Vår minsta unge är en fullständigt hejdlös, urglad och arbetsam variant. När Bertil var i samma ålder barnsäkrade vi inte en enda pryl. Men med trean vill vi helst spika fast allt vi äger. För familjens yngsta är ett fullkomligt förtjusande massförstörelsevapen.
Häromdagen när jag skulle städa storebrors rum hittade han en svart tuschpenna och medan jag bäddade rent sängen skapade han detta mästerverk på tapeten.
Jag tog ifrån honom pennan och gömde den noggrant. Men på den lilla stund jag var borta hade han hittat en sax som han började klippa sönder sängkläderna med. Jag slet saxen ur händerna på honom och stoppade den i bakfickan.
Lika nöjd var han för det. Istället ställde han sig på en pall vid fönstret och började fridsamt pilla med någonting som låg i en liten skål. Han plockade och pillade så nöjt att jag blev alldeles mild till sinnes. Tills jag plötsligt anade oråd. Stoppade han något i munnen? Jamenvisst. Knappnålar såklart! Givetvis har ungen hela munnen full av knappnålar!
Med rusande hjärta plockade jag ut nålarna och ställde skålen högst upp på en hylla. Då gick Ulf med glatt humör och tömde en bunke smutsigt skurvatten rakt ner i en byrålåda som råkade stå öppen
-MEN JÄVLA UNGE! kan det hända att någon vrålade (berättar inte vem). Sedan torkade jag under stor stress och många svordomar ur sagda byrålåda och dess innehåll.
Sedan avbröt jag alla försök till städning och tog med mig Ulf ner i köket för att pusta ut. Fyllde ett glas iskallt vatten åt mig själv och ett med mjölk åt honom. Satte mig ner för att hämta andan och på den sekunden hade han hunnit fram till soffan och med glatt humör tömt mjölkglaset över sitsen. Oje? Blötte?! sa han. Förvånat och lyckligt där han plaskade runt bland kuddarna.
Skönt att mitt förtjusande massförstörelsevapen har barnomsorg fem av veckans sju dagar <3
146 svar
En medalj till dig för att det möjligen bara kom ett sånt frustrationsuttryck. Ibland vill man bara ha en bur att stänga in dom i. Och hörselkåpor.
Åh herre jösses, jag sa i morse till maken att det ju är omöjligt att få nåt gjort hemma nu, för under tiden jag av värjer något som ettåringen ställt till med, är treåringen kreativ bakom min rygg. Man släcker brand efter bran, och plötsligt är det någon som hojtar efter mat eller behöver torkas och ingen i den yngre generationen verkar ha minsta förståelse för att varken mamma eller pappa KAN torka rumpor och bre ostmackor samtidigt. Eller plockar ur pärlor ur munnen på lillebror när storasyster dragit av halsbandet som hans arma föräldrar påtalat sjuttioelva gånger kommer gå av om man fortsätter dra i det så frenetiskt.
Om man får ett och annat sammanbrott? Jotack, det har hänt.
Om stor barnet lärt sig en fras ur den (för övrigt helt fantastiska) boken Olle och Bolle är bröder? Jajamän!
”Men mamma, nu är det du som skiner högst…”
Ah well. Man gör sitt bästa, right?
Hahaha känner igen från jobbet på förskola:
– Sluta skrika!!!!
– Det är du som skriker fröken!!!!!
Haha! Känner igen mig också.
Här pillas saker upp i näsan ist och sen låter ungen som en stucken gris när man ska få ut det som fastnat 🙄
Vis av erfarenhet rekommenderar jag att det köps in en sådan där gummiblära på apoteket som man sprutar in koksalt i näsan eller suger ut snor från små barn . Oumbärlig .
Tipsar om knepet ”Patent’s kiss” eller föräldrakyssen på svenska där man blåser ut pärlan eller vad det kan vara. Första steget på öronakuten!
https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/2006/11/eblasningen-eller-foraldrakyssen/
Tack för inlägget! Och kul att dokumentera vilka alla dessa små bränder är som gör att man bara släcker sådana, och inget annat producerar. Vi har här hemma en jämnårig och jämnpåhittig med er gosse. Och det går dåligt med att undvika förstärka beteendet genom att kalla honom vilding och buse..
En vän sa ”jag har ett barn och en unge”. Så verkar det va för dig med!
Låter fruktansvärt jobbigt, dagar som dessa vill man förtränga bort. Bra att du ändå gjorde ett inlägg, för om några år så kan du skratta åt ditt busfrö till pojke. Du har iaf fått en fin tavla ta
Åh JÖSSES vad jag behövde det här inlägget!! TACK Clara för en sån fin ögonblicksbild ur din vardag <3 Man vet att andra också har barn som är jobbiga jävlar ibland, men ändå behöver man(jag) påminnas om det hela tiden!? Att man inte är ensam, det är inte något man själv gör, utan dom är bara såna. Tack. Tack. Tack.
Tänker också på det här inlägget kopplat till ett du tidigare skrivit om hur våra mor- och farmödrar hade det. Hur de har mäktat med livet med ofta mångdubbelt fler barn än vi har idag och ”omodernt” inne som min mormor brukar säga (inget varmvatten eller avlopp inomhus). Blir så full av beundran över hur dom kunde orka på mindre yta, ofta helt själva utan stöd av man och med tusen hushållsbestyr. Mitt i mitt kaos blir jag full av beundran över dessa kvinnor. Inte för att mitt kaos känns lättare då, men tycker ändå att det är helt befängt att dom faktiskt orkade med det. Även om inte alla gjorde det såklart.
