Nu har jag ammat i tjugo månader. Jag vet inte om det räknas som att långtidsamma – men för mig är det en lång tid att amma i alla fall. Det har inte varit ett medvetet beslut. Det har bara blivit så.
Jag ammade Bertil i fem månader och Folke i sex om jag inte minns fel. Jag tyckte att det var mysigt men faktiskt också jobbigt. Dels var det svårt med tekniken. Men sedan var det tråkigt att behöva dra sig undan för att amma. Gå undan på middagar, kalas, fester och i vardagen. Inte för att jag var blyg men för att bebisarna var lättdistraherade. Jag kände liksom att jag missade livet som pågick där ute medan jag låg för mig själv och ammade. Men i backspegeln förstår jag att det säkert också handlade om omställningen att bli mamma. Att det var svårt att vara så behövd hela tiden. Helamningen förstärkte ju den känslan och när vi istället började flaskmata blev det en befrielse. Och jag ångrar ingenting från den tiden och vet att jag i varje stund gjorde det som varit riktigast och bäst just då.
Men den här gången har allt varit annorlunda. Tekniken fanns från första stund. Och att gå undan och amma är inte längre ett straff. Med en stor familj som sliter och drar i en så är det en ren lyx att lägga sig på sängen en stund med en bebis och bara vila. Dessutom skönt med de täta mikropauserna för en före detta utmattad människa. Nu är jag så van att vara mamma och behövd av alla att amningen är en fristad.
Att amma ett större barn är ganska annorlunda mot för en bebis. Han säger tydligt amma, mamma! när han vill ha och lyfter bestämt på tröjan. Det allra bästa är att jag får mysa mycket mer. En ett och ett halvt-åring sitter ju aldrig still eller vill ligga och gosa om de inte typ har feber. Särskilt inte som våra barn övergett flaskan tidigt. Så att varje dag få ligga och snusa i håret och smeka de små fötterna. Det är obeskrivligt mysigt.
Jag har inga som helst planer på att sluta. Men heller inte på att fortsätta. Just nu får Smulf avgöra vart det här ska ta vägen. Men jag märker att folk börjat fråga försynt -Ska han inte sluta amma snart? Som att det var någon brådska. Som om inte det här är helt normal? Och på samma sätt var det när jag slutade amma Bertil. Fast då lät det tvärtom -Vad tidigt du slutar amma? Har du upplevt mycket problem?
Nej jag har just inga tankar om hur framtiden ska bli. Men förlängd amning minskar risken för bröstcancer och med mitt bagage är det en motivering så god som någon. Plus att jag helst inte går miste om mina mysiga mikropauser i vardagen. Mitt barnuppfostringsmantra är att det kan bli bra på många olika sätt. Och den här gången gör jag så här.
109 svar
Så mysigt att amma ett lite större barn tycker jag. Jag slutade amma vår lille trea först när han var strax över två år. Han började förskola vid 18 månader så sista halvåret varje gång jag hämtade var det första han sa på förskolan ” amma mamma, amma amma”
En så lugn o skön stund i soffan precis när vi kom hem. Tanka lite närhet.
Jag var lite sentimental när det sedan var dags att sluta. Är det här sista gången jag ammar osv. Men sen glesades tillfällena ut och tillslut glömde jag bort när egentligen sista gången hade varit. Så det blev ett väldigt odramatisk slut och både jag o lillkillen var nöjda!
Jag ammar tvååring mkt sporadiskt och tror att det kommer bli just så som du beskriver. Ibland kan jag tänka -tänk om vi ammat sista gången redan? Eftersom jag känner att hon är min sista unge så får jag ett styng. Igår kanske var sista gången. Men egentligen är det ju en bra sak.
Jag slutade amma min äldsta dotter på hennes 16 månaders dag. Då hade det precis varit som du säger, jag hade glömt när sista gången var och jag blev så ledsen att jag tog dottern och bäddade ner oss i sängen och ammade henne till sömns för sista gången, jag grät för jag visste det var sista gången så var så kanslofylld. Det låter helt galet när jag tänker på det men jag har så fint minne av den sista amningsstunden som blev så fin 💖
Det är mycket åsikter om amning. Jag ammade min första i 20 månader och del-ammar nu min 13 månaders som kommer få styra detta själv. Det är så mysigt och just nu känns det som att tiden går så fort så jag tar till vara på varje liten stund av mys som bjuds. Speciellt nu när jag har börjat jobba och är borta på dagarna.
Kan du inte lägga till en gilla-knapp under inläggen? Det vore superfint att få ge lite kärlek till inläggen utan att kommentera.
Precis det tänkte jag också.
Jag har inte alltid något att säga, men skulle gärna visa min uppskattning/mitt stöd/kärlek på annat sätt.
Ja, det hade jag också önskat! Jag är dålig på att kommentera men skulle gärna vilja bli lite mer ”aktiv” som följare.
Samma här!
Jag med!
Tänkte också på det just för detta inlägg!
Jag också! Letade efter en sån knapp i slutet av detta inlägg!
Ammade också min tredje längre (till 2,5 år tror jag) och mina två första bra mycket kortare. Nu är de 8, 6 och 5 och alla har fint mående och vid god hälsa. delar ditt mantra helt och fullt – det kan bli bra på många sätt. att få följa sin instinkt som mamma och vad som passar i just det här livsskedet. familjeliv kan se ut på en väldigt många olika sätt, och så länge föräldern är frisk har man själv förmågan att se vad som passar just ens egen familj bäst.
