I år blir det inget med lucia. Jag som brukar få se tre tåg! Först förskolans tåg som alltid får mig att snora i halsduken där jag står på förskolegården i den mörka morgonen. Sedan skolans tåg i kyrkan. Spröd stämsång och barn fnittriga och spända av stundens stora allvar. Gummiband som skär in i hakan på stjärngossarna och glitter som hamnat på svaj i hår. Slutligen byns eget luciatåg där jag själv brukar medverka. Då får man se luciatåget från andra hållet och möta blickarna på mammor som håller bångstyriga treåringnar i famnen, äldre par som sitter glansögda och så de som inte fick sittplats som får trängas längst in i serveringen. Med läppstift och snyggskjortan på.

Nej i år blir det inget med lucia. Men inget hindrar väl oss från att kika på hur det sett ut vid tidigare luciafiranden? Och då menar jag inte mina firanden – utan mycket äldre! Alla bilder jag hittat i Digitala Arkivet.

Luuciafirande i Järpås slutet av 1800-talet.

Det finns många som har starka åsikter om hur ett luciatåg ”ska” se ut. Det SKA vara stjärngossar. Och man SKA ha glitter i håret och rött band i midjan. Och tomtar och pepparkaksgubbar är bannlysta. Nå. Här kan vi då se ett luciafirande från sent 1800-tal. Där två tredjedelar av tåget består av folk som ”spökat ut sig” sådär i allmänhet. Det gick tydligen också bra.

Stina Nordkvist från Skövde – en lucia från sekelskiftet

I vit särk med enkla rosetter och en krans av granris omlindad med band – lussar Stina. Och vilken underbar lussebrud, sedan! Men den lucia som kom med en stor rosett på bröstet idag skulle väl betraktas som en revoltör!

Luciafest i Götlunda 1920

Här skulle man ju velat vara med! På luciafest i Götlunda, tidigt 20-tal. Bilden är liten men zoomar jag så syns glada ansikten och uppsluppen stämning och jag hittar både tomtenisse och finklädda herrar med strut på huvudet. Jag vet inte varför men mina tankar går till just den där flamspirriga stämningen som ofta uppstår vid luciatåg. Inte minst om man varit uppe sent kvällen innan och slagit runt.

Gud ett så gulligt luciatåg! Bilden är tagen någon gång under tjugotalet i Västsverige. Tre brudar med förvånansvärt korta klänningar som dessutom har påsydda bårder i avvikande färger. Ingen har ljus i håret – men däremot kronor i vad som ser ut som glanspapper. Hemmagjort såklart!

Rut Berglund och Tyra Särnblad lussar hos ett äldre par

Här ser ni Rut och Tyra som lussar hos ett äldre par. Förutom de otroligt vackra klänningarna med blommor på fastnar jag för tavlan i hörnet. En tavla i ett hörn? Aldrig sett något liknande! Det måste jag testa på.

Luciafirande i Ardala

Gud vilket frejdigt luciafirande det var i Ardala! Med lilla hjärtat i mitten och tomtar, tomtemaskbeklädda lucior och en farbror i hatt mitt i allt! Blir så lycklig av stämningen.

1920-tal i Bohuslän

Ett Bohuslänskt luciafirande på vad som förmodligen är en skola. Här har stjärngossarna inte bara stjärnor på strutarna utan även på särkarna. Precis som lucian! Och flickorna ser ut som små nissar längst fram. Så himla rart alltihop.

1926 Bohuslän

Varför vara en lucia med ljus i hår när man kan vara två? Med stjärnbeströdd klänningsbård och slöja under kronan och allt. Wow!

Luciafest i Timmersdala Folkskola 1930

Och här ser vi ett fullkomligt genomljuvligt tåg! Herrn med hatt i mitten. De allvarsamma vitklädda stjärngossarna. Och inga stackars tärnor här inte – nej i Timmersdala Folkskola fick alla ha ljus i hår. Notera också grandekorationerna i bakgrunden, de svenska flaggorna och himmelin av halm i taket.

Fru Larsson med barn firar lucia

Av Fru Larsson med son som ordnar luciatåg finns flera bilder bevarade. Samtliga suddiga, med barn på väg in och ut ur bild. Och mamma med brickan på svaj eller ryggen vänd mot fotografen. Vilken igenkänning! Det var tydligen lika sjåigt att ordna luciatåg med barn på 1940-talet som det är idag.

Jag tycker att vi avslutar med en bild från Turmans luciafest i Örebro. Med kvinnliga stjärngossar. För visst kan en kvinna vara stjärngosse. Och faktiskt är det så att den allra första vitklädda lucian var en dräng från Skinnskatteberg. Bevisar väl bara att ingenting är som man tror och att man kan fira lucia på tusen olika sätt?

Och även om vi inte får bevittna några Luciatåg live just i år. Så kommer det fortsätta firas Lucia. Och om trettio år är den här vintern bara en märklig parantes i en lång räcka fina firanden på tusen olika sätt.

Mamma, ska jag vara tärning eller lucia i tåget?