Min mormor som var född 1907 sa att det verkligen inte var bättre förr! Hon födde 5 barn, bodde omodernt i en tvåa, med utedass.
Ja tänk vilket slit. Så tacksam för alla de kvinnor som gått före oss och banat väg för att vi ska få det bättre än dem. Med förskola, mer jämställda män, ett arbetsliv mm.
Amen.
Det epitetetet har vår 2a. ”Massförstörelsevapnet”. kan nog skriva under på det mesta i inlägget😂 största problemet är att hon drattat omkull så mkt iom sin iver o upptäckarlusta. Är inte lätt när kroppen ska hänga med knoppen
Haha skrattade rakt ut! Fantastiskt!
Kära världar, vilken pärs! Bra jobbat att ta sig igenom det! Jag tror jag håller tummarna för att min lilla Erla blir mer lik Bertil…
Åh! Det låter så mycket som vår familj. Tredje barnet kompenserar med råge för sina äldre syskons lugn genom att testa ALLT och vara överallt hela tiden! Vi gömmer saker högre och högre, men hon hittar bara nya sätt att ta sig upp och fram.
Oj hög igenkänning ja! Har haft sån ilandsångest sista veckan över vår slitna o renoverade okordinerade hem som jag låtit pga just såna dagliga hyss! Skönt att även andra trots allt har liknande sits ändå! 🤪
(även om man vill slita håret ibland……. 😂) 💛
Brukar kalla min tvååring för RöjarRalf. Leksaker är relativt tråkiga om inte någon leker med Ralf annars förvandlas han till RöjarRalf som förstör allt i sin väg. Fast jag tror att i hans värld så ställer han allt till rätta om man nu ska gå på hans nöjdhet!
Tur att han är knappa metern hög och väldigt söt!
Haha stark igenkänning även här. Nr 2 är en bärsärk, hittar allt, äter på allt, river ner och går an. Inte i dagisålder än dock, men därmed inte så snabb heller. Men undrar hur det ska bli framöver.
Och ibland får man ju bara ett bryt på allt. Det är ju en krigszon av grejer överallt hela tiden. Banan blandat med leverpastej som körts över med nån leksaksbil och därefter finns som fina ränder i hela huset. Och nån som hittar ett glas mjölk att hälla på det hela.
Men din morgon tog nog ändå priset. Nålarna och mjölk i soffan.
Kämpa!
Haha underbart, en kreativ själ ju! 😀 Just det är anledningen till varför jag tvärvägrar dyr inredning på de platserna där ungen kan tänkas härja. Om han nu älskar att måla på bordet, da fuck låt han måla på bordet med jämna mellanrum liksom
Hahaha men åh Ulf <3
Ååååååh… Jag minns och känner igen. Vilken frustration. Sån himla tur att de är så fruktansvärt söta.
Hahaha!!! 😂 Det här är igenkänningshumor på hög nivå! Tack för skrattet!
Haaahahaha! Alltså, inte ett rått skratt, utan ett fint skratt! Jag tänker på min lille brorson som var lika effektiv som en kärnvapenspets, men som idag är världens finaste 14-åring och en riktig arbetsmaskin. Tänker på min systerson som var som en av Marvel-hjältarna, fast tvärtom. När han hade åkt brukade mamma (den stolta mormodern) gå omkring en sväng och gråta medan hon räknade in hur många krukor som kraschats och prydnadsfigurer som hade blivit halshuggna. Idag är han en synnerligen välanpassad 18-åring som kan spela alla musikinstrument och är en fröjd att konversera med. Jag har liksom tänkt att de mest intensiva barnen kanaliserar all sin energi och kreativitet på ett sätt som inte riktigt passar in tills de lär sig att hantera den på ett mer samhällsanpassat sätt. Heja er! För jag vet också hur slut man blir av att försöka ha koll på barnet tills det kommit dit. Tack för att du delade med dig.
Tack för insikten att vilda ungar kan kanalisera sin energi och växa upp till fina människor! Det behövde jag läsa idag med två vila barn som alltid skapar kaos här hemma ♥️
Tack tack Tack! Så förtjusande de är men kan blir ju helt jädra färdig😂
Min mamma sa alltid ”det ska nog bli folk av dig också, även om inte jag hinner se det”. Det var nog en tröst för henne att upprepa den frasen, ibland tyst, ibland högt.
Nu när jag är vuxen säger hon ”tänk att det blev folk. av dig också”
Ljuvligt!!
Min trea är exakt likadan! Plus att han klättrar överallt. Höjden av jobbigt när vi äntligen tog oss en utlandssemester, min man pajjade ryggen och trean rymde över hela hotellet och klättrade på farliga ställen. Vi fick tillbringa en del tid med honom på hotellrummet med en ipad bara för att få lite ”semester”. Vad trodde vi egentligen!
Vår är 5 nu och aaaaaningens lugnare eller iaf mer resonlig. Älskvärd som få med sina uttryck som ”Mamma när du läser har du så vacker röst” 🥲. Tur han säger sånt när man känner sig som en gammal svamp efter de här åren..