Så fort det handlar om barn finns det så mycket idéer och åsikter. Jag som är lite äldre ser att det varit ”mode” att göra på olika vis. När jag fick barn var det liksom nästan en tävlan om ”Vem som ammade längst” Ett tag ”fick man inte” amma barn som lärt sig gå. Vad det gäller att sluta amma så håller jag med dig. Det får bli det som känns bra för varje barn och varje mamma. Varför jag tror att en del tänker att man inte ska amma väldigt länge är att om mamman egentligen vill sluta kan kännas ”elakt” att mota bort det lilla barnet. Förr var det ju också så att papporna inte hade del i livet med barnen på samma vis, och då stod liksom mamman där själv och ”tvingades” att mota bort sitt lilla barn. Det kanske är sådana tankar som sitter i. Själv ammade jag 6 mån med nr 1, 7 mån med nr 2 och 9 mån med nr 3 men jag vet inte om jag hade klarat att sluta med de två första om jag inte
” haft hjälp”av min man eftersom de ”bara ville ha tutte” och vägrade ALLT annat. På grund av att nr 3 inte var lika konservativ vad gällde att prova annat kunde jag amma det barnet längst. Jag kan än idag längta efter att amma, så himla mysigt
Mysigt! Ammar en 22-månaders. Jag har dock en vag plan om att sluta om några månader, men den kan ändras. Ammar gärna längre dagtid men vill framförallt sluta nattetid..
Undrar hur som hur det har fungerat när du varit iväg från Ulf, tex i din mormors hus i tio dagar? Rent praktiskt med mjölken liksom, o när du sen är tillbaka. Endast varit iväg från min någon helg.
Vill bara skicka lite pepp! Vi har just slutat amma nattetid, men tänker köra dagtid ett bra tag till. Det fungerar faktiskt oväntat bra.
I min kultur i hemlandet ammar kvinnor sina barn i omkring tre år (eller ibland längre). Vi anser att det bygger upp en liten människas kropp och ja, kanske själ är rätt ord i svenska. Om en mamma dör (händer pga brist på sjukhus och stor fattigdom ännu alldeles för ofta) ammas hennes barn av en syster eller svägerska eller nån annan nära som själv har ett dibarn och mjölk. Vi har som kvinnor också en stor fördel jämfört med Sverige (hela västkulturen tror jag) att våra bröst inte har sexuell betydelse. De finns för att amma barn. Punkt och slut. Brösten syns överallt hela tiden och är så att säga “fria” kroppsdelar, som en hand eller fot eller ansikt. Även om en del idag klär sig mera “väst-stil” med en blus eller top så att brösten inte syns så är det många som bara har pärlband eller vävda band ännu. Tänker också att det är litet underligt i tex Sverige. Bröst är ngt sexuellt symbol och visas upp för att män skall titta på dem samtidigt är det någon form av tabu att bröst kan synas då barnen ammas. I allafall är det min åsikt att det är mycket bra för en människa att ammas i flera år. Om din son ännu ammas kommer han knappast att sluta frivilligt eftersom det är en naturlig och viktig sak i hans liv. Han kan inte tänka ett liv utan att ammas. Ni är på en sätt en och samma kropp för honom och det är just detta som vi anser är så viktigt och ger styrka genom hela livet. Så tänker vi hos oss. Och hos oss förekommer inte depression eller suicider, men det beror också på att vi inte har individualistisk kultur och inte problem som kommer med detta. (men kanske andra problem.) Som ni skriver att ni tänkte att det var jobbigt att behövas hela tiden av era barn. Vi tänker aldrig så. Vi behöver varandra på olika sätt hela livet. För oss är det naturlig som att andas. Kulturskillnader. Men som sagt, stor sannolikhet att han inte slutar frivillig förrän hans mun har växt och omformats (är det rätt ord?) så att han inte kan ammas längre. Detta uppstår vid ca 6-8 års ålder.
Hoppas att fler kvinnor kommer att amma sina barn längre i Sverige för det ger bara bra resultat för hela livet.
Hej Manda! Vad spännande att höra om kulturen i ditt hemland. Amning, pärlband, individualism och så vidare. Skulle gärna vilja veta vilket land du kommer ifrån!
Jättespännande inlägg!
Jag känner att detta landade helt rätt i hur jag själv vill tänka och delvis redan tänker.
Har just slutat amma min äldsta, som är lite över fyra år. Har tandemammat två barn i över ett år och tyvärr finns inte orken att göra det längre. Min kropp känns verkligen dränerad. Men det är med ett visst vemod vi nu hittar nya former att förhålla oss till varandra. Men som du skriver: att amma är så självklart och oladdat och förknippat med trygghet för små barn och jag har liksom blivit blind för att det skulle vara något ”konstigt” dels för att jag har blivit uppbackad av de närmaste och sedan för att jag kanske inte brytt mig om att lyssna in andras reaktioner.
Lugn och skön småbarntid med hyfsat långa sovmorgnar har amningen gett oss också! Like på den!
Underbart skrivet, jag levde i en destruktivt relation o amningen tror jag var en helande process tror min son helt slutade när han var fem o vi kom till en trygg plats i livet ♥️
Så kul och intressant att få ta del av hur man tänker kring det här i ditt hemland Manda. Vilket land kommer du ifrån?
Det känns som att du sätter fingret på något viktigt med bröstens dubbla funktion i vår kultur. Själv har jag ibland funderat över de starka åsikter lite äldre män i min omgivning tycks ha om amning, vissa antyder att det ligger något sjukt sexuellt i långtidsamning (vilket kommer på tal redan vid amning av 6-månaders bebisar). Men de kanske bara blandar ihop bröstens matningsfunktion med de behov de själva har av bröst.
Spannande kommentar !
Åh Manda vad härligt! Det låter sunt.
Ammar fortfarande min 6 -åring. Han har själv sagt han ska amma till han är 11. Vi får väl se 😉
Heja dig! Att du går på känslan. Men också att du skriver om det.
Sitter just nu och ”sov-ammar” min lilla pojk på 13 månader. Mina två första ammade jag i 11 respektive 13 månader. Har en känsla av att det kommer fortsätta ett bra tag till med min trea. Det är ju bra mysigt och en så fin närhet. Däremot nattammningen kunde jag klara mig utan.. Ammar du Ulf på nätterna fortfarande? Om inte, hur slutade ni? Tycker du är så genomkokt Clara. Ibland undrar jag om jag inte älskar din blogg på gränsen till lite galet.. 😉
Tips! Sök på Jay Gordons metod att sluta nattamma ❤️
En stor anledning till att jag längtar efter fler barn är just att testa amma längre, av ungefär samma anledningar som du nämner 🙂 Heja er!
