Lite mer om städningen

Vad kul att ni var många som gillade inlägget om städning. Det var oväntat jobbigt att skriva faktiskt. För städning och hygien är liksom känsligt? För kvinnor i alla fall. Städar man för lite är man äcklig. Städar man för mycket är man hysterisk. Tänker att det märktes på några kommentarer som kom. Någon var lite så här “vi har minsann bättre saker för oss än att städa sådär mycket” och andra som nästan var ursäktande för att de städar så sällan/slarvigt jämfört med oss.

Jag blev lika delar fascinerad och förtjust. Men också lite förskräckt. För när någon säger att de städar mer sällan än oss tänker jag inte att de är lortgrisar. Jag tänker att VI är lortgrisar! Vi dammsuger inte varje vecka för att vi är så himla renliga av oss. Utan för att om vi inte gör det så låter det som man gå på en grusgång när man går över köksgolvet. Vi skurar inte för att det är så himla härligt. Utan för att om vi inte skurar under köksbordet så fastnar man med strumporna och tar sig inte loss. Folk som städar sällan måste vara mycket renligare än vad vi är.

Det kom också några härliga kommentarer från folk som verkligen älskar att städa och njuter av att hålla rent. Som Hanna som drömmer om att få egentid med sina dammtrasor och en podd i lurarna. Önskar att jag också var sådan. Själv tycker jag att städning är en helt okej syssla, men kan såklart tänka mig tusen saker jag hellre gör.

Men min mormor Rut var likt Hanna en städälskare Hon var den mest ordningssamma, renliga människa jag träffat och gick ständigt an och skurade tak och blankade diskbänkar och bonade golv. När jag frågade mormor om hon inte tyckte att det var ansträngande med all städning tittade hon på mig oförstående. –Aldrig har jag tyckt att det var jobbigt att städa? Nej aldrig någonsin! Till saken hör att mormor storstädade hemma varje fredag för att ha fint till helgen – och varje måndag för att få rent efter helgen. Sedan var hon städerska på apotek under en herrans massa år. Lyfte och bar i alla tunga möbler. Gnodde i ett kör. Det var ett otroligt tungt arbete. Vilken himla kvinna! Beundrar henne gränslöst. Även om hon nog inte skulle beundrat nivån av renlighet just i mitt hem….

Hur som helst. Tack för att ni kommenterar så flitigt. Älskar att få dela högt och lågt med er som läser och i gengäld få en inblick i era liv!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

37 kommentarer på “Lite mer om städningen”

  1. Man har ju så olika förutsättningar också! Jag bor väldigt nära havet, och stormar och saltvatten gör att mina fönster får en film av smuts över sig, som gör att jag på allvar kan tro att det är dimma när jag stiger upp efter en rejäl höststorm. Alltså måste jag putsa fönster ofta, om jag vill kunna se ut. Fyra gånger om året är nog nån slags minimum (advent, jul, påsk, innan sommaren). Folk blir förfärade av detta, de putsar kanske inte ens en gång. Det gjorde jag inte jag heller innan jag flyttade hit. Det är ju för att det blir så skitigt nu! Och underhållsputsar jag inte måste jag verkligen skura bort skiten sen…
    Har också en ventilation från helvetet som gör att det bildas dammråttor på en dag och i den bästa av världar dammsuger jag därför varje dag, men i vardagsvärlden så blir det mer ett varv med sopkvast och skyffel. Men det hade behövts. Det gjorde det inte där jag bodde förut.
    För övrigt gillar jag själva städandet! Särskilt med podd eller bra musik till. Att skura och skrubba, gno med tandborste, ättika och bakpulver, diska ljuskoppar och glas, feja, stryka och putsa är meditativt för mig, ett sätt att vara i stunden och hantera små lagoma problem (hmm, hur får jag bort den här beläggningen tro?) Plockande och sorterandet är mitt problem. Det är däremot urtrist!

  2. Hej Clara! Jag har följt din blogg lite till och från länge nu. När jag var på långresa utomlands och satt på en buss i 48 timmar lyssnade jag på er podd. Men senaste året har jag inte läst något, vet inte riktigt varför. Kanske för att jag inte haft lika mycket tid. Jag hade en period då allt andra människor gjorde stressade mig oerhört. Hus, barn och så vidare. Men nu vill jag säga att jag glatt är tillbaka. Din blogg är liksom
    något annat än Stockholms-influenser och tillrättalagda marmorbostäder. Likt dig älskar jag också landet (är från Småland) och trivs så oerhört med att vara hemma. Jag vet ju att du också läst böckerna om hemmafrun Maj. Tror även du pratat om böckerna i podden. Dessa knyter ju an till städning väldigt mycket. Jag läste böckerna första gången 2015-2016 och nu lyssnar jag på de. Min bästa ljudboksupplevelse någonsin, att liksom lyssna på en bok jag redan läst. Älskar älskar älskar de böckerna. Min mormor var också hemmafru men i Småland då. Finns mycket man vill fråga. Om du vill skriva mer om böckerna eller samla de inlägg du skrivit om det eller ämnen som berör hemmafru eller poddavsnitt eller bara prata mer om det i podden vore jag jätteglad. Har ett fåtal andra att nörda med gällande maj men.. jaja. Lite tankar. Kram!

