Hur har det gått med Hälsoåret 2020?

Jag har ett sånt lyckopirr i kroppen denna söndag. För idag har jag åkt slalom och det var första gången sedan lågstadiet. Jag har tänkt i flera år att jag skulle vilja börja åka utför igen – men tyvärr saknat självförtroende. Varit lite rädd och även tyckt att det är fånigt att vara dålig på något när man är vuxen och bor på en plats där “alla” kan åka utför.

Men nu hivade jag de farhågorna över bord. Är så glad att jag gjorde det för jag tjöt av glädje när jag tillslut vågade släppa efter och susa fram i backen.

Skrev ju vid nyår om att 2020 skulle bli mitt hälsoår. Och under årets första månad har det hänt saker med min hälsa. Började försiktigt åka längdskidor på jullovet. Första gången åkte jag bara 1,5 kilometer på skakiga ben. Nu åker jag ungefär 6 kilometer tre gånger i veckan. Passar på under dagtid när Ulf sover eller väldigt sent när Jakob hunnit hem från kvällsjobbet. Just längdskidor funkar jättebra med foglossningen medan promenader gör ont på en gång. Och redan efter några januaridagar med träning kom jag på mig själv med att börja längta ut i backen. Som igårkväll efter släktkalaset. Jag var seg och trött men istället för att sjunka ner i soffan tog jag mig ut i spåret och fick orken tillbaka. Samtidigt som jag fick uppleva fullmånens sken i skogen.

Den största skillnaden sedan jag började motionera märks dock inte på kroppen utan på psyket. Jag mår så otroligt mycket bättre mentalt. När jag tränar känner jag livsglädje och kraft susa genom hela kroppen. Ut i fingrarna, fötterna, magen. Det blir också tydligt att jag i mitt stillasittande liv lever så mycket i huvudet och bröskorgen. Där oro och ångest lätt bygger bo.

Jag som haft en del ångestproblem och tidigare varit deprimerad önskar verkligen att ALLA som lider av samma sak fick hjälp att skapa förutsättningar för att motionera. Kanske skulle någon uppleva samma lindring som jag gör?

Jag får dessutom så bra infall och ideer när jag motionerar. Som igår när jag åkte i månskenet. Glädjen pushade mig till att bestämma mig för att prova att åka slalom idag. Matlagsbarnen går nämligen skidskola i närmaste backe bara 20 minuter bort. Och medan Clara 2019 skulle låtit Jakob skjutsa barnen och själv stannat hemma och passat Ulf – valde Clara 2020 att göra tvärtom. Bästa beslutet! Och stärkande att känna att jag vågar utmana min rörelserädda, förtvinade kropp som vid den här tiden för ett år sedan gick inte ens kom upp i 500 steg om dagen.

Så. Nu kämpar jag vidare med mitt hälsoår. Lovar att hålla er uppdaterade på framsteg och bakslag.

Psst. Behöver du lite hjälp med träningsmotivationen? Ta ett råd från någon (alltså jag) som förvisso inte är den som lyckats hålla i med träningen längst – men är världsmästare på att börja om. Om och om och om igen. Jag ger mig inte! Läs om hur kvinnor i rörelse förändrar världen eller kanske bara mina bästa löptips som går att applicera på nästan all sorts motionsträning.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

50 kommentarer på “Hur har det gått med Hälsoåret 2020?”

  1. Från januari till april 2019 promenerade jag 2 mil.
    Från januari till idag (9 februari) har jag promenerat 6 mil. Går ca 3 km 5 gånger per vecka. Längtar ut varje dag.

  2. Jag är en av alla dem som kämpar mot depression och ångest och fastän mitt förnuft skriker att jag skulle må bättre av att motionera, är det så fruktansvärt svårt att ta sig för det när man helst drar täcket över huvudet 🙁

    1. Jag vet precis hur det är. En röst inom mig skriker att jag borde gå ut, borde motionera och vara vistas utomhus mer. Och innerst inne så vet jag ju att jag skulle må så bättre men ändå kan jag knappt komma utanför lägenhetsdörren.

      1. Bara ett litet, litet tips: gå bara ett varv runt kvarteret. Absolut inte mer. Tänk inte längre än så. Testa ett par dagar. Lägg ner alla andra ambitioner om rörelse.