Jag är imponerad av din trygghet och tydlighet som förälder. Eller din tillit till din egen förmåga. Jag har två barn. Har tänkt så mycket på vad jag gjort fel. Vår äldsta är utåtagerande och har det svårt med humöret. Som jag skyllt mig själv för detta. Var jag för hård? Eller för snäll?? Kände hon sig förskjuten när småsyskon kom? Frågor som inte kan få något svar. Någon del av mig kan dock allt oftare känna lite tillit. Men tänk om någon bara kunde säga att det kommer att bli bra till slut. Fast sånt kan man ju inte veta…
Följ ”biglittlefeelings” på Instagram! 😊
Kram! Jag har tänkt liknande så ofta om min sjuåring. Är hon så orolig av sig på grund av mig? Malt sönder situationer i efterhand och varit arg på mig själv. Jag tänker dock såhär: oavsett vilka anledningar man skulle kunna hitta till varför barnen blivit som de blivit så är det som det är nu. Det enda vi kan göra är att hantera det vi har nu, vi kan inte ändra något som hänt. Vi hjälper inte oss själva genom att ständigt klandra oss själva. Vi gör det bästa vi kan efter den förmåga vi har och det räcker. Du räcker till.
Jag tror att det är helt mänskligt att som mamma börja med att anklaga sig själv. Det ligger så nära till hands. Men vi glömmer också att barn är individer. Bara för att ett barn varit en solstråle måste inte nästa barn bli det. Även i samma familj skiljer det sig åt otroligt mycket mellan olika individer. Försök fundera på om du tror att dessa beteenden kommer kvarstå när hon blir stor? Mycket växer ju faktiskt bort med tiden. Den som är arg av sig kommer med åldern förmodligen inse att det är lite pinsamt att vara så utåtagerande. Omvärldens reaktioner kommer hjälpa hen att hitta incitament för att “tygla” sina känslor mer.
Och som själv varande mamma till ett barn med hett temperament som han lever ut så tänker jag att han förmodligen är den som mår bäst av alla. Eftersom han agerar ut och sedan släpper och går vidare. Medan många barn går och bär allt inom sig. Sån var jag själv bland annat. Ibland tror jag att vi är så oroliga för att ha “normala/vanliga/behagliga” barn att vi glömmer bort att barndomen är kort. Vi uppfostrar dem för vuxenlivet. Att ha nära till sina känslor behöver som vuxen inte alls vara en dålig egenskap utan en stor tillgång. Även om det ställer stora krav på oss som föräldrar under uppväxten. Skickar världens största kram till er och alla andra hårt kämpande och oroliga mammor <3
Vilket fint svar! Och precis så är det ju!
Tack för igenkänning och svar. Så härligt med detta peppande kommentarsfält!
Åh! Tack för detta inlägg! Ammar vår trea på 15 månader fortfarande, och blir så glad varje gång man pratar om att amma längre än det “normala”. Önskar verkligen att det hade varit mer normaliserat.
Jag blir väldigt glad av att läsa det här inlägget 😊 är i precis samma situation men mitt andra barn är 15 månader. Jag får också se hur länge vi ammar den här gången 😊
Håller med om att det är SÅ mysigt att få klappa ungen i håret och ha henne nära en stund, eftersom hon aldrig är still annars.
Ha en fortsatt fin dag, Clara!
Tack det här var precis vad jag behövde läsa! Det finns så himla mycket tyckande kring amning, först hetsas det att man måste amma till varje pris, sen ska man plötsligt sluta, och det verkar mest vara utifrån förälderns perspektiv. Att man ska vara ”fri” eller nåt. Jag har en liten 11-månaders som alltid har gillat att amma, han tar inte napp eller flaska och har aldrig velat sova själv utan vill ligga nära mig och ammar ca 3-5 ggr per natt. Jag tycker att det är mysigt för det mesta, men framför allt tänker jag att jag ska följa honom. Han har tydligt visat att han behöver mycket närhet, då ger jag honom det. För att han ska bli trygg och känna sig älskad. Det är mitt prio just nu. Hade jag haft ett barn som gärna sovit själv o som var mindre intresserad av att amma hade jag följt det.
Men jag har reagerat på hur både BVC och folk i min omgivning tycker att det är dags att sluta amma, att det är sånt himla problem att han nattammar. Ur vems perspektiv tänker jag då? Min son mår bra, är glad och utvecklas bra, följer sina kurvor etc. Då är det väl inga problem? Känns så himla barnfrånvänt att inte följa barnet utan nåt slags tyckande om när det är ”nog”.
Så heja dig Clara för att du skriver om detta! Det kan bli bra på olika sätt – så himla sant!
Jag önskar att jag hade kunnat amma mina tvillingar, av olika anledningar fungerade inte det.
Det ser ju så ofantligt mysigt ut! Närheten, den lugna stunden osv.
Jag trodde inte att jag skulle vilja amma så länge. Blev avskräckt när jag såg min kompis 1,5 – åring dra i sin mammas tröja hela tiden och höra att mamman helst ville sluta men inte orkade ta striden. Nu är mitt eget barn 8 månader och ”har inte tid” att amma på dagen p.g.a. vill bara leka och klättra på möblerna. På kvällen och natten ammar vi fortfarande och det är så mysigt. ❤️ Vi får se hur det blir framöver.. har ingen plan om avslut ännu iaf!
Det kan bli bra på många olika sätt! Precis så. Månad 24 är vi inne på denna amningsperiod, med barn nr 4, och följer han sina storasyskon så kommer vi sluta när det är dags för oss, varken före eller efter.
Jag och mitt första barn på 14 månader ammar fortfarande, jag älskar dom stunderna. Jag tror att själva amningen har hjälpt min väldigt mycket efter en lång och jobbig förlossning som gjorde att jag hade lite svårt att knyta an.
