
När jag var i tonåren läste jag mycket flickböcker från fyrtiotalet. Och mycket livsinspiration hämtades där. Jag minns särskilt en bok om fyra syskon som bodde på en bondgård. I boken nämndes ofta vällingklockan som någonting viktigt. Vällingklockan som ringde in arbetare och husfolk till middag. Som ringde in läggdags och rast och allt annat viktigt. Jag minns att jag tänkte att jag själv gärna skulle vilja bo på en gård en gång. Och ha många barn och äga en vällingklocka att ringa i.
Nu har jag det. Jag köpte den här malmklockan i somras och den har en vacker klang som når genom skog och berg. Som tränger högst upp in i sovrumsalkoven där det leks och stojas. Och längst ner i källaren där någon annan spikar och bygger. Och sedan jag började använda den har livskvalitén förbättrats.
Inte bara för att det är så himla mysigt att gå ut på gården i träskor och förkläde och ringa in alla barn. Utan också för att det finns få saker som gör mig så rasande som att behöva skrika till folk. Särskilt min familj. Och i vårt gamla hus med tjocka innerväggar kan man nästan bli galen av att ropa på barn. Ingen hör någonting.

Nu har klockan blivit en betingelse så det räcker med några plingar för att barnhjorden och deras vänner ska komma dundrande ner för trappen, över gräsmattan eller från skogen. Jag besparar mina lungor och stämband och inte minst mitt humör. Och så är den ju så fin också. Vällingklockan.
48 svar
Överraska mig-knappen är verkligen en kul funktion, mycket bra tänkt där! 😃 Läste ett inlägg från -10, där nämns att du sjunger. Det skulle jag gärna höra i podden. 😃
Clara sjöng och Jakob spelade gitarr på sina barns barnvälsignelse, det finns video från det, kanske på instagram eventuellt också på bloggen.
Vi hade också en vällingklocka när jag växte upp. Användes ofta.
På taket satt den,ganska stor. Upphängd i ett eget litet hus, takteglet som bas,precis mitt på takåsarna mellan skorstenarna där klämtade den. Talade om med sin stämma att nu var det dax.
Om man gick uppepå alldeles vid trappräcket som ģick runtom öppningen några meter ifrån predikstolen där hängde det röda med gult inslag och en tofs längst ner långa slitna från många tiders händer dragande repet från tre meter höga taket. ( var kanske högre)
Ljudet från vällingklockan hördes väldigt bra över hela byn. Då visste man att det var mat på gång.
Annars var det fröken eller magistern i småskolan och i mellanstadiet som ringde in oss till lektion med en klocka i handen från rasten ståendes ute eller öppnade ett fönster.
Ledarkon i grannens hage hade en klocka som hördes med ett dovt ljud. Ardernnern som Ale peran i pärlandet den vars klocka om halsen tryggt lunkade fram var en hissnande färd för en femåring med benen rätt ut över den breda hästryggen.
Så mysigt! Vi hade gånggången när jag var barn i Finland. Den plongade (slog min Fammo) på och då var de mat. Kram Tove
Vi hade också gonggong! Min mommo fick den på 60-talet, nu finns den hos min mamma och barnbarnen käbblar om vems tur det är att slå på den för att kalla in de vuxna. 😀 H: En annan finlandssvensk
Vi måste ju få höra den!
Älskar! En sån hade vi på min mormor och morfars lantställe och min barndom präglades klockans ljud. Huset låg på en platå och några ringlande etapper ner låg vår brygga m trampolin i trä och sjöstugan. Mormor ringde i klockan när alla vi barn låg och plaskade i sjön och så brukade hon ibland stämma i efter plinget med ”uuuungar mat” på ren och skär gotländska.
Förstår verkligen grejen. Vi hade en rostig ko-klocka som det ringdes i när vi växte upp. Man hörde den från långt bort och då var det bara att ränna hem.
Så fint! Funkade inte alls hos oss eftersom alla var utom hörhåll, hos granna, i skogen, djupt inne i huset osv.
Vi har efter år av gapande installerat ringklocka (!) i ett av barnens rum (han som sitter på övervåningen med lurar) – alltså en sån som man har till ytterdörren, vi trycker på en knapp i köket, det plingar i hans rum 🙂
Å vilken smart o kul lösning 🙂
Vad bra du va i ”Nordegren och Epstein i P1” idag, tisdag. Men du borde fått mer prattid. Heja! ☆
+1 på den 🙂
Åh, jag har också en ringklocka/plinga för att samla in hungriga familjemedlemmar 🙂 Tänker alltid på Pavlov och hans hundar när jag plingar 😄
Min mamma knackade alltid i elementet när det var matdags, hördes bra i hela huset : )
Ulrika, tack för den kommentaren, nu dök det upp ett glömt minne hos mig av detsamma. 😃
Haha, ja samma här! Mamma slog på rören nere i köket och det hördes supertydligt i mitt rum en våning upp 😀 Sen var det mitt ansvar att dra med syskonen i rummen dit det inte hördes!
