Dag: 1 januari, 2021

1 januari, 2021

För ganska precis ett år sedan skrev jag ett inlägg om min hälsa och mitt mående. Om biopsi av konstiga knölar och märklig smärta i kroppen.

Känslan jag har i min kropp just nu är att jag känner mig gammal, sliten, trött och förbrukad. Jag har kass hållning och saknar styrka. Det smärtar och värker i muskler och leder när jag ansträngt mig och jag kånkar dessutom runt på femton överflödiga kilon som knappast gör någonting bättre. Jag kan inte minnas sist jag kände mig pigg och energisk.

Jag är glad att jag skrev ner det för att verkligen minnas. För det känns overkligt idag. Mådde jag verkligen så här dåligt? Ja, det gjorde jag verkligen.

Jag måste lägga om mitt liv och det är akut. Jag måste hitta tillbaka till en bättre inriktning. För jag vill inte få ont i ryggen av att bygga lego med mina barn. Jag vill orka springa med dem genom vattenspridaren. Jag vill vara den som erbjuder mig att ta barnen på skridskoträning – inte den som stannar hemma och knaprar alvedon. Jag vill svischa fram på längdskidor och jag vill kuta genom skogen”

Det var mitt nyårslöfte för 2020. Eller i alla fall resultatet av av mitt nyårslöfte om jag lyckades hålla det. För löftena var av en liten annan sort än man kan tänka sig. Inget “gå ner tio kilo” “träna tre gånger i veckan” eller något sånt diffust som ändå inte är till hjälp för att verkligen genomföra förändringen. Nej, så här var löftet:

Jag är för det första förbjuden att påbörja några nya jobb eller projekt under 2020. Visst kommer jag arbeta lite med blogg och podd men jag får inte påbörja nya företag, böcker eller projekt. Bara det jag verkligen behöver göra för min försörjning får göras. All övrig tid ska gå till min hälsa.

Har jag lytt? Både jag och nej. Jag har påbörjat flera nya projekt. En ny bok till exempel, som kommer i vår. Gjorde dessutom oplanerat en massa TV-jobb. Men eftersom jag samtidigt stängt andra tidskrävande jobb och projekt det här året så ha det funkat. Faktiskt har mitt motto för varje nytt roligt projekt jag velat ge mig in i varit att tänka -Ja! Det får jag göra men då måste jag först bestämma vad av det jag redan gör som jag ska plocka bort? Som när det gäller tevejobbet. Då tog jag in massa extra hjälp för att avlasta med övriga arbetsuppgifter. Men vissa saker går det kanske inte att ta in hjälp för att avlasta med. Och då får jag acceptera det och tacka nej.

Jag ska arbeta medvetet på att sätta min hälsa i främsta rummet i vardagliga situationer. Det kan handla om att inte boka in tidiga möten som förhindrar att jag får sova ikapp stökiga bebisnätter. Inte avboka träning till förmån för arbete. Inte kompromissa och äta kass mat för att jag arbetat över och inte orkar äta något vettigt.

Har jag lytt? Ja, men över förväntan bra. Jag har inte avbokat någon PT-träning på grund av jobb som fått gå före. Jag har försökt äta vettigt även om det inneburit att jag fått avrunda arbetet tidigare på dagarna för att få ihop det. Stökiga bebisnätter har jag fortfarande. Trots att han snart är två år gammal. Hmm…här finns förbättringspotential.

Jag ska ta mer hjälp både hemma och i företaget. Men här behöver jag göra en ordentlig behovsanalys innan jag vet exakt hur.

Ta mer hjälp och avlastning – ja det har jag blivit bättre på! Försöker öva mig på att tidigare i processen leja bort istället för att göra själv. Men här finns fortfarande mer att arbeta på. Inte sällan börjar jag att försöka göra det själv istället för att direkt involvera någon som kan göra det snabbare och bättre än mig. Sånt slösar energi och tid.

Det roligaste med Hälsoåret 2020 är att jag ett år senare är på god väg. Absolut inte framme – men ABSOLUT INTE där jag var förr ett år sedan! Nu åker jag skidor med mina barn, bygger snögrottor utan ryggont och jag knaprar sällan alvedon för någon smärta i kroppen. Genom att reglera min arbetstid, säga fler nej och göra färre roliga projekt så har jag lyckats förbättra förutsättningarna för att ta hand om min hälsa.

Det gör mig så glad att tänka på. Och otålig inför nästa årsskifte. Att få se hur det fortsätter utveckla sig. Mitt nyårslöfte för 2021 är därför att fortsätta på inslagen bana och försöka hålla fast vid det.

Hade du några nyårslöften förra året? Och hur har det gått så här i backspegeln? Jag är så nyfiken på att höra!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
1 januari, 2021

Gott nytt år på er! Hoppas gårdagen var fin. Och förlåt – jag lovar att jag strax ska sluta med listorna och summerandet från året som gått. Men först vill jag bara dela de nio mest gillade bilderna från min instagram. Eftersom jag vet att jag har läsare som inte har instagram/följer mig där tänker jag att det kan vara intressant att se vad jag skrivit om.