Hahaha hög igenkänning på detta! Mitt äldsta barn var en vilde som liten också. Tur de är söt 😉
Men jösses: söta, underbara unge! Låter helt makalöst, vilka påhitt! Tack för att du delar med dig av livets utmaningar❤️
Stor igenkänning! Jag satt inte still många sekunder när minstingen var liten. Var hon inte inne på syrrans rum och smetade stämpelfärg över hela ansiktet eller pillade in pärlor i näsan så stod hon med en penna någonstans och ritade konstverk. Eller klistrade klistermärken över hela TVn. Eller gömde mammas nycklar. På förskolan fick de stänga av vattnet i alla tvättställ, annars stod hon där och plaskade över allt och alla, ritade på väggen med toaborsten etc etc. Helt fantastiskt påhittig unge!
Å sådan där är min lilla tvååring också men med extra skrik och bröl motor. Nobelpris till oss som orkar (nästan utan att skrika eller springa till skogs och ge upp)
Du beskriver vår lillkille! Storebror var en så lugn unge, satt på sin filt och lekte, var en väldigt försiktig general och allt var frid och fröjd.
Så kom lillebror… han hann inte fylla ett år innan det började. Han lärde sig gå när han var nio månader och det var hemskt! Han rusade på helt utan vett, pillade, drog, klättrade… Och så har det fortsatt.
Hans motto i livet var (och är fortfarande) ”jag törs, alltså är det inte farligt”.
Han fyller 19 år om ett par veckor och vi borde bott granne med vårdcentralen så hade vi sparat många mil i resor. Jag har tappat räkningen på alla gips och stygn det blivit genom åren.
Numera är han något lugnare och ägnar sig bara åt downhillcykling. Han har visserligen börjat lite smått med klättring och pratar om att ta dykarcertifikat men vi får se om han har den tiden när han börjar universitetet i höst…
“jag törs, alltså är det inte farligt”
😂😂
Låter som mina tvillinggrabbars motto. De peppar dessutom varann att våga..
Å herre gud. Pust. Mina tvillingar var ju en bris mot detta! 😆
Hahaha! 😂😂😂 Så underbart att läsa att det inte bara är vi som har råkar få ett påhittigt, spontant barn med massor av energi men obefintlig riskbedömningsförmåga. Jag lider med er! Man kan inte släppa fokus en sekund.
Det positiva är att såna barn blir otroligt charmiga och roliga när de växer upp (om man lyckas hålla dem vid liv tills de förstår risker vill säga… 😉).
Vi brukade skoja om att vårt barn skulle bli en perfekt hemlig agent i krig, man kunde bara släppa ner henne bakom fiendens linjer där hon snabbt skulle gå bärsärk och ställa till ett enormt kaos och sedan obemärkt försvinna från platsen… 😂
Åh, vad jag njuter av insikten att barn är olika. Så länge trodde jag att det var mig som förälder det var fel på när min unge härjade vilt medans mina kompisars satt stillsamt runt matbordet.
Apropå ditt inlägg för ett tag sedan om den charmige lille herrn, när jag m fl kommenterade att man alltid borde ha en 3-åring hemma. Och nu kommer man ihåg varför man INTE ska ha det 🙂 Oh my, den här typen av destruktion hade jag haft svårt att ta med samma jämnmod som du verkar ha gjort!
Jag hörde någonstans att detta är vår lumpen. ”Tjejlumpen”, när vi blir stora kan vi samlas o grupp o berätta gamla lumpar-historier för varann.
Haha, tack för förmiddagens storskratt! Säkert inte särskilt kul för dig i stunden, men väldigt underhållande för en läsare 😉 Kan nästan se pillemariskheten framför mig, hehe.
Oj, jag blir stressad bara jag läser det där! Samtidigt ser han så oförarglig och charmig ut! Jag hoppas det snart lugnar ner sig så du inte går upp i atomer.
//Berith
Låter som min egen trea här hemma. 😆 Ibland är det bara så skönt att höra att man inte är ensam.
”Det är ”rart” med barn” – sa ingen småbarnsmamma någonsin…
Kommer att bli något stort av den gossen (Konstnär? Nobelpristagare?)
– som undersöker och skaffar sig ovärderlig livserfarenhet.
Att vara försökskanin i ett ”plågsamt” test av tålamod är en biverkning som man får ta – när man är mamma till en kommande legend!
Ha ha, vilken ljuvligt påhittig unge (men förstår att du sliter ditt hår ibland;)!
Ett sånt barn har vi också. ALLT fick vi gömma. Vi hade barngrindar till köket för det gick inte att ha honom där utan övervakning. Inga pennor framme, inga saxar, inga verktyg, inga vassa skruvar, inga pinnar (inkl bandyklubbor och käpphästar), inget man kan klättra på, inga kaffemuggar och mjölkglas, hålla dörrar låsta, gömma mobiltelefoner och fjärrkontroller och bilnycklar… Det var ganska skönt att skola in på förskolan! Han blev mycket mer harmonisk när han fick den ökade stimulansen. Nu är han 3,5 år och har avsevärt förbättrad impulskontroll även på lediga dagar 🙂 Vad gäller tusch på tapet (och posters) så hade vi bra framgång med en fläckborttagningssvamp (från Clas Ohlson)
Exakt som min äldsta, som också är 3,5 nu och börjar lugna ner sig ordentligt! Vi fick öht ta bort de mesta leksakerna, träklossar och plastsaker är rent livsfarliga när de konstant slungas iväg i full kraft mot människor, djur och föremål (inte någon enstaka gång om dagen, om man säger så…)
Haha, jag tror att jag skrev att jag längtade efter en trea under ett annat inlägg. Längtan fick lite mer balans nu kan man säga.
