Trots min trötthet pĂ„ morgonen tar jag fram strykbrĂ€dan och stryker en ny duk att lĂ€gga pĂ„ köksbordet. Vackert broderad med tunna blomsterslingor. Det Ă€r fyra minuters extrajobb. Inte sĂ€rskilt mycket. ÄndĂ„ kĂ€nns en nystruken tygduk som lyx. NĂ„got som bara mormor skulle orkat lĂ€gga tid pĂ„.

SÄ kliver jag i mina dockstatofflor och gÄr ut i trÀdgÄrden med en sax. Klipper in schersmin, de sista kanelrosorna, luktÀrter och pioner. Ordnar en liten bukett med en blandning av de mest vÀldoftande blommor jag vet. SÀtter den i en vas jag tar ur vitrinskÄpet. Vars hyllplan pryds av virkade hyllremsor som gör mig glad varje gÄng jag öppnar skÄpet. Ingen annan ser det Àn jag sjÀlv. Men det Àr ju faktiskt för mig sjÀlv som jag har gjort det.

Jag har grus i ögonen sÄ hÀr tidigt pÄ morgonen. Men jag fÄr mÀrkligt nog ny energi av att hÀlla över mjölken till en fin karaff. Ett helt onödigt extra moment som ÀndÄ har sin egen mening. Karaffen vÀljs med bordsduken i Ätanke. De blÄ blomsterslingorna passar fint ihop. Att vÀlja vackert tar nÄgra ögonblick lÀngre jÀmfört med att bara ta vad som helst. Men att göra det fyller pÄ min energi. Tar inget ifrÄn mig.

Jag plockar fram lite knÀckebröd, smör och ost. LÀgger upp allt pÄ en rustik skÀrbrÀda. Hyvlar gurka och stÀller fram flingsaltet i sin söta porslinskopp. BÀsta kaffekoppen ska fram plus en stor blommig kopp till mitt te. Varför vÀlja nÀr jag kan fÄ bÄde och? Och trots att det bara Àr knÀckemackor med ost och gurka och snabbkaffe till frukost. SÄ ser det sÄ gott och hemtrevligt ut. För att det Àr gjort med omsorg.

Jag vĂ€ljer köksstolen som ger bĂ€st utsikt. BĂ„de över Ă„krarna och berget. Öppnar morgontidningen. Brer ut den över hela bordet. Plockar bestĂ„ndsdelarna frĂ„n skĂ€rbrĂ€dan och gör lĂ„ngsamt iordning mackorna Ă„t mig sjĂ€lv. Rör ut mjölken i kaffet. Tar min tid. Just nu fĂ„r barnen gĂ€rna ha sina paddor. Ulf kan gott se pĂ„ Teletubbies en stund till. Jag ska Ă€ta i lugn och ro. Njuta litegrann. Sedan har jag kraft att finnas till ocksĂ„ för andra.

Att göra vackert, dekorera, duka fint och tĂ€nda ljus. Det Ă€r sĂ„nt som ibland uppfattas som att man gör sig till. Som nĂ„got ganska onödigt. Kanske bekrĂ€ftelsesökande? Ibland nĂ€r jag gör fint sĂ€ger gĂ€sten “det behövs inget mĂ€rkvĂ€rdigt för mig”. Jag förstĂ„r att det Ă€r sagt med kĂ€rlek – för att jag inte ska kĂ€nna nĂ„gon stress. Men jag kĂ€nner faktiskt ingen stress. Andra saker stressar och pressar mig. Tar energi. Suger musten ur. Men det hĂ€r Ă€r inte en av dessa saker. Det Ă€r ingen uppoffring att göra vackert, lite extra gott och göra det med omsorg. Det Ă€r en njutning jag gĂ€rna Ă€gnar mig Ă„t. Som fyller pĂ„ min energi. Som inspirerar mig nĂ€r jag Ă€r trött och sur. Det Ă€r nĂ„gonting som jag gĂ€rna lĂ„ter andra ta del av – men framförallt njuter jag av det sjĂ€lv. Även nĂ€r ingen annan finns som vittne. Även nĂ€r ingen ser och bekrĂ€ftar det.