Äntligen sässongsstart för En Underbar Pod! Som vi har saknar er allihopa.
Vi inleder med bubbel och firande men sedan tappar Erica humöret och far ut över en ny sorts feminin varelse som pratar långsamt, supersoft och svarar på tilltal med diffusa hummanden. Jag menar att det här knappast är något nytt under solen – bara en väldigt trendig härskarteknik. Att viska är den nya manspreaden.
Musik: Olov Antonsson
174 svar
❤️❤️❤️ISA❤️❤️❤️
klokaste och roligaste 17-åringen vi har
Älskar inlägget! Ska kika in på er podd, har inte vetat om den innan 🙂 Hoppas du får en fortsatt fin vecka!
Åh…. Det här ser jag fram emot! Med Erica, och allt!
Så intressant, själv har jag faktiskt inte klarat att lyssna på wood och billgrens pod även om jag egentligen tycker ämnena är intressanta. Har dock aldrig tänkt på det som ett nytt sätt att prata utan bara att jag stör mig på att det går för långsamt. Intressant att lyfta det på det sättet ni gör.
Så sant om viskningen, har upplevt det genom åren och det är så frustrerande att samtala med en sådan person. Har man dessutom tinnitus, om än en lättare variant, så känner man sig lagom exkluderad.
Kul att ni är tillbaka.
Vilket underbart avsnitt. Det här med viskandet är något som jag känne igen. Jag är själv från öst blekinge och uppväxt på en gård. Det betyder att jag har en hemsk dialekt och säger vad jag tycker. Många konstiga blickar har det blivit genom åren.
Så roligt att ni äntligen är tillbaka. Ser fram emot att lyssna på er ikväll!
Kors, Vad du pratar fort Clara.
Min hjärna vill pausa en stund😊.
Hahaha japp. Erkänner. Jag verkar vara urusel på den nya manspreaden helt enkelt.
Så intressant! Tala långsamt och målande får mig att osökt tänka på Kristina Lugn. Det är en aning jobbigt att lyssna på de som talar f ö r långsamt men när det talas för fort blir effekten densamma. Jag hade svårt att veta vem av er som talade på podden ända tills jag insåg att Clara är den som talar nästan snubblande fort..
Det är måhända en generationsgrej att försöka trycka in så många stavelser som möjligt under viss tid men då försvinner också möjligheten till reflektion hos lyssnaren… Tack för att jag får lyssna på er! (Får lyssna klart lite senare)
Haha, inte är det väl en generationsgrej? Mer en personlighetsgrej. Vissa har en otrolig svada och andra får man dra orden ur. Härligt tycker jag.
Hej! Finns podden bara på Spotify nu eller är det handhavandefel från min sida som gör att jag inte hittar den i någon poddapp?
Nej den ska finnas överallt – vet inte varför den inte dykt upp men ska genast kika på det 🙂 kul att du vill lyssna!
Känns bra att det inte var skit bakom spakarna, haha! Kunde inte behärska mig utan började lyssna på spotify. Älskar er podd, då jag är rätt manhaftig och gåpåig och kan identifiera mig med er båda och ert sätt att prata och er inställning till olika ämnen. Lyssnar även på Billgren Wood och på Sara Bäckmos poddar och de fyller sin funktion för mig. Det är som att gå på zoo för mig. Har skitsvårt för att förstå den typen av tjejer i verkligheten, har pluggat på Handels i Stockholm i fem år där det vimlade av tjejer som pratade på det sättet, men tycker att poddarna är jättebra. De får mig att bättre förstå kvinnliga kvinnor generellt och behandla dem bättre i verkligheten. Jag känner mig dock inte osäker utan mer överlägsen när folk pratar sådär, vilket såklart är fett osoft och ofeministiskt av mig. Har dock absolut inga klasskomplex så det kanske är därför? Tänker alltid på en kommentar till ett inlägg Hanna Hellquist skrev på Instagram med typ texten “Jag önskar att jag kunde ta någonting i livet på lika stort allvar som folk folk i inredningsmagasin tar sina hem” när jag hör folk som pratar sådär. Kul att det är fler än mig som känner såhär!
Malin,
vilken intressant kommentar!
Skrattar gott åt din liknelse med zoo, tänker att jag och Clara hoppar runt på det gapiga apberget ;D
Förstår vad du menar med hur olika poddar fyller en funktion. Själv har jag lyssnat på fler avsnitt bara för att höra Sofia Woods röst som för mig är exotisk och har övat på att prata med munnen utan att kroppen tar i. Svårt! Sara Bäckmos Sommar lyssnade jag om på nytt nyligen. Första gången var jag helt fascinerad över hennes noggranna sätt att prata i långa svep. Andra lyssningen upptäckte jag flera saker jag missat första gången – till exempel en spännande del om maskar.
Skönt att höra att du inte lider av klasskomplex, det har aldrig hjälpt nån med nåt. Hohohoo, nu ska jag gå och plocka mina loppor !
Jag brukar lyssna genom Acast, men där dök bara gamla avsnitt upp när jag sökte idag. Googlade “En underbar pod” och hittade då det nya avsnittet på Spotify.
Jag brukar lyssna genom Acast, men där dök bara gamla avsnitt upp när jag sökte idag. Googlade “En underbar pod” och hittade då det nya avsnittet på Spotify.
Jag får inte upp avsnittet på Acast, där jag vanligen lyssnar på poddar.
Hej,
nej det har verkligen gått trögt på acast för oss i dag. Kan bero på att vi haft ett längre uppehåll och då finns fördröjning i vissa poddappar. Spotify funkar och om inte annat kan du alltid klicka igång avsnittet här uppe på bloggen. Kul att du vill lyssna!
Men vad härligt, måste försöka lyssna!! Hos mig kan du läsa om en (mån)dag i mitt liv idag. Ha en fin tisdag, kram på er alla därute🤗 (Och här var rätt adress också;)
Vilket härligt avsnitt! Jag känner igen det så otroligt. Jag har bott i både Tyskland och Schweiz och jag tror som Clara, att det är något gammalt som kommer igen. Här i mellaneuropa har kvinnan aldrig tillåtits att vara bullrande och högljudd. Nej, en kvinna ska vara sval och behärskad. Kanske också lite långsam och viskande. Att vara rättfram och full av temperament är inte speciellt populärt. Men jag är som jag är, så här står jag med mina gummistövlar och luktar lite illa. Tack för en rolig pod!
Här står jag i gummistövlar och luktar lite illa! Älskar den raden. Tack för ditt inspel med fler nyanser och kram på dig!
Sofia har växt upp med en ensamstående mamma i ett slags kvinnokollektiv. Hon har fått många kommentarer från andra pga hennes röst. Skulle tycka att det var asjobbigt att bli dissikerad på det här viset i en stor pod som er.
Hej Katrin,
okej hade inte koll på att hennes röst diskuteras, kanske för att den fascinerar? Att ens röst/sätt att prata uppmärksammas behöver ju inte betyda något negativt i sig. Men jag förstår din kommentar som att du tycker att jag gjort det på ett dåligt sätt och det har du förstås all rätt att tycka. Tack för att ditt engagemang för vår podd!
Tyckte också att det var otroligt jobbigt att lyssna på två vuxna kvinnor mobba en annan? Att man även orkar imitera någons röst? Usch. Verkligen inte hög kvalitativ underhållning. Tycker ni kan bättre än så här?
Jag respekterar din åsikt. Men att det skulle handla om mobbing – nä det kan jag faktiskt inte hålla med om! Vi tog fem (!) namngivna kvinnor och analyserade deras sätt att prata som en del i en nytt kvinnligt maktspråk. Fem kvinnor som alla har STORA plattformar. Här i kommentarsfältet nämns sedan ytterligare en handfull kända kvinnor som exempel på samma fenomen. Och vet du? Jag är övertygad om att alla dessa damer tål att imiteras och analyseras – det är inga ömtåliga blommor vi pratar om utan kompetenta, intelligenta kvinnor. Ja, jag misstänker faktiskt att de har självdistans nog att skratta gott åt det. Särskilt när Erica är så kritisk mot sig själv i samma mening? Jag menar – vem vill lukta “gammal pung”!
Om det är mobbing att imitera kända människors sätt att prata borde för övrigt Public Service i P1s Godmorgon Världen genast anmälas 😉
Kan det vara så att du och Erica ägnar er åt den typen av härskarteknik som du själv beskriver? Det är så ni låter.
Och vem är du att svara på dessa kvinnors vägnar om hur dom ska känna efter ha hört er? Om dom inte känner som du beskriver, är dom inte kompetenta och intelligenta då? Blir liksom självmål i ditt resonemang.
Det krävs insikt och tid för nån som mobbat att förstå hur det faktiskt uppfattats. Föreslår att båda du och Erica tar en extra sväng med det istället för att köra den kvinnliga motsvarigheten av ”mansplaining”.
Okej, helt off topic men jag måste bara säga hur otroligt rimligt jag tycker du bemöter kritik Erica. Det tar jag verkligen till mig! Själv lägger jag mig alltid platt, även när jag inte tycker jag gjort något fel.