    1. Har du lyssnat på podcasten Hemmafru? En fantastisk podd som drivs av Kristina Sandberg som är författare till Maj-triologin och Sven Teglund. Ett tips!

      1. Tack för tips! Ja den har jag lyssnat på, önskar det fanns meeeer. Även läst svens bok.

  3. Fast jag blir lite beklämd och bekymrad över allt städande som beskrivs. För att det i stor del (uppfattar jag det som) kvinnor som lägger oerhört mycket tid på städning, jämfört med männen. Och för att det är kvinnorna som bränner ut sig. Och frågan är varför det städas så hysteriskt hos vissa och är det verkligen det som dessa personer egentligen mår bra över, dvs över sitt inre krav att hålla en väldigt hög renlighet? Jag syftar inte på en enskild individ nu utan kollektivet kvinnor.

    1. Varför måste kvinnorna vara problemet och männen referenspunkten? Tänker att män gott kunde städa mer och ta större ansvar. Att ha ordning hemma kan ju vara väldigt vilsamt också. Även om det är ett arbete att komma dit. Fram för mer män och barn som städar. Hade själv flera städuppgifter när jag var barn och det är ju dessa jag lutar mig mot när jag städar idag!

      1. Därför att det är kvinnorna som inte orkar med det liv de lever!

        Jag är oerhört för kvotering av föräldrapenningen just för att jag tror det är enormt viktigt att alla män är föräldralediga och verkligen tvingas ta ansvar i alla delar, eftersom de som inte är föräldralediga ofta är de som behöver insikterna och erfarenheterna som mest.

        Men det är ju trots allt så att oerhört många kvinnor i Sverige är psykiskt sjuka och framför allt olika stressyndrom och utmattning. Ofta beroende på att de tar på sig mer än de orkar och inte förmår säga nej. I hemmet, på jobbet, med anhöriga osv. Och har en duktig flicka på axeln som kräver prestationer. Alltså är en väg mot jämställdhet absolut att männen tar ett större ansvar men kvinnorna måste också släppa på ansvaret och våga tappa kontrollen lite mer över hur allt görs med hem och barn.

        Det brukar sägas att få män ligger på sin dödsbädd och önskar att de jobbat lite mer och varit med barnen lite mindre. Precis som sannolikt få kvinnor ligger på sin dödsbädd och önskar att de städat lite mer…

        1. Tycker du har en viktig poäng i att det är kvinnorna som far illa, men om arbetsbördan ska bli mer jämlik så tror jag det är mer realistiskt att den som i nuläget tar mindre ansvar FÖRST kliver fram och börjar hjälpa till om kvinnorna ska kunna släppa på ”krav och kontroll”. Man kan ju inte skita i att ta hand om barn/anhöriga och hoppas att männen tar vid, men om en man kliver fram och tar ansvar så kan man tryggt släppa ifrån sig både krav och arbetsbörda tänker jag 🤷‍♀️

          1. Har reflekterat över dessa frågor mycket sedan jag och min man fick barn. Innan vi fick barn var det han som tog störst ansvar över hem med städ, jag var den slarviga. Så fort jag lätt ut ett barn hände något (jag fattar inte vad eller hur) och plötsligt var det ombytta roller utan att vi tänkt eller aktivt skapat det. Det var som att jag föddes in i ett stort ansvarstagande som att jag födde ett barn. Så märkligt. Nu efter drygt 4 år har jag funnit mig själv i en situation där jag VILL vara mer hemma, VILL pilla mer med hushållssysslor än att jobba. Har lite svårt att känna att det är ok… för det känns ju icke-feministiskt.. Men samtidigt mår jag mkt bättre av att bara jobba 65% + lite i egen business och vara hemma mer. Men, mitt arbete hemma ska inte vara oavlönat. Vi har bestämt att min man ska betala en summa varje månad som ska gå till min pension. Har inte kommit på exakt summa än men ca 2000kr kanske. Vad är rimligt? 🙂

            Tänker att huvudsaken måste vara att alla mår bra i familjen. (Och jag gör inte allt, min man är en hejare på att dammsuga, rensa avlopp och skura badkar + allt annat när det behövs.)