Mamma hade också en ”plinga” som ljöd när det var matdags. Vi pratar 70-tal. Visste inte att fler har samma lösning. Kul 😃
På min mormor och morfars hus hänger det en stor klocka som man kan vippa på via en träarm. Användes flitigt vid slåttern som även jag fick uppleva när jag växte upp.
En vällingklocka är så himla smart. Vår familj har en sådan som sitter på väggen på verandan i sommarstugan, i den rings det för varenda måltid. Jag minns glädjen när man som liten var och lekte i skogen, hörde klockan och visste att nu är det mat. Men även glädjen nu när jag ibland ringer i klockan och alla släpper det som de har för händerna och kommer in och äter.
Älskar vällingklockor! Har satt upp en på landet vid förstukvisten. När jag kommer ihåg det så ringer jag in helgsmål kl 18 på lördagar.
Hihi, tror också att den där boken undermedvetet kommer påverka din familjebildning (antalet barn). 🙂
Klockan – den minns jag från min barndoms somrar. Men det var en som hängde på väggen och så drog man i en kedja…
Har en fråga angående din trädgård, de inläggen är så härliga! Vad har du för fruktträd (minns att du skrivit in äppelringar), och vilka sorter rekommenderar du?
Vällingklockan, det var ett nytt uttryck för mig. Kul att läsa. Jag gillar inte heller att skrika. Så bra ju att kunna ringa på barnen istället.
En verkligen bra idé. Jag hatar också att skrika till folk. Det måste ju också blir lite lättare för barnen med klocka då de kanske känner att du inte tjatar på dem?
Vi har just köpt ett hus med tre våningar och jag har tänkt hänga upp en klocka högst uppe i trappen med ett snöre till hallen på bottenvåningen, så att jag kan pingla i när det är mat. Då hör min man det på vinden i sitt arbetsrum och barnet på andra våningen i sitt rum. Perfekt! Jag måste bara hitta en bra klocka.
Vi har också en gammal koskälla som jag ringer in barnen till middag med varje dag 🙂
Sån härlig liten grej som ger sån stor känsla! Vi hade en sån i mitt barndomshem, eller snarare i huset intill. Där var det stora gamla mangårdshuset uthyrt för fest och sammankomster. Otaliga bröllopsgäster har blivit inringda till bordet av denna klocka. Men oj så sugen jag blev på att ha en hemma själv. Får gå på jakt!
Vi har också stort hus, barn som är både ute och inne eller partner som antingen snickrar ute eller grejar i ladan. Ett himla gormande just nu med andra ord.
Jag är lite kluven när det gäller vällingklockor. När jag var barn på 60- och 70-talet hemma i byn så hade min kamrats familj en vällingklocka som ljöd i tid och otid. Det tyckte vi barn alltså eftersom vi alltid blev avbrutna när vi höll på med något viktigt. Precis när abborrarna börjat nappa på ”grundet” ute i sjön, eller när man fått till perfekt konsistens på en bra gegga eller när det var olidligt spännande i ett brädspel så ringde den där klockan. Då skulle kompisen hem och det omedelbart. För mamman i familjen var klockan självklart bra.
Född på åttiotalet och uppvuxen med att bli hemringd av en klocka. Granngårdarna hade oxå klockor men alla visste vilken klang som var ens egen, väldigt praktiskt!
Vilken nostalgitripp! Är uppvuxen på landet med sådan klocka på 60-70-talet. Många grannfamiljer hade samma lösning men vi barn kunde alltid höra skillnad på vems klocka det var som ringde när vi var ute och lekte. Minns det bara som mysigt när klockan ringde och något barn fick bråttom hem. Jag försökte införa samma rutin när våra barn var små på 90-talet. Men min man förstod aldrig det mysiga, grannarna undrade vad det var frågan om och barnen tyckte mest det var pinsamt… så jag fick lägga klockan på hyllan.
I köket har vi en ”kom -det är mat-klocka” med dragsnöre, den är monterad i en hästsko. Ingen har nånsin busklingat i den. Faktiskt sant. Den låter så det hörs i hela huset. Ute på altanen har vi en likadan, som jag ärvt från mina föräldrar. Den låter i hela trädgården och lite längre. Ingen har nånsin busklingat i den heller. Och i sommarstugan har vi gong-gong modellen, den med klingande cymbal och lindad kläpp som mellan varven ( måltiderna) hängs på sin vassa spetskrok. Den har barnbarnet busklingat med. En gång.
Vällingklocka ja! Det känns igen från släktgården i Jämtland.