Ska tänka “what would Erica say?” nästa gång.
Ja, jag reagerade också på detta. Följer man Sofia så vet man att hon ofta får kommentarer om sin röst och sällan på det positiva sättet. Jag upplevde imitationerna här som väldigt överdrivna och faktiskt ganska taskiga. Jag tycker också att det är en sak att kritisera ämnena som det pratas om, men att gå på någons specifika röst känns inte så schysst.
Hej Julia,
kände som sagt inte till det och tycker det är fint av dig att gå in och försvara Sofia som jag tror betyder mycket för dig. Att jag sen inte tycker att hon blev angripen är en annan sak. Ha en fortsatt fin kväll!
Så himla tråkig inställning att komma och säga “JAG tycker inte hon blev angripen” när flera andra och personen själv tycker det. Visa lite ödmjukhet. Man behöver inte ta till sig all feedback men man får väl ändå reflektera lite om man uppenbarligen råkat såra någon.
Hej A,
har du lyssnat på avsnittet?
Håller med!!!
Också en form av härskarteknik faktiskt…
Typ som när en mobbare säger ”men jag skojade ju bara, får man inte skoja eller?” – som svar på när den utsatte uttrycker att den blev ledsen.
”Jag tycker inte att hon blev angripen”
Jaha, tar det bort känslan det eventuellt väcker hos henne att NI inte TYCKER att ni angrep henne?
Bättre svar vore kanske: ”Oj, det blev kanske lite tokigt. Det var synd för vi MENADE inte att angripa/håna/raljera över den här personen..”
Intressant avsnitt. Jag som pratar rätt fort kan bli provocerad och stressad av dem som pratar (för) sakta. Men också bli väldigt stressad då människor pratar onödigt fort. Nästan som om de inte vill ge en chansen att också säga något. För snabbt tempo kan kännas närmast maniskt.
Bland de jag känner pratar de flesta rätt fort. Så har jag en vän som jag i tonåren var så avis på för att hon verkade så vuxen och kvinnlig; hon pratar inte fort, låter lite sval och närmast lite mystisk och jag upplevde henne som så feminin. Som vuxen upplever jag det mer som att hon kanske bara faktiskt inte har så mycket att säga. Samma sak med män, som tonåring tänkte jag att de tystlåtna killarna var mystiska och spännande – som vuxen tycker jag att de är mer ointressanta.
oj, jag känner då precis tvärtom.
Det är inte bara jag som reagerar på fenomenet.
Varför talar kvinnor så mjukt övertydligt i viskande ton i filmer och såpor?
Spelar ingen roll om det är svenskt eller utländskt.
Ta “Glamour” eller varför inte “Dallas” herregud nu ser jag SueEllen framför mig, en väldigt tjusig kvinna,feminin med uppspärrade ögon.
Reagerade redan då och har alltid undrat VARFÖR????
Kan de inte prata som folk?
Ingen jag känner talar,(viskar mjukt) medan man tillrättavisar och förolämpar någon verkar vara ett överlägset sätt att inte visa några känslor.
Är det för att vara den bättre?
Ja lite som i “Down Town Abbey” att vara behärskad.
Jag har retat mig på det här i så många år.
Tror faktiskt såporna,filmerna och serierna satt sina avtryck.
Kan tolkas som mycket feminint och kvinnligt i andan av att kvinnor inte ska höras så mycket inte visa känslor som de känslovarelser kvinnor anses vara utan att anses som hysteriska. Utan ska ses som rationella och snubbevänliga.
Dallas – en klassiker! Hur kunde vi missa den?! Tack för påminnelsen 🙂
Så sant! Blir helt tokig på det här med att kvinnor tystar sig själva och gärna även andra genom att titta menande, fälla blickar mm om man skrattar högt, pratar högt eller bara är engagerad i något och pratar högt och mycket.
Jag blir väldigt hämmad av det här, känner mig ofta fel och för mycket och hatar den känslan. Varför kan man inte bara få vara som man är? Känner sig andra hotade när man själv pratar engagerar om något? Vari sitter problemet? Om de ändå bara ska sitta där och vara svala och behärskade så spelar det väl ingen roll om jag pratar? Annars blir det ju tyst? Har t.o.m. när jag var yngre fått höra hyssjanden och liknande. Fruktansvärt förminskande.
Till saken hör att jag är väldigt medveten om att jag är pratglad och därför verkligen försöker vara tyst, bjuda in andra, lägga band på mig mm. Men det känns så orättvist att jag ska ta hela det sociala ansvaret och att jag ska måsta vara i någon annans mall.
vad roligt att ha en egen podd den ska jag absolut lyssna på
Intressant! Jag känner själv att det finns ett fenomen som tangerar detta som gör mig oerhört osäker. Det förekommer även hos män. Snälla, vänliga, inlyssnande människor som lyssnar mycket men ger fåordig eller ingen respons. De mmar, mhmmar och sedan är det tyst. Kanske ett leende också. Man märker att de tänker och funderar och man vet att de är människor med kloka tankar. Men de delar inte med sig. Kanske för att de bara vill vara vänliga och lyssna ? Men bristen på respons gör mig tokig! Känns som att de inte alls håller med men vill inte säga emot heller så ingen av oss får ut nåt mer av det.
Även i situationer ni beskriver så är mitt problem just detta – bristen på respons. Vad tänker ni egentligen ?!
Sara,
när du skriver med dina ord om samma upplevelse som jag själv har haft ser jag ett psykologsamtal framför mig. Alltså att den som inte svarar agerar ungefär som en icke dömande psykolog ska göra i terapisoffan. Men det funkar dåligt då ingen av parterna är psykolog.
Har själv accepterat att den andra inte vill prata på jobbmöten. Men i fortsättnngen kommer jag nog behöva säga: “nu är det viktigt för mig att få höra dig formulera några tankar om det här”.
Vad vill du göra Sara?
Som en som snakker lavt og sakte – jeg liker skikkelig skikkelig godt når folk sier akkurat det! Ofte tenker jeg jo ikke selv over at folk kan bli usikre, og det er så fint å få tilbakemelding! Men, dere som snakker fortere og høyere – jeg kan ofte kjenne at det hadde vært fint med en liten pause i samtalen så jeg får samle tankene. Er det nyttig for dere å høre det også? Type ‘Kunne vi bare stoppet opp litt, så jeg får samlet tankene?’
Er forøvrig enig med alle andre som har kommentert – det er helt nydelig at podden er tilbake, og Isa er (og har lenge vært) mitt målbilde for hvordan jeg håper at min datter skal bli som tenåring: )
Tyvärr hade jag nog klarat det bättre om det varit en jobbsituation. På nåt sätt är det ändå okej när man presenterat något att be om återkoppling och efterfråga de andras tankar. Men jag har nog varit med om det i fler situationer med bekanta, privat, vilket på nåt sätt inte gör det lika självklart. Men det är klart att det bästa vore att säga ”det verkar som du håller inne på massa tankar, kan man få höra vad du tycker/tänker om saken?” Men det vill man ju kanske inte göra varje gång man ses.
Egentligen handlar det väl om att hantera varandras olikheter som ni är inne på i podden. Bara för att jag säger det jag tycker och tänker och nån annan inte gör det behöver ju inte tankarna per automatik vara negativa..
Åh GUUUUUD jag har så svårt med en viss typ av “vänliga, inlyssnande män”. Det är nog den typen som inte känns genuin utan gör det för att de ska vara jämställda. Blir bara jättestressad och vill skrika “SLAPPNA AAAAV!!!” Blir mycket mer medveten om att jag är kvinna när jag bemöts på det sättet av en man än om jag pratar med nån som bara är. Såklart bra att män försöker vara goda medmänniskor men det är inte ett fungerande sätt från mig, får bara panik.
Ni är så skarpa!!! Blir alldeles imponerad. Avsnittet satte ord på så mycket jag känt, samtidigt som er diskussion bidrog till att jag kunde nyansera mina (tidigare rätt svart-vita) åsikter kring vissa profiler på internet. Tack!
Vad roligt att höra 🙂 ja vi gillar ju att vända och vrida på perspektiven och jag kom själv på mig med att efter vårt samtal se att den här tysta, mjuka stilen faktiskt OCKSÅ kan vara ett himla bra sätt att markera sin rätt att ta plats som kvinna. Och bli tagen på allvar. Utan att imitera männen.
Sedan brände ju Isas analys en aning även i mitt skinn, haha. Måste fundera på om jag själv i min vardag håller på att bli en vandrande caption.
Både dette poenget, og poenget ditt som svar til en annen leser om kvinnene som snakker sånn tåler kommentarer på dette, er så utrolig bra! Jeg snakker selv sakte, med mange pauser og ‘hm’-lyder, særlig i jobbsammenheng. Det er selvfølgelig delvis fordi det er min personlighet, men også fordi det faktisk funker i min jobb (forhandler frem avtaler). Blir altså så.utrolig.lei av folk som ‘i beste mening’ kommenterer på dette, som om jeg ikke vet hva jeg gjør. Får ofte høre, særlig av andre kvinner, at jeg snakker for lavt og tar for lite plass i samtalen. Men, man kan ta sin plass i samtalen uten å snakke mye og høyt. Tar derimot til meg Ericas poeng om at hun blir usikker av det – det er (hvertfall for meg) ikke meningen, og det må jeg jo prøve å ‘kompensere for’ på en eller annen måte.