  4. Jag tycker om att titta på städ videor (clean with me) på Youtube ibland.
    Vi dammsuger en gång i veckan och sopar lite däremellan. Plockar undan och iordning varje dag. Rengör toalett och handfat ett par gånger i veckan och torkar golvet då och då. Är inte super rent hemma hos oss men ganska ordningssamt om det går ihop :).
    Intressant att se hur andra gör 🙂

  5. Min mamma städade en gång i veckan när jag växte upp. Aldrig smutsigt hemma, hur bar hon sig åt? En sak jsg beundrar oerhört är att hon alltid ställde tillbaka saker och ting direkt! Hon behövde aldrig någonsin röja som steg 1 när påbörjade veckostädningen. Ändå var hon inte nån pedant, Allt liksom bara flöt. Min älskade mamma…. 7 år sen hon lämnade oss nu.💕💕💕

    1. Det där med att ställa undan saker direkt och slippa plockandet tror jag är ett av de viktigaste knepen till att få den ”riktiga” städningen gjord snabbt och lätt. Det har aldrig kommit naturligt för mig som lätt blir disträ och hoppar mellan arbetsuppgifter som tråkar ut mig, men med många års träning har jag kommit så långt att det iallafall aldrig ligger något löst på golvet och att högarna på bord och bänkar är betydligt mindre. Därmed är halva jobbet gjort känns det som.
      Lite märkligt att ordet ”lortgris” smög sig in i debatten. Inlägget handlade ju bara om hur Clara städar med en undran om hur andra gör, inte om rätt eller fel. Tror tyvärr det är ett ganska typiskt kvinnligt drag att det smyger in en ton av prestation/bedömning/värderingistället för att bara konstatera ”jaha, du gör så, såhär gör jag”.

  6. Helt orelaterad kommentar, men jag såg just ett nytt blogginlägg hos finska Paulina som (tror jag, förstår inte ett ord finska) handlar om en så fin tapet vilket fick mig att tänka på dig. Vet inte om du följer henne någonstans men annars är det ett tips till dig och alla oss som gillar gamla hus och inredning.

    Hennes blogg (jag tittar bara på bilderna, har testat Google translate men det blev knappt läsbart…): http://keltainenkahvipannu.blogspot.com/
    Instagram: https://www.instagram.com/vintageinteriorxx/

  7. Då jag pluggar på distans så blir det mycket sittande hemma i många timmar, då brukar jag pausa med städning så jag kan röra på mig mer. Ganska skönt faktiskt, rensa hjärnan också. Men tar då jag bara tex toan och pluggar vidare sen.

  8. Älskar när du kommenterar kommentaren! Både dem du är lite irriterad på och dem du gillar. Varje gång jag läser kommentarerna (kanske vart femte inlägg) slås jag av nåt som är särskilt intressant, så det är kul när det lyfts på bloggen! 👍

  9. Klok reflektion där, att ens vanor, klimat och toleransnivå säkert spelar in hur ofta man städar. Vi håller på att renovera hela huset och en sak jag tänker mycket på är att inreda för att det ska bli lätt att städa. Skruva upp möbler för att slippa ben. Vägghängd toa. Möblera sparsamt efter väggarna så man kommer åt. Ha så många vägguttag att vi slipper grenuttag. Jag ogillar verkligen att dammsuga så om jag ändå måste göra det x timmar per år så ska inte det jefla möblemanget va i vägen!

  10. Hej jag har hemstädning sedan 17 år. I början hade jag det för att få mer tid med barnen. Nu har jag det för att jag tycker att det är tråkigt att städa. I sommarhuset städar jag själv men det är mindre och mer överkomligt. Kul att höra hur du gör trevligt inlägg. Mvh Åsa

  11. Min farmor var som mormor Rut. Hon var från Tornedalen och städandet var hennes terapi och egentid. Det var hennes stolthet. Hon var städerska på badhus och hemma skurade hon gladeligen både vedträn och fjärrkontroller med såpa och rotborste. 😂 den sistnämnda blev sig aldrig lik. Och vedträna eldade hon ju upp. Men innan låg de där i kogen och doftade såpa och trä… ja hon gjorde på så vis sin egen rumsdoft.

    Jag lärde mig så mycket av min farmor. Men framförallt lärde jag mig att känna stolthet över mitt jobb! Oavsett vad det jobbet innebär.