Jag hade faktiskt en egen liten ”vällingklocka” för några år sedan, när min familj hade katter; en liten mässingsklockor som vi pinglade i ute på bron när katterna skulle komma in. Det såg underbart ut när de efter några sekunder eller en minut kom susande ut ur skogen eller runt huset! Så det du skriver om betingad inlärning kan jag skriva under på! 😀
Åh! Det måste jag testa hemma hos oss. Måste bara hitta en klocka som tränger igenom bräkande får, peltorkåpor, gräsklippare å allt däremellan. =) Blir galen på att skrika å springa runt å leta alla. =)
💖💖💖
Ljudet av skällan när jag leker för mig själv ”djupt” in i skogen, eller pappas ”här-är-jag” vissling när vi går o letar svamp är bland det absolut tryggaste jag har från min uppväxt. Något jag värdesätter djupt. Känslan av att känna igen ett läte, vårt ljud, som bara är till för mig o min bror inger så mycket trygghet och gemenskap.
Jag är väldigt lycklig över att min pappa växte upp mitt i ingenstans och är så pass egen att ha tog med dessa självklara traditioner till radhusområdet i Mälardalen på 90-talet (!).
Jag är tänker mycket på hur djupt mänskligt det är med olika ljud för att kalla på varandra, bekräfta att vi hör till. Nu bor jag i Västerdalarna och intill kular grannar in får och hästar – älskart!
Min farmor ”pojade” (läs med långt o) på farfar när det var matdags. De bodde väldigt ensligt. Farmor gick ut på farstubron o ropade ”Poooooooooooooooj” o sen svarade farfar på samma sätt o bekräftade att han uppfattat. Spelade ingen roll hur långt bort i skogen han var, det gick alltid fram.
Min mamma brukade ringa i en klocka när jag var liten och lekte någonstans ute i byn. Skulle själv vilja ha en till mina barn. Men jag vet inte om jag vågar skaffa en. Bor i hyresrätt. Kanske grannarna blir tokiga i så fall, haha! =)
Varför heter det egentligen vällingklocka?!
Jag tror att det faktiskt handlar om välling bokstavligt talat. Alltså att det var det som bjöds när man ringde i den. Vet äldre släktingar som använder välling som ett samlingsnamn för typ kvällsmat 🙂
Skulle du kunna göra ett inlägg med boktips från de där flickböckerna? 😁 (Eller har du kanske redan gjort det?) Jag har varit sugen på att läsa precis sådana från 40-talet länge, men vet inte hur jag hittar dem.
Mina föräldrar använde också en vällingklocka! Praktiskt! Ibland använde också min pappa ett tecken (som användes inom det militära -snurra på ett finger i luften😅)och gjorde detta när vi var ute och lekte. Ska tillägga att mitt barndomshem ligger på en liten kulle och var man på ex skolgården och lekte såg man om pappa stod vid tomtgränsen på kullen och gjorde ”samlingstecknet”. Lite komiskt nu när jag tänker efter, kan ju tolkas som auktoritärt men det upplevde ingen.
Jaa såå bra med denna klocka, har flera stycken, använde en av dem mycke när barnbarnen var hos oss, som då var spridda lite här och där på gården. Ha en fin o bra dag önskar jag dig o din familj.
Vi hade istället en liten klocka i ett snöre på handtaget till frysen. Så att ingen råkade smita iväg med glass oupptäckt.
ÅÅÅå vad detta väcker minnen! Vi bodde flera generationer på samma gård, och mormor hade ett mässingshorn som hon gick ut på balkongen och ”tutade” i när det var dax för mat eller telefon till morfar osv 🙂
Vällingklocka hade inte min mamma. Men när vi badade om somrarna några hundra meter ifrån gården ( vi bodde på landet och det fanns inga grannar inom synhåll) så kupade hon händerna och blåste….till ett slags ljud som hördes vida omkring. Då visste vi att det var dags att komma hem.
Jag kan också, men det var väldigt länge sedan jag gjorde det, och nu provade jag. Det tog några blåsningar men sedan kom ljudet. Underbart!
( Kan också berätta att jag kan forma händerna på två olika sätt för att få fram två olika kallelseljud).
Fint det är omgjort här inne =D
Tack 🙂
Vi har haft en koskälla på samma sätt i alla år. Underbart att slippa skrika!
Hihi minnen, vi hade en gammal kobjällra på toan (som låg nere i källaren) när vi var barn, så istället för att ropa ”färdig” när mamma skulle komma så ringde vi i bjällran, mycket bra!
Och i torpet i Jämtland hade vi en matklocka, som farmor ringde i när maten var klar. Så fina minnen! ♡
Används fortfarande på skolor för att ringa in elever från rast, i alla fall på vår byskola. Vi har ett elektriskt system för inringning också men vi vet ju alla hur det kan vara med teknik, strömavbrott osv – en bjällra fungerar alltid 😉