Jeg gjetter at de fleste av oss er ganske klar over hvordan vi er, og hva vi kunne ertes for. Det morsomste med å være er jo kontrastene, synes jeg, og det absolutt morsomste med å være ‘soft-spoken’ er jo å fortelle skikkelig grove vitser, der man ikke skjønner hvor langt ute vitsen er før poenget kommer: ) Eller øyeblikket når folk innser at måten man er på, faktisk har gjort at man har oppnådd ønsket resultat, med god stemning i rommet – at man faktisk har en mening med måten man er på, at man vet hva man gjør. Og, hvordan man snakker er jo ikke hele bildet av hvem man er – man trenger jo ikke være et sart og forsiktig vesen selv om man snakker forsiktig.
Side note: jeg spurte en gang en mannlig kollega om hva han tenkte når noen ga ham råd om hvordan han snakket, uten at han hadde bedt om det. Det viste seg at det aldri hadde skjedd – folk hadde derimot ofte tullet med det (han snakket høyt og fort og ivrig). Det hadde jeg selv foretrukket, hundre ganger ut av hundre: )
Kul med nytt avsnitt, jag fick en härlig och skrattig stund i solen med er! (Inget avsnitt slår pepparkakshusavsnittet förståss, det med Ericas misslyckade papparkakshus… oh my god, jag börjar garva bara jag tänker på det!)
Hur som helst, mot slutet av programmet drar du Clara igång värsta svadan – det går blixtrande fort. Innan du kommer framtill att du fick en sårande (och jävla elak i min mening) kommentar om hur du pratar, hann jag tänka på hur härligt det är med nån som drar på full gas, pratar snabbt och fritt och glatt. Jag älskar hur du pratar – med svordomar, blixthastighet, skratt, dialekt och allt!
Kör bara kör! Kram
Tycker alltid Isa har så vettiga och kloka saker att säga!! Hon är liksom expert på att uttrycka sig så tydligt och det hon säger känns alltid så genomtänkt. Och ofta med en underliggande humoristisk syn på saker och ting, precis som sin mor. Gillar det skarpt! Hade hon startat podd är jag given lyssnare 😉
Så fint skrivet, jag ska genast hälsa Isa att hon har en lyssnare redan på förhand 😀
Jag håller med. Jag blev grymt imponerad av Isa!
Ja, Isa är fantastisk!! Så klok.
Jag har märkt att när man går via kalenderarkivet och trycker på sidan två kommer man till inlägg gjorda från 6 september i år. Har märkt det när jag läser via telefonen och gått inpå december 2011 och 2010. Det händer alltså när man trycker på ”2” och inte på ”nästa”. (Är sjuk och har inget bättre för mig än att i förtid börja läsa juliga saker!)
Det verkar hända även när man trycker på ”Nästa”!
Tack! Ska genast kolla på detta 🙂
Jag skulle bli skitledsen om ngn pratade så hånande om min röst. Hon (Sofia) har redan fått många dråpliga kommentarer om den. Kanske kunde gjort en poäng utan att nämna specifik person på detta sätt?
Håller verkligen med. Att inte kunna framföra en åsikt eller diskutera en sakfråga utan att trycka ner någon annan. Det, hur man agerar och väljer att använda sin plattform i det här fallet, definierar en person, inte vilken röst man råkar ha från födseln, lika lite som storleken på en näsa, sätt att röra sig eller något annat. Att använda sin plattform till att håna en annan kvinnas röst tyder på extremt dålig smak och brist på intelligenta argument i själva sakfrågan. Och att dessutom vara så dåligt påläst på den ni angriper. Ni borde skämmas och be om ursäkt.
Har du verkligen lyssnat på avsnittet? De pratar ju om fenomenet mjuk röst, om klass, status och att själv våga ta plats, och den egna osäkerheten.
Men det är klart, har man bara ”hån” för öronen så är man väl döv för resten av det analytiska och skarpsynta innehållet.
Hög igenkänningsfaktor i ert avsnitt idag! Utöver alla exempel ni gav som var spot on tänkte jag på nånstans ändå urmodern av detta – Lotta Lundgren. Finns ett avsnitt av Della Q där hon medverkar som nästan inte att lyssna på av allt viskande, väsande och stönande. Det känns nästan som att tjuvlyssna på några som har sex!
Från mitt egna liv känner jag igen detta otroligt mycket i min roll som åklagare i relation till de svala och otroligt smala kvinnliga domarna som med deras nollställda naturligt sminkade ansikten verkligen kan domdera en med att stillsamt påpeka att man har fel gällande någon juridisk fråga. Så sitter man själv där med ett pepparkorn mellan tänderna och flabbar högt som ett annat troll. Dessa kvinnor är alltid iklädda skandinaviska moderiktiga kläder i vitt, beiget, svart och grått med möjligen ett par otroligt väl avvägda skarpa bågar medan man själv har en illasittande klänning som luktar svett och som fått en främling på gatan att stoppa en på väg till rätten och påpeka att den snott upp sig i rumpan på något konstigt sätt. Men jag vill inte heller trolla till mig ännu mer för att leva ut en protest mot dessa skogsrån i Filippa K-kläder. Gör mitt bästa att inte påverkas!
Sanna,
det här var en av de roligaste saker jag läst på länge. På pepparkornet vad jag behövde i dag! Du måste skriva mer (om du inte redan gör det förstås).
Haha! Tack för det bästa skrattet! Mötte just en sån domare förra veckan.
70-talist här! Har hört sägas att detta fungerar om man är väldigt vacker, snygg, kvinnlig i sin framtoning. Extremfallet är drottningen som ju har både skönhet, makt och pengar. Och som ni säger kanske det är att prata utifrån ett privilegium som man redan har. Det kan vara klass eller att man passar in i den normativa kvinnligheten/bilden av en kvinna. Min svärmor var väldigt vacker som ung och fortsatte att viska sig genom livet med huvudet på sned. Kanske blir det så när man aldrig någonsin behövt konkurrera om utrymme och uppmärksamhet. Men jag är liksom Erika nyfiken på om detta är något annat och något nytt?
Vilket roligt avsnitt! Och oj så jag kan störa mig på just de som är för långsamma, för utdragna och som låter som om de väger varje ord på en guldsked innan de får ur sig det. Den här typen av sätt av prata passar inte min personlighet alls.
Sen det här med hmm:andet och mm:andet är rätt vanligt bland män med, även om de kanske istället för att mmm:a istället inte säger ett ljud. Så frustrerande att sitta i onlinemöten med medelålders män inom IT (vilket jag gör ofta i mitt arbete). De är ofta lite samma personlighetstyp och det här sättet att inte ge någon respons kan göra en både osäker och frustrerad. Ett sätt att handskas med den typen av passivitet eller brist på respons brukar jag försöka råda bot på med att ställa kanske frågor som på nåt sätt utmanar dem. Eller ifrågasätter dem. Då bollar jag istället över strålkastaren på dem lite, och de får förklara vad de nu anser själva, eller varför de inte gör si eller så. Lite svårt att förklara såhär i text, men det brukar faktiskt hjälpa. 😀
Men hörrni? Kan man fejka i så fall?
Jag är som någon annan skrev, en sån som låter mer än jag tror, och har länge varit besvärande självmedveten på grund av att man blivit hyssjad (förminskad) framför dem man pratar med osv… den osäkerheten tar sig ju då en massa andra uttryck, som att man också aktar sig för att ta fysisk plats, inte vill breda ut sig och inte ska väl jag… som i sin tur leder till att man är lätt för andra att köra över! Och där är man då, som vuxen, och “jobbar med” sig själv för att inte bli så överkörd. Våga stå lite bredbent. Våga prata till punkt även när någon försöker avbryta, istället för att låta sig tystas innan man var klar. Försöka reclaima en liten bit utrymme, trots allt. Man fejkar ju i stunden, man fejkar självförtroendet som går åt för att stå bredbent, och som visar att man är värd att tala sin mening till punkt. Jag har också massor med klasskomplex. Kan man kanske fejka det här privilegiet också, jag menar det som man “måste ha” för att bli lyssnad på när man tar mindre plats, eller pratr tystare..?
Jag menar, kan man kanske genom att prata lugnare och tystare fejka att man är “mer värd” att lyssnas till? Precis som ni sa i början, kan det vara det nya sättet att manspreada? Nya sättet att ta plats?
Jag uppskattade verkligen analysen om klassperspektivet och hur självrannsakande ni var mot slutet, och kände igen mig mycket. Men ska även sägas att jag var på väg att stänga av när Sofia Woods sätt att prata först togs upp, som någon nämnt har hon fått rätt mycket påhopp för detta, på gränsen till att det liksom blir ett sätt att försöka tysta henne? Det kändes lite mobbigt, även om jag förstår att det inte alls var intentionen och det räddades av fortsättningen.