Sådär är alla mina 3, haha. Tack och lov har 11 åringen växt ifrån de flesta hyss. Nu är det mest bus, tejpa vattenkranar och makaroner under toalettsitsen. Men 5åringen och 3 åringen, där känns det som att det finns inget slut.
Så fin beskrivning av de blandade känslor en har för sina små.
Älskar begreppet massförstörelse vapen på en sådan härlig unge. Ska direkt använda det på mitt eget något större men lika vilda lillebror hemma.
Skönt att känna igen sig.
Hahaha! 🥰 Tacka gudarna för paus – medan barnen har roligt på ett fullständigt barnsäkrat ställe.
Tack bästa Clara! Jag behövde verkligen läsa det här då jag har en liknande situation hemma och väldigt ofta tappar det. Tack och heja dig!
Stor igenkänning på detta gällande min 4 åriga minsting som varit lika energisk och kreativ sedan ungefär 1 års ålder. Totalt utmattade trots att han är den mest underbara jag vet.
När jag var i utbrytarålden blev jag satt i en hage inomhus, bildbevis finns. Där trivdes jag tydligen alldeles utmärkt med grytlock och en luggsliten docka (det sades det var jag som snaggat Skrållan *pjuff*!)
Du kanske kan loppa en gammal hage : ) : )
💜
Så skönt att höra att det inte bara är min unge som är ett massförstörstörelsevapen ibland 😆
Hahaha…låter precis som vår trea…når allt, hinner överallt, testar allt! Underbara ungar..
Min 3-åring är lite sådär. Så nyfiken och snabb. Som Emil i Lönneberga. Nästan varje dag hittar han på nåt. Som 1-åring tog han isär dammsugaren så att jag hade svårt att bygga ihop den igen. Han skruvar i allt. Han har även tagit isär kaffemaskinen och skruvat isär solcellslamporna som jag hade ute i rabatten. Ibland samarbetar han med sin snart 5-åriga storebror och då går det undan när de med gemensamma krafter saboterar. De har målat lite här och var hemma. Tipsar om turschpennor som är ”easy to wash” med de kan man torka bort om de målat på tapeter och möbler. Jag får hoppas att vår 8 månaders lilla kille blir lite lugnare. 🙂
Lekhage? 😁
Kanske bur vore mer passande!
Ville bara tacka dig för att du delar detta. Hög igenkänningsfaktor!
Love it! Igår reflekterade jag över varför hemmet såg ut som en svinstia. Kom på att jag har en unge på 5,5 och en på 1,5. Städar man så ser det likadant ut igen nästa dag. Ofantligt tröttsamt.
Så här är min 1,5-åriga son med, så skönt att höra om en till! Han är högt älskad men jag är också högt tacksam för att han går på förskola. Han är så aktiv, social och nyfiken. Och totalt orädd. Och HÖGLJUDD. Balanserar på köksbordet, stoppar allt i munnen, drar iväg långt bort från oss utan att vända sig om en enda gång. Allt är barnsäkrat men ändå lyckas han peta upp allt och klättra upp överallt. Han är vårt första barn och vi har varit lite skräckslagna över att ev. ha fler barn, om det är så här barn generellt är. Alltså han är underbar men herregud vad utmattande det kan vara.
Det är ju sådana här historier som man älskar att dra upp ur bakfickan sen när det passar (och kanske ibland när det inte passar, typ när barnets första tonårsförälskelse gör entré i hemmet och får veta vilka hyss som barnet gjorde som liten…). Då kan det nästan, fast bara nästan, vara värt att behöva bli tokig på barnet emellanåt för att få skörda en bra historia. 😀
Åh underbart förfärligt!
Detta är typiskt sådana saker som blir roligt sen… just i stunden kan man ju bli smått galen 🙂
Jag minns när vi just flyttat in i vår lägenhet och fått omtapetserat överallt. Ettåringen fick fatt i en grön färgpenna och ritade en faktiskt riktigt fin gubbe med armar, ben och ansikte mitt på den nytapetserade vita vardagsrumsväggen.
Vi satte en ram direkt på väggen runt teckningen. Med åren bleknade den av solen så tyvärr finns den inte kvar…
Ungen är 15 i år.
Hög igenkänning, låter som min minsting! Full av upptäckarglädje och kreativa idéer, men absolut inget omdöme. Vi fick t.ex. plocka bort tripptrappstolen innan han han hann fylla ett, för den använde han som stege för att komma upp till diskbänken och plocka ur överskåpen.
Ja, kära Clara, ett stort tack för dina ögonblicksbilder. Just såhär är det vissa dagar… eller som en av mina söner sa när han tröttnat på lillebrors hyss -mamma, lämna tillbaka honom till sjukhuset, vi orkar inte med en sådan unge….men i slutet av dagen älskar man dem alla innerligt!
Åh jag blir alldeles svettig! Jag har en påse där jag regelbundet samlar allt porslin, lampor etc som vår 2,5-åring har sönder (vår trea detta också). Hans farbror föreslog att göra något konstverk av det och ge till honom när han är vuxen 😅. Heja dig!
