

21 kommentarer på “Julsparken”

  1. Jag njuter av dina underbara bilder. Jag bor i Skåne, här är allt grått, grått och grått!

  2. Underbara bilder! Läser din blogg sporadiskt under hela året men i december missar jag inte ett inlägg. Du förmedlar precis den julstämning som jag själv eftersträvar. God fortsättning 🌟

  3. Vill nästan gråta av längtan efter snö när jag ser dina bilder. Ett nyårslöfte ska bli att se till att jag får mer snö i mitt liv. Jag kommer inte att flytta men jag kan planera in några helger på snösäker plats. För det är ju så VACKERT!

  4. Känner som personerna i ovan kommentarer en längtan efter snö när jag ser dina bilder. De är så vackra! Precis som många av dina inlägg, slår bilderna an en ton inuti. En ton av ett längtans vemod och samtidigt glädje. Den där känslan som är en blandning av minnen och längtan på samma gång. Svårt att förklara riktigt, men tror du förstår vad jag menar.

    God fortsättning!

  5. Vackra bilder! Tänk att man som norrlänning kan ana sig till temperatur och hur snön känns och doftar genom att se på dem! Ni har nog lite mer snö än vi har här uppe i Bottenviken ❄

  6. Jag förstår inte. Varför kör inte folk knytis? Eller måste Jakobs mormor göra allt hästjobb nu? Tycker ingen ska behöva bära den tunga bördan att stå för allt på julen. Vackra bilder!

    1. Vi gör alltid knytis hemma hos oss 🙂 men har man gäster i flera dagar är man ju värdinna ändå. Kan inte direkt kräva att folk kommer med matsäck för flera dagar när de hälsar på 🙂

  7. Vilka fantastiska bilder, och jag lääängtar efter att det ska bli is på sjön så vi kan sparka runt sjön med kaffekorgen med. Stanna i en solig glänta och inta gofikat.. Men när man bor i mitten av vårt avlånga land kanske det inte blir någon is alls…… Just nu har vi lite, lite pudersnö, ca 5 cm, men det ska försvinna igen…
    Men god fortsättning till Er, och sparka på Ni som kan.. <3
    Kraaam Kate

  8. … oså har ju inte alla den fördelen att ha snö som ni, så att man överhuvudtaget har möjligheten till att sparka. Eller tillgång till landsbygd, där det inte är grusat över snön. Men det är fantastiskt härligt att sparka. Eller sitta på medan någon annan gör det.

    Och den tredje bilden i detta inlägg: wow.

  9. Tycker inte ni som bor söderut behöver vara ledsna för att ni inte kan sparka på vintern. Det är överreklamerat om ni frågar mig! 😂 Minsta lilla gruskorn på vägen så ”nyper” sparken fast och man kastas framåt. Mycket obehagligt! Dessutom får man ont i korsryggen av det ensidiga sparkandet med benet.
    Visst, den kan vara bra som stöd när det har tinat och är blankis, men då kan man med fördel ha broddar istället. Nä inte behöver ni sörja sparkandet! 😊 Snön förstår jag dock att ni saknar!

    1. JennyM: Förstår precis vad du menar. 🤣 Vilka barndomsminnen som manades fram nu. Där glider man fram som en drottning och så skriiitch, lite grus, sand eller framstickande asfalt på vägen och man har ett stenhårt styre i mellangärdet. I bästa fall har man ingen som åker fram för då har man någons stenhårda skalle i hakspetsen också. För att inte tala om hur passageraren mår som plötsligt blir skallad snett uppifrån Alternativt är vägen sådär härligt iskullrig med ett ståtligt glid snett neråt diket. I bästa fall glider man ner diket oförmögen att få stopp på schabraket, i värsta fall sidglider man fram för att till slut välta med hela konkarongen, elegant landandes med sin ena sida på stålmeden. Spark är en överraskningarna sport måste jag säga, otroligt härligt när det funkar, men inte lika tjusigt när det inte funkar…

  10. Wow, vilka bilder! När det inre är någon vinter här i södra Sverige får man njuta av snölandskapen genom din blogg istället 🙂