Hej Heléne,
så bra att du inte slog av utan lyssnade på helheten 🙂 Det vore för trist om Sofia eller någon av alla de andra rösterna vi nämnde skulle tystna. Som sagt – gärna fler bitar i tårtan!
Sofia Woods röst låter ju mer soft pga att hon sitter o pratar med Elsa Billgren, som låter precis tvärtom. Elsa har ju mer en röst som tar plats och har mycket känslor i sig, och pratet är inte ett dugg lugnt. Då är det ju självklart att Sofias röst låter mer soft och lugn.
Jovisst, allt är relativt även om jag inte reflekterade över det när jag lyssnade. Bra poäng!
Alltså måste bara säga att jag älskar podden Billgren Wood och tycker att den har mycket mer djup än ni låter påskina!
Kul att ni är tillbaka. Själv brukar jag få höra att jag pratar för högt och låter lite som en kråka. Får dock beröm för mina fina pauser.
Tur att jag inte har en podd, eller tråkigt för jag blir nyfiken på fler åsikter på min röst! Jag är också från Västerbotten om det spelar någon roll.
Vad kul att du får beröm för dina pauser! Det är ofta ett underskattat knep, särskilt när man pratar fort som både jag och Clara har en tendens att göra.
Tror säkert att du har rätt om djupet, det har jag inte gett mig ut på än. Ser fram emot lokal kråkpodd 🙂
Hahaha åh! Jag relaterar så sjukt mycket till det Erika säger, försökte mig själv på Billgren-Woods podd och fick KRUPP, tänkte “är det mig det är fel på eftersom jag tycker det här låter helt sjukt?” Och precis som Erikas dotter känner jag typ att “hur kan man ens vara en verklig person med alla de sidor och känslor som ingår i att vara människa när man pratar sådär??” Något slags kulturell-överklass-syndrom. Och då är jag ändå från en akademisk bakgrund själv…
Och jag tänker tvärtom. Att man inte kan dra några slutsatser om en persons känsloliv utifrån röst och tonläge.
Är ni exklusiva på Spotify nu? Hittat er inte i Acast 🙁
Hej Louise,
nej det har bara varit en lång fördröjning för vår podd på acast i dag. Kan bero på att vi haft sändningsuppehåll. Men spotify funkar som vanligt och om du vill kan du ju alltid klicka igång här uppe i blogginlägget. Lycka till!
Härligt att höra er återkomst i poddosfären!
Själv känner jag såklart igen de viskande rösterna men tror också att man kan dela upp det på flera sätt. Dels nämner ni själva härskartekniken vilket jag tycker är en intressant spaning. Dock känner jag inte alls igen den användningen av rösten i Billgren/Wood – där tycker jag mer att det är en sagofärd in i ett vackert landskap. Som jag för all del kan förstå att man inte är så intresserad av eller känner sig hemma i. Men där känns väl inte tilltalet som något elakt?? Gissar att det är lite samma i Skillnadens trädgård, att man sugs in i hennes värld?
Jag vill också lufta det dialektala, som skåning i Stockholm tog det ärligt några år att vänja mig. Men jag tror inte man ska underskatta vilka signaler stockholmskan kommunicerar i termer av överlägsenhet och dryghet för oss som har vår identitet ute i landet. Att det nog kan hänga ihop med hur en del av oss uppfattar viskandet.
Till sist måste jag hålla med den som kommenterade här uppe att det nog kan kännas ganska obehagligt att få sin röst dissekerad av er! Den är ju en kroppsdel som är svår att dölja och ändra (som ni själva är inne på!)
Nej, absolut inte elakt. “En sagofärd in i ett vackert landskap”, vilken beskrivning! Det måste du berätta för dem 🙂 och när det gäller dialekter tycker jag det är intressant. Norrländskan kan både hjälpa och stjälpa. Är gift med en stockholmare vars familj uttalar räv “reev”, så det låter familjärt för mig medan andra uttryck känns mer främmande trots att jag bodde i Stockholm i tio år. Ha det gott i huvudstaden ikväll och hoppas vi hörs igen!
Äntligen!! Ska lyssna direkt!
Underbart att ni är tillbaka! Jag har inte tänkt på fenomenet ni beskriver men det var intressant att höra era resonemang!
Tyckte det kändes jobbigt att lyssna på när Sofia diskuteras utifrån sin röst. Blir obekväm och ledsen att det är en grej som skall påpekas och framför allt riktas mot en person som jag upplever snäll och vågar i sin blogg att ta upp viktiga ämnen (bla rasism, anorexi) blandat med tex inredning. Hon gör det på ett sätt som visar på vänlighet och mjuka värden, det är viktigt att det finns den sidan och inte bara de som ryter. Annars tack för en bra pod.
Gokväll Johanna,
kul att du gillar podden! Tänker mig verkligen att Sofia är snäll även om jag inte alls har samma koll som du, och inte heller kände till att hennes röst redan varit uppe till diskussion som fler än du berättar. Jag hade ju med hennes tonfall som ett av de exempel jag använde för att beskriva ett fenomen som jag upplever som relativt nytt och framgångsrikt.
Fint av dig att du värnar det som känns viktigt för dig!
Soooom jag saknat er! Lyssnat om en del avsnitt pga. svår abstinens hahaha. Ni är den klart mest lysande stjärnan på podhimlen – utan konkurrens! Så jordnära, roliga och intressanta. Sluta aldrig podda!
Pepp och en massa kärlek från mig ❤️
Äntligen är ni tillbaka! 🙏🏻💜
Elsker at dere er tilbake! Morsomt avsnitt med gode og interessante poenger. Enig i mye og uenig i annet og slik skal det være. Morsomt fordi man kjenner igjen både seg selv og andre. Og det får vi alle tåle. Både lyttere og poddere. Hurra for dere!
Haha, ja både sig själv och andra. Tack Marianne!
Tack för en bra och rolig podd! Jag tycker det känns som att ni kritiserar med värme.
Sedan ett tips som säkert redan någin skrivit här är att man kan öka upp hastigheten/sakta ner en podd om så önskas. Om man till exempel tycker att någon pratar så fort att man inte hänger med ,så går det att sänka hastigheten. Har bekanta som ofta lyssnar på poddar i uppspeedat läge. Själv skulle jag dock bli alldeles för stressad av det.
Exakt så är det! Med både värmen och speedläget (det senare inser jag nu att jag själv glömt bort). När jag läser din kommentar blir jag sugen på att prata om “härmande” i ett eget avsvnitt. Tack Matilda!
Kul att höra er igen! Intressant ämne. Min spontana reaktion var: Det här är så svenskt! Jag kommer inte på ett enda exempel på fenomenet från min finlandssvenska vardag (vilket förstås inte garanterar att det inte skulle förekomma på den här sidan viken också). Däremot har jag då och då blivit tilltalad så i Sverige och alltid tänkt att det beror på att jag, i tilltalarens ögon, kommer från u-landet i öster, följaktligen inte kan behärska språket och således måste behandlas som en förståndshandikappad, liksom för säkerhets skull. Personen i fråga brukar vara saligen ovetande om att en liten procent av grannlandets befolkning har svenska som modersmål, utan tror på allvar att jag bryter på finska (eller är också det en härskarteknik? Jag har alltid undrat….).
Underbart med reflekterande tonåringar! Tack Isa för ditt inlägg❣️
Tack Cessi, kul att höra!
Om din fråga på slutet, det gör nog inte saken bättre direkt, men jag tror det handlar om okunskap. Tyvärr. Gillar att du lyckas skriva om en störande känsla på ett underhållande sätt.
Underbart att höra någon prata lika fort och lika engagerat som jag gör. På ett jobbmöte förra veckan svarade jag på en öppen med lite fakta och ett resonemang på mitt vanliga snabbpratade och engagerade sättoch det blev sedan kallat för “Ninas passionerade inspel”. Suck. Jag är långt från den ljuva svala kvinnan. Härligt att höra att jag inte är ensam om det.
Jag gör praktik på socialtjänsten avdelning barn och unga denna termin och upplever att en del socialsekreterare har denna typ av röst i samtal med klienter och barn, kanske för att inte brusa på och hålla sig lugn. Upplever de som färgstarka personer också, men kanske behövs det i myndighetsrollen. Jag uppskattar det i detta sammanhang, gillar inte hets och stress.
Jag har faktiskt inte märkt av detta fenomen i levande livet. Något liknande måste väl vara prinsessan Madeleine, som pratar så otroligt mjukt och kvinnligt. Hennes tihi vid förlovningen säger väl allt. Men nog är den övervägande trenden tvärtom? Vart man än går, hör man dessa snabbtalande ordsprutande tjejer, och inte får man en syl i vädret! Om någon hade gjort en vetenskaplig undersökning och jämfört nutid med säg femtiotal, då hade det nog visat en himmelsvid skillnad. Jag blir lite provocerad när jag hör sånt. Kanske för att många av dem inte lyssnar riktigt utan mer vill visa hur snabbtänkta och slagfärdiga de är. Och vad ger de rätten att exkludera hörselskadade och äldre som inte kan förstå ett ord av vad de säger? Men jag antar att om en gör det, måste alla göra det, för att kunna höras och synas.