När jag läser detta blir jag så glad att mina tre ungar, som alla var förtjusande ( överjävliga) massförstörelsevapen, nu har kommit ur denna period och tar sig an livet med lite mer konsekvenstänk . Heja mamma och pappa och tålamodet!!
När jag läser detta blir jag så glad att mina tre ungar, som alla var förtjusande ( överjävliga) massförstörelsevapen, nu har kommit ur denna period och tar sig an livet med lite mer konsekvenstänk . Heja mamma och pappa och tålamodet!
Härligt! 🤣
Underbart 😄😄
Åh, jag skrattade högt när jag läste, tack för det! Herrejesus, vad det låter fartigt och underbart hur väl du beskriver det. Önskar dig en lugnare fortsättning på dagen!
Samma här idag linser utspridda i köket och diverse blomattacker i rummen, kastat ut tomatpaket mm. Inte konstigt man sover som en stock på natten ibland☺. Samtidigt är hon världens charmtroll.
Haha, förlåt för skratt men det är igenkänningsskratt! Du skriver så roligt och varmt på samma gång, underbart!
Barn i äldern 1.5år till ca 3 år är min svåraste utmaning. Underbara, visst men jisses så intensiva..
Men VEM kan ha vrålat nåt så eländigt?!… 😂🙊
Tänker också på det här med att man inte behöver barnsäkra för ett barn men för ett annat (och visst- bar ÄR väldigt olika) men känner också att med första var det så lätt för jag (när jag var hemma) la inte tuschpennor på tillgängliga platser, eller saxar, eller andra lika ”farliga” saker…. men med barnen som kommer efter…. helt plötsligt är det ju tex en 4-5-åring som lämnade tuschpennorna (som hen vet hur man använder och får använda) framme i lagom avstånd perfekt för 1-2-åringen (som inte vet hur de får användas) ….. och helt plötsligt känns det som att man liksom inte bara kanske är steget före eller ett steg efter, man halkar liksom bak och är 5-6-7-….x steg efter…. puh…..
Testat sådan där ”fläcksuddare”? Funkar bra på många pennmärken på många underlag… lite mindre bra på 📍 i 👄 …..
Hahaha! Så charmigt när det inte är ens eget barn… 😂
Ja vissa ungar är helt klart vildare än andra. Som systersonen när han var liten. Ville inte köpa en massa saker i plast (dåligt för miljön) och köpte istället en liten trälåda med träkulor och trähammare. Tanken var att sitta och hamra ner träkulorna i lådan.
Ungen hann ha leksaken i ungefär 3 sekunder innan han kastade hammaren rätt in igenom glaset på vardagsrummets dubbeldörrar.
Blir inte alltid som man tänkt sig 🙂
Förlåt men den här kommentaren fick mig att skratta högt rakt ut 😂🙊❤️
Hahaha!!! Slutklämmen!!
Ahhhh vad härligt att läsa, jag har en på 2 år och en på 3 år. Båda precis lika busiga och kreativa. Det är dock skönt att veta att man inte äe ensam med att ha busungar! Innan sommaren är jag nog helt gråhårig. <3
Det måste vara åt våra barn, min minsta är likadan, som det skapades barnhagar….
Tack för dagens gapskratt. Har själv ett snörvligt massförstörelsevapen hemma och en 4 månaders som storögt hejar på. 😛
Jag förstår precis vad menar. Du är inte ensam om att ha en vilde som barn nummer tre. Stay strong!
Min treåring heter Majken och kallas för Majkodören…
Alltså, hjälp så gulligt och hysteriskt roligt! 😍
Haha, kan inte låta bli att skratta, och själv pusta ut lite! Jag är inte ensam alltså! Våran nummer två är precis likadan! Med sonen (nu 5,5år) behövde vi inte flytta på något eller barnsäkra nått, totalt cool-lugn. Men lillsyrran (nu 2,5år) puh! Helt plötsligt fick vi rota fram bruksanvisningen till spisen… VART SÄTTER MAN PÅ BARNLÅSET PÅ EN SÅNHÄR? gömma allt vad pennor, saxar eller andra vassa föremål man har hemma (jisses, det är MÅNGA!) och börja blocketjaga säkerhetsgrindar. Så fort man råkar vända ryggen till så klättrar hon och hänger i en gardinstång, målar en tapet eller hittar på andra hyss. Haha, små men ack så gråhår-skapande små vilddjur!
Så var vår son också. Ritade med tusch under sitt lilla pysselbord och på vita bröstpanelen, skulle bara ”titta”/undersöka ALLT ALLT både inne o ute. Fick ta bort vaser, krukväxter som han nådde, barnsäkra allt, inte glömma lägga undan kritor o färg pennor tills ganska nyligen ändå. Nu är han 5.5 år. Fortfarande livlig o energisk o behöver mkt rörelse, gärna ute men även dansa, hoppa, skutta, springa inomhus här hemma(ej på föris).
En stilla undran: är lekhage något som idag anses vara tortyrredskap? Blir helt utmattad av att bara läsa om din morgon…
Lekhagar är bra. Dom hade sin storhetstid när det inte fanns barnomsorg eller färdigmat. Hur skulle den generationerna (barn o mor) överlevt utan? Alternativet är gammaldags storfamilj där den äldre generationen vaktar småbarn. Eller dagiset, som i nutiden. Man kan inte sitta o klappa ungen hele dan, då får man inget gjort !! Och ungen ingen utveckling…
Det använder man inte på tvååringar, de klättrar ur… fram tills kanske 18 månader kan de fungera.