Vid 9 månader började man märka att många gärna la sig i att man fortfarande ammade tycker jag.
Jag känner igen mig i det du beskriver. Min förlossning och den första tiden blev inte alls som jag föreställt mig, och amningen blev, när den väl kom igång, ett sätt att knyta an, läka och kanske “ta revansch”.
Sitter just nu och ammar min dryga 2-åring. På dagarna kan det vara mysigt men varenda natt ångrar jag så att jag inte slutat tidigare. Har tänkt att amningen ska ebba ut när lilleman blir större men än så länge går det åt andra hållet. Tänker å andra sidan att hur avkopplande är det inte för honom att gå komma hem efter förskolan och mysa en stund med det mest avslappnande som finns. Står ut ett tag till helt enkel.
Min dotter föddes ett par dagar innan Ulf och jag ammar också fortfarande! Det har bara blivit så, hon ÄLSKAR att amma och jag har inte haft hjärta att tvinga henne att sluta (sedan får man ju som du säger tvinga sig till pauser, och jag älskar att sitta och läsa en bok och amma och få ro en stund). Känner också att det är lite trevligt att få respons på amningen, hon kan helt plötsligt sluta, titta på mig och säga ”Gott!”, hon hittar också på massa sånger som en ”hyllning” till mina bröst (typ ”Var är tutten” och ”Per Olsson hade en bonnagård, i-a-i-a-o med en tutte här och en tutte där”)
Nu har jag dock bestämt att vi skall sluta till jul, iaf med att amma på natten. Sedan hoppas jag att det tunnas ut mer och mer under dagarna och så småningom försvinner helt.
Tyckte också kommunikationen kring amningen var häftig när sonen blev större. Frågade honom vad det smakade och han sa snabbt med stensäker röst: potatismos!
Hahaha gud vad gulligt! <3
Vad fantastiskt gulligt med hyllningssånger till brösten 😊
Hej,
Vill bara säga att jag, av olika anledningar, inte kunde amma, så att min son är uppvuxen på tillägg, och han är hur normal som helst. Man blir alltså helt normal även utan amning. Han har heller inte varit mer sjuk än sina kompisar.
Ja så kan det ju vara. Och icke ammade barn kan t o m ha bättre hälsostatus med lägre risk för både det ena och det andra än ett ammat. Kan kännas skönt för föräldrar som inte vill, inte får rätt stöd, eller inte kan amma.
På samma gång existerar ju också att ökad amning på en befolkningsnivå de facto minskar förekomst av negativa hälsoproblem hos både mamma och barn. Därför bör vi amningsfrämja utan att shamea någon! 💜
Med min yngsta vet jag inte ens hur/när vi slutade amma. Precis som du beskriver satt amningen från första början. Vi ammade på i godan ro, jag tog aldrig ett aktivt beslut att amma “länge” plötsligt var hon 2 år och vi hade inte slutat, tiden gick och på sommaren när hon var drygt 2,5 hade det glesat ut av sig självt och vi hade slutat antar jag.
När amning är så är det enkelt, jag vet att jag haft en ofantlig tur, även med äldsta dottern funkade amningen bra och vi ammade ungefär 20 månader.
Vad mysigt! Och klokt. Att göra som det passar dig, bebis och familj.
Jag ammade min äldsta i 9 mån, sen orkade jag inte för jag var tvungen att äta mjölk-ägg och vetefritt. Sonen slutade typ själv vid 8 mån i samband med en magsjuka. Nästa dotter runt 14 mån. Minsta dottern som varit enda gången amningen krånglat eftersom hon tog för litet grepp vägrade dock ta flaska så där kämpade jag verkligen, i 21 månader! Hon åt generellt lite klent av mat också. När hon väl slutade amma ( hade väldigt lite mjölk på slutet ) började hon dock ta flaska och nu äter hon hur bra som helst. Så det kan verkligen vara olika. Jag kände precis som du med de äldsta, att man “missade” det sociala. Och med de yngsta att det var skönt med en vilopaus.
Åh önskar så att det kunde vara enkelt, tryggt och okomplicerat för alla. Min första var tuff, krånglug och ångestladdad. Kämpade i 5 månader innan mjölken sinade. Andra var mysig, enkel och självklar. Tog slut efter 11 månader och båda var nöjda. Läste någonstans att ingen borde få lov att få sitt första barn förrän man fått minst 4… Klok tanke känner jag om än omöjlig 😊
Vad roligt och viktigt att du med din stora plattform lyfter detta och bidrar till att vidga normen för hur vi matar våra barn! ❤️👍 Också lustigt hur olika resor det kan bli med olika barn, både på grund av barnen själva och, som du skriver, hur man har det som förälder och i familjen i stort.
Jag har tre barn. Första barnet ammade jag i 10 månader, sedan var han lika nöjd med att somna med en napp i munnen och jag tyckte det var skönt att hans pappa kunde natta honom. Han slutade självmant, inget vi “jobbade” bort.
Min dotter ammade jag nästan i fyra år, på slutet dock bara när hon skulle sova. Jag tyckte periodvis att det var kvävande och kände att bokstavligen sög ut energi från min kropp, jag var väldigt smal, nästan mager under den tiden. Den sista tiden tiden ammade jag bara när hon skulle somna för kvällen, men tillslut vägrade jag att ge henne bröstet och hon fick (mot sin vilja) vänja sig vid att somna utan mitt bröst. Hon har och är fortfarande väldigt mammig, första året fick bara jag hålla henne, inte ens hennes pappa eller farmor fick bära henne. Hon kommer ihåg hur det vara att amma och kan fortfarande prata om hur mysigt det var.
Vår tredje son är tre år, han ammar fortfarande och älskar det, dock är det mest på kvällen och lite på natten som han ammar, eller suttar som han säger. Den hr gången tycker jag inte att det är så jobbigt och tycker det är helt okej, ofta även mysigt att han vill “sutta” och känner inte att det är jobbigt på samma sätt som med dottern, känner nog lite som du gör kring det Clara. Nu fasar jag lite för att han ska bli stor och att jag ska bli av med de här gosiga stunderna. För de kommer inte igen. Fler barn vill jag absolut inte ha.