      2. Hej Sara och Helena,
        Jag har varit där själv (akut stressreaktion och depression), där varje steg har känts blytungt, hade dessutom väldigt svårt att gå dagtid då både min hörsel och syn var väldigt påverkade och känsliga, så jag gick på kvällarna; 10 min inte ett steg längre men tiden utomhus gjorde att jag kände att luften svalkade av min hjärna som gick på högvarv… Det var så skönt kommer jag ihåg, trots att jag gick som en 100-åring. Så ge inte upp och se det inte som en träning utan som att du behöver frisk luft. Wips så är det en vana och du kan inte vara utan det, inte pga någon slags fåfänga utan för att du mår så bra av det. Har ni möjlighet ta er till skogen, skogen läker.
        Lycka till och ta hand om er

    2. Jag tycker att du ska prova det lilla stegets magi.
      Gör något litet istället för något stort.
      Kanske är det gott nog att gå ut i hallen och sätta på dig träningsskorna?
      Nästa gång kanske du går ut genom dörren och går 100 meter och tillbaka?
      Det är helt ok.
      Snart kanske du har som mål att gå 3 minuter och jogga 20 sekunder?
      Det är också helt ok.
      Jag har skrivit en bloggpost på ämnet här:
      https://eljest.se/blogg/2018/9/17/att-ta-tag-i-saken?rq=skor

      Heja dig 🌷

    3. Bestäm dig för en kort liten promenad idag, tänk inte att du ska göra detta resten av livet, prova bara 10 min idag. Att vänta in motivation kan vara som att vänta på bussen ute i glesbygden, kommer ytterst sällan. Jag är en riktig latmask som ändå går mycket för det har visat sig vara riktigt gott men jag tog först en promenad som blev två.,, Vore så kul att få höra om du tar en promenad 😀 Hejar på ditt lag!

    4. Så är det verkligen. För mig hjälper det (liiiite i alla fall) att se motion som min medicin. Och min medicin måste jag ju ta. Sedan tycker jag också att det funkar att avsätta tid för det i kalendern. Aldrig räkna med att jag kommer få feeling och sticka i väg och träna utan bara följa kalendern så slaviskt det bara går.

  3. Drar du ut 6 km på ski mens Ulf sover alene hjemme? Eller misoppfattet jeg teksten?
    6 km på ski 3 dager i uken er kjempebra! Nå vil jeg også røre mer på meg!

    1. Nej Jakob jobbar hemma så han har babyvakten på och kan rycka ut om det behövs 🙂

  4. Tack för detta inlägg. Läser mer än gärna mer om detta. Tycker det är inspirerande och fint att du delar med dig av ditt perspektiv och dina erfarenheter om detta. Så tack. Hälsningar från en med kreativt yrke som nog stångat huvudet i väggen precis

  5. Jag har samma upplevelse av träning. Våren 2018 hade jag en depression som tog varenda kraft jag hade. Efter mycket terapi och pepp från omgivningen kom jag igång att träna. Så fort träningen uteblir nån dag (pga livspusslet) så börjar motivationen sina och snart därefter kommer ångesten och det dåliga humöret som ett brev på posten. Nu är jag inne i en bra period där jag tränat tre pass i veckan plus hållit 10000 steg om dagen och jag mår sådär superbra igen. Det svåra är att minnas den braiga känslan när jag är nere i en svacka…

  6. Ditt första löptips, att man kan springa nästan hur långsamt som helst, är det absolut viktigaste tipset jag fått i den kategorin, och mer eller mindre det som gjorde att jag tillslut började springa på riktigt och inte la av efter några gånger! Tack för det!

  7. När jag blev utmattad sa min läkare att jag skulle röra på mig mer. Jag tyckte han var dum i huvudet för under den här tiden gick jag minst en mil om dagen för att på något sätt fungera (har hundar som kräver stimulans). Men han stod på sig och sa att jag skulle läsa boken Hjärnstark och återkomma. Duktiga jag läste såklart boken och insåg att han kanske hade rätt ändå. I början på september 2018 började jag springa 100 m i taget. Mer än så orkade jag inte, konditionen i fart var urusel och panikkänslorna kom som ett brev på posten när pulsen ökade. Jag tänkte att alla säger att rehab är tråkigt så att springa trots det är tråkigt – det fick vara min rehab. Värt att säga att jag också hade otroligt lågt självförtroende i rörelse, alltid blivit vald sist på idrotten osv.

