En nostalgisk skinkgiffel

Är det inte himla konstigt hur minnet fungerar? Hur en doft eller en skugga eller ett ljud kan framkalla händelser eller stunder från ens barndom.

Jag fick nämligen ett infall att baka skinkgifflar. Utan att jag fattade varför kändes det plötsligt som att jag var TVUNGEN att äta skinkgifflar. Till varje pris! Och då har jag inte ens ätit det sedan jag gick på dagis. Jag hade en fröken som brukade baka skinkgifflar till dagiskarnevalen varje vår. Vi firade dagiskarneval med skinkgifflar.

Och vad har jag gått runt och tänkt på i två veckors tid? Jo att våren luktar dagisgård! Och varje pust av lera, ruttet gräs och framtinande diken får mig att stanna till och lyckligt dra efter andan. Bli fem år igen.

Jag tror att det är just så knäppt att doften av lera och dikesren gjorde mig sugen på skinkgifflar. Herregud. Skinkgiffeln är för mig vad madeleinekakan var för Proust. Eller är det kanske lerdoften som är min madeleinekaka? Så banal jag är!

Jag beslöt mig i alla fall för att baka. Och fy vad gott det blev. Här är receptet på skinkgifflar.

Skinkgifflar mer lagrad ost

Du behöver (20 gifflar)

25 g jäst

4 dl mjölk

1 ägg

2 tsk salt

25 gram mjukt smör

8-9 dl vetemjöl

Fyllning

300 g riven lagrad ost (välj gärna en smakrik)

300g rökt skinka

1 ägg

Vallmo och sesamfrön

Gör så här

Ljumma mjölken och rör ut jästen. Tillsätt ägg, salt, smör och blanda ihop. Addera mjöl och knåda till en smidig deg. Tillsätt eventuellt mer mjöl om den känns kladdig.

Låt jäsa i en timme under bakduk.

Ta upp degen och dela i tjugo lika stora bitar. Kavla ut dem till rektangulära plattor. Skär sedan rektanglarna till avlånga trianglar.

Lägg lite riven ost och strimlad rökt skinka i basen av varje triangel. Snurra sedan ihop giffeln. Tryck till den lätt i kanterna så att inte all fyllningen smälter ut.

Jäs i en halvtimme. Sätt ugnen på 225 grader. Pensla med ett uppvispat ägg innan gräddning och strö över frön. Grädda i ca 8 minuter mitt i ugnen, tills gifflarna blivit gyllenbruna.

Ät och njut och fyll din trut!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

28 kommentarer på “En nostalgisk skinkgiffel”

  1. Åh, mamma bakade alltid såna till utflykter när jag var barn. Måste baka dem nu, tack för att du påminde mig 🙂

  2. Har aldrig hört talas om skinkgifflar, låter gott. Minnen och associationer man får ibland kan verkligen vara intressanta.

  3. Nu är det en mycket kort tidsfråga innan språkpoliserna är på ingång haha. *Räknar ner*

    1. Tänkte exakt samma! 😂👍

      Blev även sugen på skinkgiffel. Aldrig nånsin hört talas om det! Blir ju som en liten Calzone typ! 😃

      1. Jag antar att det finns en del som reagerar negativt på ordet ”dagisgård”, men jag gissar bara nu.

  4. Jag känner väl igen det där med dofter som sätter fart på minnena. Även om jag blir sugen på annat än skinkgifflar…
    Men det ser gudagott ut och jag blev sugen att testa dem i alla fall. Det kan bli ett sprajtans nytt minne av din blogg 😏

  5. Åh skinkgifflar! Vilken nostalgi! Det var vår första hemkunskaps-läxa😋 Har fortfarande kvar receptet som åker fram ibland precis som de andra hemkunskapsfavoriterna ”stompa” och ”korvsoppa”!

    1. Det är lite lustigt det där med doftminnen, min man tex doftar precis som min farfar gjorde!

  6. Låter supergott! Men menar du kanske dela i tio bitar? Jag tänker eftersom du kavlar ut och sen delar varje rektangel till två trianglar? Eller tänker jag fel? 🙈

      1. Vad är dagiskarneval? 😃 Lät trevligt i alla fall. Och skinkgifflarna verkar jättegoda, liksom andra kommenterat har jag aldrig ätit det. Andra gifflar dock, som med choklad eller marmeladfyllning. Mums!

        1. Dagiskarneval var något som firades i mitt rektorsområde på “Förskolan dag ” tredje torsdagen i mars. Då alla barn som ville fick klä ut sig och spelade på sina egengjorda instrument. Sedan så hade man oftast mellanmålet ute på gården med vernissage för föräldrarna.

      2. Ah, det förklarar en del. Jag blev sugen på att testa dessa igår, men kunde för mitt liv inte förstå hur så mycket fyllning skulle få plats på så små degbitar 😌 Så, att dela upp degen på tio nästa gång, check!

  7. Får också härliga barndomsflashbacks! Mammas som hon packade ner i picknickkorgen! Men Clara, vad skulle du fylla dem med om du vore vego?

    1. Vore det inte gott med stekt svamp? Jag tycker att det ofta funkar istället för kött i de sammanhang där köttet ska vara smått skuret

    2. Jag bakade dem igår och fyllde med hemgjord muhammara (en paprikaröra med valnötter, använde Zeinas recept) och riven ost. Blev supergott.

  8. Känner igen det där! Varje vinter när det luktar snö så luktar det barndom – bara det att jag ju har upplevt många fler vintrar som vuxen än som barn! Men är det inte så att intryck i barndomen sätter sig djupare liksom. Blir mer tongivande.

  9. Så himla gott! Jag brukar också baka något liknande. Men mina skingifflar får mig alltid att tänka på min syster, eftersom hon bakade dem när vi var tonåringar (vilket är _mycket_ länge sedan….)

  10. Det är konstigt hur dofter letar sig fram till våra minnen, men det är som att trycka på en knapp så kommer minnena.
    Receptet verkade nog enkelt för mig så det blir nog bak i helgen. Så kul att baka något som inte är sött fikabröd!

  11. Hej, jag bakade dina skinkgifflar häromdagen och de blev väldigt goda. En undring angående utbakningen bara: om man delar i 20 delar och sedan delar 20 rektanglar i trianglar så blir det ju 40 st. Men så små ska de väl inte vara?