Har tänkt mycket på lekhage, det är väl en jättebra grej? Barnet kan utforska en lite mer begränsad del av världen och slipper bli tillsagd stup i kvarten, och den vuxne kan greja med sitt lite mer. Men det känns som tvååringar lätt bara kan kliva ur, att det är bra m hage för lite yngre barn?
Jag tror!! Att det går emot tidsandan, att det nog verkligen kan ses som att man är elak mot barnet. Vilket är paradoxalt då utrymmet barn har att röra sig själva utomhus har krympt med kilometrar på ett par generationer. Intressant ämne!
Vet att min mormor berättade att hennes svärmor, tillika 8-barnsmor och bondmora satte sig själv i barnhagen när hon skulle sy. . .
Denna gullunge alltså, en fröjd att se och läsa om. Oslagbar städning Clara! Mina barn är äldre och idag har jag hittat en tom flaska Explorer – i panten(!)
Så nu väntar jag på att tonåringarna kommer hem så att vi får reda ut vem av dem det är. Den yngre eller den äldre. Lite beroende på så blir det sen informationskedja till andra föräldrar osv. Bäst jag också tar ett glas vatten. Håhåjaja.
Hahaha, jag var tvungen att läsa detta för min man så att vi kunde skratta lite tillsammans och tänka tillbaka på vår sån period (tack och lov är vårt barn 18 år i år och har för länge sen slutat med sånt beteende) för oj vilken igenkänning. För oss var det vårt första barn som var ”värst”. Vi kunde inte ha nånting under 2 meter utan allt fick sitta högt upp på väggarna. Kämpa på! Det blir lättare och bättre med tiden.
Ha ha ha!
Tack för att du bjöd på dagens skratt. För vad ska man göra, skratta eller gråta?
Styrkekram till dig, tappra moder.
Haha så härligt att du skriver om detta! Väldigt befriande att höra att andra känner på samma sätt!
Åh. Så himla roligt och BRA inlägg.
Älskar att han bara går från grej till grej och lyckas hitta och göra det som är mest krångligt, farligt och förbjudet. Vilka skills 🙊
Mina söner är också olika (har två). Han som nu är sju tryckte fast slime inuti storebrors hörlurar nyligen. Hans förklaring var att han trodde det skulle gå att peta loss igen. Han är en typisk tänka-utanför-boxen-person. Måste testa om det funkar… läsa böcker upp och ner. Eller byta ut alla namn i sagan till något med Bajs-. Alltså tvingar oss vuxna att göra det. Älskar precis alla svordomar och memorerar noga om den ömma modern får ett utbrott i bilen på annan bilist.. Kommer sedan till mormor och morfar och säger att ”mamma sa att tanten i bilen bakom skulle brinna i h-vetet!” Inget förstapris i föräldratävlingen där, nej.
Helt klart otroligt duktigt av Ulf – så små barn brukar sällan kunna klippa, framförallt inte i tyg. Har sett 10-åringar som knappt kan klippa i papper. Men, är man barn till ett pysselproffs så finns det säkert speciella klippa-i-sax-gener. Undras vad den kreativiteten kommer att användas till?
Hög igenkänningsfaktor, har en snart 2-åring hemma!
Jag förstår precis😂 Treåringen här hemma höll på att bli toa klar men innan han förstod grejen med toa papper så använde han istället sin hand att torka sig med där bak och därefter kleta av det på väggen. När den arma pappan skurade väggen för glatta livet så hann han upp på matsalsbordet där han plockade fjädrar ur fjäderlampan. Därefter gick han ut i köket, hällde hundarnas torrfoder i deras vattenskål. När det hunnit svälla en aning hällde han ut alltihopa på golvet och trampade glatt runt i geggan och spred ut det på alla golvets hörn. Och det var en vanlig dag hos oss🙈
Alltså förlåt, men det här var nog det roligaste jag läst på länge😂😂 Säkert inte lika roligt för den arma pappan💩🙈😂😂
so recognizable lol
Stor igenkänning! Trean hittar på allt möjligt som de två första snällt lät bli. Tack för ärligt inlägg om hur småbarnslivet är.
Så bra inlägg Har själv inga barn men jag tror att många mammor och pappor därute känner precis likadant…
😅 här har 3 av 4 varit av denna art men med olika karaktär på sina projekt. 2 av dem var i den åldern samtidigt då de är födda ganska tätt. Jag tröstar mig med att de lär sig oerhört mycket på vägen och att de med sin framfart och företagsamhet aldrig har tråkigt och får utrymme att utforska alla sina kreativa sidor. 🥰
Skrattade rakt ut då jag läste detta inlägg! 😂 Så roligt beskrivet men säkert mindre kul i stunden och mer kul i efterhand. Ibland finner jag tröst i situationer att jag får en kul historia att berätta i alla fall… 😆
Skrattade högt… Är också oerhört tacksam för barnomsorgen..
Vår trea var EXAKT likadan. En gång dammsög han upp en hel skurhink med vatten. Ett annat favorithyss han hade var att klättrar upp på handdukstorken (som visserligen ser ut som en ribbstol) det gjorde han innan han kunde gå.