Det finns dock bara mjölk i ett bröst.
Jag undrar dock hur mycket mjölk han får i sig? Samt om det kan bildas karies på grund av amningen, något de tagit upp när vi var hos tandhygenisten.
Sen är jag nöjd med att amningen har fungerat så bra med tanke på att de två sista barnen är prematurbarn. De kom för tidigt ut från magen men jag har i alla fall kunnat ge dem mys och egenproducerad mjölk.
Dock är det inte många som vet att jag fortfarande ammar eller att jag ammade min dotter så länge🙃🙄
Jag är sugen på att åka iväg någon natt, har inte gjort det sen den sista lillkillen föddes som nu är tre år. För om jag inte är hemma borde väl pappa kunna natta honom. Men pappan tycker att det verkar jobbigt😏
Men snart så, när Coronavaccin kommit🙃😉
Nu är jag nog ganska nöjd med ammandet av min lille treåring (kände jag imorse), dock vill han inte sluta och jag orkar nog inte ta striden😏
Så det blir nog ändå ett litet tag till…
Jag har varit iväg och sovit på andra ställen fast då har lillkillen alltid varit med🙃
Amning ökar inte risken för karies, amma på om du vill! Här finns bra läsning om det samt länkar till forskning. https://sagogrynet.wordpress.com/?s=Karies+&submit=Sök
Åh blev typ sugen på att få en liten till nu för att få amma igen:) Ammade det nu 4-åriga barnet till hen själv slutade be om att amma vid 2,5 år, började dock begränsa lite vid 1 år (pga var iväg/jobbade en del om dagarna) och slutade nattamma (även det mamma-styrt pga behövde sova!) vid 2. Så det barnstyrda avslutet var väl egentligen initierat av mig som började begränsa – tror att barn med ”fri tillgång” ofta har en längre egenstyrd amningstid än så. Men det kändes bra för oss båda att sluta då. Som jag ibland kan sakna det dock! ❤️ Trots att mängden gos/sitta i knä/ligga på arm inte minskat nämnvärt efter:)
Haha! När jag frågade min tvååring nån gång så log han finurligt och sa “kanelbulle” 😀
min 3.5 aring ammar fortfarande, och nar jag fragar varfor hen gillar det sa mycket far jag svaret att det ar som mjolk, socker, och varma gosiga sockar!
Så fint skrivet och mycket igenkänning. Ammar min 15-månaders än och njuter av vilostunderna precis som du. Fick 7- och 10-åringarna i Frankrike och skulle kunna skriva ett helt kapitel bara om det. Ett land där 1-2 generationer i princip hade slutat amma och de som nu vill göra det får lära sig själva och omgivningen från ruta ett typ. Mammaledigheten är kort (eg 4 mån) och jag började tidigt pumpa SAMTIDIGT som jag ammade för att bygga ett lager till förskolestarten som jag lyckades pusha till 8 mån för båda. Hade tänkt fortsätta morgon & kväll men det avtog, ändå smidigt. Lillan däremot verkar inte ha några planer på att sluta! Med nostalgi köpte jag nappflaskor och såg framför mig hur storasyskonen skulle ge svensk välling i soffan nu när vi bor här men det är hon 0 intresserad av. En positiv effekt av Corona är iallafall att vi slipper alla kommentarer. Fick 1 besök av en faster som såklart frågade “Ammar hon än?! Nej lilla tjejen du är stor nu, det är dags att lägga av med sånt!”. Så vi får mysa på så länge det är menat att vara så 🙂
Skolar in min 20 månaders nu på förskolan och det är lite jobbigt med amning. Han komner och drar i tröjan och säger att han vill amma ganska ofta. Märker att personalen inte tycker att man ska amma på förskolan. Jag har pratat med pedagogen som sköter hans inskolning och sagt att jag tror att amningen kan vara bra tills han känner sig trygg där och hon höll nog med, men jag märker ändå att det inte helt uppskattas.
Hur gjorde ni med amningen när Ulf skulle skolas in om jag får fråga?
Båda mina barn har ammat till 2,5 år (med nattamning till drygt 1 år). Jag vet inte om mjölken sinade för att de slutade amma, eller om de slutade för att mjölken sinade. Jag hade sedan ett intressant samtal med en vän som kände sig dålig för att hon inte stod ut med smärtsam amning efter 6 månader. Hon trodde att jag också hade ont en fortsatte ändå. Kanske kan en del av motståndet mot längre amning förklaras av att det missuppfattas som en uppoffring. Tack för ett fint inlägg som belyser amningens olika sidor.
Först vill jag bara säga TACK CLARA för viktigt inlägg på stor plattform!
Jag är gravid i vecka 39 och ammar fortfarande min 2.5åring innan läggdags och när han vaknar på morgonen. Innan jag blev gravid så ammade vi betydligt mer men jag har gradvis skurit ner på det för att orka. Jag vill fortsätta så länge han vill fortsätta och ser med spänning framemot att amma syskonen tillsammans, men visste att jag inte skulle orka med en nyfödd och en “obegränsad” 2.5åring.
Jag pratar inte så mycket om att han fortfarande ammar, för folk har så himla mycket åsikter och alla verkar kunna dra “viktiga fakta” ur tomma intet (det orsakar karies, han kommer äta upp bebisens mat, han kommer bli mer avundsjuk blablabla).
För mig har långtidsamningen handlat om två saker. 1) lathet. Jag får vila, jag kan skapa mysstunder utifrån ett totalt rave genom att föreslå att vi ammar, det fungerar för oss båda så varför sluta? Samt 2) han är bara liten en kort stund och det får honom att må bra. Psykiskt och fysiskt. Jag gör ju allt annat jag kan för att han ska känna sig trygg, så varför skulle jag sluta amma bara för att Kerstin på Ica tycker att det är konstigt? Om det inte skulle fungera för mig/oss, om det inte vore som en valium för själen… Då, då skulle jag sluta. Nu ser jag framemot att tandem-amma istället! Tänk om Ica-Kerstin visste det!