Håller absolut inte med, det är.ju tvärtom! Är väl för.övrigt fantastiskt att kvinnor idag för vara annat än den svala, tystlåten, begagnade varelse som på 50-talet fanns bara för att lyfta fram männen.
Men trots att det finns fler sätt att vara idag, så är detta tystlåtna, milda sätt “finare”. Dessutom så lär väl de som hör dåligt mycket hellre vilja lyssna på en högljudd person än någon som viskar?
Måste också säga att kränktheten slagit nya rekord här inne idag, i försvaradet av denna Sofia. Ni som skriver om det här väl aldrig diskuterat någon person själva. Glashuset är intakt!
Kvinnor behöver inte alls vara svala och tysta! Jag njuter av att lyssna på någon som formulerar sig väl och har kloka eller underhållande synpunkter. Att tala högt är inte heller problemet. Det jag reagerar på är hur fort man pratar och hur väl man artikulerar. Det är väldigt tråkigt när man knappt hör hälften. Det verkar vara en del av fixeringen på att allting måste gå så snabbt i samhället. Inte många orkar lägga ner tid och omsorg på någon syssla. Clara undantagen förstås!
Isa! Så klok!
Och jag tyckte det var härligt att höra Claras snabba och engagerade prat, jag blir också sådär ivrig. Har själv tänkt att det kan vara för att jag är mellanbarn, så ville man få en syl i vädret som liten fick man liksom skynda sig. Men det kanske mer är en personlighetsgrej.
Jag tycker att det känns tråkigt och som en låg nivå att behöva prata illa om andra för att få sig själv att känna sig bättre. Det är ju ett vanligt fenomen och jag kan känna mig igen i det, att någon får mig att känna mig liten och då får jag ett behov för att prata illa om den personen för att känna mig stor igen. Jag upplever att det är det som händer här, och rätta mig om jag har fel. Ni känner er dåliga pga dessa “nya fina feminina” och måste därför prata illa om dem? Kan man göra det på ett annat sätt?
Men precis det du säger säger ju Erica också om sig själv i programmet? Att ifall man stör sig på hur någon pratar så handlar det förmodligen mest om en själv?
Ja, men må man snakke om andre av den grunn?
Men går ju inte att försvara att man pratar om en persons attribut på ett negativt sätt genom att sen säja “fast de handlar nog mest om mig själv”..
Då kanske man inte ska säga det i en podd?
Blir superprovocerad av det här! Kvinnor som diskuterar (och klankar ner på) andra kvinnor?
Hej Caroline,
din kommentar intresserar mig. Berätta mer hur du tänker! Delen att “klanka ner “förstår jag. Men blir du superprovocerad när andra kvinnor diskuterar kvinnor?
Jag förstår er poäng, men fy sjutton vilket lågvattenmärke att dra upp en faktisk persons röst som exempel. Snacka om att bokstavligen tysta nån..
Hej Maria,
varför är det fel att diskutera andra poddares sätt att prata i en spaning om ett nytt fenomen?
Vem har tystnat menar du?
Jag förhåller mig som sagt kritisk till denna form av mobbing av en favvo bloggare så lite högre nivå där man hyllar blogg kvinnor istället hoppas jag på ♥️✨☕,
Hej Maria,
du har all rätt att vara kritisk men förklara vad du menar med mobbning här?
Att uppmärksamma olika podd-/radio-profilers röster och hur de påverkar en – är det mobbning?
Usch, Clara och Erika! Jag brukar uppskatta eran podd, men satt verkligen med en dålig smak i munnen hela vägen igenom. Jag förstår inte hur ni tänkte när ni i efterhand lyssnade igenom er podd och tänkte att det här skulle vara okej att publicera. Jag förstår själva grundtanken, att diskutera könsroller och hur sociala medier kanske avspeglar sig hos sättet vi är på IRL idag, men det finns ingen ursäkt för att använda de första 10-15min på att rent ut sagt personligt hoppa på Sofia Wood och hennes sätt att prata på. Och att därifrån också göra sig fördomsfullt tankar om vem hon är som person och hennes värderingar – Usch!
Ni skriver i era kommentarer här att ni visst förhåller er till andra kvinnor i resten av avsnittet, men vad spelar det för roll när ni redan använt halva avsnittet till att fokusera enbart på Sofia Wood och Billgren Wood podden? Allt annat ni säger efter det blir ju bara satt i relation till det ni har uttryckt omkring hennes personliga sätt att vara på och era fördomar omkring det! Ni går på bara några få minuter från att diskutera en spännande grundtanke om maktmissbruk och könsroller till att direkt kasta er in i mobbning och personangrepp de nästa 10min. Jag trodde verkligen bättre om er. Skäms!!
Hej Lovisa,
bra att du förstår grundtanken men hur menar du när du beskriver första kvarten av programmet?
-Första exemplet handlar om personer jag mött senaste två åren i mitt yrkesliv.
-Senare pratar jag om två konkreta exempel, ett par andra yrkeskvinnor som också jobbar med ljudmedia inför publik i det mediala flödet där ton/röst/sätt att prata är en central del.
-Clara nämner senare ett par andra tongivande mediapersoner.
-Senare resonerar vi om de första exemplen som en motvikt mot andra etablerade mediaprofiler (som pratar på ett annat sätt), för att göra en jämförelse.
Vi pratar om de olika tonerna/rösterna/sätten att prata på och våra egna röster. Vi återkommer till att olika ton/röst/sätt att prata på sänder ut olika signaler till olika människor/lyssnare och tar oss själva som exempel. Vi vrider och vänder på det sätt vi själva reagerar på andras röster.
– I programmet är också tonåringen Isa med och ger sitt perspektiv på hur vuxna låter. Hennes resonemang böljer mellan specifik podd, genrellt över influencers, vuxenvärlden och sedan tillbaka till den specifika podcasten.
Inför publicering tänkte jag så här: Det är intressant att prata om det här fenomenet som för mig är nytt och. Vi har olika exempel att utgå från och kan lägga olika tonvikt vid de exempel som är mest intressanta.
Tråkigt att du känner dig beskviken. Det du skriver gör mig nyfiken – vad var det som gjorde att du ändå lyssnade geonom hela?
Du är så himla bra på att bemöta kritik Erika, imponerad!
Hej Clara och Erica.
Jag älskar din blogg Clara och er podcast men här tycker jag ocksa att ni gick över gränsen. Det blev mobbing och personangrepp. Jag fick ont i magen när jag lyssnade. Som att jag lyssnade pa ett privat samtal mellan kompisar som inte borde höras av andra.
Hälsningar, Mia
Det måste väl vara okej att prata om offentliga personer? Jag tycker inte det var elakt, mer att det var ett skojigt sätt att prata om ett samhällsfenomen.
Hej Mia,
kul att du gillar podden. Berätta när du tycker att vi går över gränsen? Vad specifikt är det som du ringar in som mobbning?
Hej Mia
Känner precis som du.
Instämmer! Jag hade sett fram emot premiären men fick ont i magen av att lyssna på det här!
Min kritik gentemot detta avsnitt är att även om spaningen är intressant, så är den så oerhört dåligt researchad med exempel tagna ur luften utan att vara förankrade i verkligheten. Detta gör spaningen nyanslös och inte speciellt träffande i fråga om urval. Precis som Clara är inne på när hon säger att hon dömdes för att vara en antifeministisk husmoder efter att någon läst ett inlägg så har nu Erica valt ut några exempel på måfå utan att ha någon aning om hur dessa personers större produktion ser ut. Jag är förvånad över att en journalist har ett så dåligt underbyggt resonemang.
Därmed inte sagt att det inte finns något i detta med röst, tonläge och hur vår uppfattning av klass, bildning, kön etc tolkas genom hur vi låter eller kan kontrollera rösten. Ni är inne på detta majoriteten av tiden och det är mycket intressant, men blir så konstigt i förhållande till de konkreta exempel ni tar upp. Om ni nu ser det som så att ni bara har resonerat sinsemellan som kompisar gör och vi fått lyssna på det så hade det räckt med att ni kommer med anonyma exemepl från era egna liv. Dessa är betydligt mer talande.
Det är fint att ni är så bjussiga med självkritik och tvivel och jag fattar verkligen om ert format inte är ett långtgåeende akademiskt resonerande, men jag personligen blir rätt trött och uppgiven av att tankar och personer blir så vårdslöst behandlade.
Hej I.S
kul att du tycker att spaningen är intressant!
Hur tänker du kring behovet av research?
Min spaning handlar om för mig nya röster/tonlägen/sätt att prata på som jag hör/hört i medieflödet/livet och att det väcker olika känslor i mig, en del av känslorna stör jag mig på så frustrationen i programmet är riktad mot mig.
Om jag skulle prata om de här personernas större produktion, som du nämner, skulle jag varit mer intresserad av att kolla upp den.
