När jag var ute och kissade Essa igår natt tog jag med mig kameran. Det var en sådan där magisk kväll. Med tunt molntäcke som släppte igenom månljuset och till och med norrsken som låg som gröna streck på himlen.

Gick runt i trädgården i den knarrande snön och bara lyssnade på köldknäpparna och det sjungande ljudet från is som fryser på sjön.

Frost som kristyr på varenda kvist, lampa och gren

Så tacksam att få bo här. Med just min familj, i just det här huset, på just den här byavägen, i just den här byn, i just den här delen av landet. Och världen.

Jag kände mig rörd till tårar av stunden. Men det kan också ha varit för att jag snart ska ha mens. Då kan jag liksom bli rörd till tårar av en spindel eller en vacker plåtburk. Man vet aldrig vad som är vad.

Förra året bantade jag juldekorationerna i trädgården. Men i år har jag växlat upp igen. Det är så mysigt att se ut genom fönstret och faktiskt se konturerna av trädgården.

Idag har jag en lugn dag. Har jobbat tolvtimmarspass i tre dagar i rad. Nu behöver jag bromsa lite för att komma ikapp. Ligger i sängen och skriver det här inlägget och ser ut på skogen som gnistrar i vitt efter morgonens snöfall. Hoppas ni får en underbar vecka allihop!