    Idag är löpningen en del av mitt liv. Jag springer inte fort men jag kan och tycker om att springa långt. 5 september i år, nästan exakt två år efter jag tog mina första stapplande löparsteg, kommer jag stå på startlinjen på Helsingborg Marathon. Det ska bli så himla häftigt. Under den här tiden har jag lyckats med att hålla prestationsångesten borta genom att acceptera att jag tycker om att springa utan press och att jag tycker om att springa långt men inte fort. Jag springer för min egen skull.

    Så jag kan verkligen skriva under på att motion verkligen gör skillnad, vilken form den än tar!

    Fortsatt lycka till Clara, du är så klok!

    1. Boken Hjärnstark är ju fantastisk ! I korthet : att få upp pulsen åtminstone 20-30 min 2-3 ggr i veckan hjälper mot depression och har positiv effekt på kreativitet, koncentrationsförmåga, förmåga att hantera stress… i princip alla kognitiva förmågor blir förbättrade !

  8. Ååå jag är så besviken på denna snöfria vinter! Köpte längdskidor för två år sen just för att få pepp att komma ut även vintertid. Så svårpappat att ta sig ut i mörker och lera…. tack för pepp… Jag har börjat bygga upp ett “det blir ingen vinter ta på dig löparskorna” pepp under veckan så detta är en liten knuff till i rätt riktning!

    Har förestän också haft slalom premiär i år i h känner igen mig i ditt inlägg, såååå roligt ! Höjdpunkten är verkligen att kunna göra nått så roligt tillsammans med barnen!

  9. Jag vet ju att jag borde träna. Jag läser och förstår. Vet att jag skulle må bättre av att bränna av lite spänning, irritation och ångest. Jag måste bara komma iväg. Har tänkt det i ett halvår men har hittills inte lyckats. Jag har varit stark i hela mitt liv men inte nu. Och det är så fruktansvärt att känna att kroppen inte kan och orkar helt vanliga saker som att cykla i en backe eller springa till bussen. Jag behöver nog hjälp av min familj att lyckas. De behöver underlätta för mig så att jag orkar ta det där sista steget som gör att det blir av.

  10. Härligt Clara. Jag blir glad för din skull.

    Man behöver inte ens springa… eller åka längd eller slalom…. det räcker med att komma ut på promenad. Och om man är väldigt otränad så kan man gå sakta i början, bara man kommer ut. Har man möjlighet att gå i skogen, så bör man göra det. Utan några lurar i öronen som stoppar ens egna tankar. För tankarna behöver flöda fritt… det är då idéerna och lösningarna på problemen kommer. I alla fall känns det svåra mindre svårt.
    Förhoppningsvis kan man få in en slags rutin på promenaderna och vem vet… kanske man helt plötsligt, en dag, joggar en bit.

    Kanske har man någon god vän som kan gå med i början. För om man är två så är det inte lika lätt att hoppa över ett pass…

    Så tycker jag.

    1. Anna-Lena: så sant det du säger! Man ska börja där man står och jobba med de förutsättningar man har! Hellre 10 minuters promenad än en löptur som inte blir av. Hellre 10 djupa knäböj i köket än ett ogjort pass på gymmet. Innan barnen tränade jag massor, löpning, spinning, boot camp, tabata i grupp etc. Dvs högintensiv träning med mycket “grupptryck” (vilket var något positivt för mig). Jag var länge så oerhört fixerad vid att det är så träning skall se ut och störde mig oerhört på att jag inte längre kunde hålla på med det. Jag bokstavligen fnös åt hemmaträning, det kändes så futtigt och simpelt…. Sedan förra året började jag med 20 min enkelt hantelpass (överkropp) tre gånger i veckan hemma på sovrumsgolvet och jäklar, vad snabbt jag märkte skillnad på stelhet och nack/skuldersmärta. Körde vidare med 15 minuter rygg/magövningar två gånger i veckan och samma där, vilken skillnad! 15-20 minuter om dagen, det har i princip alla och man kan verkligen göra stor skillnad även med till synes “futtig” träning.

  11. Låter så härligt att skida! Håller verkligen med om de goda effekterna motion ger, man mår så mycket bättre mentalt och känner sig starkare i sig själv. Själv fokuserar jag på promenader, men också joggning och hemmaträning. Har längtat efter att skida hela vintern men snömängden har varit knapp och den smälter hela tiden bort…Senast inatt ösregnade det och den snö som kommit i förra veckan försvann. Ni är lyckligt lottade som har snö och möjlighet att skida!