  12. Jag gillar att städa om jag får göra det ostört. Podd i lurarna och dra fram. Men med två små barn är det alltid ett steg framåt, två steg bakåt och det är så FRUSTRERANDE att jag ger upp och inte städar. Jag trivs i ett rent hem men det är för svårt att städa med bäbis på höften och Lego som sprids över hela golvet samtidigt som man försöker dammsuga. Sen får man stå och njuta av det rena hemmet i två sekunder innan gröt viner över huvudet och någon kissar utanför toaletten 😅 Om jag hade råd skulle jag hellre betala en barnvakt en hel dag än att betala för städhjälp

  13. Jag har alltid varit en sån som stökar ner mycket – o sen städar upp med jämna mellanrum. Har inte haft problem med stöket, bara det inte blir äckligt på toan eller köksgolvet eller liknande. Dock har jag upptäckt att i tider av stress eller nedstämdhet har jag lägre toleransnivå mot stökigt hemma. Stör mig på att allt som ligger o blir ännu mer stressad. Jättedumt, borde ju va bättre att tagga ned med städning och dylikt när det är fullt upp med annat. Men är som att om det är kaos inne i huvet måste det i alla fall va ordning utanför…

    1. Känner exakt samma! Men har slutat att försöka ignorera det och tar tag i stöket istället då. Tror det har att göra med en känsla av kontroll. Jag mår iaf bättre av det.

  14. Jag vet inte vad det är med din blogg som får mig att bli så berörd. Så tagen i mina känslor.
    När jag läste det här inlägget fick jag en klump i halsen och i slutet såg jag suddigt med tårar i ögonen.
    Jag tror att det är en kombination av att du är så fantastiskt duktig på att förmedla känslor med ord som jag lever mig in i, samt det fina i att kvinnor engagerar sig, kommenterar, skriver sakligt och hjälper varandra här. Systerskap!<3

    Jag jobbar just nu som offpist-guide i Kanada och bor på nya hotell varannan dag, så kan nästan sakna städningen🙈

    För en vecka sedan fastnade jag i en gren med benet och har skadat mitt ena korsband, just nu känns det som att hela jag har en grå dimma av sorg runt mig. Att jag inte kan göra det jag älskar och inte vet om jag kan åka något mer innan säsongen är slut och det är dags att åka hem till Sverige igen.

    Att läsa din blogg har varit som en liten ljusglimt i den gråa dimman när alla mina vänner och gäster får åka skidor, röra på sig, vara ute och andas frisk luft medans jag ligger på olika hotellrum med ett knä som jag förbannar var tredje minut.

    1. Kram och tack och krya på dig ❤️ Jag blir glad av dina ord. Men så förfärligt med olyckan. Hoppas du blir återställd snart och får glädjen tillbaka

  15. Det var väldigt intressant att läsa om allas olika städvanor. Jag är rättså pedant och fd städfreak som sänkt min nivå rejält på senaste. Hus, barn, hundar, heltidsjobb och en make som har varit utbränd. För att minska konflikter och ha det anständigt hemma anlitar vi en städfirma 2 h i månaden, däremellan dammsuger jag veckovis och tar det värsta i badrummet. Köket tar man ju lite efter varje matlagning. Min dröm är att vi ska hjälpas åt mer och lära barnen att städa. Det är så viktigt!

  16. Jag tror inte att jag hade varit intresserad av att läsa om städning i någon annan blogg. Du får saker och ting att dofta när du skriver om det, oavsett vad det är i princip.

    Jag bryr mig inte om städning, mer än hyfsad sanitär nivå, men när du skriver om det känns det nästan som att det ska bli mitt nya intresse här i livet.

  17. Blev så inspirerad att jag städade badrummet och köket idag, och röjde lite i vardagsrummet. Känns så härligt att ha duschväggar som inte är grå av kalk (de är i klarglas annars…) och kunna använda köksbänken ordentligt! Vill gärna försöka få in samma rutin som ni på städningen så att det blir gjort med en bra rutin!

  18. Jo, och då har det i min barndom varit sådär, att mödrar skulle hellre städa och ha “fläck- och dammfritt” än att leka med sina barn (och dessutom skulle de jobba). Det har inte ökt min sympati för städning! Vet inte, hur det var för andra.

  19. Jag gillar att ha det rent runt mig, men önskar samtidigt att jag kunde vara en sådan person som tycker det är helt OK med lite grus/smuts på golvet. Tror livet hade varit mer avslappnat om jag hade sänkt nivån ännu mer än jag gjort. Samtidigt är man ju den man är.

    En städrelaterad fråga; jag är på jakt efter ett rengöringsmedel som luktar barndom för mig. De använder det i trappuppgången här på jobbet och man möts av en härlig doft som luktar lite skog. Och lite “julig” doft också – vad det nu är för doft. 🙂 Otroligt fräsch, och skog/gran är nog det bästa jag kan beskriva det som. Borde väl vara någon typ av såpa.
    Nån som har någon idé om vad det kan vara?