Clara sa sjukt vacker bild pa dig!
Jag har nu ammat i 10 manader, min tredje dotter. Det langsta jag nagonsin har ammat, kanske ar det nagot med trean, eller att jag ar lugnare precis som du sager, aldre. 5 ar mellan min 2a och 3a. Vem vet. Men sa lange det kanns ratt 🙂
Jag ÄLSKAR när du svarar “det avgör jag” när folk har synpunkter på din mammaroll. Ville bara säga det.
Så klokt. Så vettigt. I mina ögon helt normalt och fantastiskt att kunna amma när det funkar. Jag slutade när min dotter var 14 månader pga jag vill ha fler barn o min menstruation inte kommit tillbaka. Annars hade jag ammat på för det är så så mysigt!
Åh, jag känner igen det exakt på pricken. Precis så tänkte jag och kände, när jag ammade tredje barnet dubbelt så länge som de andra två. Det var verkligen skillnad både i tillvaron och i mig som person mellan första och sista barnet. Och det var alldeles, alldeles underbart att amma länge då <3
Skönt att få läsa andras synpunkter på långtidsamning.
Dessvärre var första gången jag såg det var det ett barn på kanske fyra-fem och mamman hade hela bröstet ute helt ogenerat.
Och det var på mitt jobb på en 7-Eleven så jag kunde inte bara gå därifrån.
Vad menar du med dessvärre? Och varför skulle du gå därifrån?
Fyfabian va Du är Bra ❤
Jag ammar fortfarande min 2,5 åring när han frågar efter det, och det är supermysigt 🙂
Så fint du skriver om att amma och hur olika en kan tänka beroende på sin situation och barnets behov.
När jag ammade våra barn hade jag inget bestämt slutdatum i huvudet, men tänkte ett år. Med första ammade jag två och ett halvt år. Med andra barnen cirka tjugo månader. Trodde inte att jag Skulle långsamma, men det blev bra det också 😄
Tack igen för din text!
Åh, jag blir lite avundsjuk när jag läser om er lång-ammare. Min pojke ville sluta redan vid 8 månader. Jag har många omkring mig som ammat sina barn i flera år, och jag har sett det som det ”sanna och rätta”. Så jag kände mig typ snopen och lite kass som slutade så tidigt. Gärna minst ett år, stod det väl i alla BVC-broschyrerna? Gjorde jag något fel? Men han ville liksom bara inte ha mer. Fast föda blev mycket roligare. Tyckte det var ganska kul och praktiskt att amma, men upplevde verkligen inte den där magin som många vittnar om. Hoppas att jag får ett till barn, och kanske en annorlunda upplevelse! Vore coolt att amma ett barn som pratar!
Båda mina första barn slutade själva vilja amma när de var 4 månader/10 månader. Nu ska jag snart få tvillingar och vet inte om jag ens kommer försöka hålla på och amma dem, kanske kör flaska rakt av för att kunna göra NÅGOT annat det kommande året. Men har inte bestämt mig, det blir lite som det blir, man gör det som funkar bäst där och då. Det brukar bli bäst! 🙂
Vilket fint sätt att tänka; det kan bli bra på många olika sätt. Det ska jag bära med mig!
Så roligt att läsa om hur andra tänker om att amma länge. Med mina två största hade jag sånt besvär den första månaden, mjölkstockning och skit. Men jag kämpade på och det löste sig och sen ammade jag tills de blev lite mer än ett (inte tvillingar men likadan amning). Med min yngsta som nu är 16 månader var det så lätt, men vi slutade när hon var åtta nio månader. Hon var inte intresserad, det fanns ju riktig mat! Min man var orolig och tyckte att jag borde amma mer. Jag tror han gärna hade velat ge den närheten till våra barn, men jag var ju den som kunde. Till slut kändes det som att jag ammade för min mans skull, och då var det läge att lägga av. Jag tror att lyhördhet för vad barnet vill är det viktigaste.
Så rätt tänkt. Njut av era små stunder
Åh så fint att läsa!
Var inte alls säker på om jag ville amma mitt barn när jag väntade min dotter. Tyckte att det verkade bökigt och göra ont.
Vi höll på i drygt två år. Finaste & mysigaste jag nånsin gjort!
Ammade mitt första barn till ca 2,5 år. Blev ett rätt naturligt avslut när jag var gravid och jag kände ett stort behov av få ha min kropp “för mig själv ” innan nästa amningsperiod. Min lilla är nu lite mer än 2 5 år och vi nattammar fortfarande.❤
Först och främst tack Clara för detta inlägg!! Jag älskar att läsa och diskutera amning och matning av bebisar och små barn. Tycker tonen i kommentarsfälten är fin o snäll också och tillåtande. Intressant att höra hur du har tänkt o gör med dina barn och likaså andra mammors erfarenheter av amning o matning av barn. Jag fick kämpa för att det skulle funka att amma, tränade vid varje matning med flaska i en månad,pumpade ur( hade massor av mjölk), gav ersättning också. Efter klippning av tunnbandet på lillen och 2 min på Amningsmottagningen gick det som en dans. Mysigt o enkelt förutom en sjujävla mjölkstockning då, fast ”bara” 2 ggr. Lillen åt så mkt att han blev en go o rund kille på 1 mån, från att ha varit ganska liten o tanig när han föddes. Efter ca 8-9 mån var han klar med amningen, jag ammade då endast tidig morgon innan jobbet o direkt efter jobbet på kvällen. Han älskade all annan mat o välling så det gick otroligt smärtfritt. Alla mammor gör det som känns bäst för dem o deras barn. Kram på er alla mammor
Tack för viktigt ämne. Självklart ska du göra det som passar dig och ditt barn bäst. Tvingades amma min dotter länge pga sjukdom och hade mycket svårt att värja mig mot omgivningens många tankar och idéer om detta. Heja dig!
