Gå på söndagsgudsjänst i överfull kyrka. Trängas runt fikat och krama farbröder och tanter man inte visste att man längtat efter.
Bjuda hem släkten på söndagsmiddag. Tända marschaller fulla gården och göra extra god efterrätt.
Gå på förskolans luciatåg och dricka varm saft och småprata med andra morgontrötta föräldrar med tårar i ögonvrån
Klä upp sig och gå ut och dansa med mina tjejkompisar. Studsa, svettas och skråla ihop
Julhandla och möta upp en vän på NK Konditoriets övervåning. Tränga sig in i folkhavet med prassliga påsar, snöblöta vantar och elektriskt hår. Sjunka ner i en soffa med varm choklad och dela en kaka med varsin sked fast från samma assiett.
Gå på körövning och sitta tätt ihop och sjunga av hjärtans lust och så gott man nu minns sin stämma
Sjunka ner i en trång biosalong i alldeles för varma vinterkängor. Höra prassel av popcorn och harklingar och bara känna förväntan inför att få se en riktigt bra film.
Ta på de stora, glittriga örhängena och gå på restaurang. Sitta armbåge mot armbåge i ett stort sällskap och skratta högt och provsmaka från varandras tallrikar.
Sånt längtar jag efter just nu!
49 svar
❤ Hold ut. Hold avstand. Hold sammen. Som vi sier i Norge.
Åh, vad jag också längtar efter att gå på söndagsgudstjänst i en överfull kyrka! Tack gode Gud att vaccinet är på gång!
Eller tack alla forskare som forskat fram vaccinet 😉
Hahahaha, tack för den Linn. A men;)
Precis! Vill lägga till att skråla med Håkan Hellström på ett knökat Ullevi, packa en ryggsäck för att hoppa på ett tåg och bara dra iväg. Komma hem lagom till bröllopet min dotter planerar, och där ska vi kramas och dansa utan att vara rädda. Vill så gärna att hon ska få det. Och vill så gärna att hennes syskon ska få vara i myllret på sina högskolor igen och känna att de hör till, inte sitta ensamma vid datorn. E
Ja. Längtar så efter det sociala livet som inte är på datorn utan riktigt häng! Gå på en trång konsert, bjuda hem folk, spontant styra upp häng osv… men kanske om inte alltför lång tid..
Jag saknar faktiskt inte folksamlings-event ännu. Som introvert brukar det mest stressa mig och jag är glad att slippa. Även fast det är mysigt att gå ut på restaurang, det vill jag gärna göra igen… Mest längtar att få krama och träffa min mamma och pappa, som jag inte sett på 1.5 år nu. Att få se mina barn hoppa upp i famnen på mormor och morfar i en stor bamsekram. Att få stryka min egen mormor på kinden. Umgås med syrran. Bara att få vara nära, och inte bara på en dator-skärm. Jävla virus. Sedan tänker jag på dem som förlorat sina föräldrar till covid och ALDRIG får träffa dom igen. JÄVLA virus.
Håller så med dig! Jag saknar främst närheten till nära och kära. Är nästan lite nervös över att gå tillbaka till allt ståhej…
Jag saknar att kunna planera för att åka hem till min familj som bor 80 mil bort. Kunna känna förväntan och pepp inför resan istället för tvivel och oro. Aldrig har Västerbotten fattats mig så mycket som detta år!
Vi är i samma sits…mitt hjärta håller på att gå sönder av saknad.
Samma häääääär!
Hoppas att du också kan känna hur otroligt lyckligt lottad du är som vet att, om bara det satans viruset försvinner, så kommer du att kunna göra allt det där igen. För den som är ofrivilligt ensam känns det du beskriver som önskedrömmar som aldrig kan slå in. Någonsin. Oavsett virus eller inte.
Men Herregud.
Tack för dessa ord, du satte min känsla på pränt 🌹
Mm, för Clara är ju verkligen den som inte är tacksam för det hon har. 🙄
Kan du inte göra en liten lista på alla som har det sämre än Clara? Så att vi kan titta på den och må dåligt över att vi inte i varje känsla vi känner tar in all människor som är sämre lottade än oss själva?