Vilka nyanser saknar du?
Hej,
Ni är i vanliga fall min favoritpodd, men just detta här avsnittet råkade kanske bli lite för personfixerat trots att det egentligen handlade om ett fenomen. Ingen intention att vara taskig såklart förstår jag men den omtalade blev lite ledsen:
https://sofiawood.elle.se/
Hej Malin,
nej ingen intention att vara taskig. Sofia och jag har haft kontakt under dagen. Tack för omtanken med länken!
Hej,
Så kul att podden äntligen är tillbaka, har längtat hela sommaren!
Jag tycker att ni som ropar om mobbing är lite oschyssta. Är det bara jag som hör ett självironiskt och självkritiskt avsnitt? Tycker att det är extra intressant på slutet då Erika pratar om vilka röstförebilder hon har i Annika Lantz med flera. Hör inget hån utan snarare träffsäkra imitationer av personer jag också gillar, följer och respekterar. Det är väl inget fel att vara överklass eller prata mjukt och feminint? Kul att fundera över fenomenet utifrån makt och klass och kön dock. Önskar att diskussionen kunde handla om detta superintressanta istället. Men det kräver väl lite mer självdistans från alla inblandade kan tänkas?
“Fint av dig att du värnar det som känns viktigt för dig!”
Varför blir jag så provocerad av denna mening? Det känns som ngt en säger samtidigt som hen klappar mig på huvudet.
Det är uppenbart att Sofia blev sårad, kände sig avklädd, precis som du beskriver i podden att du blivit Erica. Har du problem med att medge när du har gjort fel? Be om ursäkt?
Du är ju otroligt begåvad och kunnig etc. Tänker att det kanske gick lite snabbt nu bara? Lite dåligt konsekvenstänk och dålig research?
Ditt resonemang krackelerar och på resan gör ni er lustiga över ngt en annan människa inte kan styra över.
Hur tänkte du Sofia skulle reagera? Ni försvarar er med att hon är en av fem ni nämner och att alla har “STORA” plattformar. Då låter det som att ni tycker hon sitter i ett stort kontorslandskap med mängder av folk omkring henne som stöttar upp? Men hon är ju egen, frilansar, hemifrån.
“Man måste minsann kunna skratta åt sig själv”.
Va fint att ni kan göra det, måste alla kunna göra det? Bestämmer ni det?
Vet inte varför jag blev så påverkad av detta men tror det har att göra med att jag följt dig så länge Clara och ser dig som en digital vän.
Nu tycker jag ni gjort fel men det gör inte ni, ni är tvärtom väldigt bra på motargument och undanflykter istället för att säga förlåt.
Hej Anna,
uppfattade du det som att jag var ironisk? Det var jag inte. Jag menade precis bara som jag skrev. Inga undertoner.
Tänker på mig själv som en person som oftast lägger sig platt, det är alltid enklast.
Hej hej, måste också tyvärr säga att jag tycker att ni gick över gränsen flera gånger i den här podden. Absolut ett intressant ämne som diskuterades med rösten och femininitet som maktverktyg men jag tror att det hade kunnat göras på ett annat sätt, utan att vara på andras bekostnad. På det sättet som diskussionen nu stundtals fördes tycker jag snarare Att ni själva faller i den otroligt trötta fällan med kvinnor som sänker och dömer andra kvinnor. I fallet med Sofia Wood, som diskuterades mest så framgår det ju även att ni bygger er analys främst på fördomar utan att veta något om personen ifråga. Därmed faller liksom hela analysen som annars hade kunnat vara så bra. I och med att ni inte vet något om personens bakgrund eller om personen alltid har pratat på det sättet så håller inte heller analysen gällande att detta ska vara något nytt samhällsfenomen. Vad som hade varit intressant hade ju istället varit om de exempel som ni hade lyft var personer som ändrat sin röst över tid för att passa in i någon form av norm. Jag tänker exempelvis på de analyser som har gjorts av Margaret Thatchers röst vilka visar på en förändring över tid.
Hej Karin,
jag dömer inte Sofia Wood. För vad tänker du? Jag tar upp hennes sätt att prata som ett exempel på ett större fenomen som är nytt för mig och berättar vilka känslor det väcker. Min frustration är riktad mot mig själv.
Ditt förslag om personer som ändrats sin röst är jättebra! Apropå tongivande personer så nämnde en annan Lotta Lundgren. Såg ett gammal tv-klipp av henne där hon pratade så annorlunda som yngre, kom att tänka på det nu när du skriver om MT.
Så fint att ni är tillbaka!
Jag kan känna igen mig i känslan av att ha lämnat ut mig eller vara för mkt, när andra ler i mjugg eller bara typ ger väldigt lite respons på nåt jag gjort/sagt. I den där osäkerheten som uppstår i tystnaden lämnas man ju till sin fantasi om vad den andre tycker/tänker och det kan ju dra iväg fort 😏 Men jag tänker inte att detta behöver handla om att den andra har status eller att det behöver vara en härskarteknik. Jag tänker att den typen av kontrollerat beteende också kan vara en anpassning till ett snävt kvinnoideal, eller grunda sig i rädsla för att bli bedömd. Den som inget säger behöver ju aldrig bli avslöjad som vare sig osmart eller mänsklig. Tror att det är ett oavsiktligt stötande beteende och handlar mkt mer om någons behov av att gömma sin person än om oss som vågade magplasket.
Hej Linn,
intressant tanke – när man vrider och vänder på det hela kan det visa sig vara precis tvärtom än vad man från början tänkte 😀
Så intressant ämne 🙂 kul!
Jag är en ivrig lyssnare av Billgren/Wood har själv tänkt på det ni pratar om, spännande att höra er syn på saken. Ibland är det nästan så att det är svårt att lyssna på deras pod, men som tur är tycker jag oftast att ämnet är så intressant att jag gärna lyssnar ändå.
Men er pod har jag upptäckt genom detta och nu har ni en lyssnare till! Tack 🙂
Välkommen in i gänget Helena!
Jag kommer säkert också att lyssna mer på deras podd eftersom jag är intresserad av ämnet och röst/ton är något man först kan behöva vänja sig vid och sen hårt krama 😀
Barnvagnspromenaderna under föräldraledigheten är räddade ❤️
Jag är en extrem känslomänniska och pratar gärna fort och mycket, speciellt när jag har många idéer och mycket att komma med men jag har många erfarenheter av att jag blir mycket mer lyssnad på och tagen på allvar när jag tonar ner och pratar lugnt och tyst. Jag har precis som Clara alltid sänkt rösten när jag läste för barnen när de var små och jag började göra samma sak i bland annat olika styrelserum och helt plötsligt fick jag en helt annan status, speciellt bland männen. Därför använder jag mig ofta av den tekniken för att föra fram mina åsikter och idéer och jag får mycket oftare gehör då.
Hej!
Jag tycker mycket om Podden annars men detta var mobbning. Jag tycker ni borde tänka om.
Mvh Åsa
Hej Åsa,
på vilket sätt tycker du att det är mobbning?
Sofia har skrivit ett inlägg där hon kommenterar det som sägs. Jag hoppas hon känner sig fri att ryta ifrån om hon behöver det!
Personligen älskade jag avsnittet och tycker inte att Isas analys specifikt pekar ut Sofia utan snarare en generell “instagramtjej” med en viss typ av bilder (gärna i dova färger?) som jag också har svårt för att ta på allvar när det blir mycket yta och väldigt lite personlighet. Generellt har jag svårt att ta människor på allvar som inte visar någon som helst humor eller självdistans.
Ja verkligen, luften är fri!
Precis som du skriver böljer Isas resonemang över ett större område,från den specifika podcasten i början till ett bredare perspektiv om influencers och vuxna i allmänhet för att sen just i sluten landa i den specifika podden igen.
Det är som du skriver. Isas tonårsblick på en genrell intagram-kvinna.
Jo, det här med humor är svårt.
Kram på dig!
Hej!
Så härligt att ni är tillbaka!! Tyckte det här var ett av era bästa avsnitt hittills! Väldigt bra spaning tycker jag som tidigare inte sett alla exemplen som ett fenomen i sig. För mig som en 90-talist, uppvuxen i medelklasshem med en ganska lågmäld dialektalt typ Stockholmska får jag ändå precis samma känsla som du upplever Erika. Har tidigare inte kopplat detta till sättet att prata men till ett sätt att vara och klä sig. Brukar tänka på det som de “rena tjejerna”. De äter med små tuggor utan att kladda, de klär av sig i omklädningsrummet på ett diskret sätt, de har alltid väldoftande handsprit, handkräm, läppbalsam och en hårborste redo i väskan. Kläderna är alltid hela och rena, håret ligger där det ska.
Jag kände mig alltid så lågt bort från det när jag var liten, men började i tonåren på mitt eget sätt forma in mig i en kvinnlig roll. Inte i den dåvarande “fjortisstilen” men i 2008 års Underbara Clara – i en blommig klänning från Myrorna. Även om det är en femininet jag nu är trygg i, tror jag att det också var ett sätt att ta makt och kontroll.