  20. Jag skulle såå gärna vilja veta ännu mer om hur er robot fungerar! Måste man lyfta upp stolar och sånt från golven när den ska dammsuga? Ta bort mattor? Går den över trösklar? Snälla gör ett till inlägg om den!! 😃

  21. Jag AVSKYR att städa. Jag verkligen hatar det. Framför allt tycker jag att dammsugning är vidrigt på precis alla sätt: 1. Ljudet – det där hemska surrandet/brölandet som uppväcker alla mina elaka och onda sidor. 2. Känslan – förmodligen inbillning men dock – av att en stor del torrt damm pyser ut bakvägen på dammsugaren och lägger sig på mina slemhinnor. 3. Det faktum att så fort man kommit en bit så räcker inte sladden längre, så då får man avbryta och gå och dra ut sladden och sätta in den igen och liksom börja om från början igen – av någon anledning tycker jag att det är extremt frustrerande. 4. Och varje gång jag måste avbryta och ställa ifrån mig själva slangen/munstycket så lutar jag den mot en vägg eller en dörrkarm eller en möbel och nästan varje gång så står den upp bara precis så länge att jag hinner gå bort till kontakten, men då börjar den jäveln långsamt glida, för att sedan rasa ner med ett brak och slå ut en flisa ur någon möbel som jag särskilt älskar.

    Jag känner mig själv smutsig och svettig och äcklig är konstant arg när jag städar, går och muttrar elakheter och svordomar och har långa inre monologer riktade till personer som jag av någon anledning irriterar mig på och som nu får sina fiskar varma.

    Det finns nog bara en sak som jag tycker nästan lika illa om som att städa, och det är att träna. Jag är grymt avundsjuk på alla de där människorna som säger att de får en kick av att träna, att de får ett endorfinpåslag, “runner’s high”, känner energin strömma genom kroppen. Jag har tränat på gym regelbundet i 30 år nu, och jag har ALDRIG känt något i den vägen. Jag tränar av samma skäl som jag städar, för att det behövs och saker skulle bli värre om jag inte gjorde det, men den enda glädje jag känner när jag är färdig med träningen/städningen är lättnad: “Jag gjorde det, å vad skönt att det är över nu, och nu är det maximalt lång tid till nästa gång.”

    Nu har jag till sist tagit konsekvenserna av mitt städhat och anlitat städfirma som kommer varannan vecka. Underbart! Men träna måste jag tyvärr fortfarande göra själv.

    1. Birgitta, vilken igenkänning. Jag känner EXAKT likadant för den sabla dammsugningen! Allt du skrev, så är det. Fy farao. Sitter här med mitt kaffe nu, planen är att dammsuga. Men kaffet tar aldrig slut idag… 😉 Kram på dig kära dammsugarhatarsyster! 😀

      1. Ah, vad skönt att höra att jag inte är ensam om detta! De jag nämnt detta för bara tittar lite frågande på mig och tycker uppenbarligen att jag överdriver och dramatiserar. I bästa fall håller de lite vagt och med en axelryckning med om att nej, städa är väl inte världens roligaste kanske men ingen big deal. I värsta fall strålar de och säger att de älskar att städa. Och då talar jag om kvinnor. Vad män beträffar så tittar de på mig som om jag vore en alien. De förstår liksom inte vad jag säger. I den mån män städar överhuvudtaget (och det varierar ju) så är det uppenbarligen så att de tycker bäst om att få hantera en maskin, dvs dammsuga. Så kram tillbaka till dig, och kanske bör vi enas om att dammsugning är ett jobb för män? Något hormonellt, tror jag, kräver testosteron!

    2. Alltså jag har verkligen aldrig läst något med så stor igenkänningsfaktor Birgitta! Det där är på pricken så jag känner när jag dammsugar. Och då har vi ändå skaffat en extra tyst dammsugare med extra lång sladd…

  22. Gick in och läste nu, älsk! Vi har också fredagsstädning, mest för att jag älskar känslan efteråt och att få vakna till nystädat på lördagen <3 blev jätteinspirerad av ert storstäd! Vi har lite lightvariant pga båda jobbar hela dagarna.
    Torsdag kväll: allmänt plock (var sak till sin plats osv), dammning och gärna städning av båda badrum om vi orkar. På fredagen städas kök på liknande sätt som nu gör, dammsugar och svabbar. Mattorna är jag lite lat med, kanske skakar ur dem en gång i månaden ☺️