Jag hoppas att du snart hittar en vän eller två att dela livet tillsammans med, Jessica! Det är hemskt ledsamt att vara ensam…
Jag tror att för den som är ofrivilligt ensam kan slutet på pandemin innebära nya möjligheter. Vi är alla påverkade av tiden vi lever i, en del upplever ensamhet i brist på kontakt med andra, andra upplever ensamhet i relationer som man nu tvingas vistas i utan avbrott. När det är över finns en chans att knyta nya kontakter för nu finns ett uppdämt behov av att träffa andra. Jag tror det kan bli lättare att komma in i grupper som varit upplösta under lång tid, för gemenskapen kommer att behöva byggas upp på nytt eftersom alla kommer med nya upplevelser i bagaget. Så var beredd när allt kommer igång igen – gå med i en förening, gå på konserter, gå på bio. Vi kommer nog alla att känna oss lite kantiga och konstiga och ovana att träffa folk, och det finns en gemenskap i det som förhoppningsvis gör oss lite mer öppna för nya bekantskaper. Men man måste försöka ta ett litet första steg själv, för ingen kan se om ensamheten är självvald eller ofrivillig.
Jag håller med dig Catarina, precis så
Tack för de kloka orden. Ser en del vassa kommentarer till Jessica men tänker att det saknas eftertanke när kommentarerna skrevs. Självklart finns det ofrivillig ensamhet och det kan vara svårt att förstå för den som inte upplevt det. Styrkekram Jessica.
Bamsekram till dig!
Kram Jessica, det finns jättemånga i din situation och ofrivillig ensamna är det jättemånga som är. Det är inget konstant tillstånd utan de flesta har haft sådana perioder i sina liv. Det finns hopp. Börja att våga , gå och gör det du innerst inne längtat efter men inte vågat ännu. Direkt efter vaccinet- förvekliga en liten dröm – ta ett nytt steg.❤️ Börja sjung, förening , kyrka , teckna eller lär något nytt vad som.Våga- och riskera nej men ge dig inte. Ditt liv du fått ,ta vara på det och var snäll emot dig själv❤️Mvh
♥️
Ja men herregud så jag längtar efter exakt sånt! Det här året alltså. Vidrigt! Det har tagit bort så mycket av det som betyder nåt i livet.
Det jag framförallt saknar är mina föräldrar och att umgås med mina vänner. Restaurangbesök längtar jag inte efter direkt.
Jag längtar så mycket att jag kan gråta över dessa små enkla saker. Jag längtar efter mitt kontor, att få vara i en kreativ miljö och njuta av att kasta idéer på en whiteboard, att skriva på varandra papper och inte vara låst av skärmens begränsningar.
Plus att jag vill ha ett dop för min son. Vi har skjutit på det tills hans gammelmormor kan vara med. Jag vill stå vid altaret, läsa honom den vackraste dikten och krama alla våra vänner efteråt
Jag saknar att gå på bio, på cafe med mina barn, äta på restaurang och hålla middagar hemma med nära och kära!
Jaa! Gudstjänst i överfull kyrka med alla de där tanterna och farbröderna man inte visste att man saknade! Två av dem har dött under året 😢 Ska försöka få till stånd att lämna en julblomma bakom dörren hos några av de andra – för att jag saknar dem!
Det pratade jag och sambon häromdagen. Att det är vad jag saknar mest. Bio med sambon. Fika med en vän på stan och mötena i min förening.
Åhh!! Hade nästan glömt att allt detta fanns. Längtar så mycket efter det<3<3
På pricken som vanligt, du sätter ord på den jobbiga tiden så fint!
Åh, vad jag också saknar exakt detta!! Julhandla i mysiga butiker istället för på en skärm… och middagar med vänner och fika på café och glöggmys och resturangbesök!
Å vilken härlig lista med fina beskrivningar <3 När jag läser det längtar jag efter precis samma saker! Visst är det ofta de enkla sakerna som just gemenskap och närhet och vardagliga situationer som att dela en kaka som visar sig vara de mest värdefulla när allt kommer omkring. Igår blev jag tårögd när jag stod på apoteket och skulle hämta ut medicin till min 90-åriga mamma. Före mig stod en dam i 80-års åldern. Hon var superpepp på sitt apotektsbesök! Hon berättade för apotekaren att detta var det enda stället hon besökt sedan i mars! Apoteket och doktorn. Hon var så tydligt upplivad av att få prata med en ny människa att jag stod där med mina tårar helt plötsligt och ville så gärna krama henne och alla andra i min närhet. Innan hon gick önskade hon apotekaren en riktigt fin julhelg så innerligt som om det var hennes eget barnbarn hon talade med. Det finns människor som är lika ensamma när det inte är pandemi, och nu får vi alla i större eller mindre utsträckning känna på hur det är. Kanske är vi många som har vågat bryta den ensamheten på nya sätt efter den här pandemin, för det är ju inte brist på människor att bry sig om runt omkring oss.