Jag har långtidsammat alla mina tre barn, just nu inne på sista som nu är 20 månader. Precis som du skrev så är det ingen planering utan vi kör på så länge som båda tycker att det är en mysig stund.
När vi flugit och gjort sådant man gjorde “förr i tiden” så har det varit så praktiskt att alltid ha amningen till hands.
Mina två äldsta barn tandenammade jag under en period men tyckte att det var rätt tungt för att säkerställa att det fanns tillräckligt till den minsta. Ville dock ge den äldsta närheten och inte att han skulle koppla ihop slutet av amningen med att han fick ett syskon.
Har dock alla gånger fått kommentarer från särskilt min svärfar som med varje barn undrat “om det är för min skull som vi håller på” med ett tonfall som verkligen man förstår var hans åsikt ligger. Varje gång blivit lika paff och fräst ifrån att det är ett gemensamt beslut men sedan kommit på föera bättre svar. Men denna gång är jag redo och förberedd och tänker kallt fråga varför han undrar det och vad han har med saken att göra 🙂
Tack för att du skriver om detta! Vi behöver prata mer om detta. 💛
Så himla bra skrivet. Det ska kännas bra för alla parter, och kanske känns det olika. Jag ammar just nu min dotter som också är 20 månader och tänker fortsätta tills det inte känns bra längre, eller tills min dotter inte vill. Men det är så tråkigt, tufft och onödigt med all kommentarer man får stå ut med tycker jag. Jag förstår verkligen inte det konstiga i det, för det känns fullt naturligt för oss – mig och min dotter.
Ps. Känner verkligen igen det där med ”amma, mamma!” 😂
Jag har inte barn och undrar ödmjukt vad det är för skillnad på känslan att amma och att ta sig en mysstund med ett barn som dricker välling? Om det är myset man är ute efter. Men det är klart, blir inte lika självklart att dra sig undan med ett barn som ges välling.
Sedan tänker jag att det kan vara ett smärtsamt problem att amma ett barn som fått tänder. Eller? Uppriktigt intresserad.
Haha ja mina döttrar fick jag sluta amma vid ca 8-9 månader för då hade de fått små tänder och råkade bita mig ibland vilket gjorde ont. Sen var de väldigt intresserade av vanlig mat med, det kändes som ett naturligt avslut för båda tror jag. För mig var det känslomässigt mysigare att amma jämfört med att sen ge välling, på nåt vis. Svårt att förklara. Det kändes väldigt meditativt.
För mig var det inte så farligt just med tänderna. För det mesta bet inte mina barn mig. Tänderna ligger mot, men de tuggar ju inte. Om de biter avslutar man och försöker senare. För mig var däremot smärtan när man just börjar amma det värsta. Oväntad smärta liksom. Man vet att förlossningen gör ont men att det ska göra så ont att amma! Mitt råd till den som vill amma är att ”vänja” brösten under graviditeten. Typ, gnugga med frottéhandduk, dra i, vrida lite… Funkade mycket bättre att amma för mig då jag hade gjort det.
För mig var amningen speciell eftersom jag mådde så väldigt bra av oxytocinet som utsöndras när utdrivningen av mjölken börjar. Nu är det över ett år sen jag slutade amma men jag kan fortfarande sakna känslan av att lägga ett kinkigt barn till bröstet, som blir helt lugnt så fort hen fått tag och börjat suga, samtidigt som min egen kropp fylls av må-bra-hormoner. Det var nästan som att bli hög/ta lugnande ibland. Låter flummigt, men det var så jag upplevde det. Den typen av symbiotisk harmoni har i alla fall inte jag upplevt när jag myser utan amning.
Aha, oxytocin! 💡Det förklarar nog mycket av det! 😊 Tack ni andra också som svarat, 😊👍💕
Hej! Det här med amning är ju ett laddat ämne, men jag gillar hur du skriver på ett sätt som inte ursäktar sig. Kör på! Ett litet finger i vädret för din cancerkoppling på slutet… anledningen till att risken för bröstcancer minskar är pga att många cancerframkallande kemikalier lagras i fettvävnad (t.ex. i bröst) och frigörs vid amning, dvs överförs direkt till barnet. Inget man snackar om eftersom amning har många andra fördelar, men inte heller schysst att den aspekten inte blir belyst. Å ena sidan och å andra sidan och alltid är ändan bak…
Fast nej… det kommer inte ut fett med kemikalier ur brösten. Och bröstcancer orsakas inte av kemikalier som lagras där.
Det kan komma tungmetaller i bröstmjölken om man går ner mycket i vikt och samtidigt ammar, eller om man äter kost med mycket tungmetaller. Annars inte.
Att amning minskar risk för bröstcancer har med hormoner att göra.
Nej det är absolut inte så!
Verkligen inte. Var har du fått detta ifrån? När man helammar skjuter man upp menstruationscykeln och det i sin tur ger en mindre risk för bröst och äggstockscancer.
Tänk vad fint om människor tänkte och läste först och inte kastade ur sig vad som helst utan belägg.
“Shame if you do, shame if you don’t.”
Ett väldigt träffande ordspråk! Och för mig har det ordspråket hjälpt mig mycket att tryggt landa i att helt enkelt göra som vi själva vill. Så vi ammar 2 månader “bakom” dig och din lill-gosse.
Och förutom myset är det också väldigt skönt att veta var ongen är och busar just nu. Jag riktigt hör hur blomvaserna på borden, lamporna i fönstergluggarna, kastrullerna i köksvimlet och varv efter varv av toalettpapper slappnar av in i minsta molekyl!
Det är riktigt skamligt att inte amningen kan få mer informativ marknadsföring, den ekonomiska kalkylen är troligtvis fin på lång sikt inom sjukvårdskassan. Och så kanske alla förvirrade frivilliga och ofrivilliga flaskmatande också kunde få lite praktisk info om hur man får det smidigt utan dyra prylar, istället för barnmatsföretagens subtila glidningar om tidigt matintro, välling mm.
Intressant att läsa alla svar i denna tråden. Själv väntar jag mitt första barn, så jag har själv ingen erfarenhet av amning än.