Under 2020 har ni som följer mig lämnat 1,8 miljoner likes – i snitt 4000 per inlägg. Och så himla många kommentarer vilket såklart är roligast av allt. Det jag gillar med min instagram är just kommentarsfältet och interaktionen. Även om det förstås aldrig kommer i närheten av hur mycket jag uppskattar bloggen. Instagram blir aldrig mer än en god tvåa. Däremot är den ett fint komplement, framförallt stories där jag får visa fler sidor. I höstas var det som att jag äntligen bara släppte efter och bestämde mig för att vara mer mig själv. Filma ofiltrerat, skämta, låta er lära känna Gärtrud och mycket mycket mer. Det är så befriande och har gjort det SÅ mycket roligare.

Nå här kommer sånt som gillats extra mycket på min instagram under 2020.

9836 likes och 94 kommentarer

Vinter i Västerbotten ❣️ svårslaget vackert ändå

10 200 likes 771 kommentarer

Idag firar jag mammas sextiofemårsdag med att tända ljus. Hon som just precis bara hann fylla femtiotvå. Men inte träffa mina barn. Inte veta vad jag jobbar med. Inte ens se var jag bor. Nästan ingenting av det som är mitt vuxenjag fick hon uppleva.
Hon var den som alla gick till för tröst och stöd. Men själv måste jag lära mig allt utan hennes lugn och klokskap.

Jag försöker att inte tänka så mycket på hur det kunde ha varit när det ändå är som det är. Men ibland. När jag ger efter. Då står jag knappt ut.

10 200 likes och 133 kommentarer

Himlen har dragit sitt duntäcke över jorden och stoppat om allt så noggrant inför den mörka vintern. Vintern som är som natten efter en lång och intensiv dag.

Jag går in i den här tiden med samma känsla som när jag lägger mig för natten. Inte rädd för mörkret utan trygg i att det är nu jag får vila. Tids nog blir det dag igen. Våren vore ingenting utan den mörka perioden som föregick den.

Film 72600 likes och 229 kommentarer

Godmorgon. Den bästa sortens morgon. Som får det att bubbla och pirra i hela kroppen. ÄNTLIGEN SNÖ!

10 800 likes och 176 kommentarer

Synen av barn som tagit fram sparken
Doftande hyacintlökar i skira glas
En stor brun papplåda med klappar från min faster
Domherrarnas röda mot den vita snön
Minus åtta och frostrosor på rutan
En lunta med tapetprov till ett barn
Ulfs ljusa röst som ropar BettiHokkaBobo
Till Bertil, Folke och vår lilla hund
– Små saker som får mitt hjärta att sjunga

11 000 likes och 307 kommentarer

För att ALLA älskar en riktigt bra Före/Efter-bild!

På bloggen finns nu ett mastodontinlägg med 57 bilder från vårt hem. Innan och efter renovering. Och så några riktigt gräsliga stilmissar längs vägen 😅 Länken till min blogg hittar ni som alltid i min profil👆

FILM 93 000 visningar och 554 kommentarer

Och här är porten till paradiset. Om någon letar ingången alltså

12 100 likes och 436 kommentarer

Jag har den mest efterhängsna snubbe man kan tänka sig. Är jag på toa ska han dit. Ska jag duscha vill han vara med. När jag äter tar han maten för att själv proppa i sig. Han har ständigt sin hand nedkörd i min urringning. Liksom för att vakta. Han vill helst sova i min armhåla. Ständigt ha uppsikt över var jag är. Pratar jag i telefonen måste jag sätta på högtalare. Lämnar jag rummet blir han arg. Smiter jag ut och slänger en soppåse upptäcker jag snart att han står i något fönster och bevakar mig. Var han inte en ettåring vore han väldigt creepy.

13400 likes 436 kommentarer

Jag har noterat en grej som blivit allt vanligare. Nämligen att många lite större influencers uppmuntrar eller rent av ställer krav på sina följare. Att de ska kommentera, engagera och dela vidare deras inlägg. På många sätt förstår jag verkligen den önskan och var den kommer ifrån – men jag känner faktiskt tvärtom. Är fascinerad, förbluffad och tacksam varje dag att det finns folk som är beredda att på sin egen knappa tid titta in hos mig. Jag tror aldrig jag kommer vänja mig vid den tanken och jag vill inte ställa ett enda krav på dig som är här.

Jag har aldrig förutsatt att min blogg eller mitt instakonto skulle bli stort och har aldrig gjort mig ”förtjänt” av en enda följare. Kan heller inte tvinga någon att bli kvar. Men ja! Jag blir såklart OTROLIGT glad för de kommentarer som skrivs! Men fattar verkligen också om du inte orkar eller hinner kommentera. Tid är en bristvara. Och själv har jag inte en chans att hinna bemöta allt. Att följa och titta tyst är också att delta. Och det värmer nog så bra. Vill mest bara säga tack till dig som tar tid ur din vardag för att hänga en stund i min ❣️

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest

Sök på underbaraclaras.se

Kundtjänst

Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:

Eller använd formuläret nedan.