Eller som när han tog bilnycklarna och dessutom lyckades starta bilen medan vi andra höll på i trädgården. Nu är han 4.5 och det har lugnat ner sig.😂😅
Alltså av nån anledning fastnade jag för det där med att dammsuga upp en hink skurvatten 😂😂 så jävla roligt! (att läsa om😬)
Svettigt!!! Vems tapet var det som fick en make over?
Vår 3:a är 14 månader och är också en egen sort! Varken barn ett eller två klättrade, men den här ”bergsgeten” ska upp å klättra på allt! Springer mer än går och landar alltid på nån leksak när han snubblar: först sprucken läpp då han landade på sin älskade plåttraktor, sen när läppen precis läkt; vurpa och landa med näsan på sin andra favorit legotraktorn! Så nu har han ett jack där istället…!
Hoppas bara inte det går som för min mor: hon fick uppleva hur min ena lillasyster ihop med en likasinnad medbrottsling tar av sig sina blöjor och målar mexiteglet på grannens hus med sitt 💩 som såklart bränner fast fint en varm sommardag.
Min andra lillasyster satte sig framför bilen och smaskade i sig krockskadade insekter från nummerplåten 🤢
Henne fick mamma även knyta fast på stolen ibland…
Hahahaha!!!!!!
Tur att en älskar de små liven….än så länge är min bara åtta månader men jag ser ordentligt med bus i hennes ögon och blir lite rädd o oroliga av din berättelse hahaha
Det var ett roligt inlägg!! Vet precis hur det är! 😄 Man blir lätt lite trött när tillvaron ser ut så här!
Men då vi hade det med nummer ett har vi lärt oss att precis detta händer om möjligheten finns! Så alla möbler måste sättas fast. Alla farliga föremål som saxar pennor och nålar är utom räckhåll och det lämnas aldrig något ömtåligt framme. Viktiga papper städas bort, tvätt och kläder plockas undan, mat lämnas inte framme etc! Fast det var så här jag trodde det var för alla småbarnsföräldrar tills jag insåg att det trots allt fanns de som hade det lite lugnare. Nu fascineras vi av nr två som inte måste häva ner allting på golvet, behöver inte ens ha låsta lådor i köket…!
Men de är ju så söta när de hittar på sina hyss! 😍
Hahahhaa. Usch och fy och hög igenkänning på det kaoset. Tack för dagens garv!
Puh. Exakt så där är mitt fjärde barn också. Jag kan inte riktigt minnas att någon av de andra barnen har varit så här. Antingen har jag glömt eller så är han helt enkelt vildare än genomsnittstvååringen. Jag förstår hur du har det. Svettigt och stressigt är det.
Och jag jobbar inom barnomsorgen. 🤣 Har en klättrare, ritare, kasta runt grejer, lägga ALLA saker på helt fel ställe, alltid småspringa istället för att gå-person på min avdelning. Han är även otroligt kramig och snäll. Alldeles förtjusande liten människa som dock kan göra en fröken lite matt ibland.
Åh tack för detta! Du beskrev precis mitt liv på pricken, känns skönt att inte vara ensam!
Min Julian är precis samma ålder som din Ulf, och är precis lika röjig låter det som. Ritar också på golv och väggar, äter kritor, klättrar på allt som går att klättra på, river till och med ner tavlor från väggarna, kastar mat, delar ut dängor oprovocerat till den som för tillfället står närmast… Har en femårig som är ett lugnt barn och får stå ur med allt detta (jag är ensam med dem och försöker räcka till) och kan meddela att ljudnivån mellan barnen är hög hemma hos oss för tillfället 😏
hahahhahaha jag som trodde du levde ett perfekt liv!
Haha oh herrejisses! Kanske hela anledningen att vi stoppat vid två barn, ren självbevarelsedrift då dessa två är så icke-förstörande att det tredje helt enkelt skulle vara tvunget att bli just ett massförstörelsevapen? 😀 Haha jag hade nog inte nöjt mig med ett kraftuttryck. Förmodligen hade jag skallat en betongvägg eller sprungit skrikande ut i skogen och aldrig återvänt.
Dagens garv!
Herregud!! Haha men han verkar vara en underbar liten kille ändå ❤️
Marodören brukade vi kalla vår yngste i den åldern…
Jag vet att det finns människor som skammar detta enormt, men jag tänker ändå säga det. Det är helt ok att bura in ungen i en lekhage i 10 min för att själv inte tappa förståndet.
Underbaaaaaaaaaaart fruktansvärt!!
Åh hjälp stackars mamma Clara. Tack Gud för barnomsorg. 👍
Jag var helt säker på att det skulle dyka upp en mamma-skamning när jag läste det här inlägget. Ibland får man bara en känsla av vad folk kommer ”hugga” på. Men inte en enda. Så trevligt 🙂
Så härligt att läsa att även du som verkar så mild och vän, som Malin i Saltkråkan, också skriker ”jävla unge” ibland:). Mina är tack och lov långt förbi massförstörelseåldern, men oj vad jag har vrålat mig hes ibland.
