Vi hade en betydligt lugnare andra advent än första! Jag masade mig upp först vid nio på morgonen och tog Smulf till “hjälp” att duka fram fika och göra mysigt.
Med hjälp menar jag att han var väldigt duktig på att pressa ner saffransbullar i en kaffekopp tills de blev fullkomligt platta. Ett hårt jobb, men någon ska ju göra det också!
Hade fyllt matrummet med apelsinnejlikor, enris, hyacinter och annat luktegott
Och barnen i nattkläder och nattmössor smaskade pepparkakor för fullt!
Essa är ingen dumbom inte. Hon har lärt sig under vem hon ska sitta för att få allra bäst utdelning.
Kan meddela att köksgolvet blivit 100% renare sedan hon flyttade in!
Älskar söta frukostar förresten. Det enda jag egentligen vill äta om morgonen är en rejält fet och söt bakelse. Och starkt kaffe.
På tal om sött och fett är det väldigt sött med ettåringar och deras feta kalaskulor som putar i pyjamasen. Behövs inte ens kaffe för att man ska njuta av den kombinationen.
Och det var den adventssöndagsmorgonen, det!
12 svar
Skrattade högt😂💕
Så fint! Måste säga att du är så fantastiskt bra på att förmedla föräldraskapet. Det känns inte som att du hymlar med någonting av allt det ocharmiga barnen gör, men samtidigt klagar du inte alls på att barnen skulle vara jobbiga. Klart Ulf ska testa att stoppa ner bullen där – hur ska man annars veta om den passar eller ej? Ska ta med mig detta till alla duster med 2,5-åringen imorgon. Försöka se det lite mer ur hennes perspektiv -det blir utmaningen!
Så mysigt! Hur gör du med träljusstakarna för att de inte ska bli brandfarliga? Vet att du skrivit om några metallhylsor förut men jag lyckas inte hitta några som går att trycka ner i gamla stakar. Någon som har tips? 🙂
Så gulligt!!! Appropå hjälpa till och småbarn, de kan mer än vi tror. Tittade på ett program som handlar om barns utveckling och fostran världen över och just i Japan är detta med att få hjälpa till och utföra ett ärende ett viktigt steg. Ofta stöter jag på föräldrar som hela tiden tycker synd om sina barn och de undviker att ge dem uppgifter att utföra eftersom föräldrarna vill ge dem allt . Ungefär ”barn ska inte behöva ” Istället tänker jag att det är så fint för barnen att få känna sig behövda och självkänslan ökar när de kan göra saker ”på riktigt” – stort som smått. 😊 (precis som du skrev att du kunde skicka dina att handlaosv) Smulfen kommer inom kort att verkligen kunna springa ärenden och hämta saker (om han inte redan kan det) Jag tyckte det alltid va bra när jag kunde be småttingarna om att ta upp om jag tappade något på golvet. De har ju betydligt närmare dit 😀
Det ser så ljuvligt ut! Och julen som ni har i huset – jag undrar varför jag tycker det är för tidigt att ta fram tomtar och röda prydnader här hemma? Som om det vore felplacerat. Kanske känns det bättre till helgen, trots milt gråväder som kan få vem som helst gråtfärdig, för då är det ju lucia!
Hej! Det skulle vara jätteroligt om du ville göra ett inlägg om hur man kan tänka kring julbord för den lilla familjen. Denna jul blir det ju ett mindre sällskap som ska fira, till skillnad från andra år när fokus ofta handlar om mycket och stort just vid jul. Vad ska man satsa på till det lilla julbordet? Vad är ett måste? Vad kan man välja bort?
Tack för en härlig blogg! Det märks när du har energi och glädje i bloggen och det smittar av sig!
Fett mysigt, men glöm inte alla att russin (och vindruvor) är jättegiftigt för hundar!
Hej!
Jag har ett tips till ett inlägg som det vore guld om du råkade bli sugen på att skriva något om. Jag behöver hjälp att reclaima julen av dig som är julälskare!
Under min uppväxt var julen förknippad med bråk och besvikelse. Mamma jobbade och pappa “tyckte inte om jul”. Resultatet blev ett litet barnhjärta som lärde sig att jul = jobbigt. Träffade sedan min nuvarande partner som bar på minnen av jular då pappan raglat sönder granen och mamman somnat redlös i soffan.
Som resultat av detta har jag blivit Grinchen själv i vuxen ålder. Jag har liksom skapat ett hat mot allt juligt som en försvarsmekanism. Äger inte en julprydnad, minns knappt ens vad det serveras på ett julbord. Men så vaknade känslan i år ändå. När allt är så deppigt och mörkt kanske det vore mysigt med en liten stjärna i fönstret? Går förbi lussebullar på affären och drar in saffransdoften. Kommer på mig själv med att tänka att när jag själv får barn så vill jag ändå fira jul. Men hur?
Har du några råd till en vilsen Grinch som vill ta sina första stapplande steg mot ett julfirande som känns bra? Hur kan jag försöka närma mig julen utan att den känns som en kapitalistisk konsumtionshetshelg där folk bränner ut sig för att leva upp till förväntningar? Hur reclaimar jag julen?
Vad trist att höra om dina tidigare jular. Jag tänker att nu när du vill närma dig julen igen så har du på ett sätt möjligheten att plocka russinen ur kakan, och verkligen göra julen till din/er. Är din partner med på att reclaima julen så blir det ju lättare. Testa att sätta upp en stjärna i fönstret? Känns det jobbigt, plocka ner den och stoppa i garderoben tills du vill prova igen. Köp lussebullar, fika måste man i alla fall. Kanske prova något juligt men som inte fanns i ditt barndomshem, så blir det din “juliga” sak. Låt det vara små stapplande steg så länge det känns ok för dig.
Gud vad fint du skriver. Tårarna rinner. Jag känner intuitivt att du är en härlig person som kommer att ha väldigt fina jular framöver, jular som är på DITT sätt. Välj det du gillar bara, skippa resten, det kommer att bli toppen😊
Så fantastiskt söt Essa är! Ja, barnen också såklart ✌️🙃
glöm inte att saffran är farligt för lilla Essa! 🙂