  12. Jag blir så peppad! Tack!! Äntligen verkliga motionsråd, där det handlar om att hitta motivation, våga ta den och våga ändra hemmets rutiner för att få plats med sin egen träning. Heja på! 👏🏼

  13. Heja dig! Och jag kan tipsa om Instagram; följer man rätt konton (rätt för en själv alltså) så finns det hur mycket inspiration och motivation som helst!
    Om någon vill ha namn på konton så kan jag återkomma med det 🙂

  14. Jag ger rådet säkert ett 20-tal gånger i veckan till olika barn och deras föräldrar i jobbet om att träning och rörelse är så grundläggande för att få oss att må bättre och för att hantera stress, ångest och känslor av otillräcklighet.

    Ändå är det så svårt att komma igång och att komma iväg! När vi flyttade till landet var en av anledningarna att skidspåren låg 100 meter från huset. Hur många gånger har jag varit ute den här vintern? Noll!

    Den jobbigaste biten är alltid de första metrarna från soffan till hallen där man spänner på sig pjäxorna, väl ute känns det som man kan hålla på i evigheter – men att komma dit!

    Imponerad att du tar dig både tid och att du pressar fram orken även i de lägen där den kanske inte riktigt finns. Fortsätt så! All forskning säger precis samma sak – du kommer må bättre, känna dig bättre och framförallt vara friskare än om du stannat kvar hemma.

  15. Underbart! Jag styrke-tränar på gym 4 dagar i veckan. Alltid på morgonen, efter att jag lämnat barn i skolan. Bästa starten på dagen!! Mindre ångest, bättre koncentration, gladare. Folk undrar hur jag “lyckas” träna så här året om – svaret är at jag tränar för min hjärna och för att MÅ bra inte för utseendet. Det är nyckeln!

  16. Nu blev jag träningspeppad. Tack för det! Behöver också göra det mot ångesten. Tror vi är som hundar som både behöver tröttas ut mentalt och fysiskt. Och att vi ofta får överslag på den mentala träningen och därför mår dåligt och blir utmattade. Heja dig!

  17. Underbart att höra! Har själv foglossning postpartum, och historia av ångest, utbrändhet och depression samt det fungerar inte att gå. För mig fungerar ridning iaf, tacksam för det.

  18. Clara, jag tror att du här skulle kunna förändra mångas liv framöver. Många ser upp till dig och du bjuder så fint på dina styrkor och brister vilket gör att du inspirerar. Du kunde kanske starta en utmaning där rörelse är i fokus? Att många som lider av psykisk ohälsa kunde våga att hänga på dig, för du känns så snäll och tillåtande. Vi vet m forskning att mycket av den psykiska ohälsan kan lindars med rörelse. Heja på oss alla som strävar på! ❤️

  19. Så himla glad för din skull! Låter fantastiskt att fått så mkt mer livskvalitet genom träning. Kämpar själv vidare med utförsåkning. Som skåning har jag liksom aldrig lärt mig men vill ju kunna. Det är ju SÅ kul!!

  20. Toppenbra! Kämpa på!
    För mig ändrades chippet i hjärnan när jag hörde i någon podd (det handlade om sömnproblem och oro, ångest på natten) att man ska tänka sig att man har en depå av stresshormoner som bildas under dagen, och om man inte bränner av dom under dagen i form av fysisk aktivitet så har man kvar dom till kvällen när man ska sova och får lättare ångest/oro. Och om man är fysiskt aktiv under dagen så hinner man göra av med depån och man somnar lättare. Det kändes så logiskt när jag hörde det, och att jag plötsligt förstod hur det hängde ihop. Obs, detta hörde jag för länge sen och det är säkert mycket förenklat förklarat men det fastnade hos mig! När jag faller ur bra rutiner är det detta som sparkar igång mig igen.

  21. Det är vetenskapligt bevisat att motion hjälper mot ångest, oro och depression. Ibland ensamt men ibland behövs också mediciner. Appropå att du skriver att fler borde testa att röra på sig mer.

    Heja dig Clara. Vilket inspirerande och peppande inlägg! Önskar så att vi hade snö här med men den kommer jag få vänta väldigt länge på.

  22. Jag har en ADHD diagnos sedan barndomen, och träning och Omega3 bland annat har gjort att jag kan skippa medicinering mina föräldrar tryckt i mig hel livet att jag måste ha!

