Ingen annan tid på året äter jag så bra som i augusti. Varje skogspromenad fyller jag munnen med blåbär eller vildhallon. Varje middag tillagar jag några av alla goda grönsaker som åkern dignar av. Jag föreställer mig hur mitt inre liksom spritter av alla vitaminer och mineraler jag plötslig får i mig.

Sallad av olika slag är en stående maträtt just nu. Jag tar lite olika grönsaker av vad som finns att skörda. Och med lite quinoa eller bulgur i salladen så mättar det bra. Jag kokar alltid i grönsaksbuljong för att få lite mer smak på grynen. Och inte sällan äter vi salladen ljummen. Eller med lite pasta i. Eller ett gott bröd till. Ägg är förresten bra till sallad också. Det bottnar magen. Ost är inte heller fel och uppriktigt sagt tycker jag att vanlig Edamerost skuren i tärningar är bland det godaste man kan lägga i en sallad. Dessutom gillar barnen den osten.

För att en sallad ska kännas som en trevlig måltid och inte bara massa gamla blad så tycker jag att det är viktigt att det är gjort med lite finess. Typ att jag orkar dela sockerärtorna på längden så de blir så här vackra. Att jag verkligen strimlar vitkålen fint, fint. Att jag istället för att tärna morotsbitar hyvlar långa strängar med en skalare. Eller tar mig tid att skrapa ur det vattniga fröhuset i gurkan innan jag skär den i bitar. Ja. Sånt där.

Olika texturer är också viktigt. Jag vill till exempel alltid ha något som är lite knaprigt i salladen. Har jag några mandlar kanske jag rostar dem och grovhackar. Eller så krossar jag ett gäng valnötter med händerna och strösslar över. Eller snabbrostar sesamfrön att toppa med. Något sött får också gärna slinka ner. Ett fint tärnat äpple. Små bitar av nektarin eller päron. Sånt bryter av på ett bra sätt.

Min syster är salladsmästare. Hon gör så goda kombinationer. Blandar alltid ner något frö, mixar krispigt med mjukt och syrligt med sött. Jag vet inte hur hon gör men det är alltid gott? Tror det kanske är det där med finessen. Att hon tar sig tid att göra det där extra.

En vinägrett är förstås gott till alla sallader. Men jag brukar ännu hellre göra någon slags dressing på creme fraiche. Det mättar lite mer. Jag tömmer en burk i matberedaren och sedan klipper jag ner buketter av alla färska kryddor jag hittar. Sedan salt, peppar, en aning färsk vitlök, chiliflakes, olivolja, citronzest…ja allt som är gott. Och så mixar jag det. Länge. Tills det blir illande grönt och tunt rinnande. Då kan man enkelt ringla den över salladen.

Men en riktigt fullträff blir det om jag råkar ha ingredienserna hemma till en ceasardressing. Olja, ägg, sardiner, kapris, parmesan, dijonsenap och citron. Det är nästan det godaste jag vet.

Om barnen äter detta? Det kan vara dåligt med den saken. Man får tänka på att en sallad är ett helt projekt att tugga i sig för små barn. De blir rastlösa innan de ens ätit sig mätta. Och förmodligen tycker de inte ens om smaken. Nioåringen kan absolut äta sånt här, medan sexåringen på sin höjd kan smaka. Och lilleman är i den åldern då han inte gör skillnad på grus, sallad eller hönslortar utan äter allt med god aptit. För mättnadens skull brukar jag dock alltid ha lite pasta i en skål bredvid. Några korvslantar och kokta ägg som barnen gillar. Då funkar salladsmiddag för hela familjen.