Men jag tycker att det är tråkigt hur många som verkar ha åkt på kommentarer från omgivningen om hur de tycker att man ”ska göra”. Vad som är rätt verkar väldigt individuellt, både för barn och mammor.
Ser man till WHO’s rekommendationer så rekommenderas det faktiskt att delamma fram till två års ålder, eller längre. Jag tycker det är viktigt att respektera att alla inte kan/vill göra det, och att inte alla barn är sugna på det. Men hur kan det vara socialt acceptabelt att fråga en kvinna, som har ammat mindre än de två åren, om det inte är dags att sluta snart?
Själv kommer jag bli lycklig om jag lyckas amma alls. Jag är halvvägs och har fortfarande grovt illamående nog att behöva regelbunden sjukhusvård. Tror inte kroppen kommer klara vad som helst.
Så bra beskrivning och så intressant att läsa din beskrivning av att vara mamma till första, andra och tredje barnet. Jag ammade också mina barn länge tills de va 4 eller 5 sen kände jag att det var nog. Tack igen för inlägget.
Härlig läsning och otroligt vacker bild!
Jag mådde så bra av att amma, tror det är en känsla av att vara behövd och vara den viktigaste personen i någons liv. Första barnet slutade jag amma vid 7 mån eftersom jag skulle börja jobba och ville känna mej trygg med att han skulle klara sig utan mej. Det gick väldigt lätt för honom att sluta, han tog vällingflaskan direkt (mer jobbigt för mej) Dottern ammade jag till 15 månader, mest nattetid sista månaderna som tröst vid uppvak. Visste tidigt att jag ville amma länge vilket hon också behövde då hon varken tog napp eller flaska. Men sen var det dags att få sova hela nätter och vi avslutade amningen.
Jag ammade första barnet i 25 månader. Sen blev det tvångsavslut då jag blev inlagd på sjukhus akut. När jag kom hem hade hon tappat intresset fullständigt. Barn nummer två är nu 26 månader och har inga planer på att sluta amma i tid och otid. Han får själv bestämma när han vill sluta. När andra kommenterar brukar jag fråga om det är de som ammar honom, för det angår faktiskt bara honom och den som ammar, alltså mig.
Fint inlägg!
Jag ammar vår 15-månaders. Allt som oftast känner jag myset, lugnet och chansen till ~paus~ Jag får också frågan om om vi fortfarande ammar osv
Nu när vi dessutom har delat lika på föräldraledigheten och jag jobbar älskar jag att ha ett “ess kvar i rockärmen” så att inte “bebis” lämnar mig för pappa alldeles 😈🤪😆😱🙈
Har fem barn och har ammat så här:
nr 1 i 10 dagar – gjorde för ont och han blev aldrig mätt
nr 2 i 2 månader – mjölken tog slut
nr 3 i 2 månader – mjölken tog slut
nr 4 i TVÅ ÅR – mjölken ville inte ta slut
och nr 5 i 6 månader – jag gjorde slut med amningen
Min dotter är 25 månader och jag ammar fortfarande. Ammade min stora son tills han strax fyllde tre. planerar inte Heller att sluta men känner att det snart är dags. främst för att hon ibland vill ha för mycket och vid tillfällen när det inte passar, tex när någon är på besök och hon försöker dra ner tröjan. När vi är ensamma gör det inget men jag skäms för det faktum för vad andra tycker om det. För många anser att det är fel – men för mig har det varit något naturligt med bägge barnen. Till slut har det blivit mitt och barnets hemlighet. Som bara finns mellan oss som ingen annan behöver få veta, och det har också på sitt sätt varit lite speciellt.
<3
Att fortsätta amma nån gång per dag under förskoletiden är bästa medicinen när sjukdomar kommer. Naturen har ju fixat det så finurligt att mjölken sammansättning anpassar sig till vad barnet behöver. Vid magsjuka var det tryggt att ge bröst när annan mat eller dryck inte gick. Tänker att för de som behöver ha barn som får sjukhusvård och då tänker att det kan passa att sluta amma, skulle jag ta just ’medicin’ aspekten och pumpa o ge. I andra kulturer ses mjölken som guld. Tänk i tid av hållbarhetsargument så ser jag fortfarande inga fordon med text ’Amningshjälp på väg’.
Min amning funkade perfekt men gillade inte det.. så jag började flaska och både bebis pappa och jag älskade det. Men oj vad det rörde upp känslor hos andra……
Läste då Agnes Wolds barnbok och kände hur det dåliga samvetet rann av mig!
Vad fint! Jag har nyligen slutat amma mina två yngsta, vi bestämde oss för att sluta när den äldre fyllde 4, då var den yngre 2,5 och fick sluta hon också. Vad folk har tjatat att jag ska sluta amma! Men det bestämmer bara vi, jag och barnen.
Åhh! Jag ammar också min 20 månaders fortfarande. Inget val eller något jag planerat, men känner också som du, att det är underbart att få pauser. Dessutom räddar amningen de stunder han är jättelsedsen. Jag vet inte heller när vi ska sluta förbudet känns inte som att jag har så mycket val, det är hans vilja som får styra ett tag till.
Hej! Med andra barnet var jag bäsetämd. Jag skulle amma max 8 månader. Första hade ammat 1,5 år. Vad hände? Jo, andra slutade just ammas strax innan hon skulle fylla 3. Min erfarenhet liknar så mycket den du beskriver. Jag har njutit av micropauserna och goset. Nu har vi en alldeles särskild närhet som jag är otroligt tacksam för. Alla får följa sitt hjärta och göra som de vill!
Jag hade det besvärligt i början av amningen med båda mina barn, svårt för dem att få bra grepp och även svårt för dem att få i sig tillräckligt. Sen när det funkade var det en mysig stund. Jag hade ingen tanke om hur länge vi skulle hålla på, mot slutet glesades tillfällena ut allt mer och jag vill minnas att båda slutade självmant någonstans strax efter ettårsdagen. Kort och gott, jag tror det sker naturligt, när det är dags…