  23. Ätit bakelser och efterrätter ta mej tusan nästan varje dag sedan minst i höstas iaf.. så det sprutar grädde ur örona. Nu ska det bli ändring. Återkommer om resultat.

  24. Det finns även en del forskning om mat och psykisk ohälsa. Felice Jacka, en australiensisk professor i Nutritional and Epidemiological Psychiatry har skrivit en mycket intressant bok (“Brain Changer”) om ämnet.

  25. Hej!
    Jag har ett superbra tips, enligt mig själv, smygträning! 🙂
    Om man har ett stillasittande jobb så kan man sätta timern på 25 minuter och sedan gör man EN övning på den nivån man själv är. Typ 5 benböj, 5 armhävningar, eller så. Och sen märker man rätt fort efter bara några dagar att jag kan göra 7, och sen 10. Då får man in träning i vardagen, fast man har ett stillasittande jobb. Och “träningen” behöver inte ta mer än 2 minuter åt gången, men sammanlagt på en dag…bli ganska många minuter 🙂 Tips tips!

  26. Ååå vad härligt! Och att ni har snö!
    Skidor både på längden och utför är det bästa jag vet. Tyvärr har vi inte haft en dag med snö denna vinter. Och det gör mig nedstämd.
    Jag har alltid tränat och tävlat i olika sporter i hela mitt liv. För mig är det helt naturligt, som att borsta tänderna. Vill inte tänka på hur jag skulle må utan min träning. Därför har jag också svårt att sätta mig in i hur det är att inte träna, eller vilken lång startsträcka det kan vara att komma igång. Jag har en massa andra svårigheter, tycker det är jobbigt att gå och handla, lite svårt med det sociala osv. Men träningen och tävlandet och dom mentala strategier jag använder där hjälper mig även i vardagen.

  27. Heja dig Clara! Känner verkligen igen den känslan. Jag mår också lite bättre i min ångest när jag tränar, det är min ventil på ett sätt.

  28. “Det blir också tydligt att jag i mitt stillasittande liv lever så mycket i huvudet och bröskorgen. Där oro och ångest lätt bygger bo”.

    Orden gick rätt in i hjärtat, för precis så är det. Jag ses nog som en stabil person, men inom mig har det byggts bo i många många år. Igår fick känslorna inte längre plats inuti, utan svämmade över. Fick stänga in mig på toaletten på jobbet och försöka få tårarna att ta slut, men de fortsatte att rinna på mötet jag skulle hålla i. De rann och rann. Personerna på mötet var så snälla, och tröstade, men det hela blev såklart lite konstigt. Men ändå kan jag känna att det var skönt att få visa sig svag, att man som människa inte måste vara stark hela tiden. Att det faktiskt också kan stärka relationer, att få turas om att ta hand om varandra. Så känner jag när jag läser din blogg och kommentarsfälten, att du och vi läsare tar hand om varandra. Det är fint!
    Ikväll ger jag mig ut på en cykelrunda. Vill förresten tipsa om ett podavsnitt: Cykla i P1, avsnittet som heter “Hälsan – om cykeln som medicin”. Så bra!

    1. Kära du <3 stor kram. Jag lider med dig. Ändå fint att du fick visa dig precis så mänsklig som vi alla är. Heja för cykeln!

  29. Jag hoppar på hälsoåret 2020 nu tror jag. Jag har bara ett barn men har ändå hamnat i sliten och trött i soffan träsket. Du vet man är så trött så man hamnar där fast än bara en sväng ut runt om huset skulle va så skönt. Jag bor i Danmark så här finns ingen snö och det blåser sjukt mycket och är mörkt och fuktigt mmmm…. Får nog bli lugn yoga eller tänk om jag kunde ta mig till simhallen en kväll…

  30. Hej!
    Jag motiverar mig med klistermärken i min kalender. Mitt träningsmål är 2 träningspass i veckan där jag är ombytt och behöver ducha efter. Men om jag gör 3!!! då får jag ett klistermärke i min kalender för den veckan.

    och när jag nu fått klistermärke flera veckor i rad kan jag nu ha en vecka utan? nejnej nej

  31. hälsocoachen på jobbet har också påmint om att ‘en gång är ingen gång’ absolut inte gäller för träning. En gång är en gång och jätteviktig för hälsan.

    En gång har också långtidseffekter som varar flera dagar.