Jessica: Jättetråkigt att höra att du är så ensam. Men jag skulle säga att nu i pandemitider har det på ett sätt blivit enklare att knyta kontakter, även om många av de vanliga umgängessätten är otillgängliga.
Jag har flera kompisar som är engagerade i Kompis Sverige. De har till exempel digitala språkcaféer där de flera gånger efterlyst fler svenskspråkiga deltagare. De har också en lucköppning varje dag där man samlas klockan 12.00 och pratar om ett speciellt tema. I går var det sport, i dag var det uppfinningar. Tycker man det är läskigt med stora grupper kan man få en egen språkkompis. facebook.com/Kompissverige
Det här att vi inte får träffas har också gjort att studieförbunden gjort om mycket av sin verksamhet till digitala träffar. ABF har just nu 176 distansaktiviteter: allt från serieteckning, föreläsning om nobelpristagare och fritt broderi. Många av de här aktiviteterna är studiecirklar där man pratar som på en vanlig cirkel. Kolla in abf.se och klicka på “sök kurser och evenemang”. Jag blev till exempel lite sugen på den här: https://www.abf.se/arrangemang/vasterbottens-lan/umea/konsthantverk-handarbete-slojd/lar-dig-sy-en-kaffevaska/
Det här är kanske inte exakt det du letar efter, men tänker att det är en start och ett sätt att knyta lite mer kontakter.
Vilket fint och konstruktivt svar, Betto, i motsats till alla sarkastiska åh, herregud-inlägg. 💓💓 Hoppas innerligt, Jessica, att du kan hitta en vän.
Åh, tack! Kände att jag blev lite ledsen när jag såg det.
Alla är vi lite trötta och slitna nu, så kanske kan vi tänka efter fem sekunder extra innan vi skriver på nätet. Jag skrev en onödigt hårt formulerad grej för några dagar sedan och även om det speglar vad jag tycker så hade jag inte behövt ta i så där. Tror att vi alla kan vara lite snällare, jag tror vår omgivning behöver det.
Fint att du reflekterar över det och gör nytt och annorlunda nästa gång! 🙂 Ödmjukt och vackert skrivet!
👍🤗 Bra svar!
Fint av dig! Hoppas du hittar en vän Jessica ❤
Åh, jag vill så gärna gå till kyrkan i juletid! Jag tror att det skulle ge mig mycket i form av frid, ljus och lugn. Varje år tänker jag att jag ska gå på midnattsmässa eller julottan. Men ingen i familjen vill följa med och jag är rädd för att det bara ska vara jag där och att det ska kännas jobbigt istället. Så jag går aldrig.
Det är så fånigt, men jag lyckas inte våga ta steget in i kyrkan. Har kollat runt lite och i år kan jag vara med digitalt i alla fall. Det är ju superbra!
Första advent, midnattsmässa och julotta är de tillfällen då även hedningar går i kyrkan, så ensam blir du rakt inte! Jag går alltid ensam till kyrkan första advent, jag tycker det är underbart att få försjunka i mig själv, i musiken och i det glada budskapet! Tveka inte nästa år!
Zoom är så B.
Men bättre än inget.
Idag hade vi syjunta på zoom.
Det var ändå kul på sitt vis.
Men jag längtar efter att kunna samla tonårsgruppen i kyrkan igen. Att gå på gudstjänst.
Mitt 60-årskalas i januari verkar gå i putten. Men kanske kan man ha ett trädgårdskalas till sommaren.
Längtar också efter att sjunga med min fina kör. Tror rösten håller på att rosta sönder snart🙁
Saknar allt det där!
Amen!
Åå barnens luciatåg vad jag kommer sakna det i år😭💔 o att inte kunna fira jul alla nästan 40pers i familjen💔 tar igen det big time när vaccinet kommer🙏
Ååå ja! Framförallt gudstänst å krama alla goa tanter å gubbar löngtar jag efter. Julen är inte den samma utan församlingen och julegudstjänsterna!
Ja. Längt, längt, längt! Som jag sa till en vän igår, att jag inte fattade hur social jag faktiskt är förrän jag blev tvungen att avstå från umgänge. Jag har gått runt och trott att jag är tämligen introvert, men tydligen blir jag bara lätt överstimulerad av det sociala samtidigt som jag behöver det.
Om jag bara får önska mig en sak så är det att kunna jobba från kontoret igen. Jag längtar något oerhört efter vanlig vardag på jobbet.