Tycker därför avsnittet var så otroligt intressant! Har länge tänkt på det i termer av äckel, att det är ett sätt att medvetet eller omedvetet sätt att utöva makt genom talat eller underförstått äckel. Även om jag på många sätt anpassat mig till idealet, finns den där äckliga, svettiga, håriga kvar där inne och skriker av obehag och underläge så fort en “ren tjej” är i närheten. Som en person som alltid fått höra att jag borde “ta mer plats” “prata högre” tycker jag också att det var en extremt spännande med den viskande rösten som manspread, ska fundera vidare på fenomenet i vardagen!
Tack för ett toppenavsnitt och också: Isa! Alltid så smart och nyanserad i sina åsikter och tankar!
Lina, kul att höra om alla dina tankar efter avsnittet!
Du har just beskrivit min drömhandväska : D
Såå roligt att niär tillbaka, har saknat er!
Skulle bilja önska att ni pratar lite kring hur sommaren varit för er och Clara,jag skulle väldigt gärna vilja höra hur det gått med inskolningen av Ulf, hur kändes det för er föräldrar när det var dags att lämna på fsk, hur har det varit för Ulf?
erica, wow vilken klok och intelligent dotter du har!❤
Tack, mycket stolt förstås!
Klart att man kan diskutera hur kvinnor låter eller hur de ser ut men vore det inte skönt om vi kvinnor tillsammans kunde fokusera mer på vad kvinnor säger eller gör. Även om ni nyanserade er på flera sätt så kändes det inte ok att lyssna på er härma Sofias röst på det sättet ni gjorde. För mig som oftast lyssnar på bloggar i bilen på väg hem från jobbet är det otroligt skönt med folk som pratar sakta, jag har varken fokus eller ork att klara trafiken och “kulspruteprat” samtidigt. Jag är jätteglad att er podd är tillbaka men kan ni inte nu göra ett avsnitt om mat och kokböcker där Sofia Wood är med för det hon gör och inte för hur hon låter.
Det har du tusan i mig helt rätt i, aldrig tänkt på det!
I trafiken är det förstås toppen att tempot är lugnare för att inte belasta hjärnan. Kom just på att det bara är i bilen jag lyssnar på P2.
Tycker själv att Clara och jag nästan alltid pratar om vad kvinnor säger och gör och tar samtidigt till mig det du skriver.
Tack för fint svar! Jag tror att det är just FÖR att ni annars brukar lyfta kvinnor på så många sätt som det blivit reaktioner på detta poddavsnitt. Clara har varit tydlig med att inte vika sig för alla olika typer av “shaming” som florerar och det är väldigt bra och uppfriskande. Privat kan man väl tycka att något visst fenomen är fånigt eller känns väldigt främmande för sin egen kontext men här blev det för för mycket fokus på just Sofias röst för min smak.
Vad gäller bilpoddandet ; jag lyssnar även ibland på poddar när jag vandrar i naturen och uppskattar även då om man både hinner njuta av naturen och hänga med i de intressanta resonemangen. Jag lyssnar nog helt enkelt oftast samtidigt som jag gör något annat, ibland har man lite störande ljud omkring sig. Det känns helt enkelt vilsamt om inte tempot i talet virvlar iväg för snabbt! Tack för att ni kommit igång med poddandet igen!
1. ÅÅHHH så underbart med nya avsnitt. Ropade NEEJ när det var slut.
2. HUR har Erica gjort för att få ett så smart barn? Vill veta allt.
1. ÅHHHH Så härligt!
2. Vågar nästan inte erkänna. Snurrade på lyckohjulet och vann två gånger i rad (två smarta döttrar)
3. TACK!
Så ledsen jag blir när jag lyssnar på er podd. Hur kan man prata så om andra! Blir så förvånad o besviken!
Nu skriver jag detta utan att se efter om kanske varenda kommentar innan mig skrivit samma sak, och jag har bara lyssnat 18 minuter in i avsnittet än så länge MEN: herregud va jag är imponerad av Ericas dotter!!! Vilka analyser! Vilket moget uttryckssätt!! Känner hoppet om mänskligheten växa till sig om det finns såhär smarta ungdomar i dagens gymnasieskolor <3 ISA FOR PRESIDENT
Haha ja! Känner samma 😀
Hej Clara!
Här kommer en kommentar till senaste podden; jag tycker att Ericas sätt att prata om de här kvinnorna, och då tänker jag främst Sofia Wood, inte är ok alls. Jag förstår om ni ville analysera det här “fenomenet” med vidare blick men att sitta och härma och göra sig löjlig över hur en annan person pratar känns som en väldigt låg nivå. Jag får flashbacks till de där tjejerna i skolan som inte fick vara med för de var inte coola nog men istället för att bli tysta och ledsna som en del blev, så vände de sig utåt och elaka istället.
Jag har läst din blogg sedan starten och hängt med i de flesta svängar och jag gillar när du Clara ryter till osv. Men det här tycker jag var fel sätt att angripa saken och en ursäkt är på sin plats. Dessutom när man tar en liten bit av en pod och rycker det ur sitt sammanhang så kan det låta fånigt. Det skulle det nog göra med vilken pod som helst. Även er pod.
Med vänliga hälsningar
Katarina
Låt nivå och mycket försvarsposition från er. Och ledsen verkade ju Sofia visst bli. Kanske bara ska be om ursäkt? Sånt här beteende hade inte blivit godkänt bland barn, varför ska vuxna få lov att vara taskiga? För att vi tål mer. Nja. I de bästa av världar kanske. I stället är vi fulla med sår och kämpar på så gott vi kan. Brukar säga till mina barn att det bara är skoj om den andra tycker det, annars retas man. Det här samtalet passar mellan två vänner helt ensamma. Inte så här.
Heja Isa, vilken analys. Allt var bra i podden men Isa var bäst❣️
Din ”gamla” fröken!
Hejhej Ingela! Vad kul att du har lyssnat och vad glad jag blir.:))
Även jag blev illa berörd. Är all for att man ska få prata rätt fritt och stöta och blöta det mesta, men denna gång blev det faktiskt lite skevt. Kände mig obekväm hela avsnittet.
Förstår att det inte var er tanke, men att diskutera röster känns typ lika illa som att diskutera någons utseende eller något annat man har svårt att ändra på liksom? Lite intimt. Även om det är offentliga personer (som då i detta fall dessutom är en extra snäll och eftertänksam person som är noga med att inte såra andra och lägga empati i första rummet).
Går ju inte att ändra i efterhand, men hoppas ni tar till er kritiken och lägger det i vägskålen inför framtiden. Allt gott!
Alltså! Så jäkla bra och fint att höra er igen. Jag gick typ av av skratt och positiv förvåning av Isas förmåga att utrycka sig och dela med sig av sina tankar! Heja och hurra! Och grattis och hurra till dig Erica som har en sådan briljant onge ☺️
Jag tycker ni är fel ute här tyvärr. Känner ni de personer som ni lyfter fram här och vet ngt om deras bakgrund eller klass? Jag tycker att det är fel att dra slutsatser om hur människor är pga hur deras röster får just ER att känna.
Men de pratar ju utifrån deras uppfattningar och tankar?
Rösten råder vi ju inte så mycket över, men talteknik kan man lära sig och det har nog många av dem som har klassisk radio som yrke fått arbeta med. Podcastbranschen är ju öppen för aktörer från alla håll och det leder ju till att fler sätt att använda rösten avlyssnas i radioformat. Rösten i sig är ju en lika personlig del av oss som vårt utseende, kanske ännu mer eftersom de flesta av oss inte arbetat med den som man kanske gör med sitt yttre (smink, frisyr, kläder osv), därför blir det såklart känsligt att diskutera någons röst, likaväl som utseende eller kroppshållning. Om fokus låg på röstteknik kanske man kunde tala om andra personers som om man talade om deras klädstil?
Mycket av vårt självförtroende avspeglas nog och påverkas av röstanvändning och kroppshållning. Men jag tror att fler, i synnerhet kvinnor, borde integrera sitt vuxenblivande i sig själva. Med det menar jag att inse att man är en ansvarig person som har makten att välja förhållningssätt till andra människor, livets omständigheter och sig själv. Då blir det möjligare att inte känna sig illa berörd av att någon är eller gör på ett annat sätt eller har åsikter om den egna personen.
Tack Kerstin! Jag läser och ler. Det är en gåva att komma till den punkten 😀
I thought that there was so much more to you than this,Clara.
A voice is a voice.Where does class come in to it?Man-spreading is a
sexist/power thing.We woman are better than all that aren’t we, after all we’ve been through? Phone her up and say what a ‘mistake’ you have made.You
didn’t think this all through properly.
När Erica pratade om Sofia W frös jag till is. Elakt, förminskande och överdrivet. Kan man hjälpa vilken röst man har? Är det ok att håna och mobba bara för att man tycker något annat? Lyfta fram andra kvinnor, visst! Maskera det i sina egna tillkortakommanden. Har en fråga till er: är det ok att prata om er så? Kanske kommentera era utseenden och kroppar. Bodyshaming vs voiceshaming? Ps enda gången jag lyssnat på er pod. Och sista.