Absolut den jobbigaste åldern! När de inte har vett och insikt i vad det ställer till med. Sedan blir det bättre när man kan resonera med dem tycker jag och de får lite konsekvenstänk. Men det gäller att punktmarkera och att ligga steget före samt att inte har några förhoppningar om att få något annat gjort för att kunna behålla lugnet i denna ålder med uppfinningsrika barn. 😅
Här är det barn nr 1 som är en naturkatastrof, yr runt som en orkan och dundrar som åskan när han springer fram över golvet. Att gå existerar inte i hans värld. När vi var på återbesök för hörselscreening fem dagar efter förlossningen kallade sköterskan där honom för gräshoppa, sen har det bara fortsatt… 🤪
Nu är han snart 3,5 år och nu kan vi ha honom i möblerade rum äntligen. Selektiv hörsel är bara förnamnet, skrattar och springer iväg när man försöker tala honom till rätta.
Lillasyster på snart 2 år är som en semesterdag jämfört med storebror, lyssnar och är så hjälpsam och följsam.
Hur kan de två vara syskon undrar jag som mamma ibland? Blev det en förväxling på BB? 😅 Tur att storebror har sina fina sidor också, allt är ju glömt och förlåtet efter en fin stund tillsammans.
Tack för detta, skönt att veta att man inte är ensam 😂.
Vet precis hur det är att ha en sån där! Fullständigt dränerande!
Så skönt att höra från en som har två sorters barn. Båda mina är ganska vilda båda, fast storebror fick ha hjälm inomhus, så han tog nog ändå priset. Men så många gånger man känt sig misslyckad när man träffat folk med lugna barn som själva tyckt att de lyckats sååå bra med sin barnuppfostran 🙄.
Hehheheee! Och marodören brås på ..?
Syrran fick också sin nymålade kaminstock dekorerad och modershjärtat slets mellan stolthet över konstverket (stort huvud med ben) och…tjaaa…
Själv fick jag mina första gråa hår när jag försökte hålla jämna steg, med gipsat ben och kryckor, med lilla damen ifråga på varuhus. Syrran Som Lämnat Över Ansvaret shoppade med ett Mona-Lisa leende på läpparna…
//Annika
Intressant att bara EN person nämnt att ett barn i Ulfs ålder VERKLIGEN inte brukar kunna ens hålla i en sax, än mindre använda den att klippa med, har de reagerat på förskolan att han faktiskt är extremt finmotoriskt skicklig?!! En tröst för tigerhjärtan i den situation du var i där o då ioförsig… 🥴
Haha han är faktiskt sjukt motoriskt mogen. Bygger med smålego sedan månader tillbaka och ritar utmärkta cirklar. Så jag tror att det kanske finns ett samband mellan de jobbiga sidorna och den tidiga utveckligen 🙈😅
Livet <3
Min yngsta gick under smeknamnet ”BusyBee” som liten. Det var en skönskrivning av den lilla orkan hon var… mannen och jag hade krismöten eller som mannen alltid sa krigsplanering från 9 mån och upp, hahaha. Det fanns ingen ände på hennes aktivitet och uppfinningsrikedom. Vid ett års ålder klättrade hon vertikalt överallt. Hon lyckades med bedriften att ramla ner för trappen 2 ggr och få hjärnskakning trots grindar uppe, nere , innan trapp som extra skydd etc innan hon fyllt två. Vi bytte hus till bungalow och satte lås högt upp i alla ytterdörrar , ändå tog hon sig ut och gick på upptäcksfärd på sommarnätterna. Grannen som jobbade skift kom hem med henne 2 på natten, eller så röjde hon i köket och stod och diskade förnöjt porslin hon hämtat ur överskåpen 3 på morgonen. Det gällde att ligga 2-3 steg före och alltid ha koll på vem som hade’ Busy’. Vi blev experter på att kreativt utnyttja all hennes energi och behov att få ’ hälpa ’. Då bodde vi på västkusten och varje vår översvämmades vi av mördarsniglar i trädgården. Hon hade egna handskar och en bytta. Det var en fröjd att se henne leta rätt på varenda snigel i trädgården… det gav mig mången stunder av pust och en otroligt nöjd unge 😅😇. Nu är hon en aktiv, ljuvlig 14 åring som älskar att hugga i och hjälpa till … så det finns hopp🤗😁
Kämpa på, låter intensivt! Du beskriver det så himla bra, med humor och lite distans till det hela, som jag också tyckte jag hade tredje gången (tack vare att man visste att allt går över).
Men vilken lyx att kunna lämna på förskolan och sen gå HEM och njuta av lugnet. Det jag alltid längtar efter är att nån gång få vara ensam hemma, det händer kanske en dag per år. Men det kommer en dag i livet då inga barn är hemma och då lär jag kanske sakna allt liv och stök som är nu.
Tack, det här behövde jag höra! Så skönt att höra att det finns fler huliganer här i världen!
Ja det är inte lätt med de små! Jag har bara en på 1,5 år och eftersom han är runt överallt så har vi koll på honom närmast konstant. Men självklart händer det olyckor. Som en halv påse mjöl över köksgolvet. Eller rumsgolvet dekorerat med jord från mina krukväxter. Eller avbrutna hyacinter. Eller…
Fantastiskt beskrivning av verkligen – väldigt befriande att läsa efter helgens misslyckade försök att få något gjort. Men visar så tydligt att det enda som spelar någon roll är vilka glasögon som man ser livet genom. Tack för ett stort skratt och skön igenkänning en måndagsmorgon!
Åh vilken ärlig härlig text! /hon vars två äldsta barn (2 o 4) här om dagen målade tapeterna med lackfärg de hittat (och golv, hyllor, leksaker..) för att de ”ville hjälpa till att göra fint”.