Hej, håller med dig om retoriska överdriften men på vilket sätt är det förminskande att försöka återge en annan poddares röst? Här under är svar på resten av dina frågor:
Kan man hjälpa vilken röst man har? Nix, men många som arbetar yrkesmässigt med ljud försöker skruva den till det bästa. Så visst påverkar vi våra egna röster för att de ska låta så bra som möjligt, sen är det ju upp till lyssnaren.
Är det ok att håna och mobba bara för att man tycker något annat? Nix. Däremot är det okej att använda konkreta exempel för att visa på ett fenomen.
Är det ok att prata om er så? Om mig – ja! Har många gånger blivit recencerad (hiss och diss) för mitt sätt att prata/min röst/dialekt mm och tycker det är intressant även när det är diss. Det är ju ingen som recenserar hur jag pratar hemma utan i podd/radio. Clara svarade på din fråga i poddavsnittet.
Men om det nu är så att ni, med er podd och med det stora inflytande som ni har på era plattformar, faktiskt har gjort någon ledsen. Så pass att du känner att du behövde kontakta henne. Och utöver det får kommentarer här som signalerar att ni blev elaka. Är det inte läge att fundera på om det är rätt väg att gå, både här i kommentarsfältet och framöver?
Jag tycker en kan ana en del olika spår som var för sig skulle vara intressanta att diskutera vidare, t.ex. osäkerheten inför denna typ av nya feminina kvinna (samlad/composed kanske man kan kalla henne?), kvinnors användande av röst och feminint uttryck som maktmedel eller för att passa in i en norm, och som Isa var inne på, hur instagramspråket (bildligt och skriftligt) gjort entré i vårt tal och hur parodiskt det kan upplevas. Men, valet att exemplifiera denna typ av nya feminina kvinna med Sofia och Sara kändes både off-topic och taskigt. Inget av det de bloggar/radiopratar/poddar om tyder på att de stämmer in på bilden av den här icke-blottande kvinnan som bara hmm:ar till svar som ni beskriver (och som många av oss nog också har mött, hög igenkänning från mig i alla fall). De bara råkar tala mjukare och långsammare än andra poddare/radiopratare ni lyssnat på. Ni gör er roliga på någon annans bekostnad, och faktum är ju att åtminstone en av dem upplevde obehag. En ursäkt vore därmed på sin plats. Ibland gör vi misstag, inget konstigt med det, frågan är bara vad vi lär oss av dem?
Hej! Brukar tycka mycket om er podd, men just detta avsnitt tycker jag innehåller lite väl mycket att göra sig rolig på andras bekostnad. Inte någon vidare spaning utan snarare påhopp.Onödigt. Spaningen kanske kunde gjorts utan att nämna enskilda personer vid namn i alla fall? Skriver med all välmening, tack för en annars bra podd.
Magont ! Gjorde inte min promenad i vackert väder till någon glädje..
Hur känns det att Sofia Wood skrivit på sin insta, att hon blev så ledsen så hon stod och grät mitt på Folkungagatan. Tycker ni fortfarande inte att ni gått till personangrepp? https://www.instagram.com/p/CFfAvksgXDg/
Lägg av. Erkänn bara att du/ni gjort bort er. Be om ursäkt och btw min fråga var inte något om Ericas röst utan om det är ok att kommentera era kroppar på samma sätt som ni kommenterar Sofias röst
Detta avsnitt och även era svar på kritiken får mig att tänka på Martina Montelius o Gunilla Brodejs podd där de i ett avsnitt hånade författaren Lena Andersson, också med personliga påhopp, och som de själva tyckte, på ett varmt och humoristiskt sätt. Lena blev ledsen och i deras nästkommande poddavsnitt ville hon medverka för att diskutera bla klimatet o tonen i poddmediet. Ett tips är att lyssna på detta avsnitt. Kanske behövs en diskussion om etik i poddmediet.
För första gången någonsin så kände jag mig beklämd och illa till mods när jag lyssnade på En underbar pod. Jag tänkte hela tiden på hur jag skulle känt mig om jag var Sofia Wood och råkade lyssna på detta.
Fy fan för er. Tyckte redan innan att det lilla jag hört av er podd är sämst men nu jävlar. Dö poddjävel dö.
Isa! ✨
Vilken fantastiskt intressant analys du stod för. Du väcker många tankar och det skulle förvåna mig om ditt resonemang inte sått frön till nya forskningsstudier och examensarbeten. Wow!
Vilken säsongsstart! Ni förgyllde min morgon på väg till jobbet och jag insåg att jag saknat er. Precis som Clara så pratar jag väldigt fort när jag pratar. Å precis som Erica känner jag mig nog ibland som hon med leriga gummistövlar och målade läppar. Pangstart på säsongen och nu längtar jag redan till nästa avsnitt!
Tack för en fin podd med intressanta funderingar över ett aktuellt fenomen.
Ofta är kommentarerna väl så givande att läsa och tillför ett viktigt värde, men här gav många av dem en bitter och unken eftersmak av ställföreträdande kränkthet. Så många tar sig ansvaret att uttrycka en i podden omtalads kränkthet, nästan som om denna inte hade möjlighet att tala i egen sak. Om poängen är att påtala en fadäs som borde undvikits och framför allt undvikas i framtiden torde den ha blivit framförd tillräckligt tydligt redan under publiceringsdagen. Därefter kan det knappast längre handla om att säga ifrån för att någon behandlats ojuste, utan kanske mer om att själv ha känt sig kränkt men gömma detta under förevändning att man försvarar någon annan. Sett som kommentarkluster ger detta jmig snarast intrycket av en mob. Det kan väl inte vara så att Clara och Erica förväntas be varje sekundärkränkt lyssnare om ursäkt för något som handlar om en ytterligare part för att det ska vara acceptabelt?
Clara du måste prata långsammare i podden så det går att lyssna på, det är din röst som är vidrigast.
Vill bara flika in att det är ironiskt att många som här i tråden pratar om att kvinnor ska hålla varandra om ryggen är EXTREMT hårda mot Clara och Erica, vilket jag tror är delvis för att de är kvinnor i en podd med kvinnliga teman. En mjuk och varm pod. Satir är ett grepp som finns i måååååånga poddar och ändå har jag har aldrig sett maken till kritik innan. Klart folk blir ledsna av satir ibland och det är klart man kan vara för eller mot satir, men jag tycker det är befängt att kalla Clara och Erica för mobbare för att dom ägnar sig åt ett etablerat grepp. Har folk missat tex att det är satir varje söndagsmorgon i P1? Där en stor del av skojandet handlar just om att imitera röster. Hoppas alla som går i taket över detta är på P1 lika mycket som ni är på Clara och Erica.
Jättebra avsnitt. Uppfriskande att höra era tankar om något som skaver i mig också. Det är ju precis som Clara säger att skavet är lyssnarens problem och inte talarens men ändå skönt att höra att någon känner samma sak. Jag tänker att även detta idealet kommer att passera, frågan är om det som kommer efter är ännu värre? :). Hälsningar plump 70-talist med en likadan 17-åring.
Men kom igen nu. Ska man prata om ett fenomen måste man väl få komma med exempel och man måste komma med exempel folk kan känna igen, kanske lyssna på själva. Det är väl klart att Erica överdrev när hon härmade rösten men det gör man väl alltid när man härmar ngt, överdriver för att få fram abstraktionen snarare än det enskilda exemplet? Man börjar från exemplet och sedan expanderar man? Bruden som härmas pratar ju inte ens sådär, så det var ju knappast HON SPECIFIKT som var poängen. Det är inte HENNES röst, utan DEN TYPEN AV RÖST. Tonläge osv. Som hon fick vara exempel på. Vill jag ge exempel på gotländska så kommer jag säga, ja men du vet som Babben och sen försöka härma och överdriva. Utan att mena illa mot Babben. DET GÅR.
Folk kan fortfarande känna sig angripna visst, men. Folk är töntar.
Super bra avsnitt!!! Förstår inte alls kritiken utan håller med de senaste som ifrågasätter den istället.
Jag tänker också på hur de här mjuka, försiktiga, feminina kvinnorna blir något slags mått för kvinnlighet. Ni kallar det själva för det nya feminina och i den måttstocken blir alla bullriga, tyckande kvinnor förlorare på femininitetsskalan. Det är väl det som Erica menar med att känna sig som en äcklig och vulgär. Men när dessa kvinnor ses som så mjuka blir det också omöjligt för oss “hårda” att kritisera eller ifrågasätta beteendet. Till och med här, där analysen riktas in på era egna reaktioner, får ni en storm emot er av tyckande. Det är som att denna personlighet ska skyddas till varje pris och vaktas i sin oskuldsfullhet.
Det jag vill säga med andra ord är sjukt bra podd! Extremt intressant och tankeväckande. Fortsätt gärna analysen! Men ni kanske ska undvika att nämna namn för att inte